Från vem kan vi vänta oss verklig rättvisa?

”Skall inte hela jordens domare göra rättvisa?” — 1 MOSEBOKEN 18:25, The Holy Bible in Modern English av Ferrar Fenton.

1, 2. Hur reagerar många människor för den allmänna orättvisan?

DU ÄR antagligen sorgligt medveten om att det finns gott om orättvisor. Hur reagerar du personligen för den allmänna bristen på verklig rättvisa?

² Somliga människor reagerar genom att ifrågasätta att det finns en rättvis Gud. De kanske rentav påstår sig vara agnostiker. Du har antagligen hört det uttrycket. Det åsyftar en person som menar ”att tillvarons yttersta grunder (som Gud) är okända och antagligen omöjliga att veta något om”. Den förste som använde orden ”agnostisk” och ”agnostiker” på det sättet var biologen Thomas H. Huxley som levde på 1800-talet och som förespråkade darwinistisk evolution.a

3, 4. Vad är bakgrunden till orden ”agnostisk” och ”agnostiker”?

³ Men varifrån hämtade då Huxley uttrycket ”agnostisk” eller ”agnostiker”? Han använde faktiskt ett uttryck som använts i en annan betydelse av en lagklok under det första århundradet, nämligen aposteln Paulus. Det förekom i ett av de mest berömda tal som någonsin hållits. Detta tal är tillämpligt nu, eftersom det ger oss en säker utgångspunkt till att veta hur och när det skall komma att råda rättvisa för alla och till och med hur vi själva kan komma att få nytta av den.

⁴ Ordet ”agnostisk” (”okänd”) hämtades från Paulus’ omnämnande av ett altare på vilket det stod skrivet: ”Åt en okänd Gud”. Detta korta tal nedtecknades av läkaren Lukas i det 17:e kapitlet i den historiska boken Apostlagärningarna. Kapitlet visar först hur Paulus kom att vara i Aten. I rutan på sidan 6 kan du läsa Lukas’ inledande upplysningar och talet i sin helhet.

5. I vilken miljö höll Paulus sitt berömda tal till atenarna? (Låt någon läsa Apostlagärningarna 17:16—31.)

⁵ Paulus’ tal är verkligen kraftfullt och förtjänar noggrann begrundan. Omgivna som vi är av skriande orättvisor kan vi lära oss mycket av det. Lägg först märke till bakgrunden, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna 17:16—21. Atenarna var stolta över att bo i ett berömt lärdomscentrum, där Sokrates, Platon och Aristoteles hade undervisat. Aten var också en mycket religiös stad. Paulus kunde se avgudabilder överallt — avgudabilder av krigsguden Ares eller Mars; av Zeus; av Asklepios, läkekonstens gud; av den våldsamme havsguden, Poseidon; av Dionysos, Athena, Eros och andra.

6. Hur är det i trakten där du bor i jämförelse med vad Paulus fann i Aten?

⁶ Men tänk om Paulus skulle inspektera din stad eller trakt. Han kanske till och med i kristenhetens länder skulle få se massor av avgudabilder eller religiösa statyer. På andra håll kunde han få se ännu fler. I en guidebok heter det: ”Indiska gudar är till skillnad från sina ombytliga grekiska ’bröder’ monogama, och några av de mest imponerande förmågorna tillskrevs deras kvinnliga gemåler. ... Det finns utan överdrift miljontals gudar, som har att göra med alla slag av liv och natur.”

7. Hurdana var de forntida grekiska gudarna?

⁷ Många av de grekiska gudarna framställdes som småskurna och mycket omoraliska. Det skulle vara skamligt, ja, i de flesta länder rentav brottsligt, för dödliga människor att uppföra sig så som de gjorde. Man har därför all orsak att undra vad slags rättvisa som grekerna på den tiden kunde ha förväntat av sådana gudar. Men Paulus såg ändå att atenarna var dem särskilt hängivna. Uppfylld av rättfärdig övertygelse började han förklara den sanna kristendomens upphöjda sanningar.

En utmanande åhörarskara

8. a) Vilka trosuppfattningar och tankar kännetecknade epikuréerna? b) Vad trodde stoikerna?

