Den kristna synen på myndighet
”Det finns ingen myndighet annat än av Gud.” — ROMARNA 13:1.
1. Varför kan det sägas att Jehova är den högsta myndigheten?
MYNDIGHET är förknippad med makten och förmågan att skapa. Jehova Gud, den Högste, är den som har gett all skapelse — både den levande och den livlösa — tillvaro. Han är onekligen den högsta myndigheten. De sanna kristna delar de himmelska skapelsernas känslor, deras som förkunnar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Uppenbarelseboken 4:11.
2. Hur medgav de första mänskliga härskarna på sätt och vis att de inte hade någon naturlig rätt att ha makt över sina medmänniskor, och vad sade Jesus till Pontius Pilatus?
2 Den omständigheten att många av de första mänskliga härskarna försökte legitimera sin myndighet genom att göra anspråk på att de var en gud eller att de representerade en gud var bara det ett tyst medgivande av att ingen människa har medfödd rätt att härska över andra människor.a (Jeremia 10:23) Den enda legitima källan till myndighet är Jehova Gud. Så här sade Kristus till Pontius Pilatus, den romerske ståthållaren över Judeen: ”Du skulle inte ha någon myndighet alls över mig, om den inte hade getts dig från ovan.” — Johannes 19:11.
”Ingen myndighet annat än av Gud”
3. Vad förklarade aposteln Paulus om ”de överordnade myndigheterna”, och vilka frågor väcker Jesu och Paulus’ ord?
3 Aposteln Paulus skrev följande till kristna som levde under romarrikets herravälde: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (Romarna 13:1) Vad menade Jesus, när han sade att Pilatus’ myndighet hade getts honom ”från ovan”? Och hur menade Paulus att de politiska myndigheterna på hans tid var inordnade i sina ställningar av Gud? Menade de att Jehova personligen är ansvarig för förordnandet av varje enskild politisk härskare i den här världen?
4. Vad kallade Jesus och Paulus Satan, och vilket anspråk av Satan förnekade inte Jesus?
4 Så kan det inte vara, då ju Jesus kallade Satan ”den här världens härskare” och Paulus kallade honom ”denna tingens ordnings gud”. (Johannes 12:31; 16:11; 2 Korinthierna 4:4) Och när Satan frestade Jesus genom att erbjuda honom ”myndighet” över ”den bebodda jordens alla kungariken”, påstod Satan att den här myndigheten hade överlämnats åt honom. Jesus avvisade Satans erbjudande, men han bestred inte att Satan kunde ge sådan myndighet. — Lukas 4:5—8.
5. a) Hur skall vi förstå Jesu och Paulus’ ord om mänsklig myndighet? b) Hur är de överordnade myndigheterna ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”?
5 Jehova hade överlämnat herraväldet över den här världen till Satan genom att han lät Satan få fortsätta att leva efter det att denne hade gjort uppror och hade frestat Adam och Eva och fått dem att också göra uppror mot Jehovas suveränitet. (1 Moseboken 3:1—6; jämför 2 Moseboken 9:15, 16.) Jesu och Paulus’ ord måste därför betyda att Jehova, efter det att det första människoparet i Eden hade förkastat teokratin eller Gudsstyret, tillät de människor som gjorts främmande för honom att skapa myndighetsstrukturer som skulle göra det möjligt för dem att leva i ett ordnat samhälle. För att genomföra sitt uppsåt har Jehova ibland fått vissa härskare eller regeringar att falla. (Daniel 2:19—21) Andra har han låtit vara kvar vid makten. Det kan sägas att de härskare, vars tillvaro Jehova tolererar, är ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”.
De första kristna och de romerska myndigheterna
6. Hur betraktade de första kristna de romerska myndigheterna, och varför det?
6 De första kristna gjorde inte gemensam sak med de judiska sekterna, vilka konspirerade och kämpade mot romarna, som ockuperade Israel. I den mån som de romerska myndigheterna med sina gällande lagar upprätthöll ordningen på land och till havs, byggde akvedukter, vägar och broar och i huvudsak verkade för det allmänna bästa, betraktade de kristna dem som ”Guds tjänare” till deras ”nytta”. (Romarna 13:3, 4) Lag och ordning skapade en miljö som gjorde det möjligt för de kristna att, precis som Jesus hade befallt, predika de goda nyheterna vida omkring. (Matteus 28:19, 20) De kunde med gott samvete betala de skatter som romarna krävde, även om en del av pengarna användes till ändamål som inte var godkända av Gud. — Romarna 13:5—7.
