Dagen att minnas

”Jag har sagt er detta för att ni genom mig må ha frid. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” — JOHANNES 16:33.

1, 2. Vilken dag i historien skiljer sig från alla andra dagar, och varför det?

VÄRLDEN av i dag har mycket att säga om fred. Vid slutet av andra världskriget förbands freden med V-E-dagen och V-J-dagen.a Och varje år får julen människor att tänka på frid på jorden. (Lukas 2:14) Men det finns en dag i mänsklighetens historia som skiljer sig från alla andra dagar, och det är den dag då Jesus Kristus yttrade de ord som citeras här ovan. Av de över två miljoner dagar som mänskligheten har funnits här på jorden var det denna dag som fullständigt förändrade mänsklighetens bana till dess eviga bästa.

² Denna viktiga dag var den 14 nisan enligt den judiska kalendern. År 33 enligt den vanliga tideräkningen började den 14 nisan vid solnedgången den 1 april. Låt oss begrunda vad som hände den epokgörande dagen.

Den 14 nisan

3. Hur använde Jesus dessa sista timmar?

³ När mörkret faller framträder antagligen en vacker fullmåne som en påminnelse om att Jehova fastställer tider och tidsperioder. (Apostlagärningarna 1:7) Och vad är det som händer i den där övre salen, där Jesus och hans 12 apostlar har församlats för att fira judarnas årliga påsk? När Jesus gör sig beredd ”att bege sig ut ur den här världen till Fadern”, visar han kärlek mot ”sina egna intill slutet”. (Johannes 13:1) Hur gör Jesus detta? Jo, genom det han säger och genom det han gör fortsätter han att i sina lärjungar ingjuta sådana egenskaper som kommer att hjälpa dem att segra över världen.

Att ta på sig ödmjukhet och kärlek

4. a) Hur demonstrerade Jesus en grundläggande egenskap för sina lärjungar? b) Hur vet vi att Petrus lärde sig vikten av ödmjukhet?

⁴ Apostlarna har fortfarande kvar ett mått av ärelysten svartsjuka och stolthet som de måste göra sig kvitt. Jesus binder därför om sig med en handduk och börjar tvätta deras fötter. Denna handling är verkligen inte någon handling av låtsad ödmjukhet, som den som utförs varje år i Rom av kristenhetens påve! Sann ödmjukhet är ett givande av sig själv som kommer från en ”anspråkslöshet i sinnet” som håller före att andra är ”överlägsna”. (Filipperna 2:2—5) Petrus missar först poängen och vägrar att låta Jesus tvätta hans fötter. Men när han blir tillrättavisad ber han Jesus tvätta hela hans kropp. (Johannes 13:1—10) Men Petrus måste ha tagit lärdom, för många år senare ger han helt korrekta råd åt andra. (1 Petrus 3:8, 9; 5:5) Hur viktigt är det inte att vi alla i våra dagar gör slavtjänst åt Kristus i ödmjukhet! — Se också Ordspråksboken 22:4; Matteus 23:8—12.

5. Vilket bud av Jesus visade vikten av en annan grundläggande egenskap?

⁵ Men en av de 12 — Judas Iskariot — drar inte nytta av Jesu råd. När påskmåltiden fortskrider blir Jesus upprörd i anden, identifierar Judas som sin förrädare och sänder i väg honom. Det är först därefter som Jesus säger följande till sina 11 trogna apostlar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Detta är verkligen ett nytt bud, som Jesus åskådliggör genom sitt eget överlägsna exempel! När stunden för Jesu offerdöd närmar sig, visar han enastående kärlek. Han använder varje dyrbar minut till att undervisa och uppmuntra dessa lärjungar. Längre fram betonar han vikten av kärlek, när han säger: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” — Johannes 15:12, 13.

”Vägen och sanningen och livet”

6. Vilket mål håller Jesus fram för sina närmaste lärjungar?

⁶ Så här säger Jesus till de 11 trogna: ”Låt inte era hjärtan oroas. Utöva tro på Gud, utöva också tro på mig. I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er.” (Johannes 14:1, 2) Denna plats skall bli i ”himmelriket”. (Matteus 7:21) Jesus förklarar hur denna förtroliga grupp av lojala lärjungar kan nå sitt mål. Han säger: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) Detta gäller också för dem av mänskligheten som vinner evigt liv på jorden. — Uppenbarelseboken 7:9, 10; 21:1—4.

7—9. Varför beskrev Jesus sig själv som ”vägen och sanningen och livet”?