⁸ Vissa judar och greker lyssnade med intresse, men hur skulle de inflytelserika epikureiska och stoiska filosoferna reagera? Som du skall få se, så liknade deras idéer i många stycken de trossatser som är vanliga i våra dagar, också de som ungdomar får lära sig i skolan. Epikuréerna ivrade för att man skulle leva så att man fick ut största möjliga njutning, framför allt då intellektuell njutning. Deras filosofi att äta och dricka för i morgon skall vi dö kännetecknades av avsaknad av principer och dygd. (1 Korintierna 15:32) De trodde inte att gudar hade skapat universum; de menade i stället att livet hade uppkommit genom en slump i ett mekaniskt universum. Och inte heller trodde de att gudarna var intresserade av människor. Hur var det då med stoikerna? De betonade logiken och trodde att materia och kraft var elementära principer i universum. Stoikerna trodde inte på Gud som en person, utan föreställde sig en opersonlig gudom. De trodde också att ödet styrde mänskliga angelägenheter.

9. Varför utgjorde det en utmaning att predika i den situation som Paulus befann sig i?

⁹ Hur reagerade då sådana filosofer för Paulus’ offentliga undervisning? Nyfikenhet blandad med intellektuell arrogans var ett kännetecknande drag hos atenarna på den tiden, och därför började dessa filosofer disputera med Paulus. Slutligen förde de honom till Areopagen. Ovanför Atens marknadsplats, men nedanför det imponerande Akropolis, låg en klippig kulle, som var uppkallad efter krigsguden Mars, eller Ares, och därför hette den Marskullen eller Areopagen. I forna tider träffades en domstol eller rådsförsamling där. Paulus kan mycket väl ha förts till en domstol, som kanske var församlad så att man kunde se det imponerande Akropolis och dess berömda Partenon och andra tempel och statyer. Somliga menar att aposteln var i fara, eftersom romersk lag förbjöd introducerandet av nya gudar. Men även om Paulus endast fördes till Areopagen för att förklara sin tro eller för att visa om han var kvalificerad som lärare eller inte, så mötte han en respektingivande åhörarskara. Skulle han, utan att stöta bort dem, kunna lägga fram sitt livsviktiga budskap?

10. Hur använde Paulus takt, när han kom med sina upplysningar?

¹⁰ Lägg från Apostlagärningarna 17:22, 23 märke till med vilken takt och vishet Paulus började. När han erkände hur religiösa atenarna var och hur många avgudabilder de hade, kan somliga av hans åhörare ha tagit detta som en komplimang. I stället för att angripa deras polyteism koncentrerade sig Paulus på ett altare som han hade sett, ett altare helgat ”åt en okänd Gud”. Historiska vittnesbörd visar att det fanns sådana altaren, vilket bör stärka vårt förtroende för Lukas’ berättelse. Paulus använde detta altare som en språngbräda. Atenarna skattade kunskap och logik högt. Men ändå medgav de att det fanns en gud som var ”okänd” (grekiska: a·gnṓ·stos) för dem. Det var därför endast logiskt att de skulle låta Paulus förklara honom för sig. Ingen skulle kunna anmärka på det resonemanget, eller hur?

Är det omöjligt att få veta något om Gud?

11. På vad sätt fick Paulus sin åhörarskara att tänka på den sanne Guden?

¹¹ Hurdan var då denne okände Gud? Denne Gud hade skapat världen och allting i den. Ingen skulle vilja förneka att universum finns till, att växter och djur finns till och att vi människor finns till. Den kraft och intelligens, ja, den vishet, som uppenbaras i allt detta pekade på att det var ett verk av en vis och mäktig Skapare och inte ett verk av en slump. Paulus’ bevisföring väger faktiskt ännu tyngre nu. — Uppenbarelseboken 4:11; 10:6.

12, 13. Vilket nutida bevismaterial stöder den poäng som Paulus tog hem?

¹² För inte så länge sedan skrev den brittiske astronomen sir Bernard Lovell i sin bok In the Centre of Immensities om hur oerhört komplicerade de enklaste livsformerna på jorden är. Han diskuterade också om det var sannolikt att sådant liv hade blivit till av en slump. Hans slutsats: ”Sannolikheten att ... en slumpartad händelse ledde till bildandet av någon enda av de minsta proteinmolekylerna är ofattbart liten. Inom de gränsvillkor för tid och rum som vi tänker på är den i själva verket lika med noll.”

