Kapitel 124

Jesus utlämnas och förs bort

NÄR Pilatus, gripen av den stilla värdigheten hos den torterade Jesus, återigen försöker frige honom, blir de främsta prästerna ännu mer uppretade. De är fast beslutna att inte låta någonting komma i vägen för deras ondskefulla uppsåt. De fortsätter därför att skräna: ”På pålen med honom! På pålen med honom! ”

”Ta honom själva och häng honom på pålen”, svarar Pilatus. (Det är möjligt att judarna själva, tvärtemot vad de tidigare påstått, har rätt att avrätta brottslingar av religiösa skäl, om överträdelsen är tillräckligt allvarlig.) Pilatus förklarar sedan för åtminstone femte gången Jesus vara oskyldig och säger: ”Jag finner ingen förseelse hos honom.”

När judarna märker att deras politiska anklagelser inte har avsedd verkan, tar de återigen upp en av de religiösa anklagelsepunkter som de några timmar tidigare hade framfört när Jesus stod inför Sanhedrin, nämligen hädelse. ”Vi har en lag”, säger de, ”och enligt lagen bör han dö, därför att han har gjort sig själv till Guds son.”

Denna anklagelsepunkt är ny för Pilatus, och när han hör den, blir han ännu mer rädd. Nu inser han att Jesus inte är någon vanlig människa, vilket också hans hustrus dröm och Jesu enastående karaktärsstyrka vittnar om. Men ”Guds son”? Pilatus vet att Jesus är från Galileen. Men är det möjligt att han har levt tidigare? Pilatus för ännu en gång in Jesus i palatset och säger till honom: ”Varifrån är du?”

Jesus svarar inte ett ord. Tidigare hade han talat om för Pilatus att han är en kung men att hans kungarike inte är någon del av den här världen. Att komma med ytterligare förklaringar nu tjänar ingenting till. Men att Jesus vägrar att svara går Pilatus’ ära för när, och han brusar upp mot Jesus och säger: ”Talar du nu inte till mig? Vet du inte att jag har myndighet att ge dig fri och jag har myndighet att hänga dig på pålen?”

”Du skulle inte ha någon myndighet alls över mig, om den inte hade getts dig från ovan”, svarar Jesus respektfullt. Han menar att Gud har gett mänskliga härskare myndighet att sköta jordiska angelägenheter. Jesus tillägger därefter: ”Därför har den man som överlämnade mig åt dig större synd.” Ja, översteprästen Kaifas och hans kumpaner och Judas Iskariot är alla i långt högre grad än Pilatus ansvariga för den orättvisa behandling som Jesus får utstå.

Pilatus, som nu är ännu mer imponerad av Jesus och fruktar att Jesus kan vara av gudomligt ursprung, gör ett nytt försök att få honom fri. Men judarna avvisar föraktfullt Pilatus. De upprepar slugt sin politiska anklagelse med hotelsen: ”Om du ger den här mannen fri, är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig till kung, han talar emot kejsaren.”

Trots dessa kränkande antydningar för Pilatus ännu en gång ut Jesus och säger vädjande: ”Se! Er kung! ”

”Ta bort honom! Ta bort honom! På pålen med honom! ”

”Skall jag hänga er kung på pålen?” frågar Pilatus desperat.

Roms herravälde har länge varit en nagel i ögat på judarna. Ja, de avskyr verkligen det romerska styret! Ändå svarar de främsta prästerna skrymtaktigt: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.”

Av fruktan för att förlora sin politiska ställning och sitt goda rykte ger Pilatus till sist efter för judarnas obarmhärtiga krav och utlämnar Jesus. Soldaterna tar av Jesus den purpurfärgade manteln och sätter på honom hans egna ytterkläder. När Jesus sedan förs bort för att hängas på pålen, tvingar man honom att själv bära sin tortyrpåle.

Det är nu förmiddag fredagen den 14 nisan; klockan kanske börjar närma sig tolv. Jesus har varit uppe sedan tidigt på torsdagsmorgonen, och han har varit med om den ena plågsamma upplevelsen efter den andra. Förståeligt nog börjar han snart digna under den tunga bördan. En förbipasserande, en viss Simon från Kyrene i Afrika, tvingas därför till tjänst för att bära tortyrpålen åt honom. Medan de fortsätter vägen fram följer en stor hop av folket med dem, däribland också kvinnor, och de slår sig själva av sorg och jämrar sig över Jesus.

Jesus vänder sig till dessa kvinnor och säger: ”Jerusalems döttrar, sluta upp med att gråta över mig. Gråt däremot över er själva och över era barn; därför att, se! dagar skall komma, på vilka man skall säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma kvinnorna och de moderliv som inte har fött barn och de bröst som inte har gett di!’ ... För om man gör dessa ting när trädet är saftigt, vad skall då hända när det är förtorkat?”

Det träd som Jesus syftar på är den judiska nationen, som fortfarande har en smula livssaft i sig på grund av Jesu närvaro och den kvarleva av judar som tror på honom. Men när dessa förs ut ur nationen, kommer detta träd att dö, andligt talat, och allt som då återstår är en förtorkad nationell organisation. Vilken orsak till gråt kommer det inte att bli när de romerska härarna, i egenskap av Guds skarprättare, ödelägger den judiska nationen! Johannes 19:6—17; 18:31; Lukas 23:24—31; Matteus 27:31, 32; Markus 15:20, 21.

▪ Vilken anklagelse mot Jesus kommer de religiösa ledarna med när deras politiska anklagelser inte har avsedd verkan?

▪ Vad är orsaken till att Pilatus nu blir ännu mer rädd?

▪ Vilka bär den största skulden för det som händer Jesus?

▪ Hur får prästerna till sist Pilatus att utlämna Jesus till att avrättas?

▪ Vad säger Jesus till de kvinnor som gråter över honom, och vad menar han när han talar om ett träd som först är ”saftigt” och sedan ”förtorkat”?