En bok för alla människor

”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 10:34, 35.

1. Vad svarade en professor när han tillfrågades vad han trodde om Bibeln, men vad beslöt han sig för att göra?

EN PROFESSOR fick en söndagseftermiddag oväntat besök i sitt hem av en av våra kristna systrar, och han lyssnade till det hon hade att säga om miljöförstöringen och jordens framtid, eftersom detta var ämnen som intresserade honom. Men när hon började tala om Bibeln verkade han lite skeptisk. Vår syster frågade därför vad han ansåg om Bibeln.

”Bibeln är en bra bok skriven av några intelligenta män”, svarade han, ”men man skall inte ta den så allvarligt.”

”Har du någonsin läst Bibeln?” frågade hon.

Professorn blev överrumplad av frågan och måste medge att det hade han inte.

Hon frågade då: ”Hur kan du yttra dig så bestämt om en bok som du aldrig har läst?”

Det argumentet gick hem. Professorn beslöt sig för att undersöka Bibeln och sedan bilda sig en uppfattning om den.

2, 3. Varför vet många mycket lite om Bibeln, och vilken utmaning ställer det oss inför?

² Denne professor är inte den ende som har bestämda uppfattningar om Bibeln utan att själv ha läst den! Det är många som äger en bibel och som erkänner dess litterära och historiska värde, men de vet mycket lite om dess innehåll. Somliga säger: ”Jag har inte tid att läsa Bibeln.” Andra undrar: ”Hur skulle det kunna finnas något i en så gammal bok som är av betydelse för mitt liv nu?” Sådana uppfattningar ställer oss Jehovas vittnen inför en verklig utmaning. Vi är övertygade om att Bibeln är ”inspirerad av Gud och nyttig till undervisning”. (2 Timoteus 3:16, 17) Men hur skall vi kunna övertyga andra om att de, oavsett sin hudfärg eller etniska eller nationella bakgrund, bör undersöka Bibeln?

³ Låt oss ta upp några skäl till att Bibeln förtjänar att undersökas. En sådan genomgång kan göra oss rustade att resonera med dem vi träffar i tjänsten och kanske övertyga dem om att de bör begrunda det som Bibeln lär. Detta bör samtidigt stärka vår egen tro på att Bibeln faktiskt är det som den gör anspråk på att vara, nämligen ”Guds ord”. — Hebréerna 4:12.

Den mest spridda boken i världen

4. Varför kan man säga att Bibeln är världens mest spridda bok?

⁴ För det första förtjänar Bibeln att undersökas därför att den är den mest spridda och mest översatta boken i människans historia. Den första upplaga som trycktes med lösa typer lämnade Johann Gutenbergs tryckpress för mer än 500 år sedan. Sedan dess har det tryckts uppskattningsvis fyra miljarder exemplar av hela Bibeln eller delar av den. År 1996 hade hela Bibeln eller delar av den översatts till 2.167 språk och dialekter.a Mer än 90 procent av mänskligheten har tillgång till åtminstone någon del av Bibeln på sitt eget språk. Ingen annan bok kommer ens i närheten av dessa siffror!

5. Varför bör vi förvänta att Bibeln skall vara tillgänglig för människor i hela världen?

⁵ Enbart statistik bevisar naturligtvis inte att Bibeln är Guds ord, men att en skriven redogörelse som är inspirerad av Gud skall vara tillgänglig för människor i hela världen är helt visst vad man kan förvänta. Bibeln talar ju själv om för oss: ”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Ingen annan bok har som Bibeln kunnat övervinna sådana hinder som nationsgränser och rasbarriärer och etniska skiljemurar. Bibeln är verkligen en bok för alla människor!

Hur den blivit bevarad gör den unik

6, 7. Varför är det inte förvånansvärt att man inte känner till någon bevarad originalhandskrift till Bibeln, och vilken fråga väcker detta?

⁶ Det finns ännu ett skäl till att Bibeln förtjänar att undersökas. Den har bevarats trots oerhörda hinder, både naturliga och mänskliga, något som gör Bibeln helt unik bland forntida skrifter.

