Treenigheten — Är det en biblisk lära?

”Detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom. ... Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud.”

MED dessa ord beskriver den athanasianska trosbekännelsen kristenhetens centrala lära — treenigheten.a Om du tillhör något kyrkosamfund, katolskt eller protestantiskt, kanske du har fått höra att detta är den viktigaste av de läror som du förväntas tro på. Men kan du förklara denna dogm? Några av de skarpaste intellekten i kristenheten har erkänt att de är oförmögna att förstå treenighetsläran.

Varför tror de då på den? Är det för att Bibeln lär att Gud är treenig? Framlidne anglikanske biskopen John Robinson gav ett tankeväckande svar på den frågan i sin bestseller Gud är annorlunda. Han skrev:

”I praktiken presenterar den folkliga predikan och undervisningen en supranaturalistisk Kristusuppfattning, som inte kan få stöd utifrån Nya Testamentet. Man säger att Jesus var Gud på ett sådant sätt att orden Kristus och Gud kan utbytas med varandra. Men ingenstans i det bibliska språkbruket är det så. Nya Testamentet säger däremot att Jesus var Guds Ord, att Gud var i Kristus, att Jesus är Guds Son. Men det står inte någonstans att Jesus var Gud.”

John Robinson var en kontroversiell gestalt inom anglikanska kyrkan. Men hade han rätt när han sade att det ingenstans i ”Nya Testamentet” sägs att ”Jesus var Gud”?

Vad Bibeln lär

Somliga kanske skulle besvara den frågan genom att citera den bibelvers som inleder Johannes’ evangelium: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Johannes 1:1, King James Version och 1917 års svenska översättning) Motsäger inte detta den anglikanske biskopens uttalande? Nej, det gör det faktiskt inte. Som John Robinson utan tvivel kände till, anser flera nutida bibelöversättare att detta inte är en korrekt återgivning av Johannes 1:1. Varför inte det? I satsen ”Ordet var Gud” finns det nämligen ingen bestämd artikel framför ordet ”Gud” i den grekiska grundtexten. I den föregående satsen, ”Ordet var hos Gud”, står däremot ordet för ”Gud” i bestämd form, dvs. det föregås av den bestämda artikeln. (Eftersom svenskan använder bestämd slutartikel, skulle en ordagrann återgivning vara ”Guden”.) Det är därför osannolikt att de båda orden har samma innebörd.

Följaktligen framhäver somliga översättningar den kvalitativa (egenskapsbeskrivande) aspekten i sina översättningar. Somliga har till exempel valt återgivningen ”Ordet var gudomlig”. (An American Translation, Schonfield) Moffatts översättning lyder: ”Logos var gudomlig.” Men med en antydan om att ”gudomlig” inte skulle vara den mest lämpliga återgivningen här har både John Robinson och den brittiske textkritikern sir Frederick Kenyon framhållit att om detta var vad Johannes hade velat betona, kunde han ha använt det grekiska ordet för ”gudomlig”, thẹi·os. Nya Världens översättning, som helt korrekt betraktar grundtextens ord för ”Gud” som obestämt och även framhäver den kvalitativa aspekt som antyds av konstruktionen i den grekiska texten, använder den obestämda artikeln i sin återgivning: ”Ordet var en gud.”

Professor C. H. Dodd, chef för bibelöversättningsprojektet New English Bible, kommenterar detta sätt att återge texten: ”En möjlig översättning ... skulle vara: ’Ordet var en gud.’ Som en översättning ord för ord kan den inte kritiseras.” The New English Bible återger emellertid inte Johannes 1:1 på det sättet. I stället har den lydelsen: ”När allting började, var Ordet redan. Ordet bodde hos Gud, och vad Gud var, var Ordet.” Varför valde inte översättningskommittén den enklare formuleringen? Professor Dodd svarar: ”Anledningen till att den är oacceptabel är att den strider mot den allmänna inriktningen i johanneiskt tänkande, ja faktiskt i allt kristet tänkande.” — Technical Papers for the Bible Translator, band 28, januari 1977.

