Vad vi kan lära av Jesu underverk
”PÅ TREDJE dagen ägde ett bröllop rum i Kana i Galileen. ... Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopsfesten. När vinet höll på att ta slut, sade Jesu mor till honom: ’De har inget vin.’” Denna händelse blev upptakten till Jesu första underverk. — Johannes 2:1—3.
Var inte ett sådant problem alltför banalt och obetydligt för att Jesus skulle bry sig om det? En bibelkännare förklarar: ”I Orienten var gästfrihet en helig plikt. ... Verklig gästfrihet krävde ett överflöd av mat och dryck, i synnerhet vid en bröllopsfest. Om förtäringen hade [tagit slut] vid en bröllopsfest, skulle familjen och det unga paret aldrig ha kommit över skammen.”
Jesus ingrep därför. Han fick syn på ”sex vattenkrukor av sten [som stod där] enligt judarnas reningsföreskrifter”. Rituella tvättningar före måltiderna var en vanlig sedvänja bland judarna, och en hel del vatten hade gått åt för att tillgodose gästernas behov. ”Fyll vattenkrukorna med vatten”, sade Jesus till dem som serverade. Jesus var inte ”ledaren av festen”, men han talade direkt och med myndighet. Berättelsen fortsätter: ”När nu ledaren av festen smakade på vattnet, ... hade [det] förvandlats till vin.” — Johannes 2:6—9; Markus 7:3.
Det kan verka egendomligt att något så alldagligt som ett bröllop skulle utgöra ramen för Jesu första underverk, men den här händelsen uppenbarar mycket om Jesus. Han var ogift, och vid flera tillfällen längre fram talade han med sina lärjungar om det ogifta ståndets fördelar. (Matteus 19:12) Att han var med vid en bröllopsfest visar emellertid att han ingalunda var emot äktenskapet som sådant. Han stödde äktenskapsanordningen på ett balanserat sätt och betraktade den som hedervärd i Guds ögon. — Jämför Hebréerna 13:4.
Jesus var inte den asketiske person som kyrkliga konstnärer senare fått honom att framstå som. Han tyckte om att vara tillsammans med människor och hade ingenting emot att bli bortbjuden. (Jämför Lukas 5:29.) Genom sitt handlingssätt gav han sina lärjungar ett mönster att följa. Han visade att de inte skulle vara onödigt allvarliga eller dystra — som om rättfärdighet var liktydigt med glädjelöshet. Tvärtom fick de kristna längre fram befallningen: ”Gläd er i Herren alltid.” (Filipperna 4:4) Kristna i våra dagar är noga med att hålla nöjen och avkoppling inom rimliga gränser. De har sin glädje i tjänsten för Gud, men i enlighet med Jesu föredöme tar de sig då och då tid att umgås med varandra under mer lättsamma former.
Lägg också märke till de ömma känslor som Jesus lade i dagen. Han hade inte behövt utföra något underverk vid det här tillfället. Det fanns ingen profetia som sade att något sådant skulle hända. Tydligen blev han helt enkelt rörd av sin mors oro och det nygifta parets besvärliga belägenhet. Han brydde sig om deras känslor och ville bespara dem problem. Bygger inte detta upp din förtröstan på att Kristus verkligen är intresserad av dig — och av dina, kanske ofta triviala, problem? — Jämför Hebréerna 4:14—16.
Eftersom varje kruka rymde ”två eller tre metreter”, inbegrep Jesu underverk stora mängder vin — kanske hela 390 liter! (Johannes 2:6) Varför sådana enorma kvantiteter? Jesus uppmuntrade inte till dryckenskap, eftersom det är något som Gud fördömer. (Efesierna 5:18) I stället lade han i dagen gudaktig frikostighet. Eftersom vin var en vanlig dryck på den tiden, kunde det som blev över användas vid andra tillfällen. — Jämför Matteus 14:14—20; 15:32—37.
De första kristna efterliknade Jesu exempel i fråga om givmildhet. (Jämför Apostlagärningarna 4:34, 35.) Även i våra dagar uppmuntras Jehovas folk att ”ta för vana att ge”. (Lukas 6:38) Jesu första underverk har emellertid också en profetisk innebörd. Det pekar fram emot den tid då Gud i sin frikostighet kommer att göra ”ett gästabud med rätter rika på olja, ett gästabud med vin som har förvarats på dräggen” och helt undanröja hunger och svält. — Jesaja 25:6.
