Jehovas ord visar sig överlägset!
”Jehovas ord [fortsatte] att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 19:20.
1. Vad skall behandlas i detta studium av bibelboken Apostlagärningarna?
JEHOVA öppnade en dörr till verksamhet, och det var framför allt Paulus, ”en apostel till nationerna”, som skulle gå i spetsen för den verksamheten. (Romarna 11:13) I vårt fortsatta studium av Apostlagärningarna finner vi honom verkligen upptagen av spännande missionsresor. — Apostlagärningarna 16:6—19:41.
2. a) Hur tjänade aposteln Paulus som en av Gud inspirerad skribent mellan omkring år 50 v.t. och år 56 v.t? b) Vad hände, när Gud välsignade Paulus’ och andras tjänst?
2 Paulus var också en av Gud inspirerad skribent. Mellan omkring år 50 v.t. och år 56 v.t. skrev han 1 och 2 Tessalonikerna från Korint, även Galaterna från den staden eller från Antiokia i Syrien, 1 Korintierna från Efesus, 2 Korintierna från Macedonien och Romarna från Korint. Och allteftersom Gud välsignade Paulus’ och andras tjänst, ”fortsatte Jehovas ord att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset”. — Apostlagärningarna 19:20.
Från Asien till Europa
3. Hur var Paulus och hans kamrater goda föredömen, när det gällde att ta emot vägledning av helig ande?
3 Paulus och hans kamrater var goda föredömen i fråga om att ta emot vägledning av helig ande. (16:6—10) Anden hindrade dem kanske genom hörbara uppenbarelser, drömmar eller syner från att predika i provinserna Asien och Bitynien, vilka nåddes med de goda nyheterna längre fram. (Apostlagärningarna 18:18—21; 1 Petrus 1:1, 2) Varför hindrade anden de goda nyheterna från att komma in där i ett tidigt skede? Arbetarna var få, och anden vägledde dem till mer fruktbärande områden i Europa. Det är likadant i våra dagar. Om vägen är stängd för Jehovas vittnen att komma in i ett visst område, predikar de på annat håll, övertygade om att Guds ande kommer att leda dem till de fårlika.
4. Vilket gensvar gav Paulus och hans kamrater till synen av en macedonisk man som bad om hjälp?
4 Paulus och hans kamrater ”förbigick” då Mysien, ett område i Mindre Asien, som sitt missionsfält. Men i en syn fick Paulus se en macedonisk man be om hjälp. Därför for missionärerna genast till Macedonien, ett område på Balkanhalvön. På liknande sätt vägleds många vittnen av den heliga anden till att nu tjäna där behovet av Rikets förkunnare är stort.
5. a) Varför kan det sägas att Jehovas ord visade sig överlägset i Filippi? b) På vad sätt är många nutida vittnen lika Lydia?
5 Jehovas ord visade sig överlägset i Macedonien. (16:11—15) I Filippi, en koloni där de flesta invånarna var romerska medborgare, fanns det antagligen inte så många judar och inte heller någon synagoga. Bröderna gick därför till ”ett böneställe” längs med en flod utanför staden. Där träffade de bland andra Lydia, antagligen en judisk proselyt från Tyatira, en stad i Mindre Asien som var känd för sin färgindustri. Hon sålde purpurfärg eller tyger och kläder färgade med den färgen. När Lydia och hennes husfolk hade blivit döpta, erbjöd hon sin gästfrihet så enträget att Lukas skriver: ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma.” Vi är tacksamma för systrar av detta slag i våra dagar.
