”Han ... vittnade grundligt”

 1. Varför känner sig Paulus och hans medbröder lugna?

EN BÅT, troligen ett stort spannmålsfartyg, med ”Zeus söner” som galjonsbild är på väg från Malta till Italien. Det är omkring år 59. Ombord på båten finns Paulus, som är fånge och står under bevakning, och hans medbröder Lukas och Aristarkus. (Apg. 27:2) Till skillnad från besättningen tror de inte att den grekiske guden Zeus söner – tvillingarna Kastor och Polydeukes – kan skydda dem. (Se studienot till Apostlagärningarna 28:11 i nwtsty.) De tjänar ju Jehova, som har låtit Paulus få veta att han ska vittna i Rom och stå inför kejsaren. (Apg. 23:11; 27:24)

2, 3. Vilken väg seglar båten, och vilket stöd har Paulus haft under hela resan?

² Efter ett uppehåll på tre dagar i Syrakusa, en vacker siciliansk stad som är nästan lika betydande som Aten och Rom, seglar båten vidare till Regium på tåspetsen på den italienska halvön. ”En dag senare börjar det blåsa en sydlig vind” som gör att de på kort tid lyckas segla den 175 sjömil långa sträckan till den italienska hamnstaden Puteoli (nära det nutida Neapel), dit de anländer ”dagen därpå”. (Apg. 28:12, 13)

³ Paulus är nu inne på den sista etappen av resan till Rom, där han ska ställas inför kejsar Nero. Under hela resan har ”all trösts Gud” varit med honom. (2 Kor. 1:3) Och som vi ska se minskar inte det stödet, och det gör inte heller Paulus engagemang för tjänsten.

4, 5. a) Vilket mottagande fick Paulus och hans medarbetare i Puteoli, och vad kan ha varit anledningen till att han fick så stor frihet? b) Vad kan vårt fina uppförande leda till?

⁴ I Puteoli träffade Paulus och hans medarbetare några bröder som de fick stanna hos en vecka. (Apg. 28:14) Vilket underbart exempel på gästfrihet! De här vännerna kände nog att de blev belönade många gånger om för sina ansträngningar. De fick säkert mycket uppmuntran av Paulus och de andra. Men hur kom det sig att Paulus, en fånge som stod under bevakning, fick så stor frihet? Det berodde förmodligen på att de romerska vakterna kände att de kunde lita på honom.

⁵ Även i vår tid har Jehovas tjänare som suttit i fängelse eller koncentrationsläger ofta fått viss frihet och särskilda förmåner på grund av sitt fina uppförande. En man i Rumänien som avtjänade ett 75 år långt straff för rån började studera Bibeln och gjorde enorma förändringar i sin personlighet. Fängelseledningen såg det här och lät honom gå i väg ensam till staden för att göra inköp till fängelset. Vårt fina uppförande blir dessutom till ära för Jehova, och det är givetvis det viktigaste av allt. (1 Petr. 2:12)

6, 7. Hur visade bröderna från Rom att de älskade Paulus och hans medarbetare?

⁶ Från Puteoli gick Paulus och de andra troligen omkring fem mil till Capua, som låg vid Via Appia, en väg som ledde till Rom och var belagd med stora basaltblock. Den här berömda vägen erbjöd fantastiska vyer över den italienska landsbygden och på vissa ställen också över Medelhavet. Vägen gick också genom Pontinska träsken, en sumpmark omkring sex mil från Rom. Här låg Appius marknadsplats. När bröderna i Rom fick höra att de var på väg kom några av dem ner till marknadsplatsen. Andra väntade vid Tre värdshus, ett rastställe omkring fem mil från Rom. Vilken kärlek de visade! (Apg. 28:15)

⁷ Appius marknadsplats var inget trevligt ställe att rasta på för den som behövde vila lite under en ansträngande resa. Den romerske skalden och satirikern Horatius beskrev marknadsplatsen som ett ställe ”fullt av sjömän och argsinta krogfolk”. Han skrev att ”vattnet var uselt” och att han till och med vägrade att äta där! (Satirer och epoder, 1959, översatt av Ebbe Linde) Men trots att platsen var så otrevlig stod bröderna från Rom där och väntade glada och förväntansfulla. De ville så gärna följa Paulus och de andra den sista etappen av resan.

