”Nu är den särskilt välbehagliga tiden”

”Se! Nu är den särskilt välbehagliga tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 KOR. 6:2)

 1. Varför måste vi lära oss att prioritera?

”FÖR allt finns det en bestämd tid, ja, det finns en tid för varje angelägenhet under himlen.” (Pred. 3:1) Salomo skrev om hur viktigt det är att avgöra den bästa tidpunkten för att utföra en viktig uppgift, till exempel att så och skörda, resa, göra affärer och kommunicera med andra. Men vi måste också avgöra vad som är viktigast vid varje given tidpunkt. Vi måste alltså veta vad vi vill prioritera.

 2. Hur vet vi att Jesus var väl medveten om vilken tid han levde i?

² När Jesus var på jorden var han väl medveten om vilken speciell tid han levde i och vad han behövde göra. Han insåg vad han behövde prioritera, eftersom han visste att tiden snart var inne för många profetior om Messias att uppfyllas. (1 Petr. 1:11; Upp. 19:10) Han hade mycket att göra för att visa andra att han var den utlovade och efterlängtade Messias. Han skulle vittna grundligt om Guds kungarike och samla in dem som i framtiden skulle härska tillsammans med honom i det riket. Och han skulle lägga grunden till den kristna församlingen, som sedan skulle predika och göra lärjungar över hela världen. (Mark. 1:15)

 3. Hur påverkades Jesus av att han insåg vilken tid han levde i?

³ Att Jesus var tidsmedveten motiverade honom att nitiskt utföra sin Faders vilja. Han sade till sina lärjungar: ”Skörden är verkligen stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Luk. 10:2; Mal. 4:5, 6) Jesus valde först ut 12 av sina lärjungar och sedan 70 som han gav särskilda anvisningar, och han sände ut dem att predika det spännande budskapet: ”Himlarnas kungarike har kommit nära.” Det sägs om honom: ”När Jesus nu var färdig med att ge anvisningar åt sina tolv lärjungar, gav han sig av därifrån för att undervisa och predika i deras städer.” (Matt. 10:5–7; 11:1; Luk. 10:1)

 4. Hur efterliknade Paulus Jesus?

⁴ Jesus var ett fullkomligt föredöme för sina efterföljare när det gäller nitälskan och hängivenhet. Det var det Paulus syftade på när han uppmanade sina medtroende: ”Bli mina efterliknare, liksom också jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1) Hur efterliknade Paulus Kristus? Främst genom att göra allt han kunde i predikoarbetet. I sina brev använder han sådana uttryck som ”var inte lata i era göromål”, ”gör slavtjänst åt Jehova”, ”ha alltid rikligt att göra i Herrens verk” och ”vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, som för Jehova”. (Rom. 12:11; 1 Kor. 15:58; Kol. 3:23) Paulus glömde aldrig det som hände på vägen till Damaskus eller det som Jesus sade och som lärjungen Ananias måste ha berättat för honom: ”Den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn såväl till nationerna som till kungar och till Israels söner.” (Apg. 9:15; Rom. 1:1, 5; Gal. 1:16)

”Den särskilt välbehagliga tiden”

 5. Vad motiverade Paulus att vara så nitisk i sin tjänst?

⁵ När vi läser Apostlagärningarna kan vi inte undgå att lägga märke till hur modig och nitisk Paulus var i tjänsten. (Apg. 13:9, 10; 17:16, 17; 18:5) Han insåg vilken speciell tid han levde i. Han sade: ”Se! Nu är den särskilt välbehagliga tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 Kor. 6:2) År 537 f.v.t. var det den ”välbehagliga tiden” för de landsflyktiga i Babylon att återvända till sitt hemland. (Jes. 49:8, 9) Men vad syftade Paulus på när han använde det här uttrycket? Sammanhanget hjälper oss att förstå det.

6, 7. Vilken stor förmån har smorda kristna, och vilka samarbetar med dem?

⁶ Tidigare i sitt brev talade Paulus om en stor förmån som han och hans smorda medkristna hade fått. (Läs 2 Korinthierna 5:18–20.) Han förklarade att de hade blivit kallade av Gud för ett särskilt syfte – att utföra ”försoningens tjänst”, att uppmana människor att ”bli försonade med Gud”. Det innebar att ett vänskapligt och fridfullt förhållande till Gud kunde återställas.