En fångvaktare blir troende
6. Hur ledde demonverksamhet till att Paulus och Silas blev fängslade i Filippi?
6 Satan måste ha blivit rasande över den andliga utvecklingen i Filippi, för demonverksamhet ledde där till att Paulus och Silas blev fängslade. (16:16—24) Under flera dagar följdes de av en flicka som hade ”en spådomsdemon” (ordagrant ”en python-ande”). Demonen kan ha uppträtt som Apollon, den pytiske, en gud som sades ha dödat en orm eller drake som hette Python (pý·thon). Flickan skaffade sina herrar riklig förtjänst genom att utöva spådomskonst. Ja, hon kan ha talat om för jordbrukare när de skulle så, för jungfrur när de skulle gifta sig och för guldgrävare var de skulle leta efter guld! Hon följde oavbrutet efter bröderna och ropade gång på gång: ”De här männen är den högste Gudens slavar, som förkunnar för er frälsningens väg.” Demonen kan ha fått henne att säga detta för att få det att verka som om hennes spådomar var inspirerade av Gud, men demoner har ingen rätt att göra uttalanden om Jehova och den frälsning han sörjt för. När Paulus blev trött på denna plåga, drev han ut demonen i Jesu namn. Eftersom flickans herrars inkomstkälla nu hade förstörts, släpade de Paulus och Silas till torget, där de blev piskade med spön. (2 Korintierna 11:25) Därefter satte man dem i fängelse och satte deras fötter i stocken. En sådan anordning kunde justeras för att tvinga isär en persons ben och på så sätt vålla stor smärta.
7. För vilka och hur ledde fängslandet av Paulus och Silas i Filippi till välsignelser?
7 Detta fängslande blev till välsignelse för fångvaktaren och hans familj. (16:25—40) Ungefär vid midnatt höll Paulus och Silas på att be och lovprisa Gud med sång, övertygade om att Gud var med dem. (Psalm 42:9) Plötsligt kastade en jordbävning upp dörrarna och löste alla bojor genom att lösgöra dem från bjälkarna eller murarna. Eftersom fångvaktaren trodde att hans fångar hade kommit undan, fruktade han för att bli straffad med döden, och han stod i begrepp att begå självmord, när Paulus ropade: ”Gör dig inget ont, för vi är alla här!” Fångvaktaren förde ut Paulus och Silas och frågade hur han kunde bli frälst. ”Tro på Herren Jesus”, blev svaret. När ”han och hans egna” fick höra Jehovas ord, blev de “döpta utan dröjsmål”. Vilken glädje måste inte detta ha medfört!
8. Vilken åtgärd vidtog magistratens ledamöter i Filippi, och vad skulle kunna uppnås, om de erkände sitt misstag offentligt?
8 Följande dag skickade magistratens ledamöter bud om att man skulle frige Paulus och Silas. Men Paulus sade: ”Offentligt, utan att vi var dömda, har de pryglat oss, män som är romare, och kastat oss i fängelse; och kastar de nu ut oss i hemlighet? ... Låt dem komma själva och föra oss ut.” Om magistratens ledamöter erkände sitt misstag offentligt, kanske de inte skulle vara lika benägna att piska eller fängsla andra kristna. Eftersom magistratens ledamöter inte kunde driva ut romerska medborgare, kom de och bad bröderna att ge sig av, men bröderna gjorde detta först sedan de hade uppmuntrat sina medtroende. Ett liknande intresse får nu medlemmar av den styrande kretsen och andra resande representanter att besöka och uppmuntra Guds folk runt om på jorden.
Jehovas ord visar sig överlägset i Tessalonika och Berea
9. Genom vilken metod, som fortfarande används av Jehovas vittnen, ”förklarade och bevisade” Paulus att Messias måste lida och uppstå från de döda?
9 Därefter visade sig Jehovas ord överlägset i Macedoniens huvudstad och förnämsta hamnstad, Tessalonika. (17:1—9) Där resonerade Paulus med judarna och ”förklarade och bevisade” att Messias måste lida och uppstå från de döda. (Paulus gjorde detta genom att jämföra profetior med händelser som utgjorde uppfyllelser, precis som Jehovas vittnen nu gör.) Därigenom blev en del judar, många proselyter och andra troende. Några svartsjuka judar fick till stånd en pöbelhop, men när de inte kunde finna Paulus och Silas, förde de Jason och andra bröder till stadens styresmän och anklagade dem för uppvigling, en falsk anklagelse som fortfarande riktas mot Jehovas folk. Men bröderna släpptes efter att ha gett ”tillräcklig säkerhet”.