¹³ Eller betrakta den andra ytterligheten — vårt universum. Astronomer har använt elektroniska uppfinningar för att studera dess ursprung. Vad har de funnit? I God and the Astronomers skrev Robert Jastrow: ”Vi ser nu hur de astronomiska bevisen leder fram till den bibliska uppfattningen om världens uppkomst.” ”För den vetenskapsman som levt i tron på förnuftet slutar hela historien som en mardröm. Han har bestigit okunnighetens berg och skall just erövra den allra högsta toppen. Men när han kravlar sig upp på den sista klipphyllan hälsas han av en skara teologer [personer som tror på skapelsen] som har suttit där i århundraden.” — Jämför Psalm 19:2.

14. Vilken logik stödde Paulus’ påstående om att Gud inte bor i människogjorda tempel?

¹⁴ Vi kan alltså se hur exakt Paulus’ kommentar i Apostlagärningarna 17:24 var, och detta leder oss till hans nästa tanke i vers 25. Den mäktige Gud som kunde skapa ”världen och allting i den” är förvisso större än det materiella universum. (Hebréerna 3:4) Det skulle därför inte vara rimligt att tro att han skulle vara begränsad till att bo i tempel, särskilt inte sådana som byggts av människor som offentligt hade erkänt att han var ”okänd” för dem. Vilken kraftfull poäng att ta hem bland filosofer, som kanske just då sneglade upp på alla templen alldeles ovanför! — 1 Kungaboken 8:27; Jesaja 66:1.

15. a) Varför kunde Paulus’ åhörarskara ha haft Athena i tankarna? b) Vilken slutsats bör det leda till att Gud är givaren?

¹⁵ Paulus’ åhörare hade antagligen betygat sin vördnad inför någon av statyerna av deras skyddsgudinna Athena på Akropolis. Den vördade Athena i Partenon var av elfenben och guld. En annan staty av Athena var över 20 meter hög och kunde ses från fartygen på havet. Och det sades att den avgudabild som var känd som Pallas Athena hade fallit ner från himlen, och människor kom regelbundet med en ny handgjord klädnad till den. Men om den Gud som dessa människor inte kände var den Högste och hade skapat universum, varför skulle han då behöva betjänas med sådant som människor kunde komma med? Det är han som ger oss det vi behöver: vårt ”liv”, den ”andedräkt” vi behöver för att uppehålla livet och ”allt” — inbegripet solen, regnet och den bördiga jorden där vår mat växer. (Apostlagärningarna 14:15—17; Matteus 5:45) Han är givaren, och människor är mottagarna. Helt visst är inte givaren beroende av mottagarna!

Alla från en enda människa

16. Vilket påstående gjorde Paulus om människans ursprung?

¹⁶ I Apostlagärningarna 17:26 lägger Paulus därefter fram en sanning som många människor borde tänka på, särskilt med tanke på att det nu finns så mycket rasorättvisa. Han sade att Skaparen ”från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta”. Tanken att människosläktet var en enhet eller ett broderskap (och konsekvenserna av detta, när det gäller rättvisa) var något för dessa människor att begrunda, eftersom atenarna hade påstått att de hade ett särskilt ursprung, som skilde dem från resten av mänskligheten. Men Paulus accepterade berättelsen i 1 Moseboken om en första människa, Adam, som blev stamfader till oss alla. (Romarna 5:12; 1 Korintierna 15:45—49) Men du kanske undrar: Kan en sådan uppfattning styrkas i vår moderna vetenskapliga tidsålder?

17. a) Hur pekar en del nutida vittnesbörd i samma riktning som Paulus? b) Vad har detta med rättvisa att göra?