⁷ Sedan upproret i Eden har mänskligheten varit avlägsnad från Jehova. (Rom. 3:10, 23) Detta har gjort att mänskligheten i allmänhet befinner sig i andligt mörker, vilket har lett till lidande och död. ”Vi vet ju att hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”, skrev Paulus. (Rom. 8:22) Men Gud har vidtagit åtgärder för att uppmana människor att återvända till honom, ja han ”ber” dem att bli försonade med honom. Det var den tjänsten som Paulus och hans smorda medkristna hade anförtrotts. Denna ”välbehagliga tid” kunde visa sig bli en ”räddningens dag” för dem som satte tro till Jesus. Alla smorda kristna och deras följeslagare, de ”andra fåren”, som samarbetar med dem, fortsätter inbjuda människor att dra nytta av den ”välbehagliga tiden”. (Joh. 10:16)

 8. Vad gör uppmaningen att försonas så anmärkningsvärd?

⁸ Det som gör uppmaningen att försonas ännu mer anmärkningsvärd är att det är Gud själv som tog initiativet till att reparera förhållandet, fastän det var människan som förstörde det i och med upproret i Eden. (1 Joh. 4:10, 19) Vad gjorde han? Paulus sade: ”Genom Kristus försonade [Gud] en värld med sig själv, i det han inte tillräknade dem deras överträdelser, och han har anförtrott ordet om försoning åt oss.” (2 Kor. 5:19; Jes. 55:6)

 9. Hur visade Paulus sin uppskattning för Guds barmhärtighet?

⁹ Genom att tillhandahålla lösenoffret gjorde Jehova det möjligt för dem som utövar tro på det att få sina överträdelser förlåtna och få sitt vänskapliga och fridfulla förhållande till honom återställt. Dessutom sände han ut sina sändebud för att uppmana människor överallt att sluta fred med honom medan det finns tid. (Läs 1 Timoteus 2:3–6.) Eftersom Paulus förstod Guds vilja och insåg vilken speciell tid han levde i, gav han outtröttligt ut av sig själv i ”försoningens tjänst”. Jehovas vilja har inte förändrats. Han håller fortfarande sin hand uträckt i dag. Paulus ord ”nu är den särskilt välbehagliga tiden” och ”nu är räddningens dag” gäller fortfarande. Vilken barmhärtig och medkännande Gud Jehova är! (2 Mos. 34:6, 7)

Förfela inte syftet

10. Vad har ”räddningens dag” inneburit för smorda kristna, förr och nu?

¹⁰ De första som fick nytta av denna oförtjänta omtanke var de som är ”i gemenskap med Kristus”. (2 Kor. 5:17, 18) För dem började ”räddningens dag” vid pingsten år 33. Från och med då anförtroddes de uppgiften att förkunna ”ordet om försoning”. De smorda kristna som lever i dag fortsätter att utföra ”försoningens tjänst”. De inser att de fyra änglar som aposteln Johannes såg i en profetisk syn håller ”fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa på jorden”. ”Räddningens dag” och ”den särskilt välbehagliga tiden” pågår alltså fortfarande. (Upp. 7:1–3) Sedan början av 1900-talet har därför de smorda nitiskt nått ut till jordens alla hörn med ”försoningens tjänst”.

11, 12. Hur visade smorda kristna i början av 1900-talet att de insåg att de levde i en speciell tid? (Se bilden på sidan 15.)

¹¹ Som det sägs i boken Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike var Charles Taze Russell och hans medförbundna i slutet av 1800-talet ”fast övertygade om att de levde i en skördetid och att människor behövde få höra frigörande sanningar”. Vad fick det dem att göra? Eftersom de insåg att de levde i en skördetid, en ”särskilt välbehaglig tid”, nöjde de sig inte med att bara bjuda in människor till gudstjänster. Det hade ju kristenhetens prästerskap gjort länge. Dessa smorda kristna började i stället pröva andra sätt att sprida de goda nyheterna. Bland annat tog de hjälp av den senaste tekniken.

¹² För att sprida de goda nyheterna började den här nitiska lilla gruppen använda vikblad, broschyrer, tidskrifter och böcker. De utarbetade också föreläsningar och artiklar som publicerades samtidigt i tusentals tidningar. De sände bibliska program via radiostationer i många länder. De producerade och använde rörlig film med synkroniserat ljud, till och med innan filmindustrin började producera ljudfilmer för allmänheten. Vad blev resultatet av deras outtröttliga nit? I dag finns det mer än sju miljoner som har reagerat positivt på uppmaningen ”Bli försonade med Gud” och som själva tar del i att sprida det budskapet. Ja, dessa tidiga tjänare åt Jehova var fantastiska exempel på nit, trots att de var så få och saknade erfarenhet.