10. I vilken bemärkelse rannsakade judarna i Berea Skrifterna?
10 Därefter begav sig Paulus och Silas till staden Berea. (17:10—15) Judarna där ”rannsakade” Skrifterna, precis som Jehovas vittnen uppmuntrar människor i våra dagar att göra. Dessa bereaner misstrodde inte Paulus, utan de forskade för att bevisa att Jesus var Messias. Resultatet? Många judar och vissa greker (kanske proselyter) blev troende. När judar från Tessalonika hetsade upp massorna, eskorterade bröderna Paulus till kusten, där somliga av hans sällskap kan ha gått ombord på ett fartyg till Pireus, Atens hamnstad.
Jehovas ord visar sig överlägset i Aten
11. a) Hur vittnade Paulus dristigt i Aten, men vilka gav sig i ordskifte med honom? b) Vad antydde somliga, när de talade om Paulus som en ”pratmakare”?
11 Paulus vittnade modigt i Aten. (17:16—21) På grund av det Paulus sade om Jesus och uppståndelsen gav sig filosofer i ordskifte med honom. Somliga var epikuréer, vilka betonade njutning, och andra var stoiker, vilka betonade självbehärskning. ”Vad är det den här pratmakaren skulle vilja ha sagt?” frågade somliga. ”Pratmakare” (ordagrant ”en som pickar upp sädeskorn eller frön”) antydde att Paulus var som en fågel som pickade upp sädeskorn eller frön och sedan delade ut dessa kunskapsbitar men saknade vishet. Andra sade: ”Han tycks vara en förkunnare av främmande gudomligheter.” Detta var en allvarlig anklagelse, eftersom Sokrates hade mist livet på grund av en sådan anklagelse. Snart fördes Paulus till Areopagen (Marskullen), där man antar att deras högsta domstol höll sina möten utomhus i närheten av Akropolis.
12. a) Vilka aspekter av god offentlig talekonst var framträdande i Paulus’ tal på Areopagen? b) Vad slog Paulus fast angående Gud, och med vilket resultat?
12 Paulus’ tal på Areopagen är ett utmärkt exempel på ett tal som har en effektiv inledning, logisk utveckling och övertygande argument — sådant som man får lära sig i Jehovas vittnens skola i teokratisk tjänst. (17:22—34) Han sade att atenarna var mer religiösa än andra. De hade ju till och med ett altare ”åt en okänd Gud”, kanske för att undvika att förbise någon gudomlighet! Paulus talade om Skaparen, som ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor” och har ”förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende”, till exempel tidpunkten för kananéernas uppryckande med rötterna. (1 Moseboken 15:13—21; Daniel 2:21; 7:12) Man kan finna denne Gud — ”vi är ju också hans ättlingar”, sade Paulus, när han citerade deras skalder Aratos och Kleanthes och anspelade på att Jehova hade skapat människan. Som Guds ättlingar bör vi inte tänka att den fullkomlige Skaparen är lik en avgud gjord av ofullkomliga människor. Gud hade en gång överseende med sådan okunnighet, men nu sade han till människorna att de skulle ändra sinne, eftersom han hade fastställt en dag för att döma människorna genom den som han hade förordnat. Eftersom Paulus hade förkunnat ”de goda nyheterna om Jesus”, visste hans åhörare att han menade att Kristus skulle bli den domaren. (Apostlagärningarna 17:18; Johannes 5:22, 30) Epikuréerna blev irriterade över att höra om sinnesändring, och även om grekiska filosofer kunde acceptera att man talade om odödlighet, kunde de inte acceptera att man talade om död och uppståndelse. Likt många i våra dagar, som avfärdar de goda nyheterna med en axelryckning, sade somliga antagligen avfärdande: ”Vi vill höra dig ... en annan gång.” Men domaren Dionysius och andra blev troende.
Guds ord visar sig överlägset i Korint
13. Hur försörjde Paulus sig i tjänsten, och vilken nutida motsvarighet till detta finner vi?
13 Paulus fortsatte till Korint, huvudstaden i provinsen Akaja. (18:1—11) Där träffade han Akvila och Priscilla, som hade kommit dit när kejsar Klaudius hade gett de judar som inte var romerska medborgare order om att lämna Rom. För att få till sitt uppehälle i tjänsten tillverkade Paulus tält tillsammans med detta kristna par. (1 Korintierna 16:19; 2 Korintierna 11:9) Det var hårt arbete att skära till och sy i tyg av stelt gethår. På liknande sätt sörjer Jehovas vittnen för sina materiella behov genom att förvärvsarbeta, men förkunnartjänsten är deras livsuppgift.
