Pretoriangardet får höra budskapet

Året är 59 v.t. Övervakade av reströtta soldater kommer några fångar in i Rom genom Porta Capena. På Palatinen ligger kejsar Neros palats, som vaktas av pretoriangardister med svärden gömda under sina togor.a Centurionen Julius för sina fångar förbi Forum Romanum och upp till Viminalen. De passerar en trädgård med många altaren tillägnade romerska gudar och även ett stort område som används till parader och militära övningar.

Bland fångarna finns aposteln Paulus. Några månader tidigare när Paulus befann sig ombord på ett fartyg i sjönöd, sa en ängel till honom: ”Du skall stå inför kejsaren.” (Apg. 27:24) Paulus kanske funderar på om han snart ska få göra det. När han vänder sig om och tittar ut över huvudstaden i det romerska riket påminner han sig utan tvivel vad Jesus sa till honom i Antoniaborgen i Jerusalem: ”Var vid gott mod! Ty så som du har grundligt vittnat i Jerusalem om det som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.” (Apg. 23:10, 11)

Paulus kanske stannar till och kastar en blick på Castra Praetoria – en stor borg med höga murar av rött tegel och med bröstvärn och torn. I borgen är pretoriangardet, som tjänar som kejsarens livvakt, inhyst, och även stadens polisstyrka. Borgen kan hysa flera tusen soldater. Där finns 12 kohorterb från pretoriangardet och flera stadskohorter och kavallerister. Castra Praetoria är en påminnelse om hur mäktig kejsaren är. Pretoriangardet ansvarar för fångar från provinserna, och Julius leder gruppen genom en av de fyra viktigaste portarna. Efter en farofylld resa som varat i flera månader har han till sist fört sina fångar till bestämmelseorten. (Apg. 27:1–3, 43, 44)

Under resan fick Paulus i syner från Gud veta att hela besättningen skulle överleva ett skeppsbrott. Han blev biten av en giftorm men blev inte skadad. Han botade sjuka på Malta, och människor där började säga att han var en gud. Nyheterna om de här händelserna kanske cirkulerar bland de vidskepliga pretoriangardisterna.

Paulus har redan träffat bröder från Rom. De mötte honom vid ”Appius marknadsplats och Tre värdshus”. (Apg. 28:15) Paulus var ivrig att få förkunna de goda nyheterna i Rom. Men hur skulle han kunna göra det nu när han var fånge? (Rom. 1:14, 15) Några tror att fångarna först överlämnades till befälhavaren för gardet. Om det var så, fördes Paulus troligen till pretorianprefekten Afranius Burrus,c som kanske var den mäktigaste efter kejsaren. Hur det än var, vaktas nu Paulus av en vanlig soldat ur pretoriangardet och inte av officerare. Han tillåts ordna med en egen bostad och får ta emot besökare som han predikar för ”utan att bli hindrad”. (Apg. 28:16, 30, 31)

Burrus kanske frågar ut Paulus, antingen i palatset eller i pretorianförläggningen, innan han för honom vidare till Nero. Paulus försitter inte det här unika tillfället att ”vittna för både små och stora”. (Apg. 26:19–23) Vi vet inte vad Burrus tänker, men vi vet att han inte skickar Paulus till fängelset i pretorianförläggningen.d

Den bostad Paulus hyr är tillräckligt stor för att han ska kunna ta emot ”judarnas främsta män” och vittna för dem och för många andra som kommer till honom. Dessutom är de pretoriangardister som vaktar honom mer eller mindre tvungna att lyssna när han ”grundligt vittnar” för judarna både om Guds kungarike och om Jesus ”från morgonen ända till kvällen”. (Apg. 28:17, 23)

Kohorterna som tjänstgör i palatset byts ut varje dag vid åttonde timmen. Paulus vakt blir också regelbundet avlöst. Under de två år han sitter fängslad får soldater höra honom diktera brev till de kristna efesierna, filipperna, kolosserna och hebréerna och se honom själv skriva ett brev till en kristen man som heter Filemon. Under sin fångenskap hjälper han en förrymd slav, Onesimos, som har blivit som en son för honom, och ser till att han återvänder till sin herre. (Filem. 10) Helt säkert visar Paulus personligt intresse också för dem som vaktar honom. (1 Kor. 9:22) Vi kan föreställa oss hur han frågar en soldat hur de olika delarna i vapenrustningen används för att sedan kunna använda informationen i en fin illustration. (Ef. 6:13–17)

Paulus omständigheter leder till ”framgång för de goda nyheterna inom hela pretoriangardet och bland alla de övriga”. (Fil. 1:12, 13) Soldaterna i Castra Praetoria har kontakter över hela det romerska riket. De har också kontakt med kejsaren och hela hans stora hushåll, som består av familjemedlemmar, tjänare och slavar. Några av dem blir kristna. (Fil. 4:22) Genom att Paulus vittnar så frimodigt får bröderna i Rom mod att ”oförskräckt tala Guds ord”. (Fil. 1:14)

Paulus exempel när han vittnade i Rom är också till uppmuntran för oss när vi predikar ordet ”i gynnsam tid” och ”i ogynnsam tid”. (2 Tim. 4:2) Några av oss kanske är bundna vid hemmet, ligger på sjukhus eller bor på vårdhem. Andra kanske till och med sitter i fängelse för sin tro. Vilken situation vi än befinner oss i kan vi få vara med om att de personer vi har kontakt med, och som kanske gör hembesök eller hjälper oss på olika sätt, gärna lyssnar på budskapet. När vi tar vara på alla möjligheter att frimodigt vittna får vi med egna ögon se att ”Guds ord ... inte [är] slaget i bojor”. (2 Tim. 2:8, 9)