Utöva tro till evigt liv
Ha ”tro, så att själen bevaras vid liv”. — HEBRÉERNA 10:39.
1. Vad erkänner ett katolskt uppslagsverk om bibelns bruk av ordet ”själ”?
DET står ingenstans i bibeln att människan har en odödlig själ som vid döden överlever kroppen och fortsätter att leva för evigt i andevärlden. Till och med New Catholic Encyclopedia erkänner: ”Uppfattningen att själen lever vidare efter döden är inte lätt urskiljbar i bibeln. ... I GT [Gamla testamentet] betyder inte själen en del av människan, utan hela människan — människan som levande varelse. I NT [Nya testamentet] betecknar den likaså mänskligt liv: en persons liv.” Människan har således inte en själ, utan hon är en själ.
2. a) Varifrån härstammar tron på den odödliga själen? b) Vad är sanningen om människans tillstånd efter döden?
2 Som det påpekades i föregående artikel är tron på den odödliga själen en hednisk uppfattning som kan spåras tillbaka ända till äldsta tider. Dess upphovsman är den som bestred Guds tydliga tillkännagivande att människan ”med visshet” skulle dö om hon var olydig. (1 Moseboken 2:17, NW) Det var motståndaren, Satan, djävulen, som sade: ”Ni kommer med visshet inte att dö.” (1 Moseboken 3:4, NW) Och detta var en lögn. (Johannes 8:44) Senare främjade Satan lögnen om människosjälens odödlighet. Men sanningen om människans tillstånd efter döden är det konstaterande som görs i Predikaren 9:5 (NW) i Guds inspirerade ord: ”De döda ... är ... inte medvetna om någonting alls.” — Se också Romarna 5:12.
Hoppet om evigt liv
3. Vilket hopp har bibeln mycket att säga om?
3 Även om bibeln tydligt visar att det inte finns något sådant som en odödlig själ, har den likväl mycket att säga om evigt liv. Hoppet om ändlöst liv var en av Jesu grundläggande läror. Han sade: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Och om dem som utövar tro på Gud och Jesus Kristus sade han: ”Jag ger dem evigt liv.” (Johannes 10:28) Han sade också med absolut övertygelse: ”Den som tror har evigt liv. ... Han [skall] leva för alltid.” (Johannes 6:47, 51) Och han förklarade också: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.
4. Vad sade Jesus om framtidshoppet?
4 Men hur kommer bibelns löfte om evigt liv då att uppfyllas, om det inte finns någon odödlig själ som lever vidare efter döden? Jesus gav ytterligare upplysningar om detta, när han besökte Marta och Maria efter det att deras bror Lasarus hade dött. Han sade då till Marta: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” Han frågade Marta: ”Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, Herre; jag har trott att du är den Smorde, Guds Son.” — Johannes 11:25—27.
5, 6. Vad var Jesu uppväckande av Lasarus en demonstration av?
5 För att visa att han som Guds Son var bemyndigad att uppväcka de döda till liv igen, gick Jesus till Lasarus’ grav. Lasarus hade varit död i fyra dagar, och hans kropp hade börjat ruttna. Men ”[Jesus] ropade ... med hög röst: ’Lasarus, kom hit ut!’ Ut kom då den man som hade varit död, med fötter och händer lindade i bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sade till dem: ’Lös honom och låt honom gå.’” (Johannes 11:43, 44) Den döde Lasarus hade fått liv igen!
6 Lasarus hade inte förts tillbaka från himmelen eller från något annat ställe i andevärlden. Han kom inte till andevärlden, när han dog, utan var omedveten i graven, där alla de döda är. (Psalm 146:4; Johannes 3:13; Apostlagärningarna 2:34) Det skulle vara oförnuftigt att tro att Lasarus’ odödliga själ njöt av himmelsk lycksalighet och att själen därefter rycktes från himmelen för att återförenas med hans ofullkomliga kropp på jorden för att än en gång leva i en värld fylld av lidande, sjukdom och död. Men eftersom han inte var i himmelen, blev hans återförande till liv välkomnat, då det ju innebar ytterligare år av liv för honom och ett återförenande med nära och kära. Men senare skulle han komma att dö igen.
