Bibelns syn

Måste man lyda de tio budorden?

ÅR 1513 f.v.t.a skrev Guds finger de tio budorden på sten. Sedan dess har människor kopierat dem och spritt dem över hela världen. Hundratals miljoner människor har läst dem, och många kan dem utantill. Det finns nog ingen lagsamling som fått så stor uppmärksamhet. Frågan är nu, när de i år, 1988, fyller 3.500 år: Gäller de tio budorden ännu, så att man måste lyda dem? — 2 Moseboken 20:1—17; 31:18.

För vilka var de avsedda?

Gud gav de tio budorden till det folk som var känt som israeliterna. I inledningsorden klargjorde han att det var bara till denna nation han talade: ”Jag är Herren [Jehova], din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” Detta visar att de tio budorden var avsedda att utgöra en del av en nationell lagsamling. — 2 Moseboken 20:2.

Överfördes de på de kristna?

Men var de tio budorden av sådan universell art att de alltid skulle vara i kraft och gälla även icke-israeliter? Nej. Många hundra år senare, när den kristna församlingen bildades, blev denna lagsamling inte överförd till den. Varför inte? Därför att det heter i bibeln att ”Kristus är ... slutet på lagen”. (Romarna 10:4) Vad betyder det?

Låt oss illustrera det: År 1912 var världsrekordet i höjdhopp utomhus 2,01 meter. Sjuttiofem år senare, år 1987, var rekordet 2,42 meter. Men det måste finnas en yttersta gräns för hur högt en människa kan hoppa över en ribba mellan två stolpar. Den idrottsman som når denna gräns kommer att göra slut på alla världsrekord i höjdhopp. Han skulle också kunna sägas vara ”slutet” på dem. Hur kan nu detta tillämpas på de tio budorden?

När Gud utformade ”lagen”, som inbegrep de tio budorden tillsammans med mer än 600 andra lagar och stadgar, och gav den åt israeliterna, fastställde han det yttersta målet eller den yttersta fullkomlighetsnormen. Han lade ribban på högsta nivå, så att säga. Denna gudomliga lag var av en så hög moralisk standard att bara en fullkomlig människa kunde nå upp till den. I Predikaren 7:21 sägs det: ”Ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och inte begår någon synd.”

Ribban — Guds rättfärdiga norm — lades alltså för högt för de ofullkomliga israeliterna eller judarna. Varför det? Den kristne aposteln Paulus förklarar: ”Den [lagen] lades till för att göra överträdelserna påtagliga, tills säden [Messias eller Kristus] skulle komma, åt vilken löftet var givet.” (Galaterna 3:19) Genom lagen visade Gud judarna att de alla var ofullkomliga överträdare, som inte kunde nå upp till målet att bli förklarade rättfärdiga på grund av sina egna gärningar.

Det var bara en som kunde ta sig över den ribban: den kommande, utlovade Messias eller Kristus. Därför fick judarna denna höga norm uppsatt åt sig som någonting att sträva efter att nå, medan de såg fram mot att den slutlige segraren, Messias, skulle klara den en gång för alla.

”Som leder oss till Kristus”

I harmoni med detta fortsätter Paulus i Galaternas tredje kapitel, vers 24: ”Följaktligen har lagen blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro [på honom].” På bibelns tid följde en uppfostrare med barnet till dess lärare och kunde även undervisa och tukta barnet.

De tio budorden såväl som resten av lagen skulle således bereda judarna för Messias och leda dem till honom. När Jesus kom, bodde bland dem och dog fullkomligt trogen mot lagen, blev han ”slutet på lagen”. Gud tog då bort den ribban, så att säga, och erbjöd judarna någonting bättre. Nu kunde de ”som en fri gåva” till sist bli ”förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus”. — Romarna 3:24.

Paulus säger också: ”Ni ... [är] inte ... under lag utan under oförtjänt omtanke” och: ”Om ni ... låter er ledas av ande, är ni inte under lag.” — Romarna 6:14; Galaterna 5:18.

Vad man bör lyda

Eftersom de kristna nu inte är ”under lag”, är de då befriade från alla moraliska inskränkningar? Nej, inte alls. Som Paulus visade leds de kristna av Guds heliga ande, och den leder inte någon till synd. Den manar dem att avhålla sig också från de synder som de tio budorden handlar om. Om man till exempel läser 1 Korintierna 6:9, 10, finner man flera kristna lagar som liknar dem som förekommer i de tio budorden. Det gäller förbuden mot avgudadyrkan, äktenskapsbrott, stöld och girighet.

Kristus sammanfattade också den gamla lagsamlingen, som inbegrep de tio budorden, med följande två uttalanden: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne” och: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:37—39) Genom att sträva efter att lyda dem, be om förlåtelse när man kommer till korta och utöva tro på Kristi lösenoffer kan man få oförtjänt omtanke från Gud och hans godkännande för evigt liv. — 2 Tessalonikerna 2:16.

[Fotnot]