Evig lycka väntar gudaktiga givare

”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — JOHANNES 3:16.

1, 2. a) Vem är den störste givaren, och vad är hans största gåva till mänskligheten? b) Vilken egenskap visade Gud, när han gav sin största gåva?

JEHOVA GUD är den störste givaren av alla. Det var om honom, Skaparen av himmel och jord, som den kristne lärjungen Jakob skrev: ”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan, ty den kommer ner från himlaljusens Fader, och hos honom finns ingen förändring av skuggans vridning.” (Jakob 1:17) Jehova är också givaren av den största gåva som någonsin skulle kunna ges. Angående hans största gåva till mänskligheten heter det: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.

² Den som sade dessa ord var ingen annan än denne Guds egen enfödde Son. En faders enfödde son skulle helt naturligt uppskatta och älska en sådan fader som upphovet till sitt liv och till allt det goda som han får njuta av i livet. Men Guds kärlek var inte begränsad enbart till denne Son. Att erbjuda andra av sina skapelser en sådan gåva skulle vara ett utomordentligt uttryck för Guds kärlek. (Jämför Romarna 5:8—10.) Detta blir ännu mera uppenbart, när vi undersöker vad ordet ”gav” egentligen betyder i detta sammanhang.

Gud ger ”sin älskade Son”

3. Vilka, förutom den himmelske Faderns ”älskade Son”, åtnjöt hans kärlek?

³ Under en icke angiven tidsperiod hade Gud i sin himmelska domän glatt sig åt umgänget med sin enfödde Son — ”sin älskade Son”. (Kolosserna 1:13) Under hela denna tid hade Faderns och Sonens kärlek till och tillgivenhet för varandra vuxit så mycket att det inte har funnits någon ömsesidig kärlek lik deras. De andra skapelser som Jehova Gud skapade genom sin enfödde Son blev också älskade som medlemmar av Guds familj. Kärlek härskade således över hela Guds familj. Det heter helt korrekt i de heliga skrifterna att ”Gud är kärleken”. (1 Johannes 4:8) Guds familj skulle därför komma att utgöras av dem som Fadern, Jehova Gud, älskade.

4. Hur inbegrep Guds givande av sin Son mer än förlusten av deras personliga umgänge, och för vilkas skull skedde detta?

⁴ Så förtroliga var banden mellan Jehova och hans förstfödde Son att det i sig självt skulle vara en stor förlust att bli berövad ett så nära umgänge. (Kolosserna 1:15) Men att Gud ”gav” denne sin enfödde Son innebar mer för honom än att han bara berövade sig själv sitt umgänge med ”sin älskade Son”. Det gick till och med så långt att Jehova Gud lät sin Son som medlem av sin universella familj tillfälligt mista livet. Detta var en död för deras skull som aldrig hade varit medlemmar av Guds familj. Jehova skulle inte kunna ge någon större gåva till gagn för den behövande mänskligheten än sin enfödde Son, som Bibeln också identifierar som ”Guds skaparverks början”. — Uppenbarelseboken 3:14.

5. a) I vilken belägenhet befann sig Adams avkomlingar, och vad krävde Guds rättvisa från en av hans trogna söners sida? b) Vad skulle Guds största gåva kräva av honom själv?

⁵ Det första människoparet, Adam och Eva, lyckades inte behålla sin plats som medlemmar i Guds familj, och det var i det tillståndet de befann sig, när de hade blivit utdrivna ur Edens trädgård därför att de hade syndat mot Gud. Det var inte bara så att de inte längre var medlemmar av Guds familj, utan de var också under dödsdom. Problemet var därför inte bara att återföra deras avkomlingar till Guds ynnest som medlemmar av hans familj, utan det var också att lyfta av dem Guds dödsdom. Enligt den gudomliga rättvisans gång skulle detta kräva att en av Jehova Guds trogna söner fick möta döden som en ställföreträdare eller en lösen. Den stora frågan var därför: Skulle den som blev utvald vara villig att lida en sådan ställföreträdande död för mänskliga syndare? En sådan handling skulle dessutom kräva ett underverk från den allsmäktige Gudens sida och också ett enastående mått av hans kärlek. — Romarna 8:32.