Skriftens oförfalskade lära

Kan man säga att uppfattningen att Jesus var en gud och inte densamme som Gud, Skaparen, strider mot ”johanneiskt” (dvs. aposteln Johannes’) tänkande och allt kristet tänkande? Låt oss undersöka några skriftställen som handlar om Jesus och om Gud och se vad en del bibelkritiker som levde innan den athanasianska trosbekännelsen formulerades ansåg om dessa texter.

”Jag och Fadern är ett.” — JOHANNES 10:30.

Novatianus (o. 200—258 v.t.) ger följande kommentar: ”Eftersom han sade ’ett’,[b] må då kättare förstå att han inte sade ’en’ person. Ty ordet ett i neutrum syftar på social enhet, inte på enhet i person. ... Att han säger ett har också avseende på samförstånd, enighet i fråga om uppfattning och kärleksfulla relationer, eftersom Fadern och Sonen rimligtvis är ett i fråga om samförstånd, kärlek och tillgivenhet.” — De Trinitate (Om treenigheten), kapitel 27.

”Fadern är större än jag.” — JOHANNES 14:28.

Irenaeus (o. 130—200 v.t.) skrev: ”Vi kan genom honom [Kristus] lära att Fadern står över allt. Ty ’Fadern’, säger han, ’är större än jag’. Fadern har således av vår Herre förklarats vara överlägsen i fråga om kunskap.” — Adversus haereses (Mot heresierna [kätterierna]), bok II, kapitel 28.8.

”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — JOHANNES 17:3.

Clemens Alexandrinus (o. 150—215 v.t.) förklarade: ”Att känna den evige Guden, givaren av det som är evigt, och genom kunskap och insikt bli förtrogen med Gud, som är den förste, den högste, den ende och den gode. ... Den som önskar leva det verkliga livet måste således först lära känna Honom ’som ingen känner, utom den för vilken Sonen vill göra honom känd’. (Matt. 11:27) Därnäst måste han lära känna Frälsarens storhet, som är närmast efter Honom.” — Who Is the Rich Man That Shall Be Saved? VII, VIII.

”En enda Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” — EFESIERNA 4:6.

Irenaeus kommenterade detta bibelställe på följande sätt: ”Fadern förklaras således vara en Gud, som är över alla och genom alla och i alla. Fadern är i sanning över alla, och Han är Kristi huvud.” — Adversus haereses, bok V, kapitel 18.2.

Dessa tidiga skribenter uppfattade tydligen dessa bibelverser så att Fadern är den högste som är över allt och alla, inbegripet Jesus Kristus. Deras uttalanden ger inte minsta antydan om att de trodde på en treenighet.

Den heliga anden uppenbarar hela sanningen

Jesus lovade sina lärjungar att de efter hans död och uppståndelse skulle få den heliga anden som en hjälpare. Han sade: ”Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen, ... och han skall ge till känna de kommande tingen för er.” — Johannes 14:16, 17; 15:26; 16:13.

Detta löfte uppfylldes efter Jesu död. Vi läser i Bibeln hur nya läror uppenbarades eller klargjordes för den kristna församlingen med den heliga andens hjälp. Dessa nya läror nertecknades i de böcker som senare kom att utgöra den andra delen av Bibeln, de kristna grekiska skrifterna eller ”Nya testamentet”. Uppenbarar då denna ström av nytt ljus existensen av en treenighet? Nej. Den heliga anden uppenbarar något helt annat om Gud och Jesus.

Vid pingsten år 33 v.t., till exempel, när den heliga anden utgjutits över de lärjungar som var församlade i Jerusalem, vittnade aposteln Petrus om Jesus för den folkskara som hade samlats utanför huset. Talade han om en treenighet? Lyssna till några av hans uttalanden, och döm sedan själv: ”Jesus ..., en man som av Gud blev offentligt visad för er genom kraftgärningar och förebud och tecken, som Gud åstadkom genom honom mitt ibland er.” ”Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om.” ”Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:22, 32, 36) Dessa ord, som den heliga anden drev Petrus att tala, vittnar ingalunda om en treenighet, utan framhåller tvärtom att Jesus är underordnad sin Fader, att han är det redskap som Gud använder för att fullgöra sin vilja.

