THYATIRA

[Thyatịra]

En stad som byggdes upp i början av 200-talet f.v.t. av Seleukos Nikator, som tidigare hade varit en av Alexander den stores generaler. Staden låg vid en biflod till floden Gediz (forntida Hermos) i västra Mindre Asien, 60 km från Egeiska havet. Den kristna församlingen i Thyatira fick ett budskap från Herren Jesus Kristus, dikterat för och nerskrivet av aposteln Johannes. (Upp 1:11)

Thyatira kallas i dag Akhisar och ligger 250 km sydsydväst om Istanbul och 375 km öster om Athen. (BILD, bd 2, sid. 946) Staden har aldrig varit någon storstad eller av särskild politisk betydelse, men en gång i tiden var den en välmående industristad som var känd för sina många hantverk, däribland vävning, tygfärgning, metallarbete, garvning och krukmakeri. Tygfärgningen nämns ofta i inskrifter. I färgerierna användes krapprot för att få fram den berömda scharlakansröda eller purpurröda färgen, som under senare tid började kallas turkiskt rött.

Lydia, som blev omvänd till kristendomen under Paulus första besök i Filippi i Makedonien, var ”en purpursäljerska från staden Thyatira”. Hon kan ha varit en representant för tillverkare i Thyatira. Troligen var hon en välbärgad affärskvinna, för hon ägde ett hus som var tillräckligt stort för att Paulus och hans reskamrater skulle kunna bo där under tiden de var i Filippi. (Apg 16:12–15)

När och hur kristendomen fördes till Thyatira är inte känt. Det finns inga uppgifter om att Paulus eller andra evangelieförkunnare besökte staden eller att Lydia återvände dit. Det är möjligt att budskapet nådde dit under de två år (ca 53–55 v.t.) då Paulus var verksam i Efesos, 115 km sydväst om Thyatira, för under den tiden hörde ”alla som bodde i provinsen Asia ... Herrens ord, både judar och greker”. (Apg 19:10) Det man vet är att det omkring 40 år senare fanns en ganska livskraftig kristen församling i Thyatira. (Upp 1:10, 11)

Kristi budskap till församlingen i Thyatira. Denna församling, den fjärde av de sju som det sändes budskap till, fick beröm för sin kärlek, tro och uthållighet. Dess tjänst blev också godkänd med orden ”dina senaste gärningar är fler än de första”. Men även om församlingen hade dessa goda sidor, hade också en mycket dålig situation fått utvecklas i den. Jesus Kristus fördömde detta och sade: ”Du tolererar den där kvinnan Isebel, som kallar sig profetissa och som lär och vilseleder mina slavar till att begå otukt och till att äta sådant som är offrat åt avgudar.” ”Kvinnan” kallades troligen Isebel för att hennes onda handlingar påminde om det Ahabs hustru var känd för och för att hon hårdnackat vägrade ändra sinne. Men det verkar som om bara en minoritet av församlingen i Thyatira hade låtit sig påverkas av detta Isebelliknande inflytande, för resten av budskapet är riktat ”till er andra i Thyatira, till alla som inte har denna lära och som inte har lärt känna ’Satans djupheter’”. (Upp 2:18–29)