VISSTE DU?
Hur hade Paulus nytta av sitt romerska medborgarskap?
Paulus utropade: ”Jag vädjar till kejsaren!”
Ett romerskt medborgarskap medförde rättigheter och privilegier oavsett var man befann sig i riket. En romersk medborgare var underställd den romerska lagen, inte provinsernas lokala lagar. Han kunde gå med på att bli ställd inför rätta enligt de lokala lagarna, men han behöll ändå rätten att få sitt ärende prövat av en romersk domstol. Ifall han blev dömd till döden kunde han överklaga till kejsaren.
Det var därför som Cicero, en romersk statsman som levde under det första århundradet f.v.t., skrev: ”Det är ett brott att fängsla en romersk medborgare, ett illdåd att piska honom, nästan ett mord att avrätta honom.”
Paulus predikade vitt och brett i hela romarriket. Han utnyttjade sina rättigheter som romersk medborgare vid åtminstone tre tillfällen: 1) Han upplyste magistratens ledamöter i Filippi om att de kränkt hans rättigheter genom att slå honom. 2) Han avslöjade sin status som romare för att undvika spöstraff i Jerusalem. 3) Han överklagade sitt fall till kejsaren för att få det behandlat direkt av honom. (Apostlagärningarna 16:37–39; 22:25–28; 25:10–12)
Hur fick herdarna på Bibelns tid betalt?
Ett kilskriftskontrakt för köp av får och getter, omkring 2050 f.v.t.
Patriarken Jakob vallade får åt sin morbror Laban i 20 år. De första 14 åren arbetade han hos Laban för att få gifta sig med hans två döttrar, och de resterande sex åren fick han småboskap som betalning. (1 Moseboken 30:25–33) ”Avtal som det mellan Laban och Jakob var välbekanta för forntida skribenter och läsare av den bibliska texten”, sägs det i tidskriften Biblical Archaeology Review.
Forntida kontrakt har grävts fram vid Nuzi, Larsa och andra fyndplatser i våra dagars Irak. Sådana kontrakt löpte normalt mellan de årliga klippningarna. Herdarna förpliktade sig att ta hand om ett visst antal får, vars ålder och kön skrevs upp. I slutet av perioden fick ägaren ta emot den avtalade mängden ull, mjölkprodukter, lamm och så vidare. Allt utöver detta tillföll herden.
Hjordens tillväxt berodde på antalet tackor. Hundra tackor förväntades ge 80 lamm. Om det blev en underproduktion var herden tvungen att ersätta det, vilket motiverade honom att ta god hand om djuren som var i hans vård.