Församlingen kom in i ”en fridfull period”

1, 2. Vad tänker Saul göra i Damaskus?

MÄNNEN närmar sig Damaskus, och där planerar de något ondskefullt mot Jesus lärjungar. De tänker jaga ut dem ur deras hem, binda dem, förnedra dem och föra dem till Jerusalem för att dömas av Sanhedrin.

² Deras ledare är Saul, och han har redan blod på sina händer.a När judiska fanatiker nyligen stenade Stefanus till döds stod han där och såg på. Han tyckte att det de gjorde var rätt. (Apg. 7:57–8:1) Saul är inte nöjd med att bara förfölja Jesus efterföljare i Jerusalem, utan han vill utvidga förföljelsen till andra platser. Hans mål är att utplåna den farliga sekt som kallas ”Vägen”. (Apg. 9:1, 2; se rutan ”Sauls uppdrag i Damaskus”.)

3, 4. a) Vad händer Saul? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

³ Plötsligt omges Saul av ett ljussken. De andra männen ser ljuset men blir så förvånade att de inte får fram ett ord. Saul faller blind till marken. Han kan inte se någonting, men han hör en röst från himlen säga: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Saul frågar: ”Vem är du, herre?” Svaret måste ha chockat honom: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Apg. 9:3–5; 22:9)

⁴ Vad kan vi lära oss av det som Jesus sa till Saul? Vilken nytta kan vi ha av att se närmare på det som hände när Saul blev omvänd? Och vad kan vi lära oss av hur församlingen använde den fridfulla period som kom sedan?

5, 6. Vad kan vi lära oss av det Jesus sa till Saul?

⁵ När Jesus stoppade Saul på vägen till Damaskus frågade han inte: ”Varför förföljer du mina lärjungar?” Som vi läste tidigare sa han: ”Varför förföljer du mig?” (Apg. 9:4) Jesus blir alltså personligen berörd av de prövningar som drabbar hans efterföljare. (Matt. 25:34–40, 45)

⁶ Om du blir illa behandlad för att du tror på Jesus kan du vara övertygad om att både han och Jehova är medvetna om din situation. (Matt. 10:22, 28–31) Men det är inte säkert att Jehova tar bort prövningen just nu. Tänk på att Jesus såg att Saul var med när Stefanus blev dödad och såg honom släpa ut trogna lärjungar från deras hem i Jerusalem. (Apg. 8:3) Trots det ingrep inte Jesus vid de tillfällena. Men Jehova använde Jesus och gav Stefanus och de andra lärjungarna den styrka de behövde för att förbli trogna.

 7. Vad kan du göra för att kunna hålla ut under förföljelse?

⁷ Du kan också hålla ut under förföljelse om du tar de här stegen: 1) Bestäm dig för att vara lojal vad som än händer. 2) Be Jehova om hjälp. (Fil. 4:6, 7) 3) Hämnas inte, utan lämna saken i Jehovas händer. (Rom. 12:17–21) 4) Lita på att Jehova ger dig styrka att hålla ut tills han avlägsnar prövningen i sin rätta tid. (Fil. 4:12, 13)

8, 9. Hur kan Ananias ha känt för sin uppgift?

⁸ När Jesus hade svarat på Sauls fråga: ”Vem är du, herre?” sa han till honom: ”Res dig upp och gå in i staden, och där ska du få veta vad du måste göra.” (Apg. 9:6) Eftersom Saul var blind fick han hjälp att ta sig till sin tillfälliga bostad i Damaskus, och där fastade och bad han i tre dagar. Under tiden berättade Jesus om Saul för en lärjunge där i Damaskus. Lärjungen hette Ananias och ”hade gott rykte bland alla judar som bodde där”. (Apg. 22:12)

⁹ Orden måste ha väckt blandade känslor hos Ananias. Församlingens huvud, den uppståndne Jesus Kristus, pratade med honom personligen och gav honom en speciell uppgift. Det måste ha känts stort! Men det måste också ha känts som en svår uppgift. När han fick veta att han skulle prata med Saul svarade han: ”Herre, många har berättat om allt ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Och nu är han här, och de främsta prästerna har gett honom myndighet att gripa alla som anropar ditt namn.” (Apg. 9:13, 14)

10. Vad lär vi oss om Jesus med tanke på hur han behandlade Ananias?

¹⁰ Jesus klandrade inte Ananias för att han gav uttryck åt sin oro. Men han gav honom återigen en tydlig uppmaning. Han visade dessutom hänsyn och berättade för Ananias varför han skulle utföra det här ovanliga uppdraget. Jesus sa om Saul: ”Jag har valt ut honom som mitt redskap, och han ska bära mitt namn till nationerna och till kungar och till Israels folk. Och jag ska tydligt visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” (Apg. 9:15, 16) Ananias gjorde då genast som Jesus sa. Han sökte upp Saul och sa: ”Saul, min broder! Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit har sänt mig för att du ska få synen tillbaka och bli uppfylld av helig ande.” (Apg. 9:17)

11, 12. Vad lär vi oss av den här skildringen?