 8. Varför tackade Paulus Gud när han fick syn på bröderna?

⁸ ”När Paulus fick syn på dem [bröderna] tackade han Gud och kände sig mycket uppmuntrad”, sägs det i skildringen. (Apg. 28:15) Han blev alltså styrkt och uppmuntrad bara av att se de här kära bröderna. Och det är möjligt att han också kände några av dem personligen. Men varför ”tackade han Gud”? Jo, Paulus visste att osjälvisk kärlek är en del av Guds andes frukt. (Gal. 5:22) Även i vår tid får helig ande oss att göra uppoffringar för varandra och uppmuntra dem som behöver tröst. (1 Thess. 5:11, 14)

 9. Hur kan vi visa samma inställning som de bröder som gick för att möta Paulus?

⁹ Den heliga anden kan få bröder och systrar att till exempel vara gästfria mot kretstillsyningsmän, missionärer och andra heltidstjänare. Många av de här heltidstjänarna har gjort stora uppoffringar för att kunna använda mer tid i tjänsten för Jehova. Fråga dig själv: Kan jag göra mer för att stödja kretstillsyningsmannen och hans hustru, om han är gift, när de besöker församlingen, kanske genom att visa dem gästfrihet? Kan jag samarbeta med dem i tjänsten? I så fall kan du få mycket tillbaka. Tänk till exempel på hur glada de romerska bröderna måste ha blivit när de fick höra Paulus och de andra berätta några av sina trosstärkande upplevelser. (Apg. 15:3, 4)

10. Hur bodde Paulus i Rom, och vad gjorde han strax efter att han hade kommit dit?

¹⁰ ”Till slut kom ... [de] till Rom. Paulus fick tillåtelse att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som höll vakt över honom.” (Apg. 28:16) Någon som satt i husarrest var vanligtvis fastkedjad med en vakt för att inte kunna rymma. Men även under de här förhållandena var Paulus en förkunnare av de goda nyheterna, och en kedja kunde definitivt inte hindra honom från att vittna. Så efter bara tre dagars vila kallade han samman judarnas främsta män i Rom för att presentera sig och vittna för dem.

11, 12. Vad gjorde Paulus för att försöka bryta ner judarnas eventuella fördomar?

¹¹ Paulus sa: ”Bröder, trots att jag inte har gjort något ont mot vårt folk eller brutit mot våra förfäders seder och bruk, greps jag i Jerusalem och överlämnades åt romarna. Efter att de hade förhört mig ville de frige mig, för jag var inte skyldig till något som förtjänar dödsstraff. Men judarna motsatte sig det, och då blev jag tvungen att vädja till kejsaren, men jag var inte ute efter att anklaga mitt eget folk.” (Apg. 28:17–19)

¹² Genom att kalla judarna ”bröder” försökte Paulus skapa en gemensam grund och bryta ner deras eventuella fördomar. (1 Kor. 9:20) Dessutom förklarade han att han inte var där för att anklaga sina judiska landsmän utan för att vädja till kejsaren. Men judarna i Rom hade inte hört talas om Paulus vädjan. (Apg. 28:21) Hur kom det sig att de inte hade blivit informerade om det här av judarna i Judeen? I en uppslagsbok står det: ”Den båt Paulus reste med måste ha varit en av de första som kom till Italien efter vintern, så varken några representanter för de judiska myndigheterna i Jerusalem eller något brev om fallet kan ha kommit dit.” (Johannes Munck, 1967: The Anchor Bible: The Acts of the Apostles)

13, 14. Hur kom Paulus in på Guds rike, och hur kan vi följa hans exempel?

