Stefanus – en man med ”Guds godkännande” och ”full av hans kraft”

1–3. a) I vilken svår situation befinner sig Stefanus, men hur reagerar han? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

STEFANUS står framför domstolens medlemmar. I en imponerande sal, troligen nära templet i Jerusalem, sitter de 71 domarna i Sanhedrin på sina platser i en stor halvcirkel. Domstolen har i dag samlats för att döma Stefanus. Domarna är mäktiga, inflytelserika män, och de flesta av dem har inga höga tankar om den här lärjungen till Jesus. Den som har sammankallat domstolen är översteprästen Kaifas, som var ordförande när Sanhedrin dömde Jesus till döden några månader tidigare. Är Stefanus rädd?

² Det är något märkligt med Stefanus ansiktsuttryck. Domarna stirrar på honom och ser att hans ansikte är ”som en ängels ansikte”. (Apg. 6:15) Änglar framför budskap från Jehova och har därför all anledning att vara orädda och lugna. Det är så Stefanus känner det, och till och med de fientliga domarna kan se det. Hur kan han vara så lugn?

³ Vi som är kristna i dag kan lära mycket av svaret på den frågan. Vi behöver också veta vad som ledde fram till att Stefanus hamnade i den här hotfulla situationen. Hur hade han försvarat sin tro tidigare? Och på vilka sätt kan vi efterlikna honom?

4, 5. a) Varför var Stefanus en verklig tillgång för församlingen? b) Hur märktes det att Stefanus hade ”Guds godkännande och var full av hans kraft”?

⁴ Vi har redan förstått att Stefanus var en verklig tillgång för den nybildade kristna församlingen. I förra kapitlet i den här boken såg vi att han var en av de sju ödmjuka män som var villiga att ställa upp när apostlarna bad om hjälp. Hans ödmjukhet blir ännu tydligare när vi tänker på de gåvor som Jehova hade gett honom. I Apostlagärningarna 6:8 läser vi att han kunde göra ”stora underverk och tecken”, precis som några av apostlarna. Vi får också reda på att han ”hade Guds godkännande och var full av hans kraft”. Vad innebar det?

⁵ Det grekiska ord som återgetts med ”Guds godkännande” kan också översättas med ”ett mycket vinnande sätt”. Stefanus var tydligtvis vänlig och mjuk, och det tilltalade människor. Han talade på ett mycket övertygande sätt och fick många som lyssnade på honom att förstå att han var uppriktig och att de sanningar han lärde ut var till nytta för dem. Han var också ”full av ... kraft” därför att Jehovas ande verkade på honom, och han följde ödmjukt andens vägledning. I stället för att bli stolt över sina gåvor och förmågor gav han Jehova all ära och verkligen brydde sig om de människor han pratade med. Inte undra på att hans motståndare såg honom som ett hot!

6–8. a) Vilka två saker anklagades Stefanus för, och hur resonerade hans motståndare? b) Varför kan de kristna i dag ha nytta av Stefanus exempel?

⁶ Några män försökte diskutera med Stefanus, men ”i jämförelse med den vishet och ande som han talade med hade de inte mycket att komma med”.a De blev så frustrerade att de övertalade några män att rikta falska anklagelser mot Stefanus. Dessutom hetsade de upp folket, de äldste och de skriftlärda, och det slutade med att Stefanus fördes med våld till Sanhedrin. (Apg. 6:9–12) Motståndarna anklagade honom för två saker: att han hädade Gud och Mose. På vilka sätt?

⁷ Anklagelserna gick ut på att Stefanus hädade Gud genom att kritisera ”denna heliga plats” – templet i Jerusalem. (Apg. 6:13) De sa också att han hädade Mose genom att tala emot Moses lag och ändra på seder som de hade fått genom Mose. Det här var en mycket allvarlig anklagelse, eftersom judarna på den tiden lade stor vikt vid templet, detaljerna i Moses lag och alla de tillagda muntliga traditionerna. Innebörden i anklagelsen var med andra ord att Stefanus var farlig och förtjänade att dö!

