”Sök friden och jaga efter den”
”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (ROMARNA 12:18)
1, 2. Nämn några skäl till att människor inte kan skapa bestående fred.
TÄNK dig ett hus med dålig grund, ruttna bjälkar och bågnande tak. Skulle du vilja flytta in i ett sådant hus och göra det till ditt hem? Knappast. Inte ens om man gav huset en strykning med målarfärg skulle man kunna dölja det faktum att det är fallfärdigt. Förr eller senare skulle det antagligen rasa samman.
2 Den fred som skulle kunna uppnås i den här världen är lik det där huset. Den är byggd på en dålig grund, nämligen löften och strategier från jordemänniskan, ”hos vilken ingen räddning finns”. (Psalm 146:3) Historien är fylld av konflikter mellan nationer, stammar och etniska grupper. Det är sant att det har förekommit korta perioder av fred, men vad för slags fred? Om två nationer är i krig med varandra och man sedan förklarar fred för att den ena nationen är besegrad eller för att båda inser att de inte har något att vinna på att kriga längre, vad är det för slags fred? Det hat, den misstro och den avundsjuka som utlöste kriget finns fortfarande kvar. En fred som bara är som en strykning av målarfärg över fientligheterna är ingen bestående fred. (Hesekiel 13:10)
3. Varför skiljer sig den fred och frid som Guds folk har från fred som människor åstadkommer?
3 Men det finns verklig fred och frid i den här krigshärjade världen. Var någonstans? Bland Jesu Kristi efterföljare, de sanna kristna, som följer Jesu ord och strävar efter att efterlikna honom. (1 Korinthierna 11:1; 1 Petrus 2:21) Den fred och frid som råder bland sanna kristna av olika folkslag, samhällsställningar och nationaliteter är äkta, därför att den härrör från det fredliga förhållande de har till Gud, ett förhållande som är grundat på deras tro på Jesu Kristi lösenoffer. Deras frid är en gåva från Gud och inte något som människor har åstadkommit. (Romarna 15:33; Efesierna 6:23, 24) Den är ett resultat av att de underordnar sig ”Fredsfursten”, Jesus Kristus, och tillber Jehova, ”kärlekens och fridens Gud”. (Jesaja 9:6; 2 Korinthierna 13:11)
4. Hur ”jagar” en kristen efter ”friden”?
4 Ofullkomliga människor får inte automatiskt frid. Därför sade Petrus att en kristen skulle ”söka friden och jaga efter den”. (1 Petrus 3:11) Hur kan vi göra det? En forntida profetia pekar på svaret. Genom Jesaja sade Jehova: ”Alla dina söner kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners frid kommer att vara överflödande.” (Jesaja 54:13; Filipperna 4:9) Ja, de som rättar sig efter Jehovas undervisning får sann frid. Och frid är, tillsammans med ”kärlek, glädje, ... långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”, en frukt av Guds heliga ande. (Galaterna 5:22, 23) Människor som är kärlekslösa, glädjelösa, otåliga, ovänliga, onda, otrogna, våldsbenägna eller utan självbehärskning kan inte ha frid.
”Håll frid med alla människor”
5, 6. a) Vad är skillnaden mellan att vara fridsam och att vara en som stiftar fred? b) Med vilka söker de kristna stifta fred?
5 Frid har definierats som ett tillstånd av ”lugn, stillhet, ro, harmoni”. En sådan definition kan täcka många situationer där det inte råder stridigheter eller missämja. Ja, även en död person är i ett tillstånd där det inte råder stridigheter eller missämja! Men för att ha sann frid måste man vara mer än bara fridsam. I sin bergspredikan sade Jesus: ”Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matteus 5:9) Jesus talade här om dem som längre fram skulle få möjlighet att bli andliga söner till Gud och få odödligt liv i himlen. (Johannes 1:12; Romarna 8:14–17) Och till slut kommer även trogna människor som inte har hoppet om liv i himlen att få ”Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Det är endast ”de som stiftar fred” som kan ha ett sådant hopp. Det är ofta skillnad mellan att vara fridsam och att vara en ”som stiftar fred”. Att vara en som stiftar fred i den bibliska meningen innebär att aktivt främja freden och att ibland skapa fred där den tidigare har saknats.
6 Begrunda med detta i tankarna aposteln Paulus råd till de kristna i Rom: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) Paulus sade inte bara till dem att de skulle vara lugna, även om det skulle vara till hjälp, utan han uppmuntrade dem att skapa fred. Med vilka? Med ”alla människor”, dvs. med familjemedlemmar och medkristna och även med dem som inte delade deras tro. Han uppmuntrade dem att ”så långt det berodde” på dem skapa fred med andra. Nej, han menade inte att de skulle göra avkall på sin tro för fridens skull. Men de skulle närma sig andra i en fridsam anda och inte reta upp dem i onödan. De kristna skulle handla så mot människor både inom och utanför den kristna församlingen. (Galaterna 6:10) I enlighet med detta skrev Paulus: ”Jaga alltid efter det som är gott för er inbördes och för alla andra.” (1 Thessalonikerna 5:15)
7, 8. Hur och varför stiftar de kristna fred med dem som inte delar deras tro?
7 Hur kan vi stifta fred med dem som inte delar vår tro och som kanske motstår oss? Först och främst genom att inte visa en överlägsen attityd. Det skulle till exempel knappast vara att stifta fred att använda nedsättande uttryck om vissa personer. Jehova har visat hur han dömer organisationer och klasser av människor, men vi har inte rätt att tala om någon enskild som om denne redan vore fördömd. Vi kan faktiskt inte döma andra, inte ens våra motståndare. Paulus uppmanade Titus att påminna de kristna på Kreta