Frågor från läsekretsen

◼ Godtar Jehovas vittnen injektioner av sådana blodbeståndsdelar som gammaglobulin och albumin?

En del av dem gör det, eftersom de anser att Guds ord inte klart och tydligt utesluter att man tar emot en injektion av en liten beståndsdel eller fraktion av blodet.

Skaparen har från början krävt av alla människor att de skulle avhålla sig från att förtära blod: ”Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. ... Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skall ni dock inte äta.” (1 Moseboken 9:3, 4) Blodet var heligt och kunde därför endast användas i samband med offer. Om blodet inte skulle användas till detta ändamål, skulle det hällas ut på marken. — 3 Moseboken 17:13, 14; 5 Moseboken 12:15, 16.

Detta var inte bara en tillfällig restriktion avsedd för judarna. Kravet att avhålla sig från blod upprepades för de kristna. (Apostlagärningarna 21:25) Människor runt omkring dem i romarriket bröt allmänt mot Guds lag, eftersom de åt blodmat. Guds lag bröts också av ”medicinska” skäl. Tertullianus berättar att somliga män drack blod, eftersom de trodde att det kunde bota epilepsi. ”De klunkade girigt i sig blodet av brottslingar som dödats på arenan.” Han tillade: ”Må ert usla leverne få er att blygas inför de kristna, som inte ens använder djurblod till mat.” Jehovas vittnen är i dag lika fast beslutna att inte överträda Guds lag, hur vanligt det än är bland andra människor att äta blodmat. På 1940-talet började blodtransfusioner att bli vanliga, och vittnena insåg att deras lydnad mot Gud också krävde att de avstod från blodtransfusioner, även om läkarna yrkade på att ge sådana.

Till en början utgjordes de flesta transfusioner av helblod. Senare började forskarna dela upp blodet i dess grundläggande beståndsdelar, eftersom läkarna kommit fram till att en viss patient kanske inte behövde alla dessa huvudbeståndsdelar av blodet. Om de gav patienten bara en beståndsdel, skulle det inte vara lika riskabelt för honom, och läkarna kunde använda det blod som fanns att tillgå till fler patienter.

Människoblod kan uppdelas i mörkare cellmaterial och en ljus, gulaktig vätska (plasma eller serum). Cellfraktionen (45 volymprocent) består av röda blodkroppar, vita blodkroppar och de så kallade blodplättarna eller blodplattorna. De resterande 55 procenten utgörs av blodplasman. Denna består till 90 procent av vatten men innehåller också små mängder av många olika proteiner, hormoner, salter och enzymer. Nu för tiden delar man upp en stor del av det donerade blodet i dess grundläggande beståndsdelar. En patient kan få en transfusion av plasma (kanske färskfryst plasma) vid behandling av ett chocktillstånd. En patient med blodbrist kanske i stället ges röda blodkroppar som har lagrats i koncentrerad form och sedan blandas med vätska och överförs till patienten. Blodplättar och vita blodkroppar används också för transfusionsändamål, men inte lika ofta.

På bibelns tid hade människorna inte utvecklat sådana metoder för att använda blodets beståndsdelar. Guds befallning var helt enkelt ”att [ni skall] avhålla er från ... blod”. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Men varför skulle någon kunna tycka att det är någon skillnad om det är helblod eller om blodet blivit uppdelat i sina beståndsdelar? Fastän en del människor drack blod, vägrade de kristna att göra det, även om det betydde döden för dem. Är det troligt att de skulle ha reagerat annorlunda om någon hade samlat blod, skilt beståndsdelarna åt och sedan erbjudit dem enbart blodplasman eller bara blodlevern, kanske som ingrediens i blodkorv? Nej, absolut inte! Därför godtar inte Jehovas vittnen transfusioner av helblod eller av dess grundläggande beståndsdelar (röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar eller plasma) när dessa används i liknande syfte.

Som den inledande frågan antyder har dock vetenskapsmännen upptäckt vissa speciella blodbeståndsdelar och hur man kan använda dessa. En vanlig fråga har att göra med plasmaproteinerna — globuliner, albumin och fibrinogen. Av dessa är det sannolikt gammaglobulinet (även kallat immunglobulin) som används mest i terapeutiskt bruk. Varför ger man då gammaglobulin?

Kroppen kan framställa antikroppar mot vissa sjukdomar, och dessa ger då aktiv immunitet. Detta är grundvalen för förebyggande vaccinering mot polio, påssjuka, röda hund, mässling, tyfus (tyfoid) samt trippelvaccinering mot difteri, stelkramp och kikhosta. Men om någon nyligen har blivit utsatt för farlig smitta, kanske läkarna rekommenderar en injektion av ett serum (antitoxin) som ger honom omedelbar passiv immunitet. Fram till helt nyligen har man till sådana injektioner använt gammaglobulin, som innehåller antikroppar, och som tas från en person som redan är immun.a Den passiva immunitet som injektionen ger är inte permanent, eftersom de införda antikropparna med tiden lämnar kroppen.

Med tanke på befallningen ”avhåll ... [er] från ... blod”, har en del kristna menat att de inte kan ta emot en injektion av protein (gammaglobulin), fastän det bara är fråga om en liten beståndsdel av ett blodprotein. Deras ståndpunkt är klar och enkel — ingen blodbeståndsdel i någon form eller någon mängd.

Andra har menat att ett serum (antitoxin) som gammaglobulin, innehållande bara en mycket liten del av en blodgivares plasma och som används för att stärka deras immunförsvar, inte är detsamma som en livsuppehållande blodtransfusion. Deras samvete kanske därför inte förbjuder dem att ta emot gammaglobulin eller liknande blodbeståndsdelar.b De kan dra slutsatsen att för dem är det huvudsakligen en fråga om huruvida de kan acceptera de hälsorisker som det kan innebära att ta emot en injektion som är baserad på blod från andra människor.

Av betydelse i detta sammanhang är att en gravid kvinnas blodomlopp är skilt från blodomloppet hos det foster som hon bär i livmodern. Deras blodgrupper är ofta olika. Modern överför inte sitt blod till fostret. Formade beståndsdelar (celler) från moderns blod kan inte passera den barriär som moderkakan utgör och komma in i fostrets blod, inte heller blodplasman som sådan kan göra detta. Om moderns och fostrets blod på grund av någon skada skulle blandas, kan hälsoproblem uppstå (Rh- eller AB0-oförenlighet). Vissa ämnen i plasman passerar emellertid över till fostrets blodomlopp. Gäller detta plasmaproteiner, sådana som gammaglobulin och albumin? Ja, det gäller för vissa av dem.

Hos gravida kvinnor finns en aktiv mekanism som gör att en del gammaglobulin övergår från moderns blod till fostrets. Eftersom denna naturliga överföring av antikroppar till fostret är något som inträffar vid alla graviditeter, föds barnen med ett visst mått av immunitet mot en del infektioner.

Det är på liknande sätt med albumin, som läkarna kanske föreskriver som behandling mot chock eller vissa andra tillstånd.c Forskare har bevisat att albumin från plasman också passerar över från modern till hennes foster, om än något mindre effektivt.

Att en del proteiner från plasman på ett naturligt sätt passerar över till blodomloppet hos en annan individ (fostret) kan vara en sak att ta med i beräkningen, när en kristen skall avgöra om han skall acceptera gammaglobulin, albumin eller andra injektioner av plasmabeståndsdelar. Någon kan mena att han med gott samvete kan göra detta; en annan kan dra slutsatsen att han inte kan det. Var och en måste personligen avgöra denna fråga inför Gud.

[Fotnoter]