”Aldrig har en människa talat så här förut”

Jesus är fortfarande i Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden. Han är glad att ”många [börjat] tro på honom”. De religiösa ledarna är dock allt annat än glada, och därför skickar de tempelvakter för att gripa Jesus. (Johannes 7:31, 32) Men han försöker inte gömma sig.

Jesus fortsätter att undervisa offentligt i templet. Han säger: ”Jag stannar kvar hos er en liten tid till, innan jag ger mig av till honom som har sänt mig. Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.” (Johannes 7:33, 34) Judarna förstår inte och frågar varandra: ”Vart tänker han ta vägen, där vi inte kan hitta honom? Han har väl inte tänkt ge sig av till judarna som är kringspridda bland grekerna och undervisa greker? Vad menar han när han säger: ’Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma’?” (Johannes 7:35, 36) Det Jesus pratar om är sin död och uppståndelse till himlen, där hans fiender inte kan nå honom.

Det är nu högtidens sjunde dag. Varje morgon under högtiden brukar man följa en viss ceremoni i templet. Enligt seden ska en präst hämta vatten från Siloamdammen och hälla ut det så att det rinner till foten av altaret. Folket blir säkert påminda om den här ceremonin när Jesus nu ropar ut: ”Om någon är törstig, så kom till mig och drick! Den som har tro på mig, ’från hans innersta ska det strömma levande vatten’, precis som det står skrivet.” (Johannes 7:37, 38)

Jesus syftar på det som kommer att hända när hans lärjungar blir smorda med helig ande och får ett himmelskt hopp. Det här händer först efter Jesus död. Från och med pingsten året efter börjar livgivande vatten att strömma fram. Det sker när de smorda lärjungarna börjar dela med sig av sanningen till andra.

En del tycker om Jesus undervisning och säger: ”Han måste vara Profeten.” De tänker förmodligen på den profet som var förutsagd och som skulle vara större än Mose. Andra säger: ”Det här är Messias.” Men ytterligare andra invänder: ”Men Messias ska väl inte komma från Galileen? Står det inte att Messias ska komma från Davids släkt och från Betlehem, där David bodde?” (Johannes 7:40–42)

Folket är splittrat. Även om några vill att han ska gripas är det ingen som gör något. När tempelvakterna kommer tillbaka utan Jesus frågar de främsta prästerna och fariséerna: ”Varför har ni inte fört hit honom?” Tempelvakterna svarar: ”Aldrig har en människa talat så här förut.” De religiösa ledarna blir arga och börjar håna dem: ”Har ni också blivit vilseledda? Ingen av styresmännen eller fariséerna har väl börjat tro på honom? Men den här hopen som inte kan lagen, de är fördömda.” (Johannes 7:45–49)

Men Nikodemos, en farisé och medlem av Sanhedrin, vågar nu försvara Jesus. Två och ett halvt år tidigare kom han till Jesus om natten och visade att han trodde på honom. Nikodemos säger: ”Enligt lagen ska man väl inte döma någon innan han blivit förhörd och fått förklara sig?” De religiösa ledarna går direkt i försvarsställning. ”Är du också från Galileen, eller? Undersök Skriften så ser du att det inte ska komma någon profet från Galileen.” (Johannes 7:51, 52)

Skrifterna säger inte rakt ut att en profet ska komma från Galileen. Men det står att ”ett stort ljus” ska synas i ”nationernas Galileen”, så Skrifterna antyder faktiskt att Messias skulle komma därifrån. (Jesaja 9:1, 2; Matteus 4:13–17) Och precis som det var förutsagt föddes Jesus i Betlehem som en avkomling till David. Även om fariséerna säkert är medvetna om det här, är det troligen de som gett upphov till missuppfattningarna om Jesus.