Saul — ett utvalt kärl åt Herren

SAUL från Tarsos var en mordlysten motståndare till Kristi efterföljare. Men Herren hade en helt annan framtid i beredskap åt honom. Saul skulle bli en framträdande representant för just det som han så intensivt hade motarbetat. Jesus sade: ”Den mannen [Saul] är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” — Apostlagärningarna 9:15.

Efter att ha varit en ”fräck människa” förändrades Saul helt och hållet när han visades barmhärtighet och blev Herren Jesu Kristi ”utvalda kärl”. (1 Timoteus 1:12, 13) När Saul blev den kristne aposteln Paulus, inriktade han sina krafter på helt andra mål än han gjort tidigare, då han medverkat i steningen av Stefanus och i andra angrepp på Jesu lärjungar. Det är tydligt att Jesus såg att Saul hade önskvärda egenskaper. Vilka egenskaper? Vem var Saul? Vad i hans bakgrund gjorde honom lämpad att bli använd i samband med utvidgningen av den sanna tillbedjan? Kan vi lära något av det han fick vara med om?

Sauls familjebakgrund

Då Stefanus blev mördad strax efter pingsten år 33 v.t., var Saul ”en ung man”. När han skrev till Filemon omkring år 60–61 v.t., var han ”en gammal man”. (Apostlagärningarna 7:58; Filemon, vers 9) Med tanke på hur man i forna tider såg på ålder påstår forskare att ”ung” var liktydigt med en ålder mellan 24 och 40 år, medan ”en gammal man” avsåg åren mellan 50 och 56. Saul föddes därför troligen bara några få år efter Jesus.

Då fanns det judar i många delar av världen. Andra nationers erövringar, slaveri, förvisning, handel och frivillig utvandring var några orsaker till att de lämnat Judeen. Även om hans släkt var judar som hade gett sig av självmant, betonar Saul deras trohet mot Lagen, och han förklarar att han var ”omskuren den åttonde dagen, av Israels ätt, av Benjamins stam, en hebré född av hebréer; beträffande lag en farisé”. Saul hade samma hebreiska namn som en framstående medlem av hans stam — Israels förste kung. Eftersom Saul från Tarsos var romersk medborgare från födelsen, hade han också ett romerskt namn, Paullus eller Paulus. — Filipperna 3:5; Apostlagärningarna 13:21; 22:25–29.

Att Saul föddes som romare innebar att en av hans manliga släktingar hade skaffat rätten till medborgarskap. Hur då? Det fanns flera möjligheter. Frånsett att medborgarskap ärvdes kunde det ges till enskilda eller grupper på grund av speciella förtjänster, av enbart politisk egennytta eller som belöning för framstående insatser för staten. En slav som kunde köpa sig fri från en romare eller en som frigavs av en romersk medborgare kunde själv bli romare. Det kunde också en krigsveteran, när han lämnade sin legion. Infödda som bodde i de romerska kolonierna kunde med tiden bli medborgare. Det finns också uppgifter om att människor under vissa perioder köpte medborgarskap för stora penningsummor. Det är inte känt hur Sauls släkt fick medborgarskap.

Vi vet att Saul kom från Tarsos, den främsta staden och huvudstad i den romerska provinsen Kilikien (nu i södra Turkiet). Även om den judiska kolonin i området var ganska stor, borde livet där också ha utsatt Saul för påverkan av hednisk kultur. Tarsos var en stor och blomstrande stad, omtalad som ett centrum för hellenistisk eller grekisk lärdom. Folkmängden under det första århundradet bedöms ha varit mellan 300.000 och 500.000. Staden var ett handelscentrum vid huvudvägen mellan Mindre Asien, Syrien och Mesopotamien. Tarsos hade fått sitt välstånd tack vare handel och den omgivande bördiga slätten där man huvudsakligen odlade spannmål och producerade vin och tillverkade linne. Den framgångsrika textilindustrin tillverkade tyg av gethår som man gjorde tält av.

Sauls utbildning

Saul, eller Paulus, sörjde ärligt för sitt uppehälle och försörjde sig under sin missionärstjänst genom att tillverka tält. (Apostlagärningarna 18:2, 3; 20:34) Tältmakaryrket var vanligt i hans hemstad, Tarsos. Det är troligt att Saul lärde sig yrket av sin far när han var ung.

Sauls språkkunskaper — speciellt att han behärskade grekiska, som var det språk som talades allmänt i romarriket — visade sig också vara ovärderliga i hans missionärstjänst. (Apostlagärningarna 21:37–22:2) De som analyserat vad han skrivit säger att hans grekiska är utmärkt. Han använder sig inte av klassisk eller litterär grekiska, utan språket liknar det som finns i Septuaginta-översättningen. Det var den översättningen av de hebreiska skrifterna till grekiska som han ofta citerade eller parafraserade. Med tanke på det är det åtskilliga kännare som förmodar att Saul fick åtminstone en bra grundläggande undervisning i grekiska, troligtvis i en judisk skola. ”I forna tider fick man inte en bättre utbildning — speciellt inte en grekisk utbildning — gratis. För det mesta förutsatte den någon form av materiellt understöd”, säger forskaren Martin Hengel. Sauls utbildning tyder alltså på att han kom från en framstående familj.

