Jehova övar herdar för sin hjord
”Det är Jehova som ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.” (ORDSPRÅKSBOKEN 2:6)
1, 2. Varför strävar döpta män efter större ansvar i församlingen?
”JAG blev mycket glad när jag förordnades som äldste”, säger Nick, som har tjänat som tillsyningsman i sju år. ”Jag betraktade den här förmånen som en möjlighet att utöka min tjänst för Jehova. Jag tyckte att jag stod i tacksamhetsskuld till honom för allt som han hade gjort för mig. Jag ville också vara till hjälp för vännerna i församlingen så mycket som möjligt och bistå dem på samma sätt som andra äldste har bistått mig.” Men hans glädje var blandad med en viss oro. Han fortsätter: ”Eftersom jag inte ens var 30 år när jag blev förordnad, oroade jag mig för att jag inte hade den urskillningsförmåga och det förstånd som behövdes för att på ett bra sätt kunna vara en herde för församlingen.”
2 De som Jehova förordnar till att ta hand om hans hjord har många skäl att vara lyckliga. Aposteln Paulus påminde de äldste från Efesos om ett av skälen när han citerade det Jesus hade sagt: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Döpta män som tjänar som biträdande tjänare eller äldste har ytterligare möjligheter att ge åt Jehova och åt församlingen. De biträdande tjänarna, till exempel, samarbetar med de äldste. De sköter också många andra tidskrävande men nödvändiga uppgifter. Det som motiverar dem att utföra sådan värdefull tjänst är deras kärlek till Gud och till sina medmänniskor. (Markus 12:30, 31)
3. Varför kan somliga dra sig för att sträva efter privilegier i församlingen?
3 Hur är det då om en kristen man drar sig för att sträva efter privilegiet att bli biträdande tjänare och så småningom äldste därför att han inte känner sig kvalificerad? Precis som Nick kanske han oroar sig för att han inte har de förmågor som behövs för att kunna bli en skicklig herde. Är du en döpt broder som känner det så? Det är inte helt obefogat att göra det. Jehova håller de förordnade herdarna ansvariga för hur de behandlar hjorden. Jesus sade: ”Var och en som har fått mycket, av honom skall krävas mycket; och den som man sätter över mycket, av honom skall man kräva mer än vanligt.” (Lukas 12:48)
4. Hur bistår Jehova dem som han förordnar till att ta hand om hans får?
4 Förväntar Jehova att de som han förordnar som biträdande tjänare och äldste skall klara av sina ansvarsuppgifter på egen hand? Tvärtom, han ger dem praktisk hjälp, så att de inte bara skall klara av sin uppgift utan också göra det med framgång. Som nämndes i föregående artikel ger Jehova dem av sin heliga ande, vars frukt hjälper dem att kärleksfullt ta hand om fåren. (Apostlagärningarna 20:28; Galaterna 5:22, 23) Dessutom ger Jehova dem förstånd, kunskap och urskillningsförmåga. (Ordspråksboken 2:6) Hur gör han det? Vi skall behandla tre sätt på vilka Jehova övar dem som han förordnar till att ta hand om hans får.
Övade av erfarna herdar
5. Varför var Petrus och Johannes skickliga herdar?
5 När apostlarna Petrus och Johannes stod inför Sanhedrin ansåg de världsligt visa domarna i domstolen att de var ”olärda och helt vanliga människor”. Visst kunde de läsa och skriva, men de hade inte fått någon särskild undervisning av rabbinerna i studiet av Skrifterna. Ändå hade Petrus och Johannes och de andra lärjungarna visat sig vara skickliga lärare som hade fått många som lyssnade till dem att bli troende. Hur hade dessa vanliga människor blivit sådana ovanligt skickliga lärare? Efter att ha lyssnat till Petrus och Johannes ”kände [domstolen] igen dem som sådana som brukade vara tillsammans med Jesus”. (Apostlagärningarna 4:1–4, 13) Det är sant att de hade fått del av helig ande. (Apostlagärningarna 1:8) Men det var också uppenbart att Jesus hade övat dem, vilket till och med dessa andligt blinda domare insåg. När Jesus var tillsammans med apostlarna under sin jordiska tjänst, lärde han dem inte bara hur de skulle församla de fårlika utan också hur de skulle vara herdar för dessa nya när de hade blivit en del av fållan. (Matteus 11:29; 20:24–28; 1 Petrus 5:4)
