”Jehovas ord fortsatte att ha framgång”

1–4. Vilken svår situation befinner sig Petrus i, och hur skulle du ha känt det om du hade varit i hans ställe?

DEN stora järnporten slår igen med ett dån bakom Petrus. Fastkedjad mellan två romerska vakter förs han till sin fängelsecell. Där väntar han i timmar, kanske i dagar, på att få veta vad som ska hända med honom. I cellen finns inget annat att fästa blicken på än väggarna, gallret, kedjorna och vakterna.

² När beskedet väl kommer är det hårt – kung Herodes Agrippa I har bestämt att Petrus ska dö.a Tanken är att han ska ställas inför folket efter påsken. Hans dödsdom är nämligen en gåva som är tänkt att göra folket på gott humör. Och det här är inget tomt hot. En av de andra apostlarna, Jakob, har nyligen avrättats av samme kung.

³ Det är kvällen före den planerade avrättningen. Vad tänker Petrus när han sitter där i sin mörka cell? Minns han kanske att Jesus några år tidigare hade berättat för honom att han en dag skulle bindas och föras i väg för att avrättas? (Joh. 21:18, 19) Han kanske funderar på om den stunden har kommit nu.

⁴ Om du hade varit i Petrus ställe, hur skulle du då ha känt det? Många skulle ha varit helt förtvivlade och tänkt att allt hopp var ute. Men kan en situation egentligen vara fullständigt hopplös för en sann kristen? Vad kan vi lära oss av hur Petrus och hans medkristna reagerade på den förföljelse de utsattes för? Vi ska se.

5, 6. a) Varför och hur gick kung Herodes Agrippa I till angrepp mot de kristna? b) Varför innebar Jakobs död en prövning för församlingen?

⁵ Som vi läste i förra kapitlet i den här boken var omvändelsen av icke-juden Cornelius och hans familj en spännande och viktig händelse för den kristna församlingen. Men judar som inte var kristna måste ha blivit upprörda när de fick veta att många kristna judar nu tillbad Gud tillsammans med icke-judar.

⁶ Herodes var en taktisk politiker och såg här en möjlighet att ställa sig in hos judarna. Så han började behandla de kristna väldigt illa. Förmodligen hade han hört att aposteln Jakob hade haft en mycket nära relation till Jesus. Därför ”lät [han] avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd”. (Apg. 12:2) Vilken prövning för församlingen! Jakob var en av de tre som hade sett Jesus förvandling och andra underverk som de övriga apostlarna inte hade sett. (Matt. 17:1, 2; Mark. 5:37–42) Jesus hade kallat honom och hans bror Johannes ”åskans söner” på grund av deras starka känslor. (Mark. 3:17) Församlingen förlorade alltså en modig och trogen förkunnare och en älskad apostel.

7, 8. Vad gjorde församlingen när Petrus sattes i fängelse?

⁷ Judarna gillade att Jakob avrättades, precis som Agrippa hade hoppats. Uppmuntrad av det här ville han nu gripa Petrus. Som det beskrevs i inledningen såg han till att Petrus sattes i fängelse. Men han mindes säkert att apostlarna hade lyckats ta sig ut ur ett fängelse tidigare, som det berättades om i kapitel 5 i den här boken. Han tog därför inga risker, utan såg till att Petrus blev bunden med kedjor mellan två vakter och att 16 soldater turades om att hålla vakt dygnet runt. Om vakterna misslyckades med sin uppgift skulle de få samma straff som Petrus. Vad kunde Petrus medtroende göra under de här svåra förhållandena?

⁸ Vännerna i församlingen visste precis vad de skulle göra. I Apostlagärningarna 12:5 sägs det: ”Medan Petrus satt i fängelse bad församlingen intensivt för honom.” Ja, de bad innerligt för sin älskade broder. Jakobs död hade inte gjort dem så förtvivlade att de tappade tron, och de kände inte att det var meningslöst att be. Nej, böner betyder mycket för Jehova. Och han besvarar dem om de är i linje med hans vilja. (Hebr. 13:18, 19; Jak. 5:16) Det här är en viktig lärdom som vi aldrig får glömma.

 9. Vad kan vi lära oss av Petrus medtroende?

⁹ Känner du till några medtroende som kämpar med svåra prövningar? De kanske blir förföljda, lever under förbud eller har drabbats av naturkatastrofer. Glöm inte att be innerligt för dem. Du kanske också känner till några som brottas med svårigheter som inte är lika uppenbara, till exempel familjeproblem, nedstämdhet eller andra prövningar. Om du tänker efter innan du ber kanske du kommer på flera bröder och systrar som du kan nämna vid namn när du talar med Jehova, han som ”hör bön”. (Ps. 65:2) Kom ihåg att du själv behöver dina bröders och systrars böner när du har det svårt.