7, 8. a) Vid vilka andra tillfällen uppväckte Jesus döda? b) Varför utförde Jesus dessa underverk med att återföra människor till liv?
7 När Jesus uppväckte en ung flicka som hade varit död, var hennes föräldrar ”utom sig av stor hänryckning”. (Markus 5:42) Men den flickan dog också så småningom igen. Och när Jesus uppväckte den döde sonen till änkan i Nain, ”grep fruktan dem alla, och de började ge ära åt Gud”. (Lukas 7:16) Men den mannen dog också så småningom igen. The New International Dictionary of New Testament Theology försäkrar angående dessa underverk: ”De som uppväcktes av Kristus under hans jordiska tjänst måste dö, eftersom dessa uppväckanden inte skänkte odödlighet.”
8 Varför uppväckte då Jesus dessa från de döda? Inte för att vid den tiden skänka dem evigt liv, utan för att demonstrera att han var Messias och för att visa vad Gud hade gett honom makt att göra. Det byggde upp tro på hoppet om uppståndelsen och evigt liv under Guds himmelska rikes framtida regering i Kristi händer. — Matteus 6:9, 10; Johannes 11:41, 42.
9. Hur uppfattade både Marta och Paulus Jesu lära om uppståndelsehoppet korrekt?
9 Genom sitt umgänge med Jesus kände Marta till det hoppet, för hon hade ju tidigare sagt till honom om Lasarus: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” (Johannes 11:24) Hon visste att uppståndelsen skulle ske, inte på hans (Lasarus’) yttersta dag, utan i framtiden, ”på den yttersta dagen” — domens dag, då de döda skall uppväckas under Guds rikes styre. Detta visste aposteln Paulus också, för han sade: ”Han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet.” (Apostlagärningarna 17:31) Paulus sade också: ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) Han sade inte att uppståndelsen redan ägde rum, utan att den skulle ”komma att bli” i framtiden — under Rikets styre.
10. Vad skriver en fransk professor om kristenhetens tro på uppståndelsen i jämförelse med bibelns tydliga lära?
10 I boken Immortality of the Soul or Resurrection of the Dead? (Själens odödlighet eller de dödas uppståndelse?) skriver den franske protestantiske professorn Oscar Cullmann följande: ”Det är en radikal skillnad mellan den kristna förväntan på de dödas uppståndelse och den grekiska tron på själens odödlighet. ... Även om kristenheten senare upprättade en länk mellan dessa båda trosuppfattningar och den vanlige kristne i våra dagar fullständigt blandar ihop dem, ser jag inget skäl till att dölja vad jag och flertalet forskare anser vara sanningen. ... Nya testamentets liv och tänkesätt behärskas helt av tron på uppståndelsen. ... Hela människan, som faktiskt är död, återförs till liv genom en ny skapelseakt av Gud.”
Uppståndelse — vart?
11, 12. a) Vad är Guds uppsåt med människan och jorden? b) Hur visade Jesus att Guds uppsåt med jorden inte har förändrats?
11 När Gud skapade människan, gav han henne jorden som ett evigt hem, och han avsåg att uppfylla denna planet med ett rättfärdigt människosläkte. (1 Moseboken 1:26—28; Psalm 115:16) Bibeln talar om Jehova som ”jordens Formare och den som har gjort den, Han som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att vara bebodd”. — Jesaja 45:18, NW.
12 Trots tusentals år av ofullkomlighet och död sedan människans uppror, är det fortfarande Guds uppsåt att jorden skall vara människans eviga hem: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” (Psalm 37:29, NW) ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) När Jesus återförde de döda till liv, uppväckte han dem därför just här på jorden, och andra kände omedelbart igen dem som de personer som hade dött. Detta intygade att de döda under Rikets styre kommer att återföras till liv på jorden för att få tillfälle att leva för evigt på den. (Uppenbarelseboken 20:12, 13) Därigenom kommer Guds uppsåt med människan och jorden att förverkligas. — Jesaja 46:9—11; 55:11; Titus 1:1, 2.
