AQUILA

[Ạquila] Av lat.; betyder ”örn”.

En jude från Pontos i norra Mindre Asien. Han omnämns alltid tillsammans med sin hustru och lojala följeslagerska, Priscilla. Sedan de hade blivit förvisade från Rom till följd av kejsar Claudius dekret mot judarna någon gång under år 49 eller i början av år 50 bosatte de sig i Korinth. (Apg 18:1, 2) När Paulus kom dit på hösten år 50 tog Aquila och Priscilla vänligt emot honom i sitt hem. En mycket nära vänskap utvecklade sig mellan dem, eftersom de hade samma yrke och arbetade tillsammans som tältmakare och eftersom Aquila och Priscilla utan tvivel hjälpte Paulus med att bygga upp den nya församlingen där. (Apg 18:3)

När Paulus mot slutet av sin andra missionsresa (på våren år 52) seglade mot Syrien, följde Aquila och Priscilla med honom ända till Efesos. (Apg 18:18, 19) De blev kvar där åtminstone fram till dess Paulus omkring år 55 skrev ett brev till korinthierna från Efesos. Deras hem tjänade som församlingens mötesplats, och de fick förmånen att hjälpa den vältalige Apollos att få en mer korrekt förståelse av Guds väg. (1Kor 16:19; Apg 18:26) När Paulus omkring år 56 skrev till romarna var Claudius inte kejsare längre, och Aquila och Priscilla hade återvänt till Rom; Paulus hälsade nämligen till dem och kallade dem sina ”medarbetare”. (Rom 16:3) Också där samlades församlingen i deras hus. (Rom 16:5) Vid något tillfälle hade Aquila och Priscilla ”vågat sin egen hals” för Paulus skull, något som alla församlingar borde vara tacksamma för. (Rom 16:4) Längre fram flyttade de tillbaka till Efesos, för medan Paulus var i Rom strax innan han led martyrdöden (ca år 65) bad han Timoteus, som då befann sig i Efesos, att framföra hans hälsningar till dem. (1Ti 1:3; 2Ti 4:19)