Kort därefter vittnade en annan trogen kristen om Jesus. Stefanus fördes inför Sanhedrin för att bemöta vissa anklagelser. Men Stefanus vände i stället på situationen och anklagade sina anklagare för att vara lika hårdnackade som sina förfäder. Den bibliska skildringen slutar med orden: ”Han, som var full av helig ande, såg oavvänt mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus, som stod på Guds högra sida, och han sade: ’Se! Jag ser himlarna öppnade och Människosonen stå på Guds högra sida.’” (Apostlagärningarna 7:55, 56) Varför beskrev den heliga anden Jesus som en ”människoson” som stod på Guds högra sida och inte som en del av en gudom, jämställd med sin Fader? Stefanus hade tydligtvis inte någon föreställning om en treenighet.

När Petrus förde de goda nyheterna om Jesus till Cornelius, hade han ytterligare ett tillfälle att förklara treenighetsläran. Vad hände? Petrus förklarade att Jesus är ”allas Herre”, men han fortsatte med att säga att hans myndighet kommer från en högre källa. Jesus är ”den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över de levande och de döda”. Hans Fader uppväckte honom och ”förunnade honom att bli uppenbar” för sina efterföljare. Och hur är det då med den heliga anden? Den omtalas också i det här samtalet, men inte som den tredje personen i en treenighet. I stället sägs det att ”Gud smorde honom med helig ande och kraft”. Den heliga anden är alltså inte någon person, utan beskrivs tvärtom som något opersonligt, i likhet med den ”kraft” som nämns i samma vers. (Apostlagärningarna 10:36, 38, 40, 42) Om du noga undersöker Bibeln, kommer du att finna fler bevis för att den heliga anden inte är en person, utan en verksam kraft som kan uppfylla människor, driva dem, få dem att bli glödande och utgjutas över dem.

Slutligen hade aposteln Paulus ett utmärkt tillfälle att förklara treenighetsläran — om det hade funnits någon sådan lära — när han vittnade för athenarna. I sitt tal anspelade han på ett altare med inskriptionen ”Åt en okänd Gud” och sade: ”Vad ni alltså ovetande ägnar gudaktig hängivenhet åt, detta förkunnar jag för er.” Förkunnade han om en treenig Gud? Nej. Han beskrev ”den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord”. Men vad sade han om Jesus? ”[Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat.” (Apostlagärningarna 17:23, 24, 31) Hans tal gav inte ens någon antydan om en treenighet!

Paulus tillkännagav i själva verket något om Guds uppsåt som gör att Jesus och hans Fader omöjligen kan vara jämbördiga parter i en treenighet. Han skrev: ”Gud ’har lagt allt under hans fötter’. Men när han säger att ’allt har blivit underlagt’, är det klart att det är med undantag av den som har underlagt honom allt. Men när allt har blivit honom underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” (1 Korinthierna 15:27, 28) Gud kommer således fortfarande att vara över allt och alla, inbegripet Jesus.

Kan vi då säga att treenigheten är en biblisk lära? Nej. John Robinson hade rätt. Den förekommer inte i Bibeln, och inte heller är den en del av ”kristet tänkande”. Anser du att detta är viktigt för din tillbedjan? Du bör göra det. Jesus sade: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om vi tar vår gudsdyrkan på allvar, är det livsviktigt att vi lär känna honom som han verkligen är, som han själv har uppenbarat sig för oss. Först då kan vi uppriktigt säga att vi tillhör ”de sanna tillbedjarna” som tillber ”Fadern med ande och sanning”. — Johannes 4:23.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 28]

Bibeln visar tydligt och klart att Jesus och hans Fader inte är en enda Gud

[Infälld text på sidan 29]

Varför uppenbarade inte den heliga anden att Jesus var Gud efter pingsten år 33 v.t.?