⁷ Jesus är ”vägen”. Det enda sättet att närma sig Gud i bön är genom Jesus Kristus. Jesus själv försäkrar sina lärjungar om att Fadern skall ge dem vad de än ber om i Jesu namn. (Johannes 15:16) Fadern varken hör eller tar emot sådana böner som riktas till ikoner eller religiösa ”helgon”, och inte heller hör han eller tar emot alla upprepningar av bönen Ave Maria eller allt tjatigt mässande. (Matteus 6:5—8) I Apostlagärningarna 4:12 läser vi också om Jesus: ”Det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.”

⁸ Jesus är ”sanningen”. Så här skrev aposteln Johannes om honom: ”Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” (Johannes 1:14) Jesus blev sanningen i fråga om hundratals profetior i de hebreiska skrifterna genom att uppfylla dem. (2 Korintierna 1:20; Uppenbarelseboken 19:10) Han gjorde sanningen känd när han talade till sina lärjungar och till de folkskaror som lyssnade till honom och när han disputerade med de skrymtaktiga prästerna och genom sitt levande exempel.

⁹ Jesus är ”livet”. Som Guds Son sade Jesus: ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen skall inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.” (Johannes 3:36) Tro utövad på Jesu offer leder till evigt liv — odödligt liv i himmelen för en ”liten hjord” av smorda kristna och evigt liv på en paradisisk jord för en stor skara av ”andra får”. — Lukas 12:32; 23:43; Johannes 10:16.

Att uthärda förföljelse

10. Varför måste vi segra över världen, och vilken uppmuntran gav Jesus i detta hänseende?

¹⁰ De som hoppas få leva i Jehovas nya ordning måste kämpa mot en värld som ”befinner sig i den ondes”, dvs. Satans, djävulens, ”våld”. (1 Johannes 5:19) Hur uppmuntrande är därför inte Jesu ord i Johannes 15:17—19! Han förklarar: ”Dessa ting befaller jag er: att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” De sanna kristna har hatats fram till detta år, år 1992, och hur gläder vi oss inte över deras fina exempel som fortsätter att stå fasta och ödmjukt hämtar styrka under Guds mäktiga hand! (1 Petrus 5:6—10) Vi kan alla uthärda prövningar genom att utöva tro på Jesus, som avslutar sitt dryftande med dessa hjärtevärmande ord: ”I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” — Johannes 16:33.

Introducerandet av ett nytt förbund

11. Vad profeterade Jeremia om ett nytt förbund?

¹¹ Efter det att påskfirandet har avslutats den kvällen talar Jesus om ett nytt förbund. Profeten Jeremia hade århundraden dessförinnan förutsagt detta med orden: ”’Se, det kommer dagar’, är Jehovas uttalande, ’och jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus. ... Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk. ... Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd kommer jag inte mer att komma ihåg.’” (Jeremia 31:31—34, NW) Den 14 nisan år 33 v.t. skall det offer som skall stadfästa detta nya förbund göras!

12. Hur instiftade Jesus det nya förbundet, och vad åstadkommer det?

¹² Jesus berättar för de 11 trogna att han ivrigt har längtat efter att få äta denna påskmåltid med dem. Därefter tar han ett bröd, tackar Gud, bryter det och ger det åt dem och säger: ”Detta är liktydigt med min kropp som skall ges ut för er räkning. Fortsätt att göra detta till minne av mig.” På samma sätt skickar han runt en bägare rött vin till dem och säger: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:15, 19, 20) Det nya förbundet får gällande kraft genom Jesu ”dyrbara blod”, som är av långt större värde än det djuroffersblod som stänktes för att stadfästa Israels lagförbund! (1 Petrus 1:19; Hebréerna 9:13, 14) De som förs in i det nya förbundet får fullständig förlåtelse för synder. Därigenom kan de uppfylla kraven för att få tillhöra de 144.000, vilka som det andliga Israel får ett evigt arv. — Galaterna 6:16; Hebréerna 9:15—18; 13:20; Uppenbarelseboken 14:1.

”Till minne av mig”

13. a) Vad bör vi begrunda vid tiden för Åminnelsen? b) Endast vilka bör ta del av emblemen, och varför det?