6. Hur övade Jesus och Paulus andra?
6 Efter sin uppståndelse fortsatte Jesus att öva dem som han hade förordnat som herdar. (Uppenbarelseboken 1:1; 2:1–3:22) Han utvalde till exempel personligen Paulus och såg till att han fick övning. (Apostlagärningarna 22:6–10) Paulus uppskattade den övning han fick och övade i sin tur andra äldste. (Apostlagärningarna 20:17–35) Han lade till exempel ner mycket tid och energi på att öva Timoteus att bli ”en arbetare” i Guds tjänst, en som inte hade ”något att skämmas för”. (2 Timoteus 2:15) En varm vänskap uppstod mellan dessa män. Tidigare hade Paulus skrivit om Timoteus: ”Han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Filipperna 2:22) Paulus försökte inte göra Timoteus eller någon annan till en lärjunge till sig själv. Han uppmuntrade tvärtom sina medtroende: ”Bli mina efterliknare, liksom också jag är Kristi.” (1 Korinthierna 11:1)
7, 8. a) Vilken erfarenhet visar att det får goda resultat när de äldste efterliknar Jesus och Paulus? b) När bör de äldste börja öva blivande biträdande tjänare och äldste?
7 Erfarna herdar efterliknar Jesus och Paulus genom att ta initiativet till att öva döpta bröder, och det får liknande goda resultat. Tänk till exempel på Chad. Han växte upp i ett religiöst delat hem men blev nyligen förordnad som äldste. Han säger: ”Flera erfarna äldste har under årens lopp hjälpt mig att växa till andligen. Eftersom min far var icke troende, intresserade sig dessa äldste särskilt för mig och blev som andliga fäder för mig. De tog sig tid att öva mig i tjänsten på fältet, och längre fram var det särskilt en äldste som övade mig att sköta de uppgifter som jag hade fått i församlingen.”
8 Som Chads erfarenhet visar börjar herdar som har god urskillningsförmåga öva blivande biträdande tjänare och äldste långt innan dessa har gjort tillräckliga framsteg för att kunna bli förordnade. Varför det? Därför att Bibeln visar att både biträdande tjänare och äldste måste följa höga moraliska och andliga normer innan de förordnas att tjäna. De måste ”först prövas i fråga om sin lämplighet”. (1 Timoteus 3:1–10)
9. Vilket ansvar har mogna herdar, och varför det?
9 Om döpta bröder skall prövas, är det inte mer än rätt att de först blir övade. Vi kan illustrera det så här: Om en skolelev uppmanades att göra ett svårt prov som läraren inte alls hade låtit honom förbereda sig för, skulle han då klara provet? Förmodligen skulle han få underkänt. Det är alltså nödvändigt med övning. Men samvetsgranna lärare övar inte bara sina elever för att de skall klara ett prov, utan också för att de skall använda den kunskap de får. På liknande sätt hjälper noggranna äldste döpta bröder att uppodla de egenskaper som behövs för ett förordnande, och de gör det genom att ge dem särskild övning. De gör det inte enbart för att hjälpa dessa bröder att bli förordnade tjänare, utan också för att hjälpa dem att på ett bra sätt kunna ta hand om hjorden. (2 Timoteus 2:2) Döpta bröder måste naturligtvis göra sin del och arbeta hårt för att nå upp till kraven för biträdande tjänare och äldste. (Titus 1:5–9) Men erfarna herdar kan hjälpa dem som strävar efter att få ansvarsuppgifter i församlingen att göra snabbare framsteg genom att villigt öva dem.
