UPPENBARELSE

Det grekiska ord (apokạlypsis) som har återgetts med ”uppenbarelse” betyder ett ”avtäckande” eller ett ”avslöjande”, och det används ofta i förbindelse med uppenbarelser av andliga ting eller av Guds vilja och avsikter. (Lu 2:32; 1Kor 14:6, 26; 2Kor 12:1, 7; Gal 1:12; 2:2; Ef 1:17; Upp 1:1; Int) Det är Guds andes verksamhet som gör sådana uppenbarelser möjliga. Aposteln Paulus skrev om uppenbarelsen av ”den heliga hemligheten”: ”I andra generationer gjordes denna hemlighet inte känd för människors söner så som den nu har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter genom ande, nämligen att folk av nationerna skulle vara arvingar tillsammans med oss och lemmar i kroppen tillsammans med oss och ha del i löftet tillsammans med oss i gemenskap med Kristus Jesus genom de goda nyheterna.” (Ef 3:1–6; Rom 16:25)

Boken Apostlagärningarna bekräftar med all tydlighet att det var genom Guds andes verksamhet som den heliga hemligheten uppenbarades. Det var under andens ledning som Petrus, Paulus och Barnabas hade förkunnat för icke-judar. Troende icke-judar, ”folk av nationerna”, fick som oomskurna del av helig ande och blev därmed ett folk för Guds namn. (Apg 10:9–48; 13:2–4) Profeten Amos hade under inspiration förutsagt detta, och i det första århundradet v.t. blev det genom Guds andes verksamhet tydligt att profetian hade gått i uppfyllelse. (Apg 15:7–20; jfr Am 9:11, 12, LXX.)

I Bibeln talas det också om att ”Guds rättvisa dom uppenbaras” (Rom 2:5) och ”att Guds söner skall uppenbaras” (Rom 8:19), och dessutom nämns ”Jesu Kristi uppenbarelse” och ”hans härlighets uppenbarelse” (1Pe 1:13; 4:13). Med hjälp av sammanhanget och andra relevanta bibelställen kan man ta reda på när dessa uppenbaranden sker. I vart och ett av fallen är uppenbarandet en tid då rättfärdiga människor får vissa belöningar och välsignelser eller då onda människor blir tillintetgjorda.

Uppenbarandet av Guds söner. I sitt brev till romarna visar aposteln Paulus att Guds ”söner” är de som har fått ”en ande som hör adoption som söner till”. Eftersom dessa Guds söner är Kristi medarvingar skall de bli förhärligade. (Rom 8:14–18) Herren Jesus Kristus skall omgestalta deras ”förödmjukade kropp till att likformas med hans härliga kropp” (Flp 3:20, 21), och de skall härska som kungar tillsammans med honom (2Ti 2:12). ”Guds söner ... uppenbaras” följaktligen vid den tid då det står klart att de har förhärligats och regerar tillsammans med Kristus Jesus. Den härlighet som uppenbaras på dem blir så storslagen att alla deras tidigare lidanden på jorden förbleknar till intet. (Rom 8:18, 19) Detta uppenbarande åtföljs av stora välsignelser, för aposteln Paulus skriver: ”Också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och uppnå Guds barns härliga frihet.” (Rom 8:21)

Uppenbarandet av Guds rättvisa dom. I Romarna 2:5 förbinds uppenbarandet av ”Guds rättvisa dom” med Guds vredes dag. Guds rättvisa dom uppenbaras därför när Gud återgäldar ”var och en i enlighet med hans gärningar”, evigt liv åt dem som visar uthållighet i ett verk som är gott och tillintetgörelse åt dem som lyder orättfärdigheten. (Rom 2:6–8)

Jesu Kristi uppenbarelse. ”Jesu Kristi uppenbarelse” och ”hans härlighets uppenbarelse” är en tid då Jesu trogna efterföljare blir belönade och hämnden verkställs över de ogudaktiga. Jesus Kristus uppenbaras således som en härlig kung som har makt att belöna och att straffa. Bibeln visar att smorda kristna som troget håller ut under lidanden skall vara ”jublande glada” under Kristi härlighets uppenbarelse. (1Pe 4:13) Den prövade äktheten hos deras tro skall ”befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”, och de skall bli föremål för oförtjänt omtanke. (1Pe 1:7, 13) De däremot som inte känner Gud och som inte lyder de goda nyheterna om Herren Jesus skall bli tillintetgjorda för evigt, vilket blir till lindring för dem som de har vållat vedermöda. (2Th 1:6–10)