”Ni ska vara vittnen om mig”

1–3. Hur går det till när Jesus skils från sina apostlar, och vilka frågor uppstår?

DE VILL inte att det ska ta slut. De senaste veckorna har varit så spännande för apostlarna. Jesus uppståndelse har gett dem glädjen tillbaka igen, och känslorna av missmod är som bortblåsta. Under 40 dagar har nu Jesus visat sig gång på gång och gett sina efterföljare undervisning och uppmuntran. Men den här dagen visar han sig för sista gången.

² Apostlarna lyssnar till vartenda ord Jesus säger när de står tillsammans på Olivberget. När han har talat färdigt – alltför snart som det känns – sträcker han upp händerna och välsignar dem. Sedan börjar han lyftas upp från marken! Hans efterföljare tittar efter honom när han stiger upp mot himlen. Till sist döljs han av ett moln, och de kan inte se honom längre. Han är borta, men de fortsätter att stirra upp mot himlen. (Luk. 24:50; Apg. 1:9, 10)

³ Den här händelsen är en vändpunkt i apostlarnas liv. Vad ska de göra nu när deras Herre, Jesus Kristus, har begett sig av till himlen? Naturligtvis har han sett till att de kan fortsätta det arbete han påbörjade. Hur förberedde han dem för den här viktiga uppgiften, och hur reagerade de? Och hur berörs de kristna i vår tid av detta? Det första kapitlet i Apostlagärningarna ger oss uppmuntrande svar på de frågorna.

 4. Hur inleder Lukas sin skildring i Apostlagärningarna?

⁴ Lukas börjar sin skildring med att rikta sig till Theofilos, det vill säga samme man som han tidigare hade skrivit sitt evangelium till.a Lukas visar tydligt att den här redogörelsen är en fortsättning på den första skildringen genom att han gör en sammanfattning av de händelser som beskrivs i slutet av evangeliet, men nu använder han andra ord och ger en del nya upplysningar.

5, 6. a) Vad kommer att hjälpa Jesus efterföljare att ha en stark tro? b) Hur kan vi i vår tid få en starkare tro?

⁵ Vad kommer att hjälpa Jesus efterföljare att ha en stark tro? I Apostlagärningarna 1:3 står det så här om Jesus: ”Han [visade] sig för dem och gav dem många säkra bevis på att han levde.” I Bibeln är det bara den ”älskade Lukas, läkaren”, som använder det ord som återges med ”säkra bevis”. (Kol. 4:14) Det var ett ord som användes i medicinska skrifter, och det avser bevis som är övertygande, tydliga och tillförlitliga. Jesus gav sådana bevis. Han visade sig många gånger för sina efterföljare, ibland för en eller två, ibland för alla apostlarna och vid ett tillfälle för mer än 500 troende. (1 Kor. 15:3–6) Verkligen säkra bevis!

⁶ Tron hos de sanna kristna i vår tid är också grundad på ”många säkra bevis”. Finns det bevis för att Jesus levde på jorden, dog för våra synder och blev uppväckt? Absolut! Tillförlitliga ögonvittnesskildringar i Guds inspirerade ord ger oss de övertygande bevis vi behöver. Om vi studerar de här skildringarna och ber Jehova om hjälp att förstå dem kan vår tro bli väldigt stark. Kom ihåg att säkra bevis kan vara det som skiljer äkta tro från lättrogenhet. Om vi ska få evigt liv måste vi ha en sådan äkta tro. (Joh. 3:16)

 7. Vilket exempel gav Jesus sina efterföljare när det gäller att undervisa och förkunna?

⁷ Det står också att Jesus ”berättade om Guds rike”. Han förklarade till exempel profetior som visade att Messias behövde lida och dö. (Luk. 24:13–32, 46, 47) När Jesus klargjorde sin uppgift som Messias betonade han Guds rike, eftersom han var den blivande kungen. Riket var alltid temat för hans predikande, och hans efterföljare i dag håller sig till samma tema i sitt förkunnararbete. (Matt. 24:14; Luk. 4:43)

8, 9. a) Vilka två felaktiga uppfattningar hade Jesus apostlar? b) Hur rättade Jesus till apostlarnas tänkesätt, och vad kan de kristna i vår tid lära sig av det han sa?

⁸ När apostlarna samlades på Olivberget var det sista gången de träffade Jesus här på jorden. De frågade ivrigt: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” (Apg. 1:6) Den här frågan avslöjade två felaktiga uppfattningar hos apostlarna. För det första antog de att Guds rike skulle återställas åt det bokstavliga Israel. För det andra förväntade de sig att det utlovade riket skulle börja härska ”nu”, på en gång. Hur hjälpte Jesus dem att rätta till sitt tänkesätt?