¹³ Det 1.960:e årliga firandet av åminnelsen av Jesu död infaller den 17 april 1992. Vi gör, nu när det datumet närmar sig, väl i att reflektera över allt det som Jesu fullkomliga offer åstadkommer. Denna anordning upphöjer Jehovas vishet och hans djupa kärlek till mänskligheten. Jesu fläckfria ostrafflighet, ända till en kvalfull död, rentvår Jehova från Satans smädelser att Jehovas skapelse människan är bristfällig och inte kommer att klara att utsättas för provsättning. (Job 1:8—11; Ordspråksboken 27:11) Med sitt offerblod är Jesus medlare för det nya förbundet, som är Jehovas redskap till att utvälja ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. Medan denna nations medlemmar fortfarande är kvar här på jorden förkunnar de ”vitt och brett” Jehovas, sin Guds, ”dygder”, hans som har kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petrus 2:9; jämför 2 Moseboken 19:5, 6.) De är med rätta de enda som varje år tar del av åminnelseemblemen.

14. Hur blir de miljontals personer som är med och iakttar det hela berikade?

¹⁴ Förra året var antalet närvarande vid firandet av Åminnelsen 10.650.158, men av dessa var det bara 8.850, dvs. mindre än en promille, som tog del av emblemen. Vad har då dessa miljontals personer som inte tar del av emblemen för nytta av att vara närvarande och iaktta detta firande? Jo, stor nytta! För även om de inte tar del, blir de berikade andligen genom denna gemenskap med det världsomfattande brödraskapet och genom att de får höra om alla de storslagna ting som Jehova åstadkommer genom offrandet av sin Son.

15. Hur får fler än de smorda gagn av Jesu offer?

¹⁵ Dessutom ger aposteln Johannes oss följande upplysning i 1 Johannes 2:1, 2: ”Vi [har] en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” Ja, Jesu offer, som först och främst gagnar Johannesklassen som förts in i det nya förbundet, ger också förlåtelse för ”hela världens” synder. Det är också ”ett försoningsoffer” för alla andra människors synder i den värld av människor som utövar tro på Jesu utgjutna blod, vilket öppnar den lyckliga framtidsutsikten för dem att få evigt liv på en paradisisk jord. — Matteus 20:28.

”I min Faders rike”

16. a) Vad förefaller Jesus och hans medarvingar nu göra? b) Vad krävs det i våra dagar av både den smorda kvarlevan och den stora skaran?

¹⁶ Jesus fortsätter att uppmuntra sina apostlar och pekar på den dag då han på ett symboliskt sätt skall dricka produkten av vinstocken ny med sina lärjungar i sin Faders rike. (Matteus 26:29) Han säger till dem: ”Ni är ... de som med mig har hållit ut i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:28—30) Eftersom Jesus tog Rikets makt i himmelen i besittning år 1914, kan vi dra slutsatsen att de flesta av Jesu medarvingar, som församlats under århundradena, redan har blivit uppväckta för att ”sitta på troner” tillsammans med honom. (1 Tessalonikerna 4:15, 16) Den dag närmar sig snabbt då änglarna skall lösa ”den stora vedermödans” ”fyra vindar”! Då kommer de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel att ha försetts med sigill, och de miljontals medlemmarna av den stora skaran kommer också att ha församlats. För att få priset evigt liv måste alla dessa bevara sin ostrafflighet, precis som Jesus gjorde. — Uppenbarelseboken 2:10; 7:1—4, 9.

17 och rutan. a) Om en smord medlem skulle förkastas som illojal, vem torde då rimligtvis komma att ersätta honom? b) Vilket intressant ljus spred artiklar i Vakttornet år 1938 över uppbyggandet och den senare utvidgningen av den teokratiska organisationen på jorden?

¹⁷ Hur går det då om några smorda kristna inte bevarar sin ostrafflighet? Det är säkert inte många av dem som i denna sena timme på så sätt kommer att bli illojala. Och en eventuell ersättare torde rimligtvis komma, inte från de nydöpta, utan från sådana som under många år av trogen tjänst har hållit ut tillsammans med Jesus i hans prövningar. De gnistrande strålar av andligt ljus som under tjugotalet och trettiotalet kom genom Vakttornet visar att församlandet av kvarlevan av de smorda var praktiskt taget fullbordat under den perioden. De som sedan dess ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod” har ett annat glädjefyllt hopp. Genom Kristus vägleder Jehovas ande dem till ”källor med livets vatten” på den paradisiska jorden. — Uppenbarelseboken 7:10, 14, 17.