7, 8. a) Vad framgår av en noggrann läsning av Romarna 13:1—7, och vad visar sammanhanget? b) Under vilka omständigheter handlade de romerska myndigheterna inte som ”Guds tjänare”, och vilken hållning intog de första kristna, när så var fallet?
7 Av en noggrann läsning av de första sju verserna i Romarna, kapitel 13, framgår det att de politiska ”överordnade myndigheterna” var ”Guds tjänare” för att ge beröm åt dem som gjorde det goda och för att straffa dem som bedrev det som var ont. Sammanhanget visar att det är Gud, och inte de överordnade myndigheterna, som avgör vad som är gott och vad som är ont. Om den romerske kejsaren eller någon annan politisk myndighet krävde något som Gud förbjöd eller omvänt förbjöd något som Gud krävde, handlade han alltså inte längre som Guds tjänare. Jesus förklarade: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” (Matteus 22:21) Om den romerska staten krävde sådant som tillhörde Gud, till exempel en persons tillbedjan eller liv, följde de sanna kristna det apostoliska rådet: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.
8 De första kristna blev förföljda på grund av att de vägrade att utöva kejsartillbedjan och avgudadyrkan, att överge sina kristna möten och att sluta upp att predika de goda nyheterna. Man tror allmänt att aposteln Paulus blev avrättad på order av kejsar Nero. Andra kejsare, och i synnerhet då sådana som Domitianus, Marcus Aurelius, Septimius Severus, Decius och Diocletianus, förföljde också de första kristna. När dessa kejsare och de under dem lydande myndigheterna förföljde de kristna, handlade de sannerligen inte som ”Guds tjänare”.
9. a) Vad förblir sant om de politiska överordnade myndigheterna, och av vem får det politiska vilddjuret sin makt och sin myndighet? b) Vad kan man helt logiskt säga om kristen underdånighet under de överordnade myndigheterna?
9 Allt detta tjänar till att belysa att även om de politiska överordnade myndigheterna i vissa avseenden tjänar som ”Guds anordning” för att upprätthålla ett ordnat mänskligt samhälle, förblir de en del av den världsliga tingens ordning i vilken Satan är gud. (1 Johannes 5:19) De tillhör den världsomfattande politiska organisation som symboliseras av ”vilddjuret” i Uppenbarelseboken 13:1, 2. Det djuret får sin makt och myndighet av ”den store draken”, Satan, Djävulen. (Uppenbarelseboken 12:9) Kristen underdånighet under sådana myndigheter är därför helt logiskt relativ, inte absolut. — Jämför Daniel 3:16—18.
Tillbörlig respekt för myndighet
10, 11. a) Hur visade Paulus att vi bör vara respektfulla mot personer i ledande ställning? b) Hur och varför kan man be ”för kungar och alla personer i hög ställning”?
10 Men detta innebär inte att de kristna bör lägga sig till med en fräck och trotsig attityd mot de politiska överordnade myndigheterna. Det är sant att många av dessa personer inte är värda någon större respekt i sitt privatliv eller ens i sitt offentliga liv. Men apostlarna visade genom sitt exempel och sina råd att personer i ledande ställning bör behandlas med respekt. När Paulus trädde fram för den incestuöse kung Herodes Agrippa II, talade han till honom med tillbörlig respekt. — Apostlagärningarna 26:2, 3, 25.
11 Paulus sade till och med att det är lämpligt att vi nämner de världsliga myndigheterna i våra böner, i synnerhet när de skall fatta beslut som påverkar vårt liv och vår kristna verksamhet. Han skrev: ”Därför förmanar jag, först av allt, till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar. Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår Räddares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen.” (1 Timoteus 2:1—4) Vår respektfulla inställning till sådana myndigheter kan leda till att de låter oss få större frihet att fortsätta med vårt arbete att försöka rädda ”alla slags människor”.