¹⁷ Evolutionsteorin påstår att människan utvecklades på olika platser och i olika former. Men i början av förra året ägnade tidskriften Newsweek sina vetenskapssidor åt ”Sökandet efter Adam och Eva”. Artikeln koncentrerade sig på den senaste utvecklingen inom genetiken. Och även om, som vi kan förvänta, inte alla vetenskapsmän är överens, så pekar den bild man får av artikeln på slutsatsen att alla människor har en gemensam genetisk stamfader. Bör det inte finnas rättvisa åt alla, då vi ju, som bibeln har sagt för länge sedan, alla är bröder? Bör vi inte alla vara berättigade till opartisk behandling oavsett hudfärg, hårtyp eller andra yttre kännetecken? (1 Moseboken 11:1; Apostlagärningarna 10:34, 35) Men frågan kvarstår: Hur och när skall mänskligheten få rättvisa?

18. Vilken grundval fanns det till Paulus’ påstående om att Gud handlar med människor?

¹⁸ Jo, i vers 26 påpekade Paulus att Skaparen kunde förväntas ha en vilja eller ett rättvist uppsåt för mänskligheten. Aposteln visste att när Gud hade handlat med Israels nation, förordnade eller bestämde han var de skulle bo och hur andra nationer kunde behandla dem. (2 Moseboken 23:31, 32; 4 Moseboken 34:1—12; 5 Moseboken 32:49—52) Paulus’ åhörare kan naturligtvis i första hand stolt ha tillämpat det han sade på sig själva. Ja, antingen de visste det eller inte, så hade Jehova Gud profetiskt uttryckt sin vilja om den tid eller tidpunkt i historien då Grekland skulle bli det femte stora världsväldet. (Daniel 7:6; 8:5—8, 21; 11:2, 3) Eftersom denne till och med kan manövrera nationer, är det då inte rimligt att vi bör önska få kunskap om honom?

19. Varför är Paulus’ tanke i Apostlagärningarna 17:27 förnuftig?

¹⁹ Det är inte som om Gud har låtit oss vara okunniga om honom och i blindo känna oss för. Han gav både atenarna och oss en förutsättning att kunna få kunskap om honom. I Romarna 1:20 skrev Paulus senare: ”Hans [Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” Om vi önskar finna Gud och om vi önskar få kunskap om honom, så är han faktiskt inte så långt borta från oss. — Apostlagärningarna 17:27.

20. Hur är det sant att vi har ”liv och rör oss och är till” genom Gud?

²⁰ Uppskattning bör driva oss att göra detta, som Apostlagärningarna 17:28 antyder. Gud har gett oss livet. Och vi har faktiskt mer än liv i den enkla form som ett träd har. Som högre livsformer har vi och flertalet djur förmågan att förflytta sig. Är vi inte tacksamma för det? Men Paulus för saken längre. Vi finns till som förnuftsbegåvade varelser med personlighet. Vår gudagivna hjärna gör det möjligt för oss att tänka, att fatta abstrakta principer (som sann rättvisa) och att kunna hoppas — ja, att se fram emot det framtida förverkligandet av Guds vilja. Som du säkert förstår, måste Paulus ha insett att detta skulle bli mycket för de epikureiska och stoiska filosoferna att smälta, och för att hjälpa dem citerade han därför några grekiska skalder, som de kände till och respekterade, vilka också hade sagt: ”Vi är ju också hans ättlingar.”

21. Hur bör vi påverkas av att vi är Guds ättlingar?

²¹ Om människor inser att vi är den högste Gudens ättlingar eller verk, så är det bara på sin plats att de från honom väntar sig vägledning om hur man skall leva. Man måste beundra Paulus’ mod, när han stod där nästan i skuggan av Akropolis. Han resonerade modigt som så att vår Skapare verkligen är större än någon människogjord staty, också den av elfenben och guld i Partenon. Alla vi som accepterar Paulus’ ord måste också instämma i att Gud inte är lik någon av de avgudabilder som tillbes av människor i våra dagar. — Jesaja 40:18—26.

22. Vilket samband har sinnesändring eller ånger med att vi kan få rättvisa?

²² Detta är inte bara en teknisk kärnpunkt, som man skall acceptera mentalt, samtidigt som man fortsätter att leva som förut. Detta klargjorde Paulus i vers 30: ”Visst har Gud haft överseende med en sådan okunnighets tider [då man föreställde sig att Gud var lik en ynklig avgudabild eller skulle ta emot tillbedjan genom en sådan], men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne.” När Paulus byggde upp till sin kraftfulla avslutning, så kom han med något häpnadsväckande, nämligen sinnesändring eller ånger! Om vi således väntar oss att verklig rättvisa skall komma från Gud, innebär det att vi måste ändra sinne eller ångra oss. Vad kräver detta av oss? Och hur skall Gud sörja för rättvisa åt alla?