¹³ Paulus kom in på Guds rike genom att säga något som säkert väckte judarnas nyfikenhet. Han sa: ”Det är anledningen till att jag ville träffa er och tala med er, för det är på grund av Israels hopp som jag bär dessa bojor.” (Apg. 28:20) Det hoppet hade naturligtvis att göra med Messias och hans rike, som de kristna predikade om. Judarnas äldste svarade: ”Det är inte mer än rätt att du själv får berätta om dina uppfattningar. Vi vet ju att den här sekten blir motsagd överallt.” (Apg. 28:22)

¹⁴ När vi får möjlighet att berätta om de goda nyheterna kan vi göra som Paulus och använda påståenden och frågor som får dem vi talar med att tänka efter och gör dem intresserade. Vi får fina förslag på vad vi kan säga i publikationer som Resonera med hjälp av Skrifterna, Skolan i teokratisk tjänst – utbildning till nytta för dig och Bli bättre på att högläsa och undervisa. Du kan bli en bättre undervisare om du använder de här verktygen.

15. Vilka fyra saker är framträdande i Paulus sätt att vittna?

¹⁵ Judarna kom till Paulus på den dag som de hade kommit överens om, ”och då var det ännu fler som kom”. ”Från morgonen ända till kvällen förklarade han saken för dem och vittnade grundligt om Guds rike, och med hjälp av både Moses lag och profeterna visade han att de borde tro på Jesus.” (Apg. 28:23) Det är fyra saker som är framträdande i Paulus sätt att vittna. För det första inriktade han sig på Guds rike. För det andra försökte han hjälpa åhörarna genom att vara övertygande. För det tredje utgick han från Skrifterna när han resonerade med dem. Och för det fjärde var han självuppoffrande genom att vittna ”från morgonen ända till kvällen”. Vilket fint exempel för oss! Vad blev resultatet? ”En del av dem började tro på det han sa, men andra ville inte tro.” Lukas berättar vidare att eftersom judarna ”inte kom överens började de gå därifrån”. (Apg. 28:24, 25a)

16–18. Varför blev Paulus inte förvånad när vissa av judarna i Rom reagerade negativt, och hur bör vi reagera när människor avvisar budskapet?

¹⁶ Paulus blev inte förvånad över den här reaktionen, för den var förutsagd i Bibeln och följde ett mönster som han kände igen sedan tidigare. (Apg. 13:42–47; 18:5, 6; 19:8, 9) Han sa därför till dem som inte ville lyssna och som var på väg att gå: ”Genom den heliga anden sa profeten Jesaja träffande till era förfäder: ’Gå till det här folket och säg: ”Ni kommer visserligen att höra men inte alls förstå, och ni kommer att se men ändå inte uppfatta något. För folkets hjärta har blivit oemottagligt.”’” (Apg. 28:25b–27) Deras hjärta hade blivit ”tjockt” eller ”fett”, som är den ordagranna betydelsen av det grekiska ord som har återgetts med ”oemottagligt”, och därför kunde budskapet om riket inte tränga in i det. (Apg. 28:27, noten) Vilken tragisk situation!

¹⁷ Paulus sa avslutningsvis att ”andra nationer ... kommer att lyssna”, vilket hans judiska åhörare inte gjorde. (Apg. 28:28; Ps. 67:2; Jes. 11:10) Och han visste vad han pratade om, för han hade själv sett många icke-judar ta emot budskapet om riket. (Apg. 13:48; 14:27)

¹⁸ När människor avvisade de goda nyheterna tog inte Paulus det personligt, och det bör inte heller vi göra. Vi vet ju att det är förhållandevis få som ska finna vägen till liv. (Matt. 7:13, 14) Men vi kan verkligen känna oss glada när människor med rätt inställning väljer att börja tjäna Jehova. Vi välkomnar dem av hela vårt hjärta! (Luk. 15:7)

19. Hur gjorde Paulus det bästa av sin situation?

¹⁹ Lukas avslutar skildringen på ett mycket positivt och varmt sätt. Han skriver: ”[Paulus] stannade kvar i hela två år i en egen hyrd bostad, och han tog vänligt emot alla som kom till honom. Och utan att bli hindrad förkunnade han modigt om Guds rike för dem och undervisade om Herren Jesus Kristus.” (Apg. 28:30, 31) Paulus var verkligen ett fantastiskt exempel på att vara gästfri, visa tro och brinna för tjänsten!

