Skickliga rådgivare — en välsignelse för sina bröder
”Jag skall åter föra tillbaka domare åt dig som i början och rådgivare åt dig som i begynnelsen.” — JESAJA 1:26, NW.
1, 2. a) Hur visar Ordspråksboken 12:15 och 19:20 värdet av råd? b) Vad är det först och främst som krävs, om vi skall ta emot råd, och vilken erfarenhet visar detta?
TERRI är en flicka som har kristna föräldrar. I skolan hade hon en väninna som också var ”i sanningen”. Men mot slutet av grundskolan lade Terri märke till att hennes väninna inte längre var lika entusiastisk för sin tro som hon hade varit tidigare. När de gick i high school tillsammans, blev hennes väninna oregelbunden vid de kristna mötena och började kritisera Sällskapet Vakttornet och församlingen. Men Terri bad ihärdigt för sin väninna och gav henne ständigt råd om hur hon skulle försöka fortsätta att vara stark som kristen. Till slut blev Terris ansträngningar belönade. I tionde klass var hennes väninna regelbundet med vid mötena igen och blev till slut döpt. Vilken välsignelse för henne! Och vilken belöning för hennes trogna väninna, Terri!
2 Kan någon, med tanke på denna erfarenhet, tvivla på att de kristna kärleksfullt behöver ge varandra råd emellanåt? Bibeln uppmanar oss: ”Lyssna till råd och ta emot tuktan, för att du må bli vis i din framtid.” (Ordspråksboken 19:20, NW; 12:15) Terris väninna lydde detta råd. Men tänk om Terri inte hade haft den kärlek, det tålamod och det mod som krävdes för att fortsätta att ge henne hjälp under årens lopp? Ja, för att vi skall kunna ”lyssna till råd” måste det finnas en rådgivare. Vem bör detta vara?
Råd av vilka?
3. Vilka har Jehova sörjt för till att ge råd i den kristna församlingen?
3 Jehova Gud lovade att förse sitt folk med rådgivare i vår tid. Han sade: ”Jag skall åter föra tillbaka ... rådgivare åt dig som i begynnelsen.” (Jesaja 1:26, NW) Detta löfte uppfylls i huvudsak genom de förordnade äldste i den kristna församlingen. Rådgivning är en form av undervisning, och det är i första hand de äldste som är ”kvalificerade att undervisa”. (1 Timoteus 3:2) Aposteln Paulus hade kanske i synnerhet de äldste i tankarna, när han sade: ”Även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Galaterna 6:1) Men är det endast de äldste som kan ge råd?
4, 5. a) Nämn några bibliska exempel som visar att äldste inte är de enda som kan ge råd. b) Vad är några typiska nutida situationer i vilka andra kristna än äldste kan ge råd?
4 Nej. Terri var inte någon äldste, men ändå fick hennes råd till slut goda resultat. Kom också ihåg den arameiske militärbefälhavaren Naaman. Han handlade efter vissa goda upplysningar som härrörde från en ung israelitisk flicka och lydde därefter ett råd från sina tjänare. David räddades från att ådra sig blodskuld genom de råd i rättan tid som han fick av Abigail, Nabals hustru. Och den unge mannen Elihu hade några visa råd att ge Job och dennes tre ”tröstare”. — 1 Samuelsboken 25:23—35; 2 Kungaboken 5:1—4, 13, 14; Job 32:1—6.
5 I våra dagar är rådgivning inte heller något som enbart är förbehållet äldste. Föräldrar ger regelbundet sina barn råd. Ungdomar i likhet med Terri är ofta framgångsrika i att ge sina kamrater råd. Och bibeln uppmuntrar uttryckligen mogna systrar att vara ”lärare i det som är gott”, i synnerhet för de yngre kvinnorna i församlingen. (Titus 2:3—5) Rent allmänt är vi faktiskt alla förpliktade att hjälpa varandra på det här sättet. Aposteln Paulus sade: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles som ni ju också gör.” — 1 Tessalonikerna 5:11.
Den kristna rådgivningens mål
6. Vad är några av målen med kristen rådgivning?
6 Vad är några av den kristna rådgivningens mål? Det är att hjälpa någon att göra framsteg och fortsätta på rätt väg, att lösa problem, att övervinna svårigheter och kanske att rätta till en felaktig kurs. Paulus nämnde några former av rådgivning, när han uppmanade Timoteus att ”tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning [eller: ”undervisningskonst”, enligt eng. uppl. av NW]”. (2 Timoteus 4:1, 2) Det är verkligen en konst att ge någon råd på ett sådant sätt att han kan förstå utan att känna sig sårad.
