FRYGIEN

[Frỵgien]

Ett rike eller ett område i centrala Mindre Asien. Frygiens geografiska gränser varierade mycket under årens lopp, och det är därför svårt att ange vad det omfattade om man inte hänvisar till någon särskild tidsperiod. Under det första århundradet tillhörde Frygien de romerska provinserna Galatien och Asia, och det låg på höglandet norr om Taurusbergen och sträckte sig från floden Halys i öster till floderna Hermos och Meanders övre lopp i väster. Aposteln Paulus reste genom delar av Frygien under åtminstone två av sina resor. (Apg 16:6; 18:23; 19:1)

Den allmänna uppfattningen är att frygerna utvandrade från Thrakien vid slutet av det andra årtusendet f.v.t. och fick herravälde över en stor del av centrala och västra Mindre Asien norr om Taurusbergen, från floden Halys till Egeiska havet. Arkeologin vittnar om att Gordion var deras huvudstad och att kung Midas var en av deras mest framstående härskare. En anmärkningsvärd sida av de forna frygernas religion var dyrkan av en modergudinna (Rhea eller Kybele).

Den västra delen av Frygien kom att lyda under attaliderna – kungaätten i Pergamon. Detta kungarike blev längre fram den romerska provinsen Asia, men provinsens sydöstra del kallas ofta det asiatiska Frygien. (Se ASIA.) Den östra delen av Frygien styrdes av galatiska kungar och kom så småningom att utgöra en del av den romerska provinsen Galatien. Denna östra del kallas ibland det galatiska Frygien och låg norr om Pisidien och nordväst om Lykaonien. Beroende på skribentens synvinkel och den tidsperiod som avses kan Antiokia och Ikonion kallas frygiska städer, även om Antiokia ofta förbinds med Pisidien och Ikonion med Lykaonien. (Apg 13:14; se ANTIOKIA nr 2; IKONION.)

Många av invånarna i Frygien var judar. De seleukidiska härskarna i Syrien hade uppmuntrat dem att slå sig ner där. Enligt Josephus flyttade Antiochos III (223–187 f.v.t.) ”2000 Judar ... i Mesopotamien och Babel” till Lydien och Frygien för att stabilisera förhållandena bland den upproriska befolkningen där. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XII, 149 [iii, 4]; i den sv. utgåvan Flavii Josephi Judiska historia, andra delen, 1747, sid. 269) Av allt att döma fortsatte det att finnas många judar i Mindre Asien under romartiden. Vid pingsten år 33 befann sig judar från ”provinsen Asia och Frygien och Pamfylien” i Jerusalem. (Apg 2:9, 10)

Under sin andra missionsresa färdades Paulus och hans reskamrater mot nordväst genom Kilikien och Lykaonien och ”genom Frygien och Galatiens land, eftersom de av den heliga anden hade förbjudits att tala ordet i provinsen Asia”. (Apg 15:41; 16:1–6) De reste alltså genom det forna Frygiens östra del (som på Paulus tid var det galatiska Frygien), men i stället för att fortsätta västerut genom provinsen Asia (där det asiatiska Frygien låg) reste de norrut mot provinsen Bithynien och därefter västerut till Troas.

Under sin tredje missionsresa färdades Paulus genom både det galatiska och det asiatiska Frygien. Han lämnade Antiokia i Pisidien och ”färdades från plats till plats genom Galatiens land och Frygien”. (Apg 18:23) I skildringen sägs det också att han ”färdades genom de inre delarna av landet och kom ner till Efesos” vid Egeiska havet. (Apg 19:1) Han tog tydligen inte huvudvägen till Efesos, som gick genom Lykosdalen och förbi de frygiska städerna Laodikeia, Kolossai och Hierapolis (Kol 2:1; 4:13), utan tog i stället en rakare och något nordligare väg. (Se KOLOSSAI.)