Men hur är det då med alla de underverk där Jesus botade sjuka människor? Vad kan vi lära av dem?
Att göra gott på sabbaten
”Stig upp, lyft upp din vilomatta och gå.” Jesus riktade dessa ord till en man som hade varit sjuk i 38 år. Berättelsen fortsätter: ”Då blev mannen genast frisk, och han lyfte upp sin vilomatta och började gå omkring.” Men förvånansvärt nog blev inte alla glada över denna händelseutveckling. Det sägs vidare: ”Fördenskull började judarna förfölja Jesus, därför att han gjorde dessa ting på en sabbat.” — Johannes 5:1—9, 16.
Sabbaten var avsedd att vara en dag av vila och glädje. (2 Moseboken 20:8—11) På Jesu tid hade den emellertid blivit kringgärdad med en mängd förtryckande människogjorda regler. Forskaren Alfred Edersheim skriver beträffande de omfattande sabbatsföreskrifterna i den judiska Talmud att man där ”på fullaste allvar dryftar frågor som man menar är av livsviktig religiös betydelse, frågor som man knappast skulle kunna tro att en person som är vid sina sinnens fulla bruk på allvar skulle reflektera över”. (The Life and Times of Jesus the Messiah) Rabbierna lade oerhört stor vikt vid bagatellartade, godtyckliga regler, som reglerade praktiskt taget varje sida av en judes liv — ofta med kallsinnig ringaktning för mänskliga känslor. En sabbatslag föreskrev: ”Om en byggnad faller ner över en människa och man inte säkert vet om hon befinner sig där eller inte, eller om hon lever eller är död eller om hon är hedning eller israelit, får de röja undan spillrorna över henne. Om de finner henne vid liv, får de röja bort ännu mer, men om [hon är] död, skall de lämna henne.” — Mishna, traktat Joma 8:7.
Hur betraktade Jesus sådana formalistiska hårklyverier? När man kritiserade honom för att han botade människor på sabbaten, sade han: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” (Johannes 5:17) Jesus utförde inte avlönat arbete för att själv bli rik, utan han gjorde Guds vilja. Precis som leviterna fick förrätta sin heliga tjänst även på sabbaten, hade Jesus all rätt att utföra sina gudagivna uppgifter som Messias utan att detta innebar en överträdelse av Guds lag. — Matteus 12:5.
Jesu botande på sabbatsdagen avslöjade också fariséernas och de skriftlärdas sinnesinställning. De var ”alltför rättfärdiga” — stelbenta och obalanserade i sitt tänkesätt. (Predikaren 7:16) Det var sannerligen inte Guds vilja att goda gärningar skulle vara begränsade till vissa dagar i veckan, och inte heller menade Gud att sabbatsfirandet skulle vara en meningslös, formalistisk procedur. Jesus sade i Markus 2:27: ”Sabbaten kom till för människans skull och inte människan för sabbatens skull.” Jesus älskade människor, inte godtyckliga regler.
Kristna i våra dagar bör också sträva efter att inte vara alltför stelbenta eller formalistiska i sitt tänkesätt. De som har ledningen i församlingen bör inte betunga andra med onödiga regler och föreskrifter som inte har stöd i Guds ord. Jesu exempel uppmuntrar oss också att söka efter tillfällen att göra gott mot andra. En kristen bör till exempel aldrig mena att det räcker om han delar med sig av Bibelns sanning i den offentliga förkunnartjänsten och när han undervisar i församlingen. Aposteln Petrus förklarar att en kristen alltid bör vara ”redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er”. (1 Petrus 3:15) Goda gärningar har inga tidsbegränsningar.