14. a) Vad gjorde Paulus, när han mötte judarnas envisa motstånd i Korint? b) Hur blev Paulus övertygad om att han skulle stanna kvar i Korint, men hur får Jehovas folk vägledning i våra dagar?
14 Judarna i Korint fortsatte att tala skymfligt, när Paulus förkunnade att Jesus var Messias. Han skakade därför ut sina kläder för att frånsäga sig ansvar gentemot dem och började hålla möten hemma hos Titius Justus, som antagligen var romare. Många (däribland Krispus, som tidigare hade presiderat i synagogan, och hans hus) blev döpta troende. Om judisk antagonism hade fått Paulus att fundera över om han skulle stanna kvar i Korint, så försvann alla sådana tvivel, när Herren sade till honom i en syn: ”Hys ingen fruktan, utan håll i med att tala ... , eftersom jag är med dig och ingen skall ... göra dig skada; ty jag har mycket folk i denna stad.” Paulus fortsatte därför att undervisa i Guds ord där — i sammanlagt ett år och sex månader. Även om Jehovas folk i våra dagar inte får se några syner, hjälper både bön och vägledning från den heliga anden dem att fatta liknande visa beslut, som berör Rikets intressen.
15. Vad hände när Paulus fördes inför prokonsuln Gallio?
15 Judarna förde Paulus till prokonsuln Junius Gallio. (18:12—17) De ville göra gällande att Paulus’ proselytverksamhet var olaglig — en falsk anklagelse, i likhet med den som grekiska präster nu riktar mot Jehovas vittnen. Gallio var medveten om att Paulus inte gjort sig skyldig till något illdåd och att judarna inte hyste något större intresse för vare sig Roms välgång eller dess lagar, och därför drev han bort dem. Gallio ingrep inte ens när åskådare slog Sostenes, den man som nu presiderade i synagogan — kanske därför att han tyckte att den uppenbare ledaren för pöbelaktionen mot Paulus nu fick vad han förtjänade.
16. Varför kunde Paulus låta kortklippa sitt hår i samband med ett löfte?
16 Paulus seglade från den egeiska hamnstaden Kenkrea till Efesus, en stad i Mindre Asien. (18:18—22) Före sin avresa lät han ”kortklippa håret på sitt huvud, för han hade avlagt ett löfte”. Det sägs inte om Paulus hade avgett löftet innan han blev en Jesu efterföljare och inte heller om detta var början eller slutet på den utlovade perioden. De kristna är inte under lagen, men den var gudagiven och helig, och det var inget syndigt med ett sådant löfte. (Romarna 6:14; 7:6, 12; Galaterna 5:18) I Efesus resonerade Paulus med judarna och lovade att han skulle komma tillbaka, om Gud ville det. (Det löftet uppfyllde han senare.) I och med att han kom tillbaka till Antiokia i Syrien avslutades hans andra missionsresa.
Jehovas ord visar sig överlägset i Efesus
17. Vilken undervisning behövde Apollos och några andra angående dopet?
17 Paulus började inom kort sin tredje missionsresa (omkring år 52—56 v.t.). (18:23—19:7) Under tiden undervisade Apollos om Jesus i Efesus, men han kände bara till Johannes’ dop, som var en symbol av sinnesändring i fråga om synder mot lagförbundet. Priscilla och Akvila ”utredde Guds väg mera korrekt för honom” och förklarade antagligen att ett sådant dop som Jesu dop innebar att en person måste låta sig sänkas ner i vatten och så få den utgjutna heliga anden. Efter det att dopet med helig ande inträffat vid pingsten år 33 v.t. måste alla som blivit döpta med Johannes’ dop bli omdöpta i Jesu namn. (Matteus 3:11, 16; Apostlagärningarna 2:38) I Efesus blev senare 12 judiska män, som hade blivit döpta med Johannes’ dop, ”döpta i Herren Jesu namn” i det enda omdop som omnämns bibeln. När Paulus lade händerna på dem, fick de den heliga anden och två övernaturliga förmågor som tecken på himmelskt erkännande, nämligen förmågorna att tala i tungor och att profetera.