10, 11. Hur kan herdarna öva andra för ytterligare uppgifter?
10 Hur kan erfarna herdar öva andra så att de kan ta hand om uppgifter i församlingen? De gör det genom att först och främst intressera sig för bröderna i församlingen – regelbundet samarbeta med dem i tjänsten på fältet och hjälpa dem att förbättra sin förmåga att ”rätt handskas med sanningens ord”. (2 Timoteus 2:15) Mogna herdar talar med dessa bröder om den glädje som kommer av att man betjänar andra och den tillfredsställelse de själva får av att sätta upp och nå andliga mål. De ger också vänligt särskilda förslag som kan hjälpa en broder att bli bättre på att vara ett ”exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:3, 5)
11 När en broder har blivit förordnad som biträdande tjänare, fortsätter förståndiga herdar att öva honom. Bruce, som har tjänat som äldste i många år, säger: ”Jag tycker om att sitta ner med en nyförordnad biträdande tjänare och gå igenom de anvisningar som vi har fått av den trogne och omdömesgille slaven. Vi går också igenom de riktlinjer som gäller hans speciella uppgift, och sedan samarbetar jag med honom tills han är insatt i det han skall göra.” När den biträdande tjänaren får större erfarenhet kan han också få övning i herdearbetet. Bruce fortsätter: ”När jag tar med mig en biträdande tjänare på ett herdebesök, hjälper jag honom att välja ut särskilda bibelställen som kommer att uppmuntra och motivera den förkunnare eller den familj som vi skall besöka. Om en biträdande tjänare skall bli en skicklig herde, är det mycket viktigt att han lär sig att använda Bibeln så att det rör hjärtat.” (Hebréerna 4:12; 5:14)
12. Hur kan erfarna herdar öva nyförordnade äldste?
12 Nyförordnade äldste har också stor nytta av ytterligare övning. Nick, som nämndes tidigare, säger: ”Den övning som i synnerhet två äldre tillsyningsmän gav mig var mycket värdefull. De här bröderna visste för det mesta hur en viss sak skulle skötas. De lyssnade alltid tålmodigt till mig och brydde sig uppriktigt om min syn på saken – även om de inte instämde i det. Jag lärde mig mycket av deras ödmjuka och respektfulla sätt att bemöta bröderna och systrarna i församlingen. De betonade vikten av att skickligt använda Bibeln när man tar itu med problem eller när man ger uppmuntran.”
Övade av Guds ord
13. a) Vad behöver en broder för att kunna bli en skicklig herde? b) Varför sade Jesus: ”Vad jag lär ut är inte mitt”?
13 I Guds ord, Bibeln, finns lagar, principer och exempel som en herde behöver för att bli ”fullt duglig, fullständigt rustad för alla slags goda gärningar”. (2 Timoteus 3:16, 17) En broder kan ha god världslig utbildning, men det är hans kunskap i Bibeln och hur han tillämpar den som hjälper honom att bli en skicklig herde. Tänk på Jesu exempel. Han var den kunnigaste, skarpsinnigaste och klokaste andlige herde som någonsin har vandrat här på jorden, men inte ens han förlitade sig på sin egen vishet när han undervisade Jehovas får. Han sade: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” Varför gav Jesus äran åt sin himmelske Fader? Han förklarade: ”Den som talar av egen ingivelse, han söker sin egen ära.” (Johannes 7:16, 18)