12, 13. a) Vilka balanserade råd om myndighet gav Petrus? b) Hur kan vi motverka ”de oförnuftiga människornas okunniga tal”, som skapar fördomar mot Jehovas vittnen?
12 Aposteln Petrus skrev: ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller ståthållare såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott. Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna. Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar. Ära människor av alla slag, älska hela brödraskaran, frukta Gud, bevisa kungen ära.” (1 Petrus 2:13—17) Vilka balanserade råd! Som Guds slavar är vi skyldiga honom fullständig underdånighet, och för de politiska myndigheter som sänts för att bestraffa ogärningsmän visar vi relativ och respektfull underdånighet.
13 Det har visat sig att många världsliga myndigheter har haft de besynnerligaste missuppfattningar om Jehovas vittnen. Detta har vanligtvis berott på att de har fått felaktig information av illvilliga fiender till Guds folk. Eller också kanske det är så att allt de vet om oss är sådant som de har inhämtat genom massmedierna, vilka inte alltid är så opartiska i sina reportage. Ibland kan vi bryta ner dessa fördomar genom vår respektfulla inställning och genom att, där så är möjligt, ge myndigheterna en korrekt bild av Jehovas vittnens arbete och trosuppfattningar. Broschyren Jehovas vittnen i det tjugonde århundradet ger upptagna befattningshavare en kort och koncis förklaring. För mer upplysningar kan de få boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike, ett fint redskap som förtjänar en plats i de lokala och nationella offentliga bibliotekens bokhyllor.
Myndighet i kristna hem
14, 15. a) Vad är grunden till myndighet i ett kristet hushåll? b) Vilken inställning bör kristna hustrur ha till sina män, och varför?
14 Det säger sig självt att om Gud kräver att de kristna skall visa tillbörlig respekt för världsliga myndigheter, bör de också respektera den myndighetsstruktur som Gud upprättat i kristna hushåll. Aposteln Paulus sammanfattade den princip om ledarskap som råder bland Jehovas folk. Han skrev: ”Jag vill att ni skall veta att varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.” (1 Korinthierna 11:3) Detta är teokratins eller Gudsstyrets princip. Vad innebär den?
15 Respekt för teokratin börjar i hemmet. En kristen hustru som inte visar tillbörlig respekt för sin mans myndighet — antingen han är en medtroende eller inte — är inte teokratisk. Paulus gav de kristna följande råd: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud, då han ju är denna kropps räddare. Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så må hustrur också underordna sig sina män i allting.” (Efesierna 5:21—24) Precis som kristna män måste underordna sig Kristi ledarskap, bör kristna kvinnor inse visheten i att underordna sig den myndighet deras män fått av Gud. Detta kommer att skänka dem djup inre tillfredsställelse och, ännu viktigare, Jehovas välsignelse.
16, 17. a) Hur kan barn som uppfostras i kristna hem vara annorlunda än många av dagens ungdomar, och vilken motivation har de? b) Hur var Jesus ett fint föredöme för barn och ungdomar i våra dagar, och vad uppmuntras de att göra?
16 Teokratiska barn tycker om att visa sina föräldrar tillbörlig respekt. Guds inspirerade ord har förutsagt att i de sista dagarna skulle barn och ungdomar vara ”olydiga mot föräldrar”. (2 Timoteus 3:1, 2) Men till kristna barn säger Guds inspirerade ord: ”Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) Respekt för föräldramyndigheten behagar Jehova och skänker hans välsignelse.
17 Jesu exempel belyser detta. I Lukas’ berättelse heter det: ”Han gick ner med dem [sina föräldrar] och kom till Nasaret, och han förblev dem undergiven. ... Och Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.” (Lukas 2:51, 52) Jesus var då 12 år, och den grekiska verbform som här används betonar att han ”förblev dem [sina föräldrar] undergiven”. Hans undergivenhet upphörde således inte, när han kom upp i tonåren. Om ni barn och ungdomar vill göra framsteg i andlighet och i ynnest hos Jehova och gudfruktiga människor, måste ni visa respekt för myndighet både i hemmet och utanför det.
