Lasarus får liv igen

Marta och Maria har gått för att möta Jesus i närheten av Betania, och tillsammans går de nu till Lasarus grav. Graven är egentligen en grotta, och öppningen har täckts med en stor sten. Jesus säger: ”Ta bort stenen.” Det här gör Marta orolig, eftersom hon inte förstår vad Jesus tänker göra. ”Herre”, invänder hon, ”han luktar säkert, för det har gått fyra dagar nu.” Men Jesus svarar henne: ”Sa jag inte att om du har tro ska du få se Guds stora kraft?” (Johannes 11:39, 40)

Stenen tas bort. Jesus vänder sedan blicken mot himlen och ber: ”Far, jag tackar dig för att du har hört mig. Jag vet ju att du alltid hör mig, men jag säger detta för att alla de som står här ska tro på att du har sänt mig.” Eftersom Jesus ber den här bönen högt, blir det tydligt att det är Gud som ger honom kraft till det han nu tänker göra. Jesus ropar med klar stämma: ”Lasarus, kom ut!” Och med händerna och fötterna fortfarande i bindlar och med en duk över ansiktet kommer Lasarus ut. Jesus säger: ”Ta bort bindlarna och låt honom gå.” (Johannes 11:41–44)

Många av judarna som kommit för att trösta Marta och Maria ser det här underverket och börjar tro på Jesus. Men andra sticker i väg till fariséerna för att berätta vad som hänt. Fariséerna och de främsta prästerna kallar samman judarnas högsta domstol, Sanhedrin. Bland dem som samlas finns även Kaifas, som är överstepräst. Några beklagar sig: ”Vad ska vi göra? Den här människan utför många underverk. Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och utplånar både vårt tempel och vårt folk.” (Johannes 11:47, 48) De har hört flera ögonvittnen berätta om många underverk som Jesus gjort, men trots det kan de inte glädjas över vad Gud gör genom honom. De är mer intresserade av att rädda ansiktet och behålla sin höga ställning i samhället.

Lasarus uppståndelse är verkligen ett slag i ansiktet på sadducéerna, som inte ens tror på uppståndelsehoppet. Kaifas, som själv är sadducé, tar nu till orda: ”Ni förstår ingenting. Begriper ni inte att det är bättre för er att en enda människa dör i folkets ställe än att hela nationen går under?” (Johannes 11:49, 50; Apostlagärningarna 5:17; 23:8)

Eftersom Kaifas tjänar som överstepräst, kommer inte ”ingivelsen att säga detta” från honom själv, utan från Gud. Kaifas insinuerar att Jesus borde dödas, så att han inte får fortsätta att undergräva respekten för de religiösa ledarna och minska deras inflytande. Men Kaifas profetia pekar också på det faktum att Jesus död kommer att fungera som en lösen inte bara för judarna, utan för alla ”Guds [kringspridda] barn”. (Johannes 11:51, 52)

Kaifas idé får omedelbart gensvar, och Sanhedrin börjar planera för att ta död på Jesus. Kanhända får Jesus höra om det här från Nikodemos, som tillhör Sanhedrin men som är vänligt inställd till honom. Hur som helst lämnar Jesus Jerusalems område direkt för att inte riskera att dödas före den tid som Gud bestämt.