⁹ Jesus visste troligen att den första tanken snart skulle rättas till. Bara tio dagar senare skulle hans efterföljare få uppleva hur en ny nation bildades, det andliga Israel. Guds särskilda förhållande till det bokstavliga Israel skulle alltså snart upphöra. När det gällde den andra uppfattningen påminde Jesus dem vänligt: ”Ni behöver inte känna till de tider eller tidsperioder som bara min Far har rätt att fastställa.” (Apg. 1:7) Jehova är den som bestämmer tidtabellen. Innan Jesus dog sa han att inte ens Sonen, ”utan bara Fadern”, kände till ”dagen och tidpunkten” för när slutet skulle komma. (Matt. 24:36) Om de kristna i vår tid skulle börja bekymra sig alltför mycket om tidpunkten för slutet för den här världsordningen, skulle de i själva verket oroa sig över något som de inte behöver känna till.

10. Vilken inställning som apostlarna hade bör vi utveckla, och varför det?

¹⁰ Vi har ingen anledning att se ner på Jesus apostlar, för de hade trots allt stark tro. De tog ödmjukt emot den tillrättavisning de fick. Dessutom visade deras fråga att de hade rätt inställning, även om det låg felaktiga uppfattningar bakom frågan. Jesus hade flera gånger uppmanat sina efterföljare: ”Var ... hela tiden vaksamma.” (Matt. 24:42; 25:13; 26:41) De var andligt vakna och spanade ivrigt efter tecken på att Jehova skulle ingripa. Det är den inställningen vi måste utveckla. Och en sådan inställning är faktiskt ännu viktigare nu med tanke på att vi lever i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1–5)

11, 12. a) Vilket uppdrag gav Jesus sina efterföljare? b) Varför var det passande att Jesus nämnde den heliga anden i samband med predikouppdraget?

¹¹ Jesus påminde apostlarna om vad de först och främst skulle intressera sig för. Han sa: ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8) Det var i Jerusalem, där Jesus hade blivit dödad, som nyheten om hans uppståndelse skulle förkunnas först. Därifrån skulle budskapet föras vidare ut till hela Judeen, sedan till Samarien och därefter till områden långt bort.

¹² Innan Jesus nämnde predikouppdraget var det passande att han upprepade löftet om att apostlarna skulle få hjälp av den heliga anden. Det här är en av de mer än 40 gånger som uttrycket ”helig ande” förekommer i Apostlagärningarna. Gång på gång slås det fast i den här spännande bibelboken att vi inte kan utföra Jehovas vilja utan den heliga andens hjälp. Det är därför mycket viktigt att vi ofta ber om helig ande. (Luk. 11:13) Vi behöver den nu mer än någonsin tidigare.

13. Hur omfattande är vårt predikouppdrag, och varför ska vi vara engagerade i det?

¹³ Uppfattningen om vad som utgör ”jordens yttersta ände” har förändrats sedan den tiden. Men som det konstaterades i föregående kapitel har Jehovas vittnen helhjärtat tagit emot uppdraget att vittna, och de vet att Jehova vill att alla slags människor ska få höra de goda nyheterna om hans rike. (1 Tim. 2:3, 4) Är du engagerad i det här livräddande arbetet? Det finns inget arbete som är lika meningsfullt och tillfredsställande som det! Jehova ger dig den kraft du behöver för att utföra det. Apostlagärningarna kommer att lära dig mycket om vilka metoder du kan använda och vilken inställning som behövs för att du ska få goda resultat.

14, 15. a) Vad sa änglarna om hur Jesus skulle återvända, och vad menade de? (Se också fotnoten.) b) Hur har Jesus återvänt ”på samma sätt” som han lämnade jorden?

¹⁴ Som nämndes i inledningen av det här kapitlet lyftes Jesus upp från jorden och försvann ur sikte. De elva apostlarna stod kvar på samma ställe och bara stirrade upp mot himlen. Till sist visade sig två änglar som frågade: ”Ni galiléer, ... varför står ni och tittar upp mot himlen? Jesus, som har tagits upp från er till himlen, ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom tas upp till himlen.” (Apg. 1:11) Menade änglarna att Jesus skulle återvända i samma kropp, som en del trossamfund lär ut? Nej. Hur vet vi det?

¹⁵ Änglarna sa att Jesus skulle återvända ”på samma sätt”, inte i samma gestalt eller kropp.b På vilket sätt togs han upp till himlen? Han var utom synhåll när änglarna sa de här orden. Det var bara apostlarna som förstod att Jesus hade lämnat jorden och var på väg till sin Far i himlen. Jesus skulle återvända på liknande sätt, och så har det blivit också. I vår tid inser bara de som har andlig urskillningsförmåga att Jesus är närvarande som kung. (Luk. 17:20) Vi måste urskilja tecknen på hans närvaro och berätta om dem för andra, så att även de kan förstå vilken allvarlig tid vi lever i.

16–18. a) Vad visar Apostlagärningarna 1:13, 14 om kristna möten? b) Vad lär vi oss av Jesus mor, Maria? c) Varför är våra möten så viktiga?

