HÄL

Bakersta delen av foten. Hälen nämns ofta i bildlig bemärkelse i Bibeln. Att hålla någon i hälen eller skada hans häl skulle hindra eller fördröja honom. Jakob höll i sin tvillingbror Esaus häl när de kom ut ur moderlivet. (1Mo 25:26) Det var därför han fick namnet Jakob, som betyder ”en som griper tag i hälen”, ”en som tränger undan”, ett namn med profetisk innebörd. (1Mo 27:36; Hos 12:2, 3) När familjeöverhuvudet Jakob välsignade sin femte son, Dan, förutsade han att denne i positiv bemärkelse skulle bli som en orm som ligger på lur vid vägen och biter hästen ”i hälarna” så att den kastar av sin ryttare. (1Mo 49:17; se HORNORM.) Under vandringen i vildmarken utgjorde Dans stam ”hälen” så till vida att den bildade en eftertrupp som kunde tillfoga Israels fiender skada. (4Mo 10:25)

Det trolösa Jerusalem liknades i en profetia vid en illa beryktad kvinna som skulle straffas genom att hennes hälar skulle bli ”utsatta för våldsam behandling”, dvs. genom att hon skulle tvingas gå i oländig terräng, vilket skulle vara smärtsamt för hälarna. (Jer 13:22) Detta uppfylldes när Jerusalems invånare fördes i landsflykt till Babylon 607 f.v.t.

Kung David sade i bildlig bemärkelse om sin förrädiske vän Ahitofel: ”[Han] lyfter sin häl mot mig.” (Ps 41:9) Detta var ett profetiskt uttalande som uppfylldes på Judas Iskariot. Jesus tillämpade detta bibelställe på honom när han sade: ”Den som brukade äta av mitt bröd har lyft upp sin häl mot mig.” (Joh 13:18) Uttrycket betecknar alltså en förrädisk handling som är avsedd att skada den som hälen lyfts mot.

Enligt den första profetian i Bibeln skulle ormen ”krossa hälen” på kvinnans ”avkomma”. (1Mo 3:15) Även om det är smärtsamt att få hälen krossad, medför det inte nödvändigtvis bestående skada. Jesus, som är denna ”avkomma” (Gal 3:16), dödades av jordiska hantlangare åt den store ormen, Satan, Djävulen (Upp 12:9), men på tredje dagen läktes detta sår i hälen när Jesu Fader, Jehova Gud, uppväckte honom från de döda (Apg 2:22–24; 10:40).