13. Vilket dilemma ställs kristenhetens kyrkor inför, och hur försöker de lösa det?
13 Men eftersom kristenhetens kyrkor tror på själens odödlighet, ställs de inför ett dilemma: Hur kan de få ”hela människans” uppståndelse, så som den demonstrerades av Jesus, att stämma överens med sin tro på en odödlig själ som redan finns i himmelen eller i helvetet? The Catholic Encyclopedia hävdar: ”Fjärde Laterankonsiliet lär att alla människor, både utvalda och förtappade, ’skall uppväckas igen i sina egna kroppar, dem som de nu bär med sig’.” Uppslagsverket tillägger: ”Eftersom kroppen är delaktig i själens brott och ledsagar dess dygder, verkar Guds rättvisa kräva att kroppen också skall dela själens straff eller belöning.” Enligt den här tron kommer kroppen att återförenas med själen i himmelen eller helvetet. För hur länge? ”Både helgons och syndares uppväckta kroppar kommer att utrustas med odödlighet”, påstår den källan.
14. Hur försöker en jesuitskribent klargöra kristenhetens syn på kroppens uppståndelse?
14 I boken The Future Life (Det framtida livet) av jesuiten J. C. Sasia läser vi: ”Det himmelska livet kommer därför också att bli ett liv av njutningar genom de förhärligade sinnena [hos kroppen som återförenats med själen].” Och angående de kroppar som återförenas med sina själar i helvetet påstår den källan: ”Efter [kroppens] uppståndelse i helvetet kommer vart och ett av sinnena i människokroppen att få sitt eget speciella straff. ... Känselsinnet kommer framför allt att pinas, därför att det i synnerhet är genom köttets synder som de förtappade syndarna har syndat mot Gud. ... Deras förening med sina kroppar kommer för dem att bli en källa till ytterligare pina och kval.”
15. Varför är det hädiskt att lära att Gud pinar människor för evigt i helvetet?
15 Att kristenheten omfattade den hedniska uppfattningen om själens odödlighet banade således vägen för att den också omfattade den hedniska uppfattningen om själarnas — och även kropparnas — olidliga tortyr för evigt i helvetet. Men Jehova sade om den forntida sedvänjan att bränna upp barn som offer åt falska gudar: ”De byggde Baalshöjderna för att bränna upp sina söner i elden som helbrännoffer åt Baal, något som jag inte hade befallt eller talat om och som inte hade stigit upp i mitt hjärta.” (Jeremia 19:5, NW) Det är därför hädiskt att lära att Gud plågar människor i evighet, när hans eget ord tydligt visar att förhärdade syndare kommer att utrotas eller utplånas. ”Vilken själ det vara må som inte lyssnar till den profeten [Jesus] skall bli fullständigt utrotad.” — Apostlagärningarna 3:23; se också Matteus 10:28; Lukas 17:27; Johannes 3:16; 2 Petrus 2:12; Judas, vers 5.
Odödlighet
16. Vad lär bibeln om odödlighet?
16 Men lär inte bibeln att människor skall få komma till himmelen för att få leva i odödlighet där? Jo, det gör den. Men detta har inget med odödliga människosjälar att göra. Odödlighet blir resultatet av att en människa uppväcks som andeskapelse (precis som Jesus blev) och inte av att hon har en odödlig själ som lever vidare efter döden. Den framtida belöningen odödlighet erbjöds några trogna Kristuslika människor, och den skulle förverkligas först när Kristus kom i Rikets makt i himmelen och inte omedelbart efter hans himmelsfärd under det första århundradet. — Psalm 110:1; 1 Korintierna 15:53, 54.