En lektion i medkänsla
Ett annat framträdande underverk beskrivs i Lukas 7:11—17. Enligt Bibelns skildring var Jesus på väg ”till en stad kallad Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara färdades tillsammans med honom”. Än i dag kan man finna begravningsplatser sydost om den moderna arabiska byn Nein. ”När han närmade sig stadsporten”, fick han höra högljudda röster. ”Se! då bars det ut en död, sin mors enfödde son. Dessutom var hon änka. En ansenlig mängd folk från staden var också med henne.” Henry B. Tristram förklarar att ”sättet att förrätta en begravning inte har förändrats” sedan den tiden och tillägger: ”Jag har sett hur kvinnorna går före båren, anförda av professionella gråterskor. De sträcker upp armarna i luften, sliter sitt hår med åtbörder av vildaste sorg och skriker ut namnet på den avlidne.” — Eastern Customs in Bible Lands.
Mitt i detta högljudda kaos går en sörjande änka, vars ansiktsuttryck måste ha avspeglat den djupaste förtvivlan. Hon har redan förlorat sin man, och nu är hennes son död, den son som enligt Herbert Lockyer var ”hennes stöd i ålderdomen och hennes tröst i ensamheten — hela hemmets stöttepelare”. Lockyer fortsätter: ”I och med hennes ende sons död hade hennes enda kvarvarande stötta i livet försvunnit.” (All the Miracles of the Bible) Hur reagerade Jesus? Lukas beskriver det uttrycksfullt: ”När Herren fick se henne, greps han av medlidande med henne, och han sade till henne: ’Sluta upp med att gråta.’” Uttrycket ”greps ... av medlidande” kommer av ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”inälvor”. Det betyder ”att röras i sitt innersta”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Ja, Jesus rördes verkligen i sitt innersta av kvinnans situation.
Jesu egen mor var antagligen änka då, så han visste förmodligen hur smärtsamt det hade varit att förlora sin adoptivfar, Josef. (Jämför Johannes 19:25—27.) Änkan behövde inte tigga och be Jesus om hjälp. Spontant ”gick han fram och rörde vid båren”, trots att man enligt den mosaiska lagen blev oren genom att röra vid en död kropp. (4 Moseboken 19:11) Genom sina mirakulösa förmågor kunde Jesus avlägsna själva upphovet till orenheten! ”Han sade: ’Unge man, jag säger dig: Stig upp!’ Och den döde satte sig upp och började tala, och han gav honom åt hans mor.”
Vilken gripande lektion i medkänsla! Vi kristna får inte efterlikna den kärlekslösa och kallsinniga inställning som är så vanlig i dessa ”sista dagar”. (2 Timoteus 3:1—5) I Första Petrus 3:8 får vi tvärtom uppmaningen: ”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma.” När någon i vår vänkrets berörs av ett dödsfall eller drabbas av en allvarlig sjukdom, kan vi inte uppväcka den döde eller bota den sjuke, men vi kan erbjuda praktisk hjälp och ge tröst, kanske helt enkelt genom att vara tillsammans med dem och gråta med dem. — Romarna 12:15.
Denna dramatiska uppståndelse som Jesus utförde pekar också fram emot något som skall hända i framtiden — då ”alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”! (Johannes 5:28, 29) Över hela jorden kommer människor som mist sina nära och kära personligen att få uppleva Jesu medkänsla, när mödrar, fäder, barn och vänner återvänder från graven!
Vad vi kan lära av dessa underverk
Jesu underverk var således inte bara gripande maktdemonstrationer. De förhärligade Gud och utgjorde därigenom ett mönster för de kristna, som ju uppmanas att ”förhärliga” Gud. (Romarna 15:6) De uppmuntrar oss också att göra gott, vara givmilda och visa medkänsla. Och viktigast av allt — de ger en försmak av de fantastiska ting som skall ske under Kristi tusenårsregering.
När Jesus var här på jorden, utförde han sina kraftgärningar inom ett relativt litet geografiskt område. (Matteus 15:24) Som förhärligad Kung kommer han att styra över hela jorden! (Psalm 72:8) De som Jesus botade och uppväckte på den tiden dog så småningom. Under hans himmelska styre kommer synden och döden att avlägsnas fullständigt, vilket kommer att göra det möjligt för människor att vinna evigt liv. (Romarna 6:23; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Ja, Jesu underverk pekar fram emot en strålande framtid. Jehovas vittnen har hjälpt miljoner människor att få ett verkligt hopp om att få del av denna framtid. Till dess ger oss Jesu underverk en fantastisk försmak av det som snart kommer att bli en verklighet!
[Bild på sidan 7]
Jesus förvandlar vatten till vin