¹⁶ Det är inte att undra på att apostlarna återvände till Jerusalem ”med stor glädje”. (Luk. 24:52) Men vad skulle de göra nu när de hade fått råd och anvisningar av Jesus? I Apostlagärningarna 1:13, 14 ser vi att de är samlade i en sal på övervåningen, och de här verserna ger oss en del intressanta detaljer om sådana möten. Husen i Palestina på den tiden hade ofta en sal på övervåningen som man nådde via en trappa på utsidan. Kan den här ”salen på övervåningen” ha legat i det hus som nämns i Apostlagärningarna 12:12 och som tillhörde Markus mor? Det vet vi inte, men det här var säkert en enkel och funktionell plats för Jesus efterföljare att samlas på. Men vilka var samlade, och vad gjorde de?

¹⁷ Lägg märke till att det inte bara var apostlarna eller bara män som var med vid mötet. ”Några kvinnor” var också där, däribland Jesus mor, Maria, och det är faktiskt sista gången hon omnämns i Bibeln. Det här ger oss en fin bild av henne. Hon var en syster som inte försökte få en framskjuten ställning utan som ödmjukt samlades med sina andliga bröder och systrar för att tillbe Jehova. Det måste ha känts bra för henne att de andra fyra sönerna, som inte var troende när Jesus levde, nu var tillsammans med henne. (Matt. 13:55; Joh. 7:5) Efter deras halvbrors död och uppståndelse hade de ändrat inställning. (1 Kor. 15:7)

¹⁸ Lägg också märke till varför lärjungarna var samlade: ”De brukade ... be uthålligt tillsammans.” (Apg. 1:14) Att komma tillsammans har alltid varit en viktig del av den kristna tillbedjan. Vi träffas för att uppmuntra varandra, för att få undervisning och råd och framför allt för att tillbe vår himmelske Far, Jehova. Våra böner och lovsånger vid sådana tillfällen betyder mycket för honom och är även viktiga för oss. Vi vill aldrig vara borta från våra möten, som ger oss så mycket uppmuntran och är en central del av vår tro. (Hebr. 10:24, 25)

19–21. a) Vad lär vi oss av att Petrus hade ett stort ansvar i församlingen? b) Varför behövde Judas ersättas, och vad kan vi lära oss av hur saken hanterades?

¹⁹ Jesus efterföljare ställdes nu inför en viktig organisatorisk fråga, och aposteln Petrus tog initiativet till att hitta en lösning. (Vers 15–26) Visst är det tröstande att se hur långt Petrus hade kommit under de veckor som hade gått sedan han hade förnekat Jesus tre gånger? (Mark. 14:72) Vi har alla lätt för att synda, och vi behöver bli påminda om att Jehova är god och villigt förlåter dem som uppriktigt ångrar sig. (Ps. 86:5)

²⁰ Petrus insåg att Judas, den apostel som hade förrått Jesus, borde bli ersatt. Men av vem? Den nye aposteln skulle vara en som hade följt Jesus under hans jordiska tjänst och bevittnat hans uppståndelse. (Apg. 1:21, 22) Det här var i linje med det Jesus hade lovat: ”Ni som har följt mig [ska] sitta på 12 troner och döma Israels 12 stammar.” (Matt. 19:28) Det verkar som att Jehova ville att det framtida nya Jerusalems ”12 grundstenar” skulle utgöras av 12 apostlar som hade följt Jesus under hans jordiska tjänst. (Upp. 21:2, 14) Jehova hjälpte därför Petrus att förstå att de profetiska orden ”låt någon annan ta över hans ämbete” hade med Judas att göra. (Ps. 109:8)

²¹ Hur gick utväljandet till? Man kastade lott, något som var vanligt på Bibelns tid. (Ords. 16:33) Men det här är sista gången som det sägs i Bibeln att man använde lottkastning på det här sättet. Senare utgöts den heliga anden, och då behövdes den här metoden uppenbarligen inte längre. Lägg dock märke till varför man kastade lott. Apostlarna bad: ”Jehova, du som känner allas hjärtan, visa vilken av de här två männen du har utvalt.” (Apg. 1:23, 24) De ville utse den som Jehova hade valt ut. Lotten föll på Mattias, som troligen var en av de 70 lärjungar som Jesus hade sänt ut för att predika. Han blev därför en av ”de tolv”.c (Apg. 6:2)

22, 23. Varför bör vi foga oss och vara lydiga mot dem som har ledningen i församlingen?

²² Den här händelsen påminner oss om att det är viktigt att Guds folk arbetar på ett organiserat sätt. Även i dag utväljs ansvariga män till att tjäna som tillsyningsmän i församlingen. De äldste går noggrant igenom de bibliska kvalifikationer som sådana tillsyningsmän måste uppfylla, och de ber om den heliga andens vägledning. Församlingen betraktar därför sådana män som förordnade genom helig ande. Vi fogar oss efter deras ledning och är lydiga mot dem, och det bidrar till ett gott samarbete i församlingen. (Hebr. 13:17)

²³ Nu när lärjungarna hade blivit styrkta av att ha sett den uppståndne Jesus och av att ha gjort organisatoriska förbättringar var de redo för en betydelsefull händelse som väntade. Nästa kapitel handlar om det som de nu skulle få vara med om.