⁷ Bibelskribenterna nedtecknade tydligen sina ord med bläck på papyrus (framställt av den egyptiska växten med samma namn) och pergament (framställt av djurhudar).b (Job 8:11) Men sådana skrivmaterial har naturliga fiender. Forskaren Oscar Paret förklarar: ”Båda dessa skrivmaterial angrips med mycket stor lätthet av fukt, mögel och olika slag av larver. Vi vet av erfarenhet hur lätt papper, och till och med starkt läder, förfars ute i det fria eller i ett fuktigt rum.” Det är därför inte förvånansvärt att man inte känner till någon bevarad originalhandskrift. Dessa handskrifter gick antagligen förlorade redan för länge sedan. Men om originalhandskrifterna har förstörts av naturliga fiender, hur har då Bibeln kunnat leva vidare?

8. Hur har Bibeln bevarats under århundradenas gång?

⁸ Kort efter det att originalen hade skrivits började man skriva av dem för hand. Det blev faktiskt ett yrke i det forntida Israel att göra avskrifter av Lagen och andra delar av de heliga skrifterna. Prästen Esra beskrivs till exempel som ”en skicklig avskrivare i fråga om Moses lag”. (Esra 7:6, 11; jämför Psalm 45:1.) Men också avskrifterna var förgängliga och måste till sist ersättas av andra avskrifter som gjorts för hand, ett arbete som pågick i flera hundra år. Men eftersom ofullkomliga människor begår misstag, uppstår frågan om avskrivarnas felskrivningar väsentligt har förändrat Bibelns text. Vittnesbörden, och de är många, säger nej!

9. Hur är masoreterna ett bra exempel på bibelavskrivarnas noggrannhet och omsorg?

⁹ Avskrivarna var inte bara mycket skickliga, utan de hade också djup respekt för de ord som de skrev av. Det hebreiska ord som återges med ”avskrivare” har avseende på någon som räknar och upptecknar. Masoreterna — vilka under tiden från 500-talet till och med 900-talet v.t. skrev av de hebreiska skrifterna — är ett bra exempel på hur ytterst noggranna bibelavskrivarna var. Enligt forskaren Thomas Hartwell Horne räknade de ”hur många gånger varje bokstav i [det hebreiska] alfabetet förekom i alla de hebreiska skrifterna”. Tänk på vad detta innebar: För att undvika att en enda bokstav blev överhoppad räknade dessa hängivna avskrivare inte bara orden som de skrev av, utan också bokstäverna. Enligt en forskare finns det 815.140 bokstäver i de hebreiska skrifterna, och det sägs att masoreterna höll reda på varenda en av dessa! Att de gjorde sådana ansträngningar garanterade att avskriften blev i hög grad exakt.

10. Vad finns det för övertygande bevis för att de hebreiska och grekiska texter som moderna översättningar grundar sig på troget återger orden i originalhandskrifterna?

¹⁰ Det finns faktiskt övertygande bevis för att de hebreiska och grekiska texter på vilka moderna översättningar grundar sig mycket troget återger orden i originalhandskrifterna. Bevismaterialet består av tusentals bibelhandskrifter, uppskattningsvis 6.000 av alla de hebreiska skrifterna eller delar av dem och omkring 5.000 av de kristna grekiska skrifterna, som har bevarats till vår tid. En noggrann jämförande analys av alla handskrifter som finns har gjort det möjligt för textforskare att upptäcka avskrivningsfel och avgöra den ursprungliga lydelsen. Därför kunde forskaren William H. Green säga om texten i de hebreiska skrifterna: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har vidarebefordrats med sådan exakthet.” De grekiska skrifternas text är lika tillförlitlig.

11. Varför har Bibeln, i ljuset av orden i 1 Petrus 1:24, 25, bevarats fram till våra dagar?

¹¹ Hur lätt skulle inte Bibeln ha kunnat gå förlorad om inte de handskrivna exemplaren hade ersatt originalen med deras dyrbara budskap! Det finns bara en förklaring till att Bibeln finns kvar, och det är att Jehova har bevarat och skyddat sitt ord. Som Bibeln säger i 1 Petrus 1:24, 25: ”Allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet är såsom gräsets blomster; gräset vissnar, och blomstret faller av, men Jehovas uttalande består för evigt.”

