PSALMERNAS BOK

En bok som tycks bestå av fem samlingar av heliga sånger: 1) Ps 1–41; 2) 42–72; 3) 73–89; 4) 90–106; 5) 107–150. Varje samling avslutas med en välsignelse som uttalas över Jehova. De enskilda psalmerna har tydligtvis ända sedan forna tider varit numrerade efter placeringen i boken. Ett exempel på detta är att det som i dag kallas Psalm 2 även i det första århundradet v.t. benämndes ”den andra psalmen”. (Apg 13:33)

Stil. Poesin i Psalmernas bok består av parallella tankar eller uttryck. (Se HEBREISKA [Hebreisk poesi].) Några psalmer är akrostiska (alfabetiska) och har alltså en speciell uppbyggnad. (Ps 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119, 145) I de här psalmerna börjar första versen eller verserna i första strofen med den hebreiska bokstaven ’ạlef, nästa vers eller de följande verserna med bēth, och så vidare genom hela eller nästan hela det hebreiska alfabetet. Den här uppbyggnaden kan ha tjänat som en hjälp för minnet. Upplysningar om terminologin i Psalmernas bok finns i artiklarna ALAMOT; GITTIT; HIGGAJON; MAHALAT (2); MASKIL; MIKTAM; MUT-LABBEN; NEHILOT; SELAH; SEMINIT; VALLFARTSSÅNG.

Överskrifter. Många psalmer har överskrifter som anger skribenten, berättar om bakgrunden, innehåller instruktioner angående musiken eller visar hur psalmen skall användas eller vad syftet är med den. (Se överskrifterna till Ps 3, 4, 5, 6, 7, 30, 38, 60, 92, 102.) Några överskrifter innehåller upplysningar som hjälper läsaren att hitta andra avsnitt i Bibeln som belyser den aktuella psalmen. (Jfr Ps 51 med 2Sa 11:2–15; 12:1–14.) Eftersom andra poetiska avsnitt i Bibeln ofta introduceras på liknande sätt (2Mo 15:1; 5Mo 31:30; 33:1; Dom 5:1; jfr 2Sa 22:1 med överskriften till Ps 18), tycks överskrifterna härröra från skribenterna själva eller från dem som sammanställde psalmerna. Det här antagandet stöds av att överskrifterna var en del av huvudtexten redan i Psalmrullen (daterad till mellan 30 och 50 v.t.) bland Dödahavsrullarna.

Skribenter. Enligt överskrifterna skrevs 73 av de 150 psalmerna av David, 11 av Koras söner (en av dessa psalmer [Ps 88] nämner också Heman), 12 av Asaf (uppenbarligen Asafs hus; se ASAF nr 1), en av Mose, en av Salomo och en av esrahiten Etan. Dessutom har Psalm 72 överskriften ”angående Salomo” och skrevs uppenbarligen av David. (Se Ps 72:20.) Av Apostlagärningarna 4:25 och Hebréerna 4:7 framgår det att Psalmerna 2 och 95 har skrivits av David. Psalmerna 10, 43, 71 och 91 tycks vara en fortsättning på Psalmerna 9, 42, 70 respektive 90. Därför kan Psalmerna 10 och 71 tillskrivas David, Psalm 43 Koras söner och Psalm 91 Mose. Det finns tecken på att Psalm 119 kan ha skrivits av den unge Hiskia innan han blev kung. (Se Ps 119:9, 10, 23, 46, 99, 100.) Det betyder att det återstår drygt 40 psalmer som inte kan tillskrivas någon bestämd skribent.

De olika psalmerna skrevs under en period på omkring 1 000 år, från Moses tid till tiden efter återkomsten från landsflykten i Babylon. (Ps 90:0; 126:1, 2; 137:1, 8)

Sammanställning. Eftersom David skrev många av psalmerna och organiserade de levitiska musikerna i 24 tjänstegrupper, är det rimligt att anta att han också började samla dessa sånger, så att de kunde användas i helgedomen. (2Sa 23:1; 1Kr 25:1–31; 2Kr 29:25–30) Därefter måste andra sammanställningar ha gjorts, vilket man kan förstå av de upprepningar som förekommer i boken. (Jfr Ps 14 med 53; 40:13–17 med 70; 57:7–11 med 108:1–5.) Många forskare anser att det var Esra som ordnade Psalmernas bok i dess slutgiltiga form.