7, 8. a) Nämn några situationer, där man väntar sig att få råd i den kristna församlingen. b) Vid vilka tillfällen kan en kristen behöva råd utan att han väntar sig det?
7 När bör man då ge råd? Föräldrar får regelbundet tillfälle att ge sina barn råd, och detta är något som barn mer eller mindre väntar sig. (Ordspråksboken 6:20; Efesierna 6:4) En elev i skolan i teokratisk tjänst väntar sig råd, när han har hållit ett övningstal i församlingen. Och en ny förkunnare av Riket väntar sig hjälp och råd, när han som en kristen förkunnare gör framsteg mot mogenhet. (1 Timoteus 4:15) Ibland kommer också personer att kontakta de äldste eller andra i församlingen för att be om hjälp och råd.
8 Men ibland måste man ge råd till sådana som inte väntar sig det eller som inte önskar det. Någon kanske håller på att förlora sin nitälskan i Jehovas tjänst och håller på att ”glida bort”, precis som Terris väninna gjorde. (Hebréerna 2:1) Någon kan ha en allvarlig personlig tvist med någon annan i församlingen. (Filipperna 4:2) Eller någon kan behöva hjälp, när det gäller sådant som lämplig frisyr eller klädsel, eller när det gäller valet av vänner eller musik. — 1 Korintierna 15:33; 1 Timoteus 2:9.
9, 10. a) Varför kan det krävas mod att ge väl grundade kristna råd? b) Men varför bör en kristen ändå ge råd, om det behövs?
9 När profeten Hanani gav kung Asa i Juda råd, blev Asa så förnärmad över detta att han ”satte honom i stockhuset”! (2 Krönikeboken 16:7—10) Det krävdes mod att ge råd åt en kung på den tiden. I våra dagar kan rådgivare också behöva vara modiga, eftersom någon som får råd först kan bli förbittrad. En erfaren kristen lät bli att ge en yngre kamrat behövliga råd. Varför det? Han förklarade: ”Vi är goda vänner just nu, och jag vill att det skall förbli så!” Men att låta bli att ge råd när det behövs råd är verkligen inte kännetecknet på en god vän. — Ordspråksboken 27:6; jämför Jakob 4:17.
10 Erfarenheten har visat att om en rådgivare är skicklig, så kan faktiskt misstämningen reduceras till ett minimum och målet med råden vanligtvis uppnås. Vad krävs det då för att bli en skicklig rådgivare? Låt oss för att besvara detta begrunda två exempel, ett gott och ett dåligt.
Paulus — en skicklig rådgivare
11. Varför tog de flesta korintier emot Paulus’ råd, trots att han ofta gick rakt på sak?
11 Aposteln Paulus hade många tillfällen att ge råd, och ibland var det han hade att säga mycket kraftfullt. (1 Korintierna 1:10—13; 3:1—4; Galaterna 1:6; 3:1) Men Paulus’ råd var effektiva, därför att de som han riktade dem till visste att han älskade dem. Som han sade till korintierna: ”Det var ... ur stor vedermöda och hjärtängslan jag skrev till er med många tårar, inte för att ni skulle bli bedrövade, utan för att ni skulle veta om den kärlek som jag hyser speciellt till er.” (2 Korintierna 2:4) De flesta korintier tog emot Paulus’ råd, därför att de visste att de gavs utan själviska motiv, eftersom ”kärleken ... inte [söker] sina egna intressen”. De var också övertygade om att han inte talade därför att han själv var irriterad, eftersom ”kärleken ... inte [blir] uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten.” — 1 Korintierna 13:4, 5.
12. Vilken egenskap kommer att göra det lättare för en kristen rådgivare att få goda resultat? Belys detta.
12 I våra dagar är det också mycket lättare att ta emot till och med kraftfulla råd, om vi vet att den som ger oss råden älskar oss och inte talar därför att han själv är irriterad eller har några själviska motiv. Om till exempel en äldste talar till tonåringarna i församlingen bara när han kritiserar dem, så kan ungdomarna lätt tycka att han hackar på dem. Men anta att en sådan äldste har ett gott förhållande till tonåringarna. Anta att han tar dem med ut i tjänsten på fältet, är tillgänglig på Rikets sal och uppmuntrar dem att tala med honom om sina problem, förhoppningar och tvivel och att han kanske rentav bjuder hem dem (med deras föräldrars tillåtelse) emellanåt. Då är det mera sannolikt att tonåringarna kommer att ta emot råd, när han måste ge dem det, eftersom de vet att råden kommer från en vän.
