Kapitel 91

Lasarus blir uppväckt

JESUS och de övriga kommer nu fram till Lasarus’ minnesgrav. Den består i själva verket av en håla med en sten för ingången. ”Ta bort stenen”, säger Jesus.

Marta protesterar, eftersom hon ännu inte förstår vad Jesus tänker göra. ”Herre”, säger hon, ”vid det här laget måste han lukta, för det är på fjärde dagen.”

Men Jesus säger till henne: ”Sade jag dig inte att om du trodde skulle du få se Guds härlighet?”

Man tar alltså bort stenen. Jesus lyfter då upp ögonen mot himlen och ber: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Visst har jag vetat att du alltid hör mig; men för folkskarans skull, som står runt omkring, talade jag, för att de må tro att du har sänt ut mig.” Jesus ber offentligt för att människorna skall veta att det han nu står i begrepp att göra kommer att åstadkommas genom kraft från Gud. Därefter ropar han med hög röst: ”Lasarus, kom hit ut!”

Lasarus kommer då ut. Hans händer och fötter är fortfarande inlindade i bindlar, och hans ansikte är ombundet med en duk. ”Lös honom och låt honom gå”, säger Jesus.

När de judar som har kommit för att trösta Maria och Marta får se det här underverket, sätter många av dem tro till Jesus. Men andra ger sig i väg till fariséerna och talar om för dem vad som har hänt. De och de främsta prästerna sammankallar genast judarnas högsta domstol, Sanhedrin.

I Sanhedrin ingår den nuvarande översteprästen, Kaifas, såväl som fariséer och sadducéer, några av de främsta prästerna och tidigare överstepräster. Dessa beklagar sig nu för varandra och säger: ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan utför många tecken? Om vi låter honom hållas så här, kommer de alla att sätta tro till honom, och romarna skall komma och ta bort både vår plats för tillbedjan och vår nation.”

De religiösa ledarna erkänner visserligen att Jesus ”utför många tecken”, men det enda som de är intresserade av är sin egen ställning och makt. Uppväckandet av Lasarus är framför allt en nagel i ögat på sadducéerna, eftersom de inte tror på uppståndelsen.

Kaifas, som kanske själv är sadducé, begär nu ordet och säger: ”Ni vet inte något alls, och inte tänker ni ut att det är till er fördel att en människa dör för folkets räkning och inte att hela nationen blir tillintetgjord.”

Det var Gud som ingav Kaifas att säga detta, för aposteln Johannes skriver längre fram: ”Detta sade han [Kaifas] emellertid inte av egen ingivelse.” Vad Kaifas egentligen menade var att man borde döda Jesus för att hindra honom från att ytterligare undergräva deras myndighet och inflytande. Men enligt Johannes var detta en profetia om att Jesus skulle dö, ”inte bara för nationen, utan också för att han måtte samla ihop Guds barn”. Och det är verkligen Guds uppsåt att hans Son skall dö som en lösen för alla.

Kaifas lyckas nu påverka Sanhedrin att göra upp planer för att döda Jesus. Men Jesus, som möjligen får höra talas om dessa planer genom Nikodemos, en medlem av Sanhedrin som är välvilligt inställd till honom, ger sig av därifrån. Johannes 11:38—54.

▪ Varför ber Jesus offentligt innan han uppväcker Lasarus?

▪ Hur reagerar de som får bevittna denna uppståndelse?

▪ Vad visar att medlemmarna av Sanhedrin är onda män?

▪ Vad menade Kaifas med sitt uttalande, men vilken profetia lät Gud honom framställa?