10, 11. Hur gick det till när Jehovas ängel befriade Petrus ur fängelset?

¹⁰ Var Petrus orolig för hur det skulle gå för honom? Det vet vi inte, men under den sista natten i fängelset sov han djupt mellan de två vakterna. Petrus hade stark tro och visste att vad morgondagen än skulle föra med sig var han trygg hos Jehova. (Rom. 14:7, 8) Hur som helst kunde han inte ana vad som skulle hända. Plötsligt lystes cellen upp av ett ljussken. En ängel stod där, tydligtvis osynlig för vakterna, och han väckte Petrus. Kedjorna runt Petrus händer – de som verkade omöjliga att bryta upp – föll bara av honom!

¹¹ Ängeln gav Petrus en rad korta uppmaningar: ”Skynda dig upp! ... Klä på dig och ta på dig sandalerna. ... Ta på dig manteln också.” Petrus lydde utan att tveka. Till sist sa ängeln: ”Följ efter mig”, och Petrus följde efter. De lämnade cellen, gick rakt förbi vaktposterna utanför och fortsatte tyst vidare till den väldiga järnporten. Hur skulle de ta sig förbi den? Om den tanken hann dyka upp i Petrus huvud dröjde den sig inte kvar länge. När de närmade sig porten öppnades den av sig själv. Innan han visste ordet av passerade de genom porten och ut på gatan. Sedan försvann ängeln. Petrus stod där ensam, och nu började han förstå att det här hade hänt på riktigt. Det var ingen syn. Han var fri! (Apg. 12:7–11)

12. Varför är det tröstande att tänka på hur Jehova befriade Petrus?

¹² Visst är det tröstande att tänka på att Jehova har obegränsad förmåga att rädda sina tjänare. Petrus hölls fången av en kung som hade världens starkaste statsmakt i ryggen. Ändå kunde han gå rakt ut ur fängelset! Jehova utför naturligtvis inte sådana underverk för alla sina tjänare. Han gjorde det inte för Jakob, och han gjorde det inte heller för Petrus längre fram när Jesus ord om Petrus till sist uppfylldes. De kristna i vår tid förväntar sig inte att bli mirakulöst befriade. Men vi vet att Jehova inte har förändrats. (Mal. 3:6) Och snart ska han använda sin son till att befria miljontals människor från det mest slutna fängelse som finns – döden. (Joh. 5:28, 29) Sådana löften kan göra oss oerhört modiga när vi ställs inför prövningar.

13–15. a) Hur reagerade de som var hos Maria när Petrus kom dit? b) Vad riktar Apostlagärningarna uppmärksamheten på från och med nu, men vilken inverkan fortsatte Petrus att ha på sina andliga bröder och systrar?

¹³ Petrus stod i mörkret på gatan och funderade på vart han skulle ta vägen. Sedan bestämde han sig. I närheten bodde en kristen kvinna som hette Maria. Hon kan ha varit änka, och hon hade det nog relativt gott ställt med tanke på att hon ägde ett hus som var tillräckligt stort för att en församling skulle kunna samlas där. Hon var mor till Johannes Markus, som här nämns för första gången i Apostlagärningarna och som med tiden blev som en son för Petrus. (1 Petr. 5:13) Trots att det var sent var många i församlingen samlade hemma hos Maria den här natten, och de bad innerligt. Helt säkert bad de om att Petrus skulle bli befriad – men de var inte beredda på hur Jehova skulle besvara deras bön!

¹⁴ Petrus bultade på dörren i porten, som ledde in till en gård framför huset. En tjänsteflicka kom till porten. Hon hette Rhode, ett vanligt grekiskt namn som betyder ”ros”. Hon kunde knappt tro sina öron – hon hörde Petrus röst! Hon blev så ivrig att hon inte öppnade porten utan sprang tillbaka in i huset och lät Petrus stå kvar på gatan. Hon försökte övertyga dem som hade samlats om att Petrus stod där utanför. De sa att hon var galen, men hon gav sig inte, för hon visste att hon hade rätt. Några förstod till slut att hon hade hört något speciellt och föreslog att det kanske var en ängel som representerade Petrus. (Apg. 12:12–15) Under tiden fortsatte Petrus att bulta på tills de så småningom kom till porten och öppnade.

¹⁵ De blev väldigt förvånade och överlyckliga när de såg Petrus stå där vid porten. (Apg. 12:16) Han var tvungen att lugna dem så att han kunde berätta vad som hade hänt, och han bad dem berätta det vidare för Jakob och de andra bröderna. Själv ville han ge sig i väg innan Herodes soldater hittade honom, så att han kunde fortsätta sin tjänst på en säkrare plats. Nästa gång Petrus nämns är i kapitel 15 i Apostlagärningarna, i samband med att man redde ut frågan om omskärelsen, men efter det förekommer han inte mer i skildringen. Apostlagärningarna riktar från och med nu uppmärksamheten på Paulus arbete och resor. Men vi kan vara övertygade om att Petrus stärkte tron hos sina bröder och systrar vart han än begav sig. När han lämnade sina medtroende i Marias hus hade han säkert gjort dem mycket glada.