Mildhet och ödmjukhet
13. a) Vad bör alltid ligga till grund för kristna råd? b) Vad måste därför de som ger råd i den kristna församlingen undvika att göra?
13 Det fanns ett annat skäl till att Paulus’ råd var så framgångsrika. Han förtröstade på gudaktig vishet och inte på sina egna åsikter. Som han påminde rådgivaren Timoteus: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet.” (2 Timoteus 3:16; jämför 1 Korintierna 2:1, 2.) Kristna rådgivare i våra dagar grundar också det de säger på bibeln. Det är sant att inom familjen citerar föräldrar inte bibeln varje gång de ger sina barn ett råd. Det är likväl så att antingen kristna föräldrar uppmuntrar till lydnad, renlighet, omtanke om andra, punktlighet eller något annat, så måste det alltid finnas en skriftenlig grund för det de säger. (Efesierna 6:1; 2 Korintierna 7:1; Matteus 7:12; Predikaren 3:1—8) Inom församlingen bör vi vara försiktiga med att försöka tvinga på andra våra personliga uppfattningar eller vår personliga smak. Och äldste bör undvika att vinkla skriftställen för att få det att verka som om skriftställena stöder någon idé som de själva känner mycket starkt för. (Jämför Matteus 4:5, 6.) Det måste alltid finnas en verklig biblisk grund till alla råd som de ger. — Psalm 119:105.
14, 15. a) Nämn en annan egenskap som gör det lättare att ta emot råd. b) Varför är det så viktigt för en rådgivare att utveckla denna egenskap?
14 Råd är också effektivare, om de ges i en ande av mildhet. Detta visste Paulus. Det är därför som han, när han talar om den som innan han vet ordet av begår ett felsteg, uppmuntrade dem som har förutsättningar till det att ”söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. (Galaterna 6:1) Han gav också Titus rådet att påminna andra ”att inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. — Titus 3:1, 2; 1 Timoteus 6:11.
15 Varför behövs det mildhet? Därför att obehärskade känslor smittar av sig. Vredgade ord framkallar fler vredgade ord, och det är svårt att resonera när humöret är på kokpunkten. Även om den som får råd reagerar vredgat, så finns det ingen orsak för den som ger råden att göra detsamma. Rådgivarens egen milda inställning kan i stället hjälpa till att lugna ner saker och ting. ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” (Ordspråksboken 15:1) Detta är sant, vare sig rådgivaren är en förälder, en äldste eller någon annan.
16. Varför bör man alltid vara respektfull, när man ger råd?
16 Tänk till sist på det som Paulus sade till Timoteus, som var en yngre äldste: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” (1 Timoteus 5:1, 2) Vilka utmärkta råd! Föreställ dig hur en äldre kvinna skulle känna det, om en yngre äldste, en som kanske var ung nog att vara hennes egen son, gav henne råd på ett mycket kritiskt eller respektlöst sätt. Hur mycket bättre skulle det inte vara, om rådgivaren först tänkte efter ett ögonblick: ”Vad skulle, med tanke på den här personens ålder och personlighet, vara det kärleksfullaste och effektivaste sättet att ge detta råd? Hur skulle jag vilja att man gjorde detta, om jag vore i hennes ställe?” — Lukas 6:31; Kolosserna 4:6.
Fariséernas råd
17, 18. Vad var en orsak till att de råd som fariséerna gav inte var till någon hjälp?
17 Låt oss nu, efter det att vi har begrundat Paulus’ goda exempel, betrakta ett dåligt exempel — de judiska religiösa ledarnas exempel på Jesu tid. De gav många råd, men nationen hade vanligtvis ingen nytta av dem. Varför inte det?