En mycket innerlig bön

18. Vilka kraftfulla lärdomar kan vi hämta av Jesu bön i kapitel 17 i Johannes?

¹⁸ Jesus avslutar sitt åminnelsemöte med sina lärjungar genom att framföra den innerliga bön som finns nedtecknad i Johannes 17:1—26. Först ber han att hans Fader må förhärliga honom, eftersom han bevarar sin ostrafflighet till slutet, och därigenom kommer Jehova också att bli förhärligad genom att hans namn helgas, dvs. befrias från all smälek, eftersom den fullkomliga människan Jesus verkligen bevisar att Guds skapelse människan kan vara oklanderlig, också under det svåraste prov. (5 Moseboken 32:4, 5; Hebréerna 4:15) Dessutom öppnar Jesu offerdöd ett storslaget tillfälle för Adams avkomlingar. Jesus säger: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” Det är verkligen viktigt att skaffa sig exakt kunskap om Jehova Gud och om hans Son, Guds lamm, som gav sitt liv för att rentvå Jehovas namn från smälek och för att mänskligheten skulle kunna bli frälst! (Johannes 1:29; 1 Petrus 2:22—25) Uppskattar du detta det allra kärleksfullaste offret så mycket att du överlämnar hela ditt jag åt Jehova och hans dyrbara tjänst?

19. Hur kan kvarlevan och den stora skaran åtnjuta dyrbar endräkt?

¹⁹ Jesus ber också sin helige Fader att han skall vaka över lärjungarna, när de visar sig inte vara någon del av världen, troget håller sig till hans ord som sanning och bevarar en dyrbar enhet med Fadern och Sonen. Har inte denna bön blivit underbart besvarad ända fram till denna dag, då den smorda kvarlevan och den stora skaran endräktigt tjänar tillsammans i kärlekens band, samtidigt som de bevarar sig neutrala i förhållande till världen och dess våld och ondska? Hur dyrbara är inte Jesu avslutande ord till sin Fader, Jehova! ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” — Johannes 17:14, 16, 26.

20. Varför är den 14 nisan år 33 v.t. verkligen dagen att minnas?

²⁰ När de går ut till Getsemane trädgård, har Jesus ytterligare en kort och uppbyggande samvaro med sina lärjungar. Därefter kommer hans fiender över honom! Det går inte att i ord beskriva de fysiska plågor och den överväldigande sorg över den smälek som hopats över Jehova som Jesus känner. Och det går inte heller att i ord beskriva hur föredömligt han genom allt detta bevarar sin ostrafflighet. Jesus uthärdar till slutet, under hela den natten och under större delen av den dagens ljusa timmar. Han visar tydligt att hans rike inte är någon del av världen. Och i och med sitt sista andetag utropar han: ”Det har fullbordats!” (Johannes 18:36, 37; 19:30) Hans seger över världen är fullständig. Den 14 nisan år 33 v.t. är verkligen dagen att minnas!

[Fotnot]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Vilka lärdomar gav Jesus om ödmjukhet och kärlek?

◻ Hur blev Jesus ”vägen och sanningen och livet”?

◻ Vad är syftet med det nya förbundet?

◻ Vilken endräkt och kärlek upplever den smorda kvarlevan och den stora skaran tillsammans?

[Ruta på sidan 20]

Den större Salomos vishet

Artiklarna med rubriken ”Organisation” i Vakttornet för 1 och 15 augusti 1938 (på engelska 1 och 15 juni 1938) slog fast den grundläggande teokratiska ordning som Jehovas vittnen fortfarande följer. De utgjorde höjdpunkten på den anmärkningsvärda period av tillrättalägganden av lärofrågor och organisatoriska frågor, som hade börjat år 1919. (Jesaja 60:17) Vakttornet jämförde den 20-årsperioden med de 20 år under vilka Salomo byggde templet och kungens hus i Jerusalem, och det heter: ”Skriften visar, att efter de tjugo år, under vilka Salomos byggnadsprogram fullbordades, ... grep han sig an med ett hela landet omfattande byggnadsprogram. (1 Konungaboken 9:10, 17—23; 2 Krönikeboken 8:1—10) Därpå kom drottningen av Saba ’från jordens ända för att höra Salomos visdom’. (Matteus 12:42; 1 Konungaboken 10:1—10; 2 Krönikeboken 9:1—9, 12) Detta framkallar den frågan: Vad ligger framför Jehovas folk på jorden i en omedelbar framtid? Med full tillit vilja vi vänta, så skola vi få se det.” Den tilliten var inte malplacerad. Under den teokratiska organisationen har ett omfattande andligt byggnadsprogram församlat över fyra miljoner av den stora skarans medlemmar. Likt drottningen av Saba har dessa kommit från jordens ända för att få höra visheten hos den större Salomo, Kristus Jesus, förmedlad till dem genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. — Matteus 24:45—47.