6. Hur kunde Guds Son vara vuxen den situation som gällde det syndiga människosläktets behov, och vad sade han angående detta?

⁶ Det var endast Jehovas förstfödde Son som skulle kunna vara den situation vuxen som gällde det syndiga människosläktets behov. Ingen av Guds övriga söner är så lik sin Fader i fråga om att visa tillgivenhet för medlemmarna av den familj som Gud har skapat. Eftersom alla andra förnuftsbegåvade skapelser blev till genom honom, skulle hans tillgivenhet för dem helt visst vara överflödande. Kärlek är också en dominerande egenskap hos Jehovas enfödde Son, Jesus Kristus, på grund av att denne Son är ”återskenet” av Guds ”härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:3) För att visa att han var villig att ge uttryck åt den högsta graden av denna kärlek genom att ge sitt liv för den syndiga mänskligheten sade Jesus till sina 12 apostlar: ”Människosonen har [inte] kommit för att bli betjänad, utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Markus 10:45; se också Johannes 15:13.

7, 8. a) Vad var motivet till att Jehova sände Jesus Kristus till människovärlden? b) Vad slags uppdrag sände Gud ut sin enfödde Son på?

⁷ Det var en speciell orsak som fick Jehova Gud att sända Jesus till denna utarmade värld av människor. Drivfjädern till detta var Guds kärlek, för Jesus själv sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv. Gud sände nämligen inte ut sin Son i världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” — Johannes 3:16, 17.

⁸ Jehova sände kärleksfullt sin enfödde Son på ett frälsningsuppdrag. Gud sände inte sin Son hit till jorden för att döma världen. Om Guds Son hade sänts hit på ett sådant domaruppdrag, skulle framtiden ha sett hopplös ut för hela mänskligheten. Den ogynnsamma dom som Jesus Kristus skulle ha uttalat över människosläktet skulle ha blivit en fällande dödsdom. (Romarna 5:12) Genom detta unika uttryck för gudomlig kärlek motverkade Gud den dödsdom som ren rättvisa skulle ha krävt.

9. Hur kände psalmisten David det för Jehovas givande?

⁹ Den förnämsta egenskapen hos Jehova Guds personlighet är den kärlek han i allt ger uttryck åt och visar. Och det kan med rätta sägas att Gud kärleksfullt ger sina trogna tillbedjare på jorden mer än nog av goda ting. Det var så psalmisten David kände det, när han sade till Gud: ”Hur överflödande är inte din godhet, som du har förvarat åt dem som fruktar dig, som du har visat mot dem som tar sin tillflykt till dig inför människors söner!” (Psalm 31:20, NW) David fick under sin regering över Israels nation — ja, under hela sitt liv som medlem av den nationen, som var speciellt utvald av Gud — ofta uppleva Jehovas godhet. Och David fann att den var överflödande.

Israeliterna förlorar en stor gåva från Gud

10. Varför skilde sig det forntida Israel från varje annan nation på jorden?

¹⁰ Genom att ha Jehova som sin Gud skilde sig det forntida Israel från varje annan nation på jorden. Genom profeten Mose som medlare förde Jehova Abrahams, Isaks och Jakobs avkomlingar in i ett förbundsförhållande till sig. Så hade han inte handlat med någon annan nation. Den inspirerade psalmisten kunde därför utropa: ”Han meddelar sitt ord till Jakob, sina förordningar och sina rättsliga beslut till Israel. Han har inte gjort så för någon annan nation; och vad hans rättsliga beslut beträffar, har de inte känt dem. Lovprisa Jah!” — Psalm 147:19, 20, NW.

11. Tills när åtnjöt Israel sin gynnade ställning hos Gud, och hur uttryckte Jesus förändringen i deras förhållande?

¹¹ Det naturliga Israels nation förblev i detta gynnade förhållande till Gud, tills nationen år 33 v.t. förkastade Jesus Kristus som Messias. Det var verkligen en sorglig dag för Israel, när Jesus sorgset utropade följande: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38) Jesu ord visade att Israels nation, trots att den tidigare hade varit gynnad av Jehova, hade förlorat en speciell gåva från Gud. Hur då?

12. Vilka var Jerusalems barn, och vad skulle det ha inneburit för Jesus att samla ihop dem?

¹² Genom att använda uttrycket ”barn” visade Jesus att han endast avsåg de naturliga omskurna judar som bodde i Jerusalem och som representerade hela den judiska nationen. Att samla ihop Jerusalems barn skulle ha inneburit att Jesus hade fört in dessa ”barn” i ett nytt förbund med Gud i vilket han själv skulle ha tjänat som medlare mellan Jehova och dessa naturliga judar. (Jeremia 31:31—34) Detta skulle ha lett till förlåtelse för synder, för så omfattande var Guds kärlek. (Jämför Malaki 1:2.) Detta skulle i sanning ha varit en stor gåva.

13. Vilken förlust ledde Israels förkastande av Guds Son till, men varför var Jehovas glädje oförminskad?

¹³ Jehova väntade, i överensstämmelse med sitt profetiska ord, så länge han rimligtvis kunde innan han erbjöd icke-judar gåvan att få ta del i det nya förbundet. Men genom att nationen av naturliga israeliter förkastade Guds egen Son, förlorade nationen denna storslagna gåva. Jehova motverkade därför den judiska nationens förkastande av hans Son genom att erbjuda denna gåva åt människor utanför den nationen. Därigenom kunde Jehova som den store givaren fortsätta att äga oförminskad glädje.

Lyckan i att ge

14. Varför är Jesus Kristus den lyckligaste skapelsen i hela universum?

¹⁴ Jehova är ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11) Att ge åt andra är något som gör honom lycklig. Och under det första århundradet v.t. sade hans enfödde Son: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) I enlighet med denna princip har Jesus blivit den lyckligaste av universums Skapares alla skapelser. Hur då? Jo, näst efter Jehova Gud har Jesus Kristus gett den största gåvan av alla genom att offra sitt liv till gagn för mänskligheten. Jesus är faktiskt ”den lycklige ... potentaten”. (1 Timoteus 6:15) Han är därigenom själv ett exempel på det han sade om den större lyckan som kommer av att ge.

15. I fråga om vad kommer Jehova aldrig att upphöra att vara ett föredöme, och hur kan hans förnuftsbegåvade skapelser uppleva ett visst mått av hans lycka?

¹⁵ Genom Jesus Kristus kommer Jehova Gud alltid att vara en generös givare åt alla sina förnuftsbegåvade skapelser, och han kommer alltid att vara deras bästa föredöme i fråga om att ge. Precis som Gud finner glädje i att ge goda gåvor åt andra, har han också lagt frikostighetens anda i hjärtat på sina förnuftsbegåvade jordiska skapelser. Därigenom återspeglar och efterliknar de hans personlighet och upplever ett visst mått av hans lycka. (1 Moseboken 1:26; Efesierna 5:1) Det var därför lämpligt att Jesus sade följande till sina efterföljare: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” — Lukas 6:38.

16. Vilket givande åsyftade Jesus i Lukas 6:38?

¹⁶ Jesus var ett utmärkt föredöme för sina lärjungar genom att han gjorde det till en vana att ge. Han sade att de som var föremål för ett sådant givande skulle ge ett fint gensvar. I Lukas 6:38 åsyftade Jesus inte enbart givandet av materiella gåvor. Han uppmuntrade inte sina lärjungar att följa en kurs som skulle göra dem materiellt utfattiga, utan han ledde i stället in dem på en kurs som skulle ge dem en känsla av andligt förverkligande.

Evig lycka säkerställd

17. Vilken underbar gåva har Gud gett sina vittnen i dessa yttersta dagar?

¹⁷ Vilken underbar gåva har inte Jehova, huvudet för hela skapelsen, gett sina vittnen i dessa yttersta dagar! Han har gett oss de goda nyheterna om sitt rike. Vi har det storslagna privilegiet att få vara förkunnare av Guds upprättade rike i händerna på hans regerande Son, Jesus Kristus. (Matteus 24:14; Markus 13:10) Att ha gjorts till den högste Gudens talande vittnen är en makalös gåva, och det bästa sättet varpå vi kan ta för vana att ge som efterliknare av Gud är genom att vi, innan slutet på denna onda tingens ordning kommer, delar med oss av Rikets budskap till andra.

18. Vad måste vi som Jehovas vittnen ge andra?

¹⁸ Aposteln Paulus hänvisade till de vedermödor han måste utstå, när han förkunnade budskapet om Riket för andra. (2 Korintierna 11:23—27) Jehovas nutida vittnen måste också utstå vedermödor och i en ansträngning att ge andra Rikets hopp skjuta åt sidan det de själva kanske skulle föredra att göra. Vi kanske inte är benägna att gå till människors dörrar, i synnerhet inte om vi är blyga. Men som Kristi efterföljare kan vi inte undvika eller komma ifrån privilegiet att ge andra andliga ting genom att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Vi måste ha samma inställning som Jesus hade. När han stod inför döden, bad han: ”Min Fader, ... inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matteus 26:39) När det gäller att ge andra de goda nyheterna om Riket, måste Jehova Guds tjänare göra hans vilja och inte sin egen — det Gud vill att de skall göra och inte vad de själva kanske skulle föredra att göra.

19. Vilka är det som äger ”de eviga hyddorna”, och hur kan vi göra dem till våra vänner?

¹⁹ Ett sådant givande kommer att inbegripa vår tid och våra tillgångar, men genom att vara gudaktiga givare försäkrar vi oss om att vår lycka kommer att bli evig. Varför det? Därför att Jesus sade: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen [”världsliga rikedomen”, New International Version], så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” (Lukas 16:9) Det bör vara vårt mål att använda ”orättfärdig rikedom” till att göra dem som äger ”de eviga hyddorna” till våra vänner. Som Skaparen äger Jehova allting, och som arvingen av allt delar hans förstfödde Son det ägandet. (Psalm 50:10—12; Hebréerna 1:1, 2) För att göra dem till våra vänner måste vi använda rikedomen på ett sätt som skänker deras godkännande. Detta inbegriper att ha en rätt inställning till användandet av materiella ting till gagn för andra. (Jämför Matteus 6:3, 4; 2 Korintierna 9:7.) Vi kan använda pengar på rätt sätt för att stärka vår vänskap med Jehova Gud och Jesus Kristus. Vi gör detta genom att till exempel gärna använda det vi har till att hjälpa de människor som lider verklig nöd och genom att använda våra tillgångar till att främja Guds rikes intressen. — Ordspråksboken 19:17; Matteus 6:33.

20. a) Varför kan Jehova och Jesus föra in oss i ”eviga hyddor”, och var kan dessa vara? b) Vilket privilegium kommer vi att ha evigheten igenom?

²⁰ På grund av sin odödlighet kan Jehova Gud och Jesus Kristus bli våra vänner för evigt och föra in oss i ”de eviga hyddorna”, och detta vare sig dessa kommer att vara i himmelen hos alla de heliga änglarna eller här på jorden i det återställda paradiset. (Lukas 23:43) Allt detta har blivit möjligt genom att Gud så kärleksfullt gav Jesus Kristus. (Johannes 3:16) Och till unik lycka för sig själv kommer Jehova Gud att använda Jesus till att fortsätta att ge åt hela skapelsen. Evigheten igenom kommer vi faktiskt själva att få privilegiet att ge under Jehova Guds universella suveränitet och hans enfödde Sons och vår herres och frälsares, Jesu Kristi, regering. Detta kommer att leda till evig lycka för alla gudaktiga givare.

Minns du?

◻ Vad skulle Guds största gåva kräva av honom?

◻ Vad slags uppdrag var det som Gud sände ut sin Son på?

◻ Vem är den lyckligaste skapelsen i hela universum, och varför det?

◻ Hur kommer gudaktiga givare att få uppleva evig lycka?

[Bild på sidan 10]

Uppskattar du att Gud gav sin Son som ett lösenoffer?

[Bilder på sidan 12]

Söker du först Guds rike genom att predika de goda nyheterna och genom att stödja det arbetet med dina tillgångar?