Mycket tyder på att innehållet i Psalmernas bok fastställdes i ett tidigt skede. Bokens indelning och innehåll i den grekiska Septuaginta stämmer i huvudsak med den hebreiska texten. Det betyder att boken måste ha varit fullbordad på 200-talet f.v.t., då arbetet med denna grekiska översättning började. I ett fragment av en hebreisk handskrift som användes under den tredje fjärdedelen av det första århundradet v.t. efterföljs Psalm 150:1–6 av en tom spalt. Detta tyder på att Psalmernas bok slutade där i denna gamla hebreiska handskrift, precis som den gör i den masoretiska texten.

Texten korrekt bevarad. Den Dödahavsrulle som innehåller Psalmernas bok bekräftar att den hebreiska texten är korrekt bevarad. Trots att den här rullen (som innehåller 41 kanoniska psalmer, antingen psalmer i sin helhet eller delar av dem) är omkring 900 år äldre än den allmänt erkända masoretiska texten, motsvarar den i huvudsak den text som de flesta översättningar är grundade på. Professor J. A. Sanders säger: ”De flesta av [avvikelserna] är ortografiska och av betydelse bara för forskare som är intresserade av ledtrådar till hur hebreiskan uttalades i gamla tider och liknande. ... Några avvikelser visar sig omedelbart vara förbättringar av texten, särskilt sådana som ger en klarare hebreisk text men som har liten eller ingen betydelse för översättningen eller tolkningen.” (The Dead Sea Psalms Scroll, 1967, sid. 15)

Inspirerad av Gud. Det råder inget tvivel om att Psalmernas bok är en del av Guds inspirerade ord. Den är i full överensstämmelse med resten av Bibeln. Man finner ofta parallella tankar i andra delar av Bibeln. (Jfr Ps 1 med Jer 17:5–8; Ps 49:12 med Pre 3:19 och 2Pe 2:12; Ps 49:17 med Lu 12:20, 21.) Dessutom innehåller de kristna grekiska skrifterna många citat från Psalmerna. (Ps 5:9 [Rom 3:13]; 8:6 [1Kor 15:27; Ef 1:22]; 10:7 [Rom 3:14]; 14:1–3; 53:1–3 [Rom 3:10–12]; 19:4 [Rom 10:18]; 24:1 [1Kor 10:26]; 32:1, 2 [Rom 4:7, 8]; 36:1 [Rom 3:18]; 44:22 [Rom 8:36]; 50:14 [Mt 5:33]; 51:4 [Rom 3:4]; 56:4, 11; 118:6 [Heb 13:6]; 62:12 [Rom 2:6]; 69:22, 23 [Rom 11:9, 10]; 78:24 [Joh 6:31]; 94:11 [1Kor 3:20]; 95:7–11 [Heb 3:7–11, 15; 4:3–7]; 102:25–27 [Heb 1:10–12]; 104:4 [Heb 1:7]; 112:9 [2Kor 9:9]; 116:10 [2Kor 4:13]; 144:3 [Heb 2:6] och andra)

David skrev om sig själv: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” (2Sa 23:2) Att David var inspirerad av Jehova bekräftas av aposteln Petrus (Apg 1:15, 16), av Hebréerbrevets skribent (Heb 3:7, 8; 4:7) och av andra kristna i det första århundradet (Apg 4:23–25). Det starkaste vittnesbördet är det som avges av Guds Son. (Lu 20:41–44) Efter sin uppståndelse sade han till sina lärjungar: ”Dessa är mina ord, som jag talade till er medan jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag och hos profeterna och i Psalmerna [den första boken i Ketuvim, dvs. Skrifterna; betecknar därför hela denna del av Bibeln] måste uppfyllas.” (Lu 24:44)

Messias liv och verksamhet. Om man undersöker de kristna grekiska skrifterna ser man att mycket i samband med Messias liv och verksamhet var förutsagt i Psalmerna, vilket följande exempel visar.

