Tolkning av Bibeln — påverkad av vem?

ENLIGT en definition av ordet ”tolka” är det att ”förstå mot bakgrunden av sin egen tro, sitt eget omdöme och sina egna förhållanden”. (Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary) En persons tolkning av något påverkas således vanligtvis av hans bakgrund, utbildning och uppfostran.

Men hur är det då med tolkning av Bibeln? Är vi fria att förklara skriftställen enligt vår egen tro, vårt eget omdöme eller våra egna förhållanden? De flesta bibelkännare och bibelöversättare skulle naturligtvis säga att de inte är det, utan att de vägleds av Gud.

Ett belysande exempel är det som sägs i en fotnot till Johannes 1:1 i A New Version of the Four Gospels, utgiven 1836 av John Lingard under pseudonymen ”En katolik”. Fotnoten lyder: ”Människor i alla trossamfund finner bekräftelse på sina egna speciella uppfattningar i de heliga skrifterna: för det är faktiskt inte Skriften som upplyser dem, utan de själva som lägger in sin egen innebörd i Skriftens ord.”

Varför kom skribenten med den här i och för sig berättigade kommentaren? Jo, det var för att stödja sin egen tolkning av den vers som han hade översatt på följande sätt: ”I begynnelsen var ’ordet’, och ’ordet’ var med Gud, och ’ordet’ var Gud” — en typisk treenighetstolkning.

Vad var det som fick skribenten att översätta Johannes 1:1 på ett sådant sätt att orden skulle ge stöd åt treenighetsläran? Var det ”Skriften som upplyste” honom till att göra det? Det är omöjligt, eftersom man inte kan finna läran om treenigheten någonstans i Bibeln. Lägg märke till vad The New Encyclopædia Britannica säger angående detta: ”Varken ordet treenighet eller den uttryckliga läran förekommer i Nya testamentet.” Och professor E. Washburn Hopkins vid Yale University i USA konstaterade: ”För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligtvis okänd; de säger ... ingenting om den.”

Vilken slutsats kan vi då dra om dem som stöder en treenighetstolkning av Johannes 1:1 eller någon annan bibelvers? Enligt vad Lingard själv säger är det ”inte Skriften som upplyser dem, utan de själva som lägger in sin egen innebörd i Skriftens ord”.

Vi har lyckligtvis Guds eget ord som vägleder oss i detta. Aposteln Petrus skriver: ”Ni vet ju först och främst detta, att ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petrus 1:20, 21.