20, 21. Nämn några som hade nytta av Paulus tjänst i Rom.

²⁰ En av dem som Paulus tog emot var Onesimos, en förrymd slav från Kolossai. Paulus hjälpte honom att bli kristen, och han i sin tur blev Paulus ”trogne och älskade broder”. Paulus talade faktiskt om honom som ”mitt barn ... som jag har blivit som en far för”. (Kol. 4:9; Filem. v. 10–12) Paulus blev säkert väldigt uppmuntrad av Onesimos!a

²¹ Även andra hade nytta av Paulus fina exempel. Han skrev till filipperna: ”Min situation ... har bidragit till att de goda nyheterna har haft framgång. För det har blivit allmänt känt för hela den kejserliga livvakten och alla andra att jag är i bojor på grund av Kristus. Min fångenskap har styrkt de flesta av bröderna i Herren, och de har blivit ännu modigare och förkunnar Guds ord utan fruktan.” (Fil. 1:12–14)

22. Hur utnyttjade Paulus tiden i husarrest?

²² Medan Paulus satt i husarrest i Rom använde han tiden till att skriva flera viktiga brev som nu är en del av de kristna grekiska skrifterna.b De kristna i det första århundradet hade stor nytta av det han skrev. Och det har vi som lever i dag också, för de råd han gav är lika användbara nu som när de skrevs. (2 Tim. 3:16, 17)

23, 24. Hur har många kristna i vår tid efterliknat Paulus när de har suttit fängslade?

²³ I Apostlagärningarna berättas det inget om Paulus frigivning, men han blev frigiven efter att ha suttit fängslad i omkring fyra år – två år i Caesarea och två år i Rom.c (Apg. 23:35; 24:27) Men under den här tiden lyckades han bevara en positiv inställning och gjorde så gott han kunde i tjänsten för Jehova. Många av Jehovas tjänare i vår tid har också bevarat glädjen och fortsatt att förkunna medan de har suttit i fängelse för sin tro. Ett exempel är Adolfo, som satt fängslad i Spanien för att han höll fast vid sin neutralitet. ”Du förvånar oss”, sa en officer. ”Vi har gjort livet outhärdligt för dig, och ju värre vi har behandlat dig, desto gladare och vänligare har du blivit.”

²⁴ Med tiden fick soldaterna så stort förtroende för Adolfo att de lämnade hans celldörr öppen. Dessutom kom de till honom för att ställa frågor om Bibeln. En av vakterna brukade till och med sätta sig i Adolfos cell för att läsa Bibeln medan Adolfo fick hålla utkik efter de andra vakterna. Det var alltså fången som ”vaktade” fängelsevakten! Sådana här fina exempel kan få oss att bli ”ännu modigare” och förkunna ”Guds ord utan fruktan”, även under svåra förhållanden.

25, 26. Vilken profetia hade Paulus sett gå i uppfyllelse på mindre än 30 år, och hur kan det jämföras med det som händer i vår tid?

²⁵ Vilken fin avslutning på den spännande boken Apostlagärningarna – en apostel till Jesus som sitter i husarrest förkunnar om Guds rike för alla som besöker honom. I det första kapitlet läser vi om det uppdrag Jesus gav sina efterföljare: ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8) Nu, mindre än 30 år senare, hade budskapet om riket ”predikats i hela skapelsen under himlen”.d (Kol. 1:23) Vilket tydligt bevis på kraften i Guds ande! (Sak. 4:6)

²⁶ I vår tid har samma ande gjort det möjligt för de smorda och de andra fåren att fortsätta ”[vittna] grundligt om Guds rike” i 240 länder och områden. (Joh. 10:16; Apg. 28:23) Tar du del i det arbetet så mycket du kan?