14. Hur undviker herdarna att söka sin egen ära?
14 Lojala herdar söker inte sin egen ära. De grundar sina råd och sin uppmuntran på Guds ord, inte på sitt eget förstånd. De inser att en herdes uppgift är att hjälpa fåren att ha ”Kristi sinne”, inte de äldstes sinne. (1 Korinthierna 2:14–16) Hur skulle det till exempel vara om en äldste som hjälpte ett gift par att ta itu med äktenskapsproblem grundade sina råd på sin egen erfarenhet och inte på bibliska principer och upplysningar från ”den trogne och omdömesgille slaven”? (Matteus 24:45) Hans råd skulle kunna vara starkt påverkade av lokala sedvänjor och inskränkta på grund av hans begränsade erfarenhet. Vissa sedvänjor behöver inte vara dåliga i sig själva, och äldstebrodern kan mycket väl ha stor erfarenhet. Men fåren får störst nytta av att herdarna uppmanar dem att lyssna till Jesu röst och till Jehovas uttalanden i stället för till människors uppfattningar eller till det som lokala sedvänjor föreskriver. (Psalm 12:6; Ordspråksboken 3:5, 6)
Övade av ”den trogne och omdömesgille slaven”
15. Vilket uppdrag gav Jesus ”den trogne och omdömesgille slaven”, och vad är en av orsakerna till att slavklassen är framgångsrik?
15 Sådana herdar som apostlarna Petrus, Johannes och Paulus tillhörde alla den grupp som Jesus kallade ”den trogne och omdömesgille slaven”. Denna slavklass består av Jesu med anden smorda bröder som finns på jorden, och deras hopp är att få härska tillsammans med Kristus i himlen. (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Under de sista dagarna för den här världsordningen har antalet av Kristi bröder här på jorden minskat. Men det arbete som Jesus befallde dem att utföra – att predika de goda nyheterna om Guds kungarike innan slutet kommer – pågår nu i större omfattning än någonsin tidigare. Också i det avseendet har slavklassen haft stor framgång! Varför det? Därför att den har övat medlemmarna av de ”andra fåren” att hjälpa till i arbetet med att predika och undervisa. (Johannes 10:16; Matteus 24:14; 25:40) I dag utförs det mesta av arbetet av den här lojala gruppen.
16. Hur övar slavklassen förordnade män?
16 Hur ger slavklassen denna övning? Under det första århundradet fick representanter för slavklassen myndighet att öva och förordna tillsyningsmän i församlingarna, och dessa övade i sin tur fåren. (1 Korinthierna 4:17) Det är på samma sätt i våra dagar. Den styrande kretsen – den lilla grupp smorda äldste som representerar slavklassen – bemyndigar sina representanter att öva och förordna biträdande tjänare och äldste i de tiotusentals församlingarna runt om i världen. Dessutom anordnar den styrande kretsen skolor för att öva medlemmar av avdelningskontorens kommittéer, resande tillsyningsmän, äldste och biträdande tjänare i hur de bäst skall ta hand om fåren. Ytterligare anvisningar ges i brev, i artiklar i Vakttornet och i andra publikationer, till exempel boken Organiserade för att göra Jehovas vilja.a
17. a) Hur har Jesus visat sitt förtroende för slavklassen? b) Hur kan andliga herdar visa att de har förtroende för slavklassen?
17 Jesus hade så stort förtroende för slavklassen att han satte den över ”alla sina tillhörigheter” – dvs. alla sina andliga intressen på jorden. (Matteus 24:47) De förordnade herdarna visar att de också har förtroende för slavklassen genom att följa de anvisningar de får genom dess styrande krets. Ja, när herdarna övar andra, när de själva låter sig övas av Guds ord och när de tillämpar den övning som slavklassen ger, då främjar de enheten inom hjorden. Vi är tacksamma för att Jehova har övat män som känner varmt för varje medlem av den kristna församlingen!
[Fotnot]
a Utgiven av Jehovas vittnen.
Hur skulle du svara?
• Hur övar mogna andliga herdar andra?
• Varför grundar inte herdarna sin undervisning på sina egna uppfattningar?
• Hur och varför visar herdarna att de har förtroende för slavklassen?
[Bilder på sidorna 24, 25]
Kristna äldste övar yngre män i församlingen
[Bilder på sidan 26]
”Den trogne och omdömesgille slaven” ordnar med att de äldste får omfattande övning