De första resultaten av Apollos’ förkunnartjänst i Korinth var utmärkta. I Apostlagärningarna läser vi: ”När han kom dit, var han till stor hjälp för dem som hade kommit till tro på grund av Guds oförtjänta omtanke; ingående och med intensitet bevisade han nämligen offentligt att judarna hade fel, under det att han med hjälp av Skrifterna påvisade att Jesus var Kristus.” — Apostlagärningarna 18:27, 28.

Apollos ställde sig till förfogande för församlingen och uppmuntrade bröderna genom sin förberedelse och nitälskan. Vad var nyckeln till hans framgång? Apollos hade säkerligen medfödd förmåga och var modig nog att debattera offentligt med judarna. Men något som är viktigare är att han resonerade med hjälp av Skrifterna.

Budskapet som Paulus och Apollos predikade var detsamma, men de hade olika personligheter. Enligt vad Paulus själv erkände var han ”outbildad i talet”; Apollos, däremot, var ”vältalig”. (2 Korinthierna 10:10; 11:6) Han hade förmågor som gjorde det möjligt för honom att få ett hörande öra bland somliga i den judiska kolonin i Korinth. Han lyckades ”ingående [bevisa] ... att judarna hade fel”, under det att Paulus, kort dessförinnan, hade lämnat synagogan. — Apostlagärningarna 18:1, 4–6.