När Jesus framställde sig för dop visade han att han hade kommit för att göra sin Faders ”vilja” när det gällde att offra den kropp som hade beretts åt honom och därmed röja undan de djuroffer som frambars under den mosaiska lagen, och detta var i linje med orden i Psalm 40:6–8. (Heb 10:5–10) Jehova godkände Jesus när han framställde sig för dop, och han utgöt sin ande över honom och erkände honom som sin Son, precis som det var förutsagt i Psalm 2:7. (Mk 1:9–11; Heb 1:5; 5:5) Och som det hade förutsagts i Psalm 8:4–6 var Jesus som människa ”lite ringare än änglar”. (Heb 2:6–8)

Under sin jordiska tjänst samlade Jesus lärjungar omkring sig och övade dem. Han skämdes inte för att kalla dem ”bröder”, enligt orden i Psalm 22:22. (Heb 2:11, 12; jfr Mt 12:46–50; Joh 20:17.) Jesus använde liknelser när han talade (Ps 78:2; Mt 13:35), visade nitälskan för Jehovas hus genom att rena det från affärsverksamhet och behagade inte sig själv (Ps 69:9; Joh 2:13–17; Rom 15:3), och allt detta var i enlighet med vad som hade förutsagts i Psalmerna. Ändå blev han hatad utan orsak. (Ps 35:19; 69:4; Joh 15:25) Kristi Jesu verksamhet bland omskurna judar tjänade till att bekräfta de löften som hade getts åt deras förfäder och fick längre fram folk av nationerna att ge ära åt Jehova och lovprisa honom. Även detta var förutsagt. (Ps 18:49; 117:1; Rom 15:9, 11)

När Jesus red in i Jerusalem på en åsninnas föl, hyllade folkskarorna honom med orden i Psalm 118:26. (Mt 21:9) När de främsta prästerna och de skriftlärda invände mot att några pojkar i templet öppet erkände Jesus som ”Davids Son”, tystade Jesus de religiösa motståndarna genom att citera Psalm 8:2. (Mt 21:15, 16)

Psalmernas bok pekade fram emot att Jesus skulle bli förrådd av en som stod honom nära (Ps 41:9; Joh 13:18) och att denne skulle bli ersatt (Ps 69:25; 109:8; Apg 1:20). Det hade också förutsagts att styresmän (Herodes och Pontius Pilatus) tillsammans med män från nationerna (t.ex. de romerska soldaterna) och Israels folkgrupper skulle samla sig mot honom (Ps 2:1, 2; Apg 4:24–28) och att de judiska religiösa ”byggnadsarbetarna” skulle förkasta honom (Ps 118:22, 23; Mt 21:42; Mk 12:10, 11; Apg 4:11). Dessutom trädde falska vittnen fram och vittnade mot honom, precis som det var förutsagt i Psalm 27:12. (Mt 26:59–61)

När Jesus kom till den plats där han skulle hängas på pålen, blev han erbjuden vin blandat med galla. (Ps 69:21; Mt 27:34) I poetiska ordalag hade psalmisten anspelat på att Jesus skulle bli upphängd på en påle: ”Hundar omringar mig, de ondas menighet omsluter mig. Som ett lejon står de vid mina händer och mina fötter.” (Ps 22:16) Romerska soldater fördelade Jesu ytterkläder mellan sig genom att kasta lott. (Ps 22:18; Mt 27:35; Lu 23:34; Joh 19:24) Hans religiösa fiender hånade honom med ord som var nedtecknade av psalmisten. (Ps 22:8; Mt 27:41–43) Jesus var mycket törstig och bad om något att dricka. (Ps 22:15; Joh 19:28) Återigen blev han erbjuden surt vin. (Ps 69:21; Mt 27:48; Joh 19:29, 30) Strax innan Jesus dog ropade han med hög röst orden i Psalm 22:1: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Mt 27:46; Mk 15:34) När han tog sitt sista andetag sade han det som står i Psalm 31:5: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” (Lu 23:46) Precis som psalmisten hade förutsagt krossades inte ett enda av hans ben. (Ps 34:20; Joh 19:33, 36)