17. Hur många kommer att vinna odödlighet, och vilken roll spelar de i Guds uppsåt med jorden?
17 Det hoppet erbjöds dessutom till ett relativt litet antal av mänskligheten. Jesus kallade dessa för en liten ”hjord”. (Lukas 12:32) Denna grupp, 144.000 till antalet, uppväcks till himmelskt liv som odödliga andeskapelser för att härska över jorden tillsammans med Kristus i hans himmelska rike. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 7:4; 14:1, 4; 20:4) Den jord de styr över kommer med tiden att bli befolkad med fullkomliga människor, utan tvivel tusentals miljoner. Många av dessa kommer att vara sådana som har kommit tillbaka till jorden i uppståndelsen ”för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Men förutom dessa som uppväcks från de döda kommer det också att bli andra som vinner liv i den nya världen. Vilka är dessa andra?
”Aldrig någonsin dö”
18. Vilken häpnadsväckande sak förutsade Jesus förutom hoppet om uppståndelsen för de döda?
18 Även om uppståndelsen är det säkra hoppet för döda människor, så finns det ett annat underbart hopp i vår tid. Det har att göra med Jesu ord till Marta efter det att han hade sagt: ”Den som utövar tro på mig, han skall få liv [i uppståndelsen], även om han dör”, och då han tillade: ”och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.” (Johannes 11:25, 26) I detta senare påstående förutsade Jesus något häpnadsväckande: Det skulle komma en tid då människor som levde inte längre skulle behöva dö! Men när skulle det ske?
19. a) Under vilken tidsperiod skulle hoppet om att aldrig behöva dö komma att förverkligas? b) Hur beskriver bibeln dem som har hoppet om att aldrig behöva dö?
19 Nu — vår tid — är den tid då det löftet skall uppfyllas! Allt bevismaterial tyder på att vi nu är mycket nära slutet på denna onda värld. (Matteus 24:3—14; 2 Timoteus 3:1—5, 13) Människor i vår tid som utövar tro på Gud och på hans Son har således det spännande hoppet att få överleva denna ordnings slut och levande få fortsätta in i Guds nya värld — och aldrig någonsin behöva dö! Dessa omtalas i Uppenbarelseboken 7:9, 14 som ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, ... [och] som kommer ut ur den stora vedermödan”, bevarade av Gud därför att de har utövat tro. Jesus talade om den kommande upplösningen av den nuvarande onda ordningen som en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. — Matteus 24:21; se också Ordspråksboken 2:21, 22; Psalm 37:10, 11, 34.
20, 21. Hur utövar miljontals människor i våra dagar tro på Gud och Kristus, och vad kommer många av dem inte att behöva?
20 Jorden runt utövar redan miljoner människor av den stora skaran, som önskar få leva för evigt på jorden, tro på Guds löften och på den som han har bemyndigat att vara ”uppståndelsen och livet”, Jesus Kristus. Och de har överlämnat sig åt Gud och symboliserat detta genom vattendopet. (Matteus 28:19, 20) De erkänner att de helt och hållet har Gud, ”honom som sitter på tronen, och Lammet”, Jesus Kristus, att tacka för frälsningen. — Uppenbarelseboken 7:10.
21 De av den stora skaran som överlever denna världens ände kommer inte att behöva någon uppståndelse från de döda, eftersom de ju ”aldrig någonsin [skall] dö”! Vidtar du åtgärder för att få tillhöra denna grupp? I så fall står ett fantastiskt och unikt privilegium öppet för dig, nämligen att få överleva slutet på Satans onda ordning och föras in i en rättfärdig ny era som kommer att skänka dig fullkomlig hälsa och evigt liv på en paradisisk jord! (Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 21:4, 5) Genom att lära dig vad som är Guds vilja och hålla i med att göra den kan du visa att du inte är ”av det slag som drar sig undan till fördärv för sig”, utan att också du kan ha ”tro, så att själen bevaras vid liv”. — Hebréerna 10:39; 1 Johannes 2:15—17; Uppenbarelseboken 7:15.
Repetitionsfrågor
◻ Vad är det sanna hoppet för de döda?
◻ Varför är kristenhetens tro på kroppens uppståndelse en förolämpning mot Gud?
◻ Vad lär bibeln om odödlighet?
◻ Vilket fantastiskt hopp kan människor i våra dagar äga?