¹¹ De händelser som rörde Jesus, Ananias och Saul hjälper oss att förstå flera viktiga sanningar. Vi förstår till exempel att Jesus aktivt leder predikoarbetet, precis som han lovade att han skulle göra. (Matt. 28:20) Han talar visserligen inte direkt till människor i dag, men han leder predikoarbetet genom den trogne tjänaren, som han har satt över sitt tjänstefolk. (Matt. 24:45–47) Den styrande kretsen skickar ut förkunnare och pionjärer i tjänsten för att söka rätt på dem som vill lära sig mer om Jesus. Som nämndes i förra kapitlet är det många som har kontaktats av Jehovas vittnen efter det att de har bett till Gud om hjälp. (Apg. 9:11)

¹² Ananias följde anvisningen och blev välsignad. Följer du anvisningen att vittna grundligt även om du känner dig lite orolig inför uppdraget? En del är rädda för att gå från hus till hus och träffa människor de inte känner. Andra har svårt för att vittna på arbetsplatsen, på gatan eller per telefon eller brev. Ananias övervann sin rädsla och fick förmånen att hjälpa Saul att få helig ande.b Ananias lyckades besegra sina känslor tack vare att han litade på Jesus och betraktade Saul som sin broder. Vi kan övervinna vår rädsla om vi gör som Ananias. Vi behöver lita på att Jesus leder predikoarbetet, ha medkänsla med människor och betrakta även de mest skrämmande personer som våra blivande bröder och systrar. (Matt. 9:36)

13, 14. Vad kan du som inte har blivit döpt än lära dig av Sauls exempel?

¹³ Saul tillämpade genast det han hade fått lära sig. När han hade fått tillbaka synen blev han döpt och började umgås med lärjungarna i Damaskus. Men han gjorde mer. ”Han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds son.” (Apg. 9:20)

¹⁴ Studerar du Bibeln men har inte blivit döpt än? Kommer du då att göra som Saul och bestämma dig för att tillämpa det du får lära dig? Det är sant att Saul med egna ögon fick se ett underverk av Kristus, och det var säkert en av de saker som fick honom att agera. Men andra hade ju också sett Jesus göra underverk. En grupp fariséer såg honom bota en man med en förtvinad hand, och ett stort antal judar visste att han hade uppväckt Lasarus från de döda. Ändå fortsatte många av dem att vara likgiltiga och till och med fientliga. (Mark. 3:1–6; Joh. 12:9, 10) Saul däremot förändrades. Varför påverkades han positivt när andra inte gjorde det? Hans djupa respekt för Gud var starkare än hans rädsla för vad människor skulle tycka, och han var innerligt tacksam för den barmhärtighet Jesus hade visat honom. (Fil. 3:8) Om du känner likadant kommer du inte att låta någonting hindra dig från att ta del i tjänsten eller bli kvalificerad för dop.

15, 16. Vad gjorde Saul i synagogorna, och hur reagerade judarna i Damaskus?

¹⁵ Kan du föreställa dig hur förvånade, upprörda och arga människorna måste ha blivit när Saul började predika om Jesus i synagogorna? ”Är det inte han som brutalt förföljer dem som anropar Jesus namn i Jerusalem?” frågade de. (Apg. 9:21) Saul försökte förklara varför han hade ändrat inställning till Jesus, och han ”bevisade [logiskt] att Jesus är Messias”. (Apg. 9:22) Men logik övertygar inte alla. Det kan inte få en människa att ändra sig om hon är fast i sina traditioner eller om hon är stolt. Men Saul gav ändå inte upp.

¹⁶ Tre år senare försökte judarna i Damaskus fortfarande sätta stopp för Saul. Till sist bestämde de sig för att döda honom. (Apg. 9:23; 2 Kor. 11:32, 33; Gal. 1:13–18) När han fick reda på deras planer valde han att vara försiktig och lämnade staden genom en öppning i stadsmuren, där han firades ner i en korg. Lukas beskriver dem som hjälpte Saul att fly den natten som ”hans lärjungar”. (Apg. 9:25) De orden tycks tyda på att åtminstone några som hörde Saul förkunna i Damaskus tog till sig av det han sa och blev Jesus lärjungar.

17. a) Hur reagerar människor på Bibelns sanning? b) Vad bör vi fortsätta att göra, och varför det?

¹⁷ När du började berätta för dina släktingar och vänner allt det fina du fick lära dig, kanske du trodde att de skulle förstå Bibelns sanning eftersom den är så logisk. En del kanske har gjort det, men inte alla. Några i din familj kanske till och med behandlar dig som en fiende. (Matt. 10:32–38) Men om du fortsätter att bli bättre på att använda Bibeln när du resonerar med människor och fortsätter att leva som en kristen, kanske även de som motarbetar dig så småningom ändrar inställning. (Apg. 17:2; 1 Petr. 2:12; 3:1, 2, 7)

18, 19. a) Vad hände när Barnabas hjälpte Saul? b) Hur kan vi efterlikna Barnabas och Saul?