Myndighet i församlingen
18. Vem är huvudet för den kristna församlingen, och till vilka har han delegerat myndighet?
18 Paulus talade om behovet av ordning i den kristna församlingen, när han skrev: ”Gud är ... inte oordningens Gud, utan fridens. ... Låt allting ske anständigt och med ordning.” (1 Korinthierna 14:33, 40) För att allting skall kunna ske på ett ordnat sätt har Kristus, den kristna församlingens huvud, delegerat myndighet till trogna män. Vi läser: ”Han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet. ... Låt oss i stället, i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” — Efesierna 4:11, 12, 15.
19. a) Vem har Kristus satt över alla sina jordiska tillhörigheter, och vilka har han gett särskild myndighet? b) Vilken delegering av myndighet görs i den kristna församlingen, och vad kräver detta av oss?
19 I denna ändens tid har Kristus satt den kollektive ”trogne och omdömesgille slaven” över ”alla sina tillhörigheter” eller Guds kungarikes intressen här på jorden. (Matteus 24:45—47) Precis som under det första århundradet representeras den här slaven av en styrande krets av smorda kristna män, som Kristus har gett myndigheten att fatta beslut och att förordna andra tillsyningsmän. (Apostlagärningarna 6:2, 3; 15:2) Den styrande kretsen delegerar i sin tur myndighet till avdelningskontorens kommittéer, områdes- och kretstillsyningsmännen och de äldste i de mer än 73.000 församlingarna av Jehovas vittnen jorden utöver. Alla dessa hängivna kristna män förtjänar vårt stöd och vår respekt. — 1 Timoteus 5:17.
20. Vilket exempel visar att det misshagar Jehova att man visar bristande respekt för medkristna som har myndighet?
20 Man kan göra en intressant jämförelse mellan den respekt som vi är skyldiga dem som har myndighet i den kristna församlingen och den underdånighet som vi är skyldiga världsliga myndigheter. När en person överträder en mänsklig lag som Gud godkänner, är det straff som utmäts av ”de styrande” faktiskt ett indirekt uttryck för Guds vrede ”över den som bedriver det som är ont”. (Romarna 13:3, 4) Om Jehova är vred, när en person bryter mänskliga lagar och saknar tillbörlig respekt för världsliga myndigheter, hur mycket mer måste det då inte misshaga honom, om en överlämnad kristen visar förakt för bibliska principer och visar bristande respekt för medkristna som har myndighet!
21. Vilket råd från Bibeln vill vi gärna följa, och vad skall vi behandla i följande artikel?
21 I stället för att ådra oss Guds misshag genom att lägga oss till med en upprorisk och oberoende inställning vill vi följa Paulus’ råd till de kristna i Filippi: ”Fortsätt alltså, mina älskade, på det sätt som ni alltid har lytt, inte bara under min närvaro, utan nu mycket villigare under min frånvaro, att med fruktan och bävan arbeta på er egen räddning; ty det är Gud som för sitt goda behags skull verkar inom er, för att ni skall både vilja och verka. Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar, för att ni skall komma att vara klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn mitt i en förvriden och förvänd generation, i vilken ni lyser som ljusspridare i världen.” (Filipperna 2:12—15) Till skillnad från den nuvarande förvridna och förvända generationen, som har åsamkat sig en myndighetskris, underordnar sig Jehovas folk villigt myndighet. De skördar därigenom stora välsignelser, vilket vi skall se i följande artikel.
[Fotnoter]
a Se föregående artikel.
Repetition
◻ Vem är den högsta myndigheten, och varför är hans myndighet rättmätig?
◻ Hur är de överordnade myndigheterna ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”?
◻ När upphör de överordnade myndigheterna att vara ”Guds tjänare”?
◻ Vilken myndighetsstruktur finns det i kristna familjer?
◻ Vilken delegering av myndighet görs i den kristna församlingen?
[Bild på sidan 18]
Jesus förklarade: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”