18 Det fanns många orsaker. Tänk till exempel på den gång då fariséerna skarpt tillrättavisade Jesus, därför att hans lärjungar inte tvättade händerna före en måltid. De flesta mödrar säger till sina barn att de skall tvätta händerna före en måltid, och detta är naturligtvis en vana som ur hygienisk synpunkt varmt kan rekommenderas. Men fariséerna var inte i första hand intresserade av hygien. För dem var handtvättningen en tradition, och de var upprörda över att Jesu lärjungar inte följde denna tradition. Men som Jesus därefter visade dem fanns det mycket större problem i Israel, som borde ha påkallat deras uppmärksamhet. Några använde till exempel fariseisk tradition som ett sätt att undvika att lyda det femte av de tio buden: ”Hedra din far och din mor.” (2 Moseboken 20:12, NW; Matteus 15:1—11) De skriftlärda och fariséerna var tyvärr så fängslade av detaljer att de inte brydde sig om ”de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”. — Matteus 23:23.
19. Hur kan nutida kristna undvika att falla i den snaran att de har egna intressen att bevaka?
19 Rådgivare i våra dagar bör akta sig för att göra samma misstag. De bör undvika att så att säga ha egna intressen att bevaka och bli så engagerade i detaljer att de glömmer ”de viktigare tingen”. När det gäller små ting uppmuntras vi till att fortsätta ”att ha fördrag med varandra” i kärlek. (Kolosserna 3:12, 13) Förmågan att inse när man skall undvika att göra en stridsfråga av något och när man verkligen behöver ge råd är en sak som bidrar till att någon har ”andliga förutsättningar”. — Galaterna 6:1.
20. Varför är det personliga exemplet så viktigt när det gäller att ge råd?
20 Det var ännu en sak som gjorde att dessa religiösa rådgivare under det första århundradet var ineffektiva. De följde linjen: ”Gör som jag säger och inte som jag gör.” Så här sade Jesus om dem: ”Ve också er, ni lagkunniga, eftersom ni tynger ner människorna med bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte vid bördorna med ett enda av era fingrar!” (Lukas 11:46) Så kärlekslöst! I våra dagar bör föräldrar, äldste och andra som ger råd verkligen se till att de själva gör det de säger till andra att göra. Hur kan vi uppmuntra andra att vara flitiga i tjänsten på fältet, om vi inte föregår med gott exempel? Eller hur kan vi varna för materialism, om materiella ting dominerar i vårt eget liv? — Romarna 2:21, 22; Hebréerna 13:7.
21. a) Hur spelade fariséerna herrar över folket? b) Hur bör fariséernas metoder tjäna till varning för kristna rådgivare?
21 De judiska ledarna misslyckades också som rådgivare, därför att deras taktik var att spela översittare. Vid ett tillfälle skickade de män för att arrestera Jesus. När dessa män, som blev mycket imponerade av Jesu sätt att undervisa, återvände utan honom, tillrättavisade fariséerna dem skarpt och sade: ”Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:45—49) Var detta en lämplig grundval till en skarp tillrättavisning — auktoritetsförtryck och utskällning? Må kristna rådgivare aldrig göra sig skyldiga till sådan rådgivning! De bör på allt sätt undvika att spela översittare över andra eller att ge intrycket: ”Du måste lyssna på mig, för jag är en äldste!” Och de bör inte, när de talar till en syster, vilja göra gällande: ”Du måste lyssna på mig därför att jag är en broder.”
22. a) Hur och varför bör kristna ge råd? b) Vilken ytterligare fråga behöver behandlas?
22 Ja, rådgivning är en kärlekshandling som vi alla — och framför allt då de förordnade äldste — är skyldiga medkristna emellanåt. Råd bör inte ges under vilken förevändning som helst. Men när de behövs, bör de ges med mod. De bör ha en biblisk grund och ges i en ande av mildhet. Dessutom är det mycket lättare att ta emot råd av någon som älskar oss. Men ibland kan det vara svårt att veta vad man egentligen skall säga, när man ger råd. Hur kan vi alltså ge råd på ett sådant sätt att det blir verkningsfullt? Detta skall vi behandla i nästa artikel.
Kan du förklara?
◻ Vilka har privilegiet och ansvaret att ge väl grundade kristna råd?
◻ Varför kan det krävas mod att ge råd?
◻ Varför gjorde det förhållandet att Paulus älskade de kristna i Korint det lättare för dem att ta emot hans råd?
◻ Varför bör en kristen rådgivare vara både mild och ödmjuk?
◻ Hur kan en kristen undvika att få sina råd att verka förtryckande?
[Bild på sidan 13]
Paulus uppmanade Titus att påminna andra om ”att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”