ABBA

[Ạbba]

Det arameiska ordet ’abbạ’ är den emfatiska eller bestämda formen av ordet ’av och betyder ”fadern” eller ”o Fader!” Det var det förtroliga uttryck som barn använde när de tilltalade sin far. Det förenar något av förtroligheten i ordet ”pappa” och värdigheten i ordet ”fader” och är både informellt och respektfullt. Det var inte en titel, utan snarare ett tilltalsord som uttryckte ömhet och tillgivenhet, och det var ett av de första ord ett barn lärde sig säga.

Detta arameiska ord förekommer tre gånger i Bibelns grekiska grundtext, varje gång i transkriberad form. De flesta bibelöversättningar återger det också i transkriberad form. På alla tre ställena följs uttrycket omedelbart av den grekiska översättningen ho patẹ̄r, som ordagrant betyder ”fadern” eller, i tilltal, ”o Fader!” Det används varje gång med avseende på den himmelske Fadern, Jehova.

De två andra ställena där ordet förekommer finns i Paulus brev, i Romarna 8:15 och Galaterna 4:6. På båda ställena används ordet i förbindelse med kristna som är kallade till att vara Guds av anden pånyttfödda söner, och det vittnar om vilket förtroligt förhållande de har till sin Fader. Även om de är ”slavar åt Gud” och har blivit ”köpta för ett pris”, är de också söner i en kärleksfull Faders hus, och deras Herre, Jesus, gör med hjälp av den heliga anden så att de på ett tydligt sätt blir medvetna om den ställning de har. (Rom 6:22; 1Kor 7:23; Rom 8:15; Gal 4:6)

Att de båda orden ’Abbạ’ och ”Fader” förekommer direkt efter varandra skall enligt somliga inte bara uppfattas som en översättning från arameiska till grekiska, utan som ett uttryck för barnets tillit och underdånighet, följt av ett moget erkännande av sonförhållandet och det ansvar det medför. Av dessa bibelställen tycks det framgå att de kristna på apostlarnas tid använde uttrycket ’Abbạ’ i sina böner till Gud.