Jesus blev lagd i en grav, men han blev inte övergiven i Hades och hans kropp såg inte heller förgängelse, utan han blev uppväckt från de döda. (Ps 16:8–10; Apg 2:25–31; 13:35–37) När han hade stigit upp till himlen fick han sätta sig på Guds högra sida, där han skulle vänta tills hans fiender blev lagda som en pall för hans fötter. (Ps 110:1; Apg 2:34, 35) Han blev också präst efter Melkisedeks sätt (Ps 110:4; Heb 5:6, 10; 6:20; 7:17, 21), och han gav gåvor i form av människor (Ps 68:18; Ef 4:8–11). Alla de här detaljerna var förutsagda i Psalmerna. Men att Jesus Kristus skall komma och verkställa Guds dom och krossa nationerna hör ännu framtiden till. (Ps 2:9; Upp 2:27; 19:14, 15) Därefter skall han som kung ge sina lojala undersåtar bestående välsignelser. Beskrivningen i Psalm 72 skrevs ursprungligen med tanke på Salomos styre, men den gäller i ännu högre grad Messias herravälde. Detta bekräftas av profetian i Sakarja 9:9, 10, som återspeglar tankarna i Ps 72:8 och som längre fram tillämpas på Kristus Jesus. (Mt 21:5)

Om man vill se fler exempel på uppfyllelser av profetior i Psalmernas bok, kan man jämföra Psalm 45 med Hebréerna 1:8, 9; Uppenbarelseboken 19:7–9, 11–15; 21:2, 9–11.

Mer än vacker poesi. Förutom att Psalmernas bok beskriver framtida händelser innehåller den mycket som kan vara till uppmuntran och vägledning för den enskilde. Psalmerna är mer än vacker poesi. De skildrar livet som det verkligen är med dess glädje, sorg, oro och besvikelse. Genom hela boken finns det vittnesbörd om psalmisternas nära förhållande till Jehova Gud. Dessutom riktas uppmärksamheten på Guds handlingar och egenskaper, något som ger anledning till lovprisning och tacksägelse.

Det visas att sann lycka är något man uppnår genom att undvika de ondskefullas umgänge, ha sin lust i Jehovas lag (Ps 1:1, 2), ta sin tillflykt till Jehovas smorde (2:11, 12), förtrösta på Jehova (40:4), handla hänsynsfullt mot de ringa (41:1, 2), ta emot tillrättavisning från Jehova (94:12, 13), lyda hans bud (112:1; 119:1, 2) och ha honom som sin Gud och hjälpare (146:5, 6).

Man uppmanas att förlita sig på Jehova. ”Kasta din börda på Jehova, han skall stödja dig. Aldrig skall han tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Ps 55:22; 37:5) En sådan tillit jagar bort människofruktan. (56:4, 11)

Den som vill ha Guds godkännande uppmanas att vänta på honom (Ps 42:5, 11; 43:5), använda tungan rätt och handla rättfärdigt (1:1–6; 15:1–5; 24:3–5; 34:13, 14; 37:3, 4, 8, 27; 39:1; 100:2). Värdet av gott umgänge betonas. (18:25, 26; 26:4, 5) Och ingen bör avundas de ondskefulla deras välstånd och framgång, för de kommer att förgås. (37:1, 2, 7–11)

Psalmerna visar att Guds tjänare med rätta kan be om räddning eller befrielse (Ps 3:7, 8; 6:4; 35:1–8; 71:1–6), ynnest (4:1; 9:13), vägledning (5:8; 19:12–14; 25:4, 5; 27:11; 43:3), beskydd (17:8), förlåtelse för synder (25:7, 11, 18; 32:5, 6; 41:4; 51:1–9), ett rent hjärta och en ny, fast ande (51:10) samt om att Guds namn skall bli förhärligat (115:1). De kan också be om att få bli prövade, luttrade (26:2) och dömda (35:24; 43:1) och om att få lära sig godhet, förnuft, kunskap och Guds förordningar (119:66, 68, 73, 124, 125, 135).

Framhäver Guds gärningar och egenskaper. Psalmerna ökar uppskattningen av Jehova Gud, vars existens bara de oförståndiga förnekar. (Ps 14:1; 19:7–11; 53:1) Jehova framställs som en som ”älskar rättfärdighet och rättvisa” (33:5), ”en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna i nöden” (46:1). Han är en rättfärdig domare (7:11; 9:4, 8), Skaparen (8:3; 19:1; 33:6), kung (10:16; 24:8–10), herde (23:1–6) och lärare (25:9, 12), och han är den som sörjer för både människor och djur (34:10; 147:9), den som räddar eller befriar (35:10; 37:39, 40; 40:17; 54:7) och den som är källan till liv (36:9), tröst (86:17), välsignelse och styrka (29:11).