[Fotnot]

Kan du svara?

◻ Hur var den religiösa situation som Paulus fann i Aten, och hur råder det en liknande situation i våra dagar?

◻ Hur är Gud större än alla de falska gudomligheter som tillbads i Aten på Paulus’ tid?

◻ Vilket grundläggande faktum om det sätt varpå Gud skapade människosläktet innebär att det bör vara rättvisa åt alla?

◻ Hur bör människor reagera för kunskap om Guds storhet?

[Ruta på sidan 6]

Rättvisa åt alla — Apostlagärningarna, kapitel 17

”16 Medan nu Paulus väntade på dem i Aten, kom hans ande i honom att bli uppbragt då han iakttog att staden var full av avgudabilder. 17 Följaktligen började han resonera i synagogan med judarna och de andra som dyrkade Gud och varje dag på torget med dem som råkade vara där. 18 Men vissa av de epikureiska såväl som av de stoiska filosoferna gav sig i ordskifte med honom, och somliga brukade säga: ’Vad är det den här pratmakaren skulle vilja ha sagt?’ Andra: ’Han tycks vara en förkunnare av främmande gudomligheter.’ Det kom sig av att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen. 19 Så tog de fast honom och förde honom till Areopagen och sade: ’Kan vi få veta vad denna nya lära är, som förkunnas av dig? 20 Du inför ju en del ting som är främmande för våra öron. Därför vill vi gärna få reda på vad dessa ting kan innebära.’ 21 Alla atenare och de tillresande utlänningarna brukade nämligen inte tillbringa sin lediga tid med något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt. 22 Paulus stod nu i mitten av Areopagen och sade:

’Atenska män, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna. 23 När jag till exempel gick förbi och noga betraktade era föremål för dyrkan, fann jag också ett altare på vilket man hade skrivit: ”Åt en okänd Gud”. Vad ni alltså ovetande ägnar gudaktig hängivenhet åt, detta förkunnar jag för er. 24 Den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda med händer, 25 inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något, eftersom han själv åt alla ger liv och andedräkt och allt. 26 Och han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, 27 för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till, just som vissa av skalderna bland er har sagt: ”Vi är ju också hans ättlingar.”

29 Då vi alltså är Guds ättlingar, bör vi inte föreställa oss att det gudomliga väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt något som är skulpterat genom mänsklig konst och uppfinning. 30 Visst har Gud haft överseende med en sådan okunnighets tider, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne, 31 eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.’”

[Ruta på sidan 7]

Universum skapades

År 1980 skrev dr John A. O’Keefe vid NASA (National Aeronautics and Space Administration) följande: ”Jag delar Jastrows uppfattning att den moderna astronomin har funnit pålitliga bevis för att universum skapades för omkring femton till tjugo miljarder år sedan. ... Jag tycker att det är mycket gripande att se hur bevisen för skapelsen ... är så tydligt stämplade på allt omkring oss: stenarna, himlen och radiovågorna — och på fysikens mest fundamentala lagar.”

[Ruta på sidan 9]

”Sökandet efter Adam och Eva”

Under den rubriken hette det bland annat i tidskriften Newsweek: ”Den erfarne utgrävaren Richard Leakey förklarade år 1977: ’Det finns inget enstaka centrum för den moderna människans födelse.’ Men nu är genetiker böjda att tro annorlunda. ... ’Om detta är riktigt, och jag kan satsa pengar på det, så är denna uppfattning oerhört viktig’, säger Stephen Jay Gould, paleontolog vid Harvard och essäförfattare. ’Den får oss att inse att alla mänskliga varelser, trots yttre olikheter, verkligen är medlemmar av en enda enhet som hade ett mycket sent ursprung på ett enda ställe. Det finns ett slags biologiskt broderskap som är mycket djupare än vi någonsin har insett.’” — Den 11 januari 1988.