13. Vilken uppmaning tar vi till oss av?

¹³ Paulus ord ”nu är den särskilt välbehagliga tiden” gäller fortfarande. Vi som har fått uppleva Jehovas oförtjänta omtanke är tacksamma för att vi har fått möjligheten att höra och ta emot budskapet om försoning. Men vi slår oss inte till ro, utan vi tar till oss av det som Paulus sedan säger: ”Vi [bönfaller] er också om att inte förfela syftet med att ni har tagit emot Guds oförtjänta omtanke.” (2 Kor. 6:1) Syftet med Guds oförtjänta omtanke är att försona ”en värld” med sig själv genom Kristus. (2 Kor. 5:19)

14. Vilken positiv utveckling kan vi se i många länder?

¹⁴ De flesta människor är förblindade av Satan och är fortfarande avlägsnade från Gud och okunniga om syftet med hans oförtjänta omtanke. (2 Kor. 4:3, 4; 1 Joh. 5:19) Men de allt sämre världsförhållandena har gjort att många vill lyssna när de får reda på att orsaken till ondskan och lidandet är att mänskligheten är avlägsnad från Gud. Även i länder där de flesta har varit likgiltiga för vårt predikoarbete är det många som nu tar emot de goda nyheterna och anstränger sig för att bli försonade med Gud. Inser vi att det nu är hög tid för oss att ännu mer nitiskt föra ut budskapet: ”Bli försonade med Gud”?

15. Varför predikar vi inte bara ett må bra-budskap?

¹⁵ Vår uppgift är inte bara att berätta för människor att de kan få hjälp med alla sina problem och må bättre om de vänder sig till Gud. Det är detta många söker när de går till kyrkan, och kyrkorna är inte sena att utnyttja det. (2 Tim. 4:3, 4) Det är inte det som är målet med vår tjänst. De goda nyheter vi predikar är att Jehova i sin kärlek villigt förlåter våra överträdelser genom Kristus. Människor kan alltså närma sig Gud och försonas med honom. (Rom. 5:10; 8:32) Men ”den särskilt välbehagliga tiden” närmar sig snabbt sitt slut.

”Var brinnande i anden”

16. Varför kunde Paulus vara så modig och nitisk?

¹⁶ Hur kan vi då utveckla och bevara vår nitälskan för sann tillbedjan? Några kan vara blyga och tystlåtna och kan ha svårt för att vara öppna och utåtriktade. Men det är bra att tänka på att nitälskan inte handlar om en känsla man bara visar upp, inte heller beror det på ens personlighet. Paulus slog fast vad som krävs när han uppmanade sina medkristna: ”Var brinnande i anden.” (Rom. 12:11) Det var Jehovas ande som hjälpte apostlarna att vara modiga och uthålliga i predikoarbetet. Under de mer än 30 år som gick från det att Paulus blev kallad av Jesus till dess att han sattes i fängelse och led martyrdöden i Rom svalnade aldrig hans nitälskan. Han litade alltid på Gud, som genom sin ande gav honom den styrka han behövde. ”Allt har jag styrka till genom honom som ger mig kraft”, sade han. (Fil. 4:13) Vi kan verkligen ha nytta av hans exempel!

17. Hur kan vi vara ”brinnande i anden”?

¹⁷ Ordet för ”brinnande” betyder ordagrant ”kokande”. (Kingdom Interlinear) För att hålla vatten kokande behöver man hela tiden tillföra värme. På motsvarande sätt behöver vi ett ständigt flöde av Guds ande för att vara ”brinnande i anden”. Det får vi genom att dra nytta av allt det Jehova gör för att stärka oss andligen. Det betyder att vi tar vår tillbedjan i familjen och församlingen på allvar, dvs. vi har regelbundna vanor när det gäller att be, gå på möten och studera enskilt och som familj. Det kommer att ge oss det ”bränsle” vi behöver för att vi ska kunna hålla oss ”kokande”, dvs. ”brinnande i anden”. (Läs Apostlagärningarna 4:20; 18:25.)

18. Vad bör vi som överlämnade kristna vara inriktade på?

¹⁸ Den som är hängiven är helt inriktad på ett mål och distraheras inte så lätt eller tappar modet längs vägen. Som överlämnade kristna är vårt mål att göra det som Jehova vill att vi ska göra, precis som Jesus gjorde. (Hebr. 10:7) Nu är det Jehovas vilja att så många som möjligt ska försonas med honom. Vi vill därför efterlikna Jesus och Paulus och göra vårt bästa för att nitiskt utföra detta viktiga, ja brådskande, uppdrag.

Minns du?

• Vilket arbete anförtroddes Paulus och andra smorda kristna?

• Hur har den smorda kvarlevan tagit vara på ”den särskilt välbehagliga tiden”?

• Hur kan vi vara ”brinnande i anden”?

[Bild på sidan 12]

Paulus glömde aldrig det som hände på vägen till Damaskus.