Jehova ”glömmer inte de förtrycktas höga rop” (Ps 9:12; 10:14), utan han besvarar sina tjänares böner (3:4; 30:1, 2; 34:4, 6, 17, 18) och belönar och skyddar dem som tjänar honom (3:3, 5, 6; 4:3, 8; 9:9, 10; 10:17, 18; 18:2, 20–24; 33:18–20; 34:22; se 34:7, där det talas om det beskydd änglar ger). Han hatar ondska och vidtar åtgärder mot dem som handlar orätt. (5:4–6, 9, 10; 9:5, 6, 17, 18; 21:8–12; 99:8)

Det framgår att Jehova inger fruktan (Ps 76:7) och att han är stor (77:13) men ändå ödmjuk (18:35); han är helig (99:5) och rik på godhet (31:19) och kraft (147:5). Han är ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sannfärdighet”. (86:15) Hans förstånd är omätligt (147:5), och hans skaparverk vittnar om hans vishet (104:24). Han räknar stjärnornas antal och kallar dem alla vid namn. (147:4) Han kan till och med se embryot av en människa. (139:16) Han kan bota alla sjukdomar. (103:3) Han kan få krigen att upphöra genom att förstöra fiendens vapen. (46:9) Han har vid många tillfällen ingripit i historien för att främja sina rättfärdiga avsikter. (44:1–3; 78:1–72; 81:5–7; 105:8–45; 106:7–46; 114:1–8; 135:8–12; 136:4–26) En sådan Gud förtjänar att få höra ord av tacksamhet och lovprisning. (92:1; 96:1–4; 146–150) Det skulle vara dårskap att förtrösta på människor (60:11; 62:9), rikedomar (49:6–12, 17) eller avgudar (115:4–8; 135:15–18).

Behandlar värdet av Guds ord. Psalmerna innehåller också uttryck för stor uppskattning av Guds ord. Det sägs att Jehovas ord är rena (Ps 12:6) och luttrade (18:30). Hans lag är dyrbar (119:72) och sann (119:142). Om man rättar sig efter hans fullkomliga lag, tillförlitliga påminnelser, rättrådiga befallningar, rena bud och rättfärdiga domar, leder det till bestående fördelar. (19:7–11) Guds ord lyser upp en människas stig (119:105), och hans bud gör henne vis och ger henne insikt och förstånd (119:98–100, 104).

Klargör och kompletterar andra bibelställen. I vissa fall klargör eller kompletterar Psalmernas bok andra delar av Bibeln. Den förklarar att den späkning av själen som israeliterna utförde på försoningsdagen (3Mo 16:29; 23:27; 4Mo 29:7) avsåg fasta (Ps 35:13). Det är bara i Psalmerna det berättas om den hårda behandling Josef fick utstå under åtminstone den första tiden i fängelset i Egypten: ”I bojor tvingade de hans fötter, i järn kom hans själ.” (105:18) I Psalmerna visas det att ”en skara av olycksänglar” var engagerad när plågorna drabbade Egypten (78:44–51) och att det vatten som tillhandahölls genom underverk i vildmarken ”rann genom de vattenlösa trakterna som en flod” (105:41), så att det var lätt tillgängligt för hela Israels nation och alla husdjuren. Psalmerna visar också att farao själv omkom i Röda havet. (136:15)

Psalmerna antyder att israeliterna upplevde motgångar och hade stora svårigheter innan de besegrade edoméerna i Saltdalen. (Ps 60:0, 1, 3, 9) Detta tyder på att edoméerna trängde in i Juda medan israeliterna krigade i norr mot Aram-Naharajim och Aram-Soba.

Psalm 101 berättar om hur David skötte olika statsangelägenheter. Han utvalde bara trogna personer som tjänare. Han tålde inte sådana som var arroganta, och han tolererade inte baktaleri. Varje dag var han angelägen om att se till att onda människor fick sitt rättmätiga straff.