Översatt till levande språk

12. Vilket annat hinder än århundraden av avskrivande har Bibeln mött?

¹² Sedan Bibeln levt vidare under hundratals år av avskrivande — något som var svårt nog — har den mött det hinder som översättandet till nutida språk har inneburit. För att Bibeln skall kunna nå människors hjärta måste den tala de språk som människor talar. Men att översätta Bibeln — med dess mer än 1.100 kapitel och 31.000 verser — är ingen lätt uppgift. Under århundradenas lopp har emellertid hängivna översättare villigt tagit på sig den svåra uppgiften, och det trots att de ibland har stött på till synes oövervinnliga hinder.

13, 14. a) Vilket problem ställdes bibelöversättaren Robert Moffat inför i början av 1800-talet i Afrika? b) Hur reagerade tswanatalande när de fick tillgång till Lukas’ evangelium på sitt eget språk?

¹³ Tänk till exempel på hur Bibeln kom att översättas till olika afrikanska språk. År 1800 fanns det bara ett tiotal afrikanska språk som hade ett skriftspråk, men det fanns hundratals andra som saknade skriftspråk. Detta problem ställdes bibelöversättaren Robert Moffat inför. Som tjugofemåring började han år 1821 som missionär bland de tswanatalande invånarna i södra Afrika. Moffat umgicks med dem för att lära sig deras skriftlösa språk. Utan hjälp av läroböcker eller lexikon hade han så till slut med uthållighet lärt sig språket så pass bra att han kunde utveckla ett skriftspråk till det. Det lärde han sedan några av tswanafolket att läsa. Efter att ha arbetat bland tswanafolket i åtta år var han år 1829 klar med sin översättning av Lukas’ evangelium. Han sade längre fram: ”Jag vet sådana som har gett sig i väg hundratals kilometer för att få tag i exemplar av Lukas’ evangelium ... Jag har sett dem få tag i delar av Lukas’ evangelium, gråta över dem och trycka dem mot sitt bröst och sedan låta tårarna flöda av tacksamhet, tills jag har sagt till mer än en av dem: ’Ni förstör era böcker med era tårar.’” Moffat berättade också om en afrikan som frågade ett antal människor som han såg läsa i Lukas’ evangelium vad det var de hade. ”Det är Guds ord”, svarade de. ”Talar det?” frågade mannen. ”Ja”, svarade de, ”det talar till hjärtat.”

¹⁴ Genom sådana hängivna översättare som Moffat fick många afrikaner för första gången möjlighet att kommunicera i skrift. Men översättarna gav människorna i Afrika en ännu värdefullare gåva — Bibeln på deras eget språk. Dessutom introducerade Moffat Guds namn för tswanafolket, och han använde det i hela sin översättning.c Därför talade tswanafolket om Bibeln som ”Jehovas mun”. — Psalm 83:18.

15. Varför är Bibeln nu mycket levande?

¹⁵ Andra översättare i olika delar av världen har ställts inför liknande svårigheter. En del har rentav riskerat livet för att översätta Bibeln. Tänk dig detta: Om Bibeln endast hade funnits kvar på forntida hebreiska och grekiska, skulle den ha kunnat vara ”död” för länge sedan, eftersom dessa språk med tiden blev praktiskt taget bortglömda av den stora massan av människor och dessutom har varit okända i stora delar av världen. Men till skillnad från andra böcker är Bibeln i högsta grad levande och kan ”tala” till människor i hela världen på deras eget språk, vilket har lett till att dess budskap förblir ”verksamt” i dem ”som tror”. (1 Thessalonikerna 2:13) Eller som The Jerusalem Bible återger versen: ”Det är fortfarande en levande kraft bland er som tror det.”

Värd att lita på

16, 17. a) Vilka bevis måste det finnas för att Bibeln skall kunna betraktas som trovärdig? b) Nämn ett exempel på bibelskribenten Moses uppriktighet.

¹⁶ Men somliga kanske undrar om man verkligen kan lita på Bibeln. Har de människor som den talar om verkligen levt, har platserna verkligen funnits, och har de händelser den talar om verkligen ägt rum? Om vi skall kunna lita på den, bör det finnas bevis för att den har skrivits av noggranna och ärliga skribenter. Detta för oss fram till ännu ett skäl till att vi bör undersöka Bibeln: Det finns starka bevis för att dess innehåll är korrekt och tillförlitligt.