¹⁸ När Saul kom till Jerusalem och berättade att han numera var en lärjunge tvivlade de andra lärjungarna på honom. Men när Barnabas bekräftade att det stämde accepterade apostlarna honom, och han stannade hos dem en tid. (Apg. 9:26–28) Saul var taktfull, men han skämdes inte för de goda nyheterna. (Rom. 1:16) Han predikade frimodigt i Jerusalem, just i den stad där han hade satt i gång en brutal förföljelsekampanj mot Jesus lärjungar. Judarna i Jerusalem insåg till sin fasa att han hade övergett dem, och nu försökte de döda honom. I skildringen sägs det: ”När bröderna fick reda på det förde de honom till Caesarea och skickade i väg honom till Tarsos.” (Apg. 9:30) Saul följde den ledning Jesus gav genom församlingen, och det var till nytta både för honom själv och för församlingen.

¹⁹ Tänk på att Barnabas tog initiativet att hjälpa Saul. Det bidrog säkert till att de här båda entusiastiska tjänarna åt Jehova blev nära vänner. Är du villig att hjälpa nya i församlingen genom att samarbeta med dem i tjänsten och hjälpa dem att göra andliga framsteg, precis som Barnabas? I så fall kommer du att få många välsignelser. Om du nyligen har blivit förkunnare, tar du då emot den hjälp du blir erbjuden, precis som Saul? När du samarbetar med mer erfarna förkunnare blir du skickligare i tjänsten, din glädje ökar och du kan få vänner för livet.

20, 21. Hur har Guds tjänare förr och nu utnyttjat fridfulla perioder på bästa sätt?

²⁰ När Saul hade blivit omvänd och lämnat Jerusalem välbehållen kom ”församlingen i hela Judeen, Galileen och Samarien ... in i en fridfull period”. (Apg. 9:31) Hur använde lärjungarna dessa ”goda tider”? (2 Tim. 4:2) I skildringen sägs det att de ”byggdes upp”. Apostlarna och andra ansvariga bröder stärkte lärjungarnas tro och tog ledningen när församlingen ”vandrade i djup respekt för Jehova och blev styrkta av den heliga anden”. Petrus, till exempel, använde tiden till att styrka lärjungarna i staden Lydda på Saronslätten. Hans arbete ledde till att många i det området började ”tro på Herren”. (Apg. 9:32–35) Lärjungarna blev inte distraherade av något annat, utan ansträngde sig för att hjälpa varandra och för att förkunna de goda nyheterna. Resultatet blev att församlingen fortsatte att växa.

²¹ Under slutet av 1900-talet kom Jehovas vittnen i många länder in i en liknande ”fridfull period”. Regimer som hade motarbetat Guds folk i årtionden förlorade plötsligt makten, och förbud mot predikoarbetet lättades eller togs bort helt. Tiotusentals Jehovas vittnen tog vara på möjligheten att förkunna offentligt, och det fick otroligt fina resultat.

22. Hur kan du använda den frihet du har på bästa sätt?

²² Använder du den frihet du har på ett bra sätt? Om du bor i ett land där det råder religionsfrihet skulle Satan gärna vilja få dig att satsa på det materiella i stället för på sanningen. (Matt. 13:22) Låt honom inte lyckas! Använd den period av relativ frid som du nu har på bästa sätt. Se den som en möjlighet att vittna grundligt och att bygga upp församlingen. Kom ihåg att dina förhållanden kan förändras snabbt.

23, 24. a) Vad kan vi lära oss av berättelsen om Tabita? b) Vad vill vi fortsätta göra?

²³ Tänk på vad som hände en lärjunge som hette Tabita och som också kallades Dorkas. Hon bodde i Joppe, en stad som inte låg så långt från Lydda. Den här trogna systern använde sin tid och sina tillgångar på ett bra sätt. Det sägs att hon ”gjorde många goda gärningar och gav många gåvor till de fattiga”. Men plötsligt blev hon sjuk och dog.c Lärjungarna i Joppe sörjde henne djupt, särskilt de änkor som hon hade gjort så mycket för. När Petrus kom till huset där man gjorde i ordning hennes kropp för begravningen, utförde han ett underverk som ingen av apostlarna tidigare hade gjort. Han bad till Gud och uppväckte sedan Tabita! Kan du föreställa dig hur glada änkorna och de andra lärjungarna blev när Petrus kallade tillbaka dem till rummet och de fick se att Tabita levde? Det här måste verkligen ha styrkt dem inför de prövningar som väntade! Underverket blev naturligtvis ”känt i hela Joppe, och många började tro på Herren”. (Apg. 9:36–42)

²⁴ Den här varma berättelsen om Tabita lär oss två viktiga saker. 1) Livet är kort, så det är viktigt att vi skaffar oss ett gott rykte hos Gud medan vi har möjlighet till det. (Pred. 7:1) 2) Uppståndelsehoppet är säkert. Jehova hade sett hur omtänksam Tabita hade varit, och han belönade henne. Han kommer att minnas vårt hårda arbete och uppväcka oss om vi skulle mista livet före Harmageddon. (Hebr. 6:10) Låt oss därför fortsätta att vittna grundligt om Kristus, oavsett om vi nu upplever ”svåra tider” eller ”en fridfull period”. (2 Tim. 4:2)