⁸ Tyvärr är det inte ovanligt att religiösa motståndare använder sådana här metoder för att ställa till problem för Guds tjänare. Det händer även i dag. Motståndare försöker ofta få politiska ledare att förfölja oss Jehovas vittnen. Hur bör vi svara när falska anklagelser riktas mot oss? Vi kan lära oss mycket av Stefanus.

9, 10. Vad har en del sagt om Stefanus tal inför Sanhedrin, och vad måste vi komma ihåg när vi granskar det?

⁹ Som nämndes i inledningen var Stefanus lugn och hade ett änglalikt ansiktsuttryck när anklagelsen framfördes. Nu vände sig Kaifas till honom och sa: ”Stämmer det de säger?” (Apg. 7:1) Det var Stefanus tur att tala. Och tala, det gjorde han verkligen!

¹⁰ En del har kritiserat Stefanus tal och menat att det aldrig gav något svar på anklagelsen trots att det var så långt. Men i själva verket gav Stefanus oss ett fint exempel på hur man försvarar de goda nyheterna. (1 Petr. 3:15) Kom ihåg att han anklagades för att häda Gud genom att tala nedsättande om templet och för att häda Mose genom att kritisera lagen. Hans svar är en sammanfattning av tre epoker i Israels historia, och han lyfte skickligt fram vissa delar. Vi ska granska de tre epokerna en i taget.

11, 12. a) På vilket skickligt sätt använde Stefanus exemplet med Abraham? b) Hur passade Josef in i Stefanus tal?

¹¹ Patriarkernas tid. (Apg. 7:1–16) Stefanus började med att tala om Abraham, som judarna respekterade för hans tro. När Stefanus lade den här viktiga gemensamma grunden framhöll han att Jehova, ”den store Guden”, uppenbarade sig för Abraham när han bodde i Mesopotamien. (Apg. 7:2) Och när han hade kommit till det utlovade landet bodde han faktiskt där som främling. Han hade varken något tempel eller Moses lag. Ingen kunde alltså insistera på att man måste ha ett tempel eller Moses lag för att kunna vara trogen mot Gud.

¹² Stefanus åhörare respekterade också Abrahams avkomling Josef. Men Stefanus påminde dem om att Josefs egna bröder, stamfäderna till Israels stammar, förföljde sin bror och sålde honom som slav. Men Gud använde honom till att rädda Israel undan en svält. Stefanus såg säkert tydliga likheter mellan Josef och Jesus, men han sa inget om det eftersom han ville att åhörarna skulle lyssna på honom så länge som möjligt.

13. Hur blev det Stefanus sa om Mose ett svar på anklagelsen mot honom, och vilken viktig tanke betonade han?

¹³ Moses tid. (Apg. 7:17–43) Stefanus talade mycket om Mose, och det var förståndigt. Många av Sanhedrins medlemmar var ju sadducéer, som förkastade alla bibelböcker utom dem som hade skrivits av Mose. Kom också ihåg att Stefanus anklagades för att ha hädat Mose. Hans ord var ett direkt svar på den anklagelsen, för det han sa visade att han visst hade stor respekt för Mose och lagen. (Apg. 7:38) Han nämnde att Mose hade förkastats av dem som han försökte rädda. De gjorde det dels när han var 40 år och dels vid ett antal tillfällen mer än 40 år senare, när de ifrågasatte hans ledarskap.b På det här sättet betonade Stefanus undan för undan en viktig tanke: Guds folk hade gång på gång förkastat dem som Jehova hade utsett till att leda dem.

