ZEUS

De polyteistiska grekernas högste gud; motsvarar romarnas Jupiter. Zeus var himlens gud och ansågs kontrollera vind, moln, regn och åska, och han kunde använda sin makt över naturkrafterna för att göra både skada och nytta. Den forntida diktaren Homeros (Iliaden, VIII, 1–25) skildrar Zeus som en gud med större styrka än alla de andra gudarna tillsammans. Men Zeus betraktades inte som den högste i absolut bemärkelse, utan det hände att han blev bedragen och att han fick böja sig för ödesgudinnornas vilja.

Legenderna berättar om Zeus födelse, barndom och trontillträde, men framför allt om hans många kärleksaffärer. Myterna berättar om hur han förförde gudinnor och jordiska kvinnor och blev far till en mängd utomäktenskapliga barn. Paradoxalt nog sägs det att Zeus dräpte Iasion (en dödlig) för att denne hade haft omoraliska förbindelser med gudinnan Demeter. Zeus äktenskap med Hera prövades hårt av hans upprepade otrohet och av många andra bekymmer. Det sägs att Zeus plågades så mycket av Heras ständiga grälande att han emellanåt beklagade sig bittert inför gudarnas församling.

Det hände att den rena tillbedjan av Jehova kom i direkt konflikt med tillbedjan av den falske guden Zeus. I ett försök att utrota den judiska religionen befallde kung Antiochos IV (Epifanes) att templet i Jerusalem skulle vanhelgas och vigas åt den olympiske Zeus. (Se den apokryfiska 2 Mackabéerboken 6:1, 2.)

När invånarna i Lystra i det första århundradet såg Paulus bota en ofärdig man antog de att han och Barnabas var gudar. De trodde att Paulus var Hermes och Barnabas Zeus. Prästen i Zeustemplet förde till och med ut tjurar och kransar för att anställa slaktoffer tillsammans med folkskaran. (Apg 14:8–13) Två gamla inskrifter som hittades 1909 i närheten av Lystra bekräftar att man tillbad dessa båda gudar i staden. I den ena inskriften nämns ”Zeus präster”, och i den andra talas det om ”den store Hermes” och ”solguden Zeus”. (The International Standard Bible Encyclopaedia, utgiven av J. Orr, 1960, bd III, sid. 1944)

Den båt som Paulus var ombord på som fånge och som skulle ta honom vidare från Malta hade ”Zeus söner”, dvs. tvillingbröderna Kastor och Polydeukes (Castor och Pollux), som galjonsbild. (Apg 28:11)