18. Var vittnade Paulus, när han var i Efesus, och med vilket resultat?
18 Paulus hade helt visst fullt upp att göra i Efesus, en stad med omkring 300.000 invånare. (19:8—10) Dess tempel åt gudinnan Artemis var ett av den forntida världens sju underverk, och dess teater hade 25.000 sittplatser. I synagogan talade Paulus ”övertygande” genom att framföra övertygande argument. Men när somliga talade skymfligt om Vägen, det levnadssätt som är grundat på tro på Kristus, drog han sig bort. I två år talade Paulus dagligen i hörsalen i Tyrannus’ skola, och ordet spreds utöver provinsen Asien.
19. Vad hände i Efesus, som fick Jehovas ord att fortsätta att ”växa till och visa sig överlägset” där?
19 Gud visade att han godkände Paulus’ verksamhet genom att ge honom förmåga att bota sjuka och driva ut demoner. (19:11—20) Men eftersom de sju sönerna till den judiske försteprästen Skevas inte representerade Gud och Kristus, kunde de inte driva ut demoner genom att använda Jesu namn. De blev till och med skadade av den demonbesatte mannen! Detta gjorde människor rädda, och ”Herren Jesu namn fortfor att göras stort”. De som blev troende tog avstånd från sina ockulta sedvänjor och brände offentligt sina böcker, vilka antagligen innehöll besvärjelseformler och trollformler. ”Således”, skriver Lukas, ”fortsatte Jehovas ord att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset.” I våra dagar hjälper Guds tjänare också människor att bli fria från demonism. — 5 Moseboken 18:10—12.
Religiös intolerans har inte någon framgång
20. Varför satte silversmederna i Efesus i gång ett upplopp, och hur blev det slut på det?
20 Jehovas vittnen har ofta mött upphetsade pöbelhopar, och det gjorde också de kristna i Efesus. (19:21—41) När de troendes antal ökade, förlorade Demetrius och andra silversmeder pengar, eftersom färre personer köpte silvertempel av den mångbröstade fruktbarhetsgudinnan Artemis. En pöbelhop som uppeggats av Demetrius förde Paulus’ kamrater, Gajus och Aristarkus, in på teatern, men lärjungarna lät inte Paulus gå in. Till och med somliga av de kommitterade för fester och spel uppmanade honom enträget att han inte skulle ta den risken. I omkring två timmar skrek pöbeln: ”Stor är efesiernas Artemis!” Slutligen sade stadens skrivare (som var ledare för stadens styrelse) att hantverkarna kunde framföra sina anklagelser till en prokonsul, som var bemyndigad att fatta rättsliga beslut, eller också skulle fallet kunna avgöras i ”en laglig folkförsamling” av medborgare. Annars skulle Rom kunna anklaga dem som var i denna olagliga folksamling för att ställa till upplopp, och i och med detta upplöste han församlingen.
21. Hur välsignade Gud Paulus’ arbete, och hur välsignar han Jehovas vittnens arbete i våra dagar?
21 Gud hjälpte Paulus att möta olika prövningar och välsignade hans ansträngningar att hjälpa människor att motstå religiös villfarelse och omfatta sanningen. (Jämför Jeremia 1:9, 10.) Hur tacksamma är vi inte över att vår himmelske Fader på liknande sätt välsignar vårt arbete! Precis som under det första århundradet växer Jehovas ord nu till och visar sig överlägset.
Hur skulle du svara?
◻ Hur var Paulus ett föredöme, när det gällde att ta emot vägledning av helig ande?
◻ Genom vilken metod, som fortfarande används av Jehovas tjänare, förklarade och bevisade Paulus saker och ting?
◻ Vilken parallell finns det mellan gensvaret till Paulus’ tal på Areopagen och Jehovas vittnens predikande?
◻ Hur försörjde Paulus sig i tjänsten, och vilken nutida motsvarighet har detta?
◻ Hur har Gud välsignat Jehovas vittnens arbete i våra dagar alldeles som han välsignade Paulus’ arbete?
[Bilder på sidorna 16, 17]
Jehovas ord visade sig överlägset i
1. Filippi
2. och 3. Aten
4. och 6. Efesus
5. Rom
[Bildkälla]
Foto nr 4: Manley Studios