¹⁷ En ärlig skribent nedtecknar inte enbart framgångar och styrka, utan också misslyckanden och svaghet. Bibelskribenterna visade en sådan uppfriskande uppriktighet. Tänk till exempel på Moses uppriktighet. Han berättade bland annat om sin egen brist på vältalighet, något som enligt honom själv gjorde honom olämplig som Israels ledare (2 Moseboken 4:10), det allvarliga misstag han gjorde som hindrade honom från att få gå in i det utlovade landet (4 Moseboken 20:9–12; 27:12–14), hur hans bror Aron avvek från en rätt kurs när han samarbetade med de upproriska israeliterna och gjorde en bildstod i form av en guldkalv (2 Moseboken 32:1–6), hans syster Mirjams uppror och hennes förödmjukande straff (4 Moseboken 12:1–3, 10), den vanvördnad som hans båda brorsöner Nadab och Abihu visade (3 Moseboken 10:1, 2) och Guds eget folks upprepade knotande och klagande. (2 Moseboken 14:11, 12; 4 Moseboken 14:1–10) Visar inte ett sådant öppet och ärligt rapporterande ett uppriktigt intresse för sanningen? Har man inte all anledning att lita på Bibeln, när dess skribenter var villiga att lämna ut negativa uppgifter om sina nära och kära, om sitt folk och även om sig själva?

18. Vad visar att det bibelskribenterna skrev är tillförlitligt?

¹⁸ Skribenternas samstämmighet visar också att deras skrifter är tillförlitliga. Det är i sanning fantastiskt att 40 män som skrev under en period av omkring 1.600 år skrev så samstämmigt — till och med när det gäller små detaljer. Men denna samstämmighet är inte sådan att den väcker misstankar om maskopi. Det är i stället uppenbart att samstämmigheten i olika detaljer är helt oavsiktlig och ofta tillkommit av en ren tillfällighet.

19. Hur uppenbarar skildringarna om gripandet av Jesus en helt oavsiktlig överensstämmelse mellan evangelierna?

¹⁹ Som exempel kan vi titta på en händelse som inträffade den natt då Jesus greps. Alla fyra evangelieskribenterna berättar att en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på översteprästens slav. Men det är endast Lukas som berättar att Jesus ”rörde vid örat och läkte honom”. (Lukas 22:51) Är inte det vad man kan förvänta av en skribent som är känd som ”den älskade läkaren”? (Kolosserna 4:14) I Johannes’ berättelse får vi veta att Petrus var den av alla de närvarande lärjungarna som svingade svärdet, vilket inte är förvånande med tanke på Petrus’ benägenhet att förhasta sig och vara impulsiv. (Johannes 18:10; jämför Matteus 16:22, 23 och Johannes 21:7, 8.) Johannes berättar en annan till synes onödig detalj: ”Slavens namn var Malkos.” Varför är det endast Johannes som talar om vad mannen hette? Förklaringen får vi genom en detalj som nämns i förbigående i Johannes’ berättelse, nämligen att Johannes ”var känd av översteprästen”. Han var också känd av översteprästens hushåll — tjänarna var bekanta med honom och han med dem.d (Johannes 18:10, 15, 16) Det är därför bara naturligt att Johannes är den ende av evangelieskribenterna som nämner den skadade mannens namn, då det tydligen bara var han som kände honom. Samstämmigheten mellan alla dessa detaljer är anmärkningsvärd, men ändå tydligt oavsiktlig. Det finns massor av liknande exempel i Bibeln.

20. Vad behöver uppriktiga människor få veta om Bibeln?

²⁰ Kan vi således lita på Bibeln? Ja, det kan vi absolut! Bibelskribenternas uppriktighet och Bibelns inre samstämmighet förmedlar sanningens rena klang. Uppriktiga människor måste få veta att de kan lita på Bibeln, eftersom den är ett ord inspirerat av ”Jehova, sanningens Gud”. (Psalm 31:5) Följande artikel skall ta upp ytterligare skäl till att Bibeln är en bok för alla människor.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Varför bör vi förvänta att Bibeln är världens mest tillgängliga bok?

◻ Vad bevisar att Bibeln har blivit korrekt bevarad?

◻ Vilka hinder mötte dem som översatte Bibeln?

◻ Vad visar att Bibeln är tillförlitlig?