Jesu liv och tjänst

Uppståndelsehoppet

JESUS kommer så småningom fram till utkanterna av Betania, en by som ligger omkring tre kilometer från Jerusalem. Det har gått bara några dagar sedan Lasarus dog och blev begravd. Hans systrar, Maria och Marta, sörjer honom fortfarande, och många har kommit dit för att trösta dem.

Medan de alla är försänkta i sorg, kommer någon till Marta och berättar att Jesus är på väg dit. Hon lämnar därför sällskapet och skyndar sig i väg för att möta honom, tydligen utan att säga något till sin syster. När hon kommer fram till Jesus, upprepar hon något som hon och hennes syster måste ha sagt många gånger under de fyra senaste dagarna: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.”

Men Marta är trots allt hoppfull och antyder att Jesus kanske ändå skulle kunna göra något för hennes bror. ”Och ändå”, säger hon, ”vet jag nu att vad du än ber Gud om skall Gud ge dig.”

”Din bror skall uppstå”, lovar Jesus.

Marta tar för givet att Jesus talar om en framtida jordisk uppståndelse, den som också Abraham och andra av Guds tjänare såg fram emot. Hon svarar därför: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.”

Jesus ger henne emellertid hopp om snar hjälp och svarar: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör; och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.”

Jesus påstår inte att de trogna som lever under just den tiden aldrig skall dö, utan vad han menar är att det kan leda till evigt liv att utöva tro på honom. De flesta människor kommer att få åtnjuta detta liv sedan de blivit uppväckta på den yttersta dagen. Men andra som är trogna kommer att få överleva slutet på denna tingens ordning här på jorden, och för dessa kommer Jesu ord att få en mycket bokstavlig uppfyllelse. De kommer aldrig att dö! Efter detta märkliga uttalande frågar Jesus Marta: ”Tror du detta?”

”Ja, Herre”, svarar hon. ”Jag har trott att du är den Smorde, Guds Son, den som kommer till världen.”

Marta skyndar sedan i väg för att hämta sin syster och säger till henne i enrum: ”Läraren är här och kallar på dig.” Maria reser sig genast och lämnar huset. När de andra ser henne gå, följer de efter henne, eftersom de tror att hon är på väg till minnesgraven.

När Maria kommer fram till Jesus, faller hon ner vid hans fötter och gråter. ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött”, säger hon. Jesus blir djupt rörd när han ser att Maria och folkskarorna som följer henne gråter. ”Var har ni lagt honom?” frågar han.

”Herre, kom och se”, svarar de.

Jesus brister också ut i gråt. Judarna säger då: ”Se, hur fäst han var vid honom!”

Somliga av de närvarande drar sig till minnes att Jesus några månader tidigare, under lövhyddohögtiden, hade botat en ung man som var blind från födelsen, och de undrar: ”Kunde inte den här mannen som öppnade den blindes ögon också ha förhindrat att denne dog?” Johannes 5:21; 6:40; 9:1—7; 11:17—37.

◆ När kommer Jesus fram till trakten av Betania, och hur är situationen där?

◆ Vilken grundval har Marta för att tro på en uppståndelse?

◆ Hur påverkas Jesus av Lasarus’ död?