[Ruta på sidan 664]

HUVUDPUNKTER I PSALMERNA

En samling om 150 heliga sånger; många bygger på sådant som David och andra tjänare åt Jehova personligen var med om

Skrivna under en period på omkring 1 000 år, från Moses tid till tiden efter återkomsten från landsflykten i Babylon

Uttryck för tacksamhet mot Jehova och lovprisning av honom

För att hans namn är stort (99:3; 113; 148:13, 14)

För hans storslagna skaparverk (33:1–9; 148:1–12)

Eftersom han är den store herden (23)

För att han besvarar böner (21:1–7; 28; 116; 118:21)

För att han är den han är (50; 95:1–7; 96:4–13; 97; 150)

För att han befriar sina tjänare från fiender och svårigheter (18; 30; 107; 140; 149)

På grund av hans rättfärdiga domar (67:3, 4; 98)

För hans egenskaper (57:9–11; 92; 100; 108:1–4; 117; 138:1, 2)

För att han så frikostigt sörjer för sina tjänare (37:25; 67:5–7; 145:15, 16)

Med anledning av hur han tidigare har handlat med sitt folk (66; 81; 105; 106; 126; 136:10–24; 147)

Vädjanden om Guds barmhärtighet och hjälp

Om befrielse från fiender (3–5; 7; 12; 13; 17; 31; 59)

Om förlåtelse för synder (19:12, 13; 25:7, 11; 32; 51:1, 2, 7–15; 130)

Om vägledning när det gäller levnadssätt (119:124, 125; 143:8, 10)

Om stöd under sjukdom och vid problem (41:1–4)

Om ynnest i svåra situationer (6:2, 9; 9:13, 14; 123)

Profetior som uppfylldes på Messias

Han kom från Davids kungliga släktlinje (89:3, 4, 29, 36, 37; 132:11)

Nitälskan för Jehovas hus förtärde honom (69:9)

Han använde liknelser (78:2)

Han blev förrådd av en som stod honom nära (41:9; 55:12–14)

Det sätt på vilket han blev avrättad hade antytts (22:16, not)

Han blev smädad och hånad (22:6–8; 69:9)

Man kastade lott om hans klädnad (22:18)

Han fick ättika att dricka (69:21)

Inget ben i hans kropp bröts sönder (34:20)

Han blev uppväckt från Sheol (16:10)

Den sten som byggnadsarbetarna förkastade blev huvudhörnstenen (118:22)

Han steg upp i höjden och gav gåvor i form av människor (68:18)

Han förhärligades och fick herravälde över allting (8:5–8)

Han blev insatt som kung (2:6; 110)

Han skall tillintetgöra nationer som motarbetar honom (2:8, 9; 45:3–5)

Det förbereds ett kungligt bröllop för honom; han skall utnämna furstar på jorden (45:2, 6–17)

Hans styre över jorden kommer att vara rättfärdigt och medlidsamt (72)

Bibliska grundläror i Psalmerna

Den sanne Gudens identitet och egenskaper (78:38, 39; 83:18; 86:15; 90:1–4; 102:24–27; 103; 139)

Jehovas suveränitet (11:4–7; 24:1; 29; 44; 47; 48; 76; 93)

Helgandet av Guds namn (79; 83)

Alla människor är syndare (14:1–3; 51:5; 53:1–3)

Det är dåraktigt att dyrka avgudar (115:4–8; 135:15–18)

De dödas tillstånd (6:5; 88:10–12; 115:17; 146:4)

Jorden skall bli ett bestående hem för de rättfärdiga (37:9–11, 29; 104:5; 115:16)

Inspirerad vägledning som hjälper oss att bli godkända av Jehova

Frukta Jehova och lyd hans bud (112:1–4; 128)

Utveckla djup uppskattning av Guds uttalanden och hans lag (1:2; 19:7–11; 119)

Förtrösta på Jehova (9:10; 115:9–11; 125; 146:5–7)

Vänta tålmodigt på att han skall ingripa (42; 43)

Jaga efter frid och rättfärdighet (34:14, 15)

Visa stor uppskattning av att få vara tillsammans med Guds folk och vara i hans hus (84; 122; 133)

Undvik dåligt umgänge (1:1; 26:4, 5; 101:3–8)

Undervisa barnen om Jehovas gärningar (78:3–8)

Tala sanning; undvik att baktala och avlägga falska eder (15:2, 3; 24:3–5; 34:13)

Håll ditt ord även om det visar sig vara till skada för dig (15:4)

Använd inte pengar på ett orätt sätt (15:5)

Givmildhet leder till välsignelse för givaren (112:5–10)

Lovprisa Jehova offentligt (26:7, 12; 40:9)