16. Varför kan vi vara säkra på att vi kommer att bli lyckliga i framtiden?

¹⁶ Ibland gör Jehova mer för sina tjänare än de någonsin hade kunnat föreställa sig, och de blir överlyckliga! Det var så Petrus andliga bröder och systrar kände det den natten, och det är så vi kan känna det ibland när vi får uppleva hur Jehova välsignar oss. (Ords. 10:22) I framtiden kommer vi att få se alla Jehovas löften gå i uppfyllelse i global skala. Det kommer att överträffa allt vi kan drömma om. Så länge vi är lojala kan vi därför räkna med att få uppleva en otrolig lycka i framtiden.

17, 18. Vad ledde fram till att folket smickrade Herodes?

¹⁷ Även Herodes blev förvånad över att Petrus hade kommit undan – fast inte på ett positivt sätt. Han gav order om att man skulle söka grundligt efter Petrus, och därefter förhörde han vakterna. Han befallde sedan att man skulle ”föra bort dem och straffa dem”, vilket troligen betyder att de skulle avrättas. (Apg. 12:19) Herodes Agrippa var inte känd för att vara medkännande och barmhärtig. Blev han någonsin straffad för sin grymhet?

¹⁸ Herodes kände sig kanske förödmjukad av att han inte hade lyckats avrätta Petrus, men hans sårade stolthet skulle snart återhämta sig. Det uppstod nämligen en diplomatisk situation som tvingade några av hans fiender att anhålla om fred, och han var säkert ivrig att få hålla tal inför en stor publik. Enligt Lukas ”klädde sig Herodes i kunglig skrud” inför talet. Den judiske historikern Josefus skrev att Herodes dräkt var av silver så att det strålade om honom när ljuset föll på honom. När han sedan höll sitt tal ropade folkmassan inställsamt: ”Det är en gud som talar, inte en människa!” (Apg. 12:20–22)

19, 20. a) Varför straffade Jehova Herodes? b) Vilken tröst kan vi hämta från den här skildringen?

¹⁹ Det är bara Jehova som ska bli ärad på det sättet – och han såg det som hände! Herodes kunde ha tillrättavisat folkskaran, eller åtminstone visat att han inte höll med. På så sätt kunde han ha undvikit den olyckliga utgången. Men i stället blev han ett varnade exempel som visar att ”stolthet leder till fall”. (Ords. 16:18) ”I samma ögonblick slog Jehovas ängel honom.” Den här stolte och självupptagne mannens liv fick ett ohyggligt slut: ”Han blev uppäten av maskar och dog.” (Apg. 12:23) Även Josefus nämner att Herodes blev sjuk plötsligt och tillägger att kungen drog slutsatsen att det var för att han hade tagit emot folkskarans smicker som han höll på att dö. Enligt Josefus dog Herodes efter fem dagars sjukdom.b

²⁰ Ibland verkar det som att en del kan göra fruktansvärda saker och komma undan med det. Vi borde inte bli förvånade när vi ser sådant hända, för ”hela världen är i den ondes våld”. (1 Joh. 5:19) Men vi kan ändå bli bekymrade när vi ser orättvisor. Då kan sådana här skildringar vara tröstande. De hjälper oss att förstå att Jehova ser vad som händer och kommer att ingripa, och de visar att han älskar rättvisa. (Ps. 33:5) Förr eller senare kommer hans rättvisa att segra.

21. Vad är den viktigaste lärdomen i kapitel 12 i Apostlagärningarna, och varför kan den uppmuntra oss i dag?

²¹ Skildringen avslutas med något ännu mer uppmuntrande: ”Jehovas ord fortsatte att ha framgång och spridas.” (Apg. 12:24) Den här beskrivningen av hur predikoarbetet gick framåt kan få oss att tänka på hur Jehova har välsignat samma arbete i vår tid. Det är tydligt att berättelsen i kapitel 12 i Apostlagärningarna inte i första hand handlar om att en apostel blev dödad och att en annan blev befriad. Nej, den handlar om Jehova och hur han stoppade Satans försök att krossa den kristna församlingen och hindra predikandet. De här angreppen misslyckades, och det kommer alla andra sådana angrepp också att göra. (Jes. 54:17) De som däremot står på Jehovas och Jesus sida deltar i ett arbete som aldrig kommer att misslyckas. Är inte det en uppmuntrande tanke? Tänk att vi får ha den stora förmånen att sprida Jehovas ord i vår tid!