Det är troligt att Saul, när han inte var mer än 13 år, fortsatte sin skolutbildning i Jerusalem, som låg drygt 80 mil hemifrån. Han var uppfostrad vid Gamaliels fötter, en välkänd och högt aktad lärare i fariseisk tradition. (Apostlagärningarna 22:3; 23:6) Dessa studier, som kan jämföras med en nutida universitetsutbildning, öppnade möjligheten att bli framträdande inom judaismen.a

Förmågor används på bästa sätt

Eftersom Saul föddes i en judisk familj i en hellenistisk och romersk stad, tillhörde han tre världar. Hans kosmopolitiska och flerspråkiga bakgrund hjälpte honom säkert att bli ”[allt] för alla slags människor”. (1 Korinthierna 9:19–23) Sauls romerska medborgarskap gjorde det senare möjligt för honom att rättsligen försvara sin förkunnartjänst och föra de goda nyheterna inför den högsta myndigheten i romarriket. (Apostlagärningarna 16:37–40; 25:11, 12) Det var naturligtvis så att den uppståndne Jesus kände till Sauls bakgrund, utbildning och personlighet. Jesus sade till Ananias: ”Ge dig av, eftersom den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner. Ty jag skall tydligt visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.” (Apostlagärningarna 9:13–16) När Saul fick den rätta vägledningen, bidrog hans nit till att budskapet om Guds kungarike nådde ut till avlägsna områden.

När Jesus utvalde Saul till att utföra ett speciellt uppdrag, var det en unik händelse i den kristna historien. Men alla kristna i vår tid har individuella förmågor och egenskaper som kan användas verkningsfullt i spridandet av de goda nyheterna. När Saul förstod vad Jesus ville att han skulle göra, höll han sig inte tillbaka. Han gjorde allt han kunde för att verka för Guds kungarikes intressen. Gör du också det?

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidan 30]

Registrering av och intyg på romerskt medborgarskap

Registrering av barn födda inom äktenskapet av romerska medborgare infördes av Augustus genom två lagar som antogs år 4 och år 9 v.t. Registreringen skulle ske inom 30 dagar efter födelsen. I provinserna måste en familj avge en förklaring inför en speciell myndighet om att barnet var fött inom äktenskapet och hade romerskt medborgarskap. Föräldrarnas namn och barnets kön, namn och födelsedatum registrerades också. Redan innan dessa lagar infördes blev invånare i alla romerska kommuner, kolonier och prefekturer registrerade vart femte år genom en folkräkning.

Medborgerlig ställning kunde därför påvisas genom hänvisning till ett antal välordnade arkiv. Bestyrkta kopior av sådana register kunde fås i form av hopfällbara skrivtavlor av trä. En del forskare menar att Paulus, när han påstod sig vara romersk medborgare, kunde ha skaffat fram ett intyg för att bekräfta det. (Apostlagärningarna 16:37; 22:25–29; 25:11) Eftersom ett romerskt medborgarskap nästan betraktades som något ”heligt” och gav rätt till många förmåner, var det ett mycket allvarligt brott att förfalska sådana dokument. Den som lämnade felaktiga uppgifter om sin ställning kunde straffas med döden.

[Bildkälla]

Historic Costume in Pictures/Dover Publications, Inc., New York

[Ruta/bild på sidan 31]

Sauls romerska namn

Varje manlig romersk medborgares namn bestod av åtminstone tre delar. Han hade ett förnamn, ett familjenamn (förbundet med hans släkt eller gens) och ett tillnamn. Ett känt exempel är Gajus Julius Caesar. Bibeln anger inte de fullständiga romerska namnen, men en profan källa talar om för oss att Agrippa var Marcus Julius Agrippa. Gallio var Lucius Junius Gallio. (Apostlagärningarna 18:12; 25:13) Exempel från Bibeln på de två sista namnen av en persons tre namn är Pontius Pilatus (inskriften här nedan), Sergius Paulus, Claudius Lysias och Porcius Festus. — Apostlagärningarna 4:27; 13:7; 23:26; 24:27.

Det går inte att med säkerhet säga om Paulus var Sauls förnamn eller hans tillnamn. Det var inte ovanligt att någon till sitt namn lade till ett informellt namn som användes av hans familj och bekanta. En annan möjlighet var att ett namn som inte var romerskt, som till exempel Saul, kunde ersätta ett annat namn. ”Saul skulle aldrig passa som ett romerskt namn”, säger en forskare, ”men en romersk medborgare skulle mycket väl kunna få detta namn vid födelsen som ett signum.” I flerspråkiga områden kan omständigheterna ha avgjort vilka av sina namn en man skulle välja att använda.

[Bildkälla]

Foto: Israel Museum, ©Israel Antiquities Authority