14. Hur använde Stefanus exemplet med Mose i sitt tal?

¹⁴ Stefanus påminde sina åhörare om att Mose hade förutsagt att en profet som var lik honom skulle komma från Israel. Vem skulle det vara, och hur skulle han tas emot? Stefanus väntade med svaren till slutet av talet. Han lyfte också fram en annan viktig tanke: Mose hade lärt sig att vilken plats som helst kan göras helig, som i fallet med marken runt den brinnande busken, där Jehova hade talat till honom. Kan då tillbedjan av Jehova vara begränsad till en enda byggnad, som templet i Jerusalem? Vi ska se.

15, 16. a) Varför var tälthelgedomen viktig för Stefanus argumentation? b) Hur använde Stefanus exemplet med Salomos tempel i sitt tal?

¹⁵ Tälthelgedomen och templet. (Apg. 7:44–50) Stefanus påminde domstolen om att Gud befallde Mose att bygga en tälthelgedom – en flyttbar, tältliknande konstruktion för tillbedjan – innan det fanns något tempel i Jerusalem. Vem skulle våga påstå att tälthelgedomen var underlägsen templet? Mose själv tillbad ju där!

¹⁶ När Salomo längre fram hade byggt templet i Jerusalem inspirerade Jehova honom att framföra en viktig sanning i en bön. Stefanus uttryckte den tanken så här: ”Den Högste bor ... inte i hus som människor byggt.” (Apg. 7:48; 2 Krön. 6:18) Jehova kan välja att använda ett tempel för att genomföra sin vilja, men han är inte beroende av ett tempel. Varför skulle då hans tillbedjare mena att den rena tillbedjan är beroende av en byggnad som människor har gjort? Stefanus avslutar sin argumentation på ett kraftfullt sätt genom att citera Jesajas bok: ”Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Vad är det för hus ni kan bygga åt mig, säger Jehova, eller var är platsen där jag kan vila? Är det inte jag som har skapat allt detta?” (Apg. 7:49, 50; Jes. 66:1, 2)

17. a) Hur avslöjade Stefanus att hans motståndare tänkte fel? b) Hur visade Stefanus att han inte hade gjort något fel?

¹⁷ När du tänker på det som Stefanus hittills har sagt till Sanhedrin, håller du då inte med om att han på ett skickligt sätt avslöjade att hans motståndare tänkte fel? Stefanus visade att Jehova är flexibel och kan genomföra sin vilja på olika sätt. Han är inte stelbent och låst till traditioner. De som hade fäst sig vid den vackra byggnaden i Jerusalem och de seder och traditioner som hade skapats runt den mosaiska lagen hade missat hela syftet med lagen och templet. Stefanus tal väckte indirekt den viktiga frågan: Är inte det bästa sättet att visa respekt för lagen och templet att lyda Jehova? Stefanus försvarade verkligen det han sagt och gjort på ett fint sätt, för han hade ju gjort allt han kunde för att lyda Jehova.

18. Hur var Stefanus ett fint exempel för oss?

¹⁸ Vad kan vi lära av Stefanus tal? Stefanus var väl insatt i Skrifterna. På liknande sätt måste vi studera Bibeln på djupet om vi ska kunna använda ”sanningens ord på rätt sätt”. (2 Tim. 2:15) Han var också ett fint exempel på att vara vänlig och hänsynsfull. Hans åhörare kunde knappast ha varit mer fientliga. Ändå bevarade han en gemensam grund så länge som möjligt genom att tala om sådant som de satte värde på. Han var också respektfull mot dem och kallade de äldste för ”fäder”. (Apg. 7:2) Vi behöver också framföra sanningarna i Bibeln med ”mildhet och djup respekt”. (1 Petr. 3:15)

19. Hur framförde Stefanus modigt Jehovas domsbudskap till Sanhedrin?

¹⁹ Men vi drar oss inte för att berätta vad som står i Bibeln för att vi är rädda att folk ska ta illa upp, och vi vattnar inte heller ur Jehovas domsbudskap. Stefanus är ett gott föredöme när det gäller det här. Han märkte säkert att alla de bevis han lade fram för Sanhedrin inte hade någon större inverkan på dem. Så han följde andens ledning och avslutade sitt tal med att modigt visa dem att de var precis som sina förfäder, som hade förkastat Josef, Mose och alla profeterna. (Apg. 7:51–53) Sanhedrins domare hade ju faktiskt mördat Messias, den som Mose och alla profeterna hade profeterat om. Ja, de hade överträtt Moses lag på värsta tänkbara sätt!

20, 21. Hur reagerade Sanhedrin på det Stefanus sa, och hur styrkte Jehova honom?

²⁰ Det gick inte att förneka sanningen i det Stefanus sa, och det gjorde domarna ursinniga. De tappade fullständigt fattningen och kokade av ilska. Stefanus måste ha insett att han inte skulle visas någon barmhärtighet, precis som Jesus inte hade visats någon barmhärtighet.

²¹ Stefanus behövde mod för att klara av det som väntade, och han blev säkert väldigt styrkt av den syn som Jehova gav honom. Han fick se Jehovas storhet, och han fick se Jesus stå på Guds högra sida! När han beskrev det han såg höll domarna för öronen. Varför det? Tidigare hade Jesus sagt inför samma domstol att han var Messias och att han snart skulle vara på sin Fars högra sida. (Mark. 14:62) Stefanus syn visade att Jesus hade talat sanning. Sanhedrin hade i själva verket förrått och mördat Messias! Alla rusade mot Stefanus och såg till att han blev stenad till döds.c

22, 23. På vilket sätt liknade Stefanus död Jesus död, och varför kan de kristna i vår tid känna sig lika trygga som Stefanus?

²² Stefanus dog på ungefär samma sätt som Jesus. Han kände ett inre lugn, förtröstade på Jehova och förlät sina mördare. Han sa: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Han kanske fortfarande kunde se Jesus tillsammans med Jehova, och han kände säkert till Jesus uppmuntrande ord: ”Jag är uppståndelsen och livet.” (Joh. 11:25) Till sist bad Stefanus direkt till Jehova och sa med hög röst: ”Jehova, ställ dem inte till svars för den här synden!” När han hade sagt det somnade han in i döden. (Apg. 7:59, 60)

²³ Stefanus blev därmed den förste kristne martyren. (Se rutan ”I vilket avseende var han ’martyr’?”.) Tyvärr skulle han inte bli den siste. Ända fram i vår tid har trogna tjänare åt Jehova dödats av religiösa och politiska fanatiker och andra motståndare. Men vi kan känna oss lika trygga som Stefanus. Jesus regerar nu som kung, och Jehova har gett honom stor makt. Ingenting kommer att kunna hindra honom från att uppväcka sina trogna efterföljare. (Joh. 5:28, 29)

24. Hur var Saul inblandad i Stefanus martyrdöd, och vilken inverkan hade hans död på lång sikt?

²⁴ En ung man som hette Saul såg det som hände. Han tyckte att det var helt rätt att Stefanus dödades, och han var även med och vaktade mantlarna åt dem som utförde steningen. Kort därefter ledde han en våg av våldsam förföljelse. Men Stefanus död skulle på lång sikt ha en positiv inverkan. Hans exempel skulle ge styrka åt andra kristna att vara trogna ända in i döden. Dessutom skulle Saul, som längre fram oftast kallades Paulus, så småningom verkligen ångra att han understödde mordet på Stefanus. (Apg. 22:20) Han sa: ”Jag ... [var] en hädare och en förföljare och en hänsynslös människa.” (1 Tim. 1:13) Det är tydligt att Paulus aldrig glömde Stefanus och det kraftfulla tal han höll den här dagen. Några av Paulus egna tal och skrifter handlar faktiskt om sådant som Stefanus berörde i sitt tal. (Apg. 7:48; 17:24; Hebr. 9:24) Med tiden lärde han sig att visa samma tro och samma mod som Stefanus, en man ”som hade Guds godkännande och var full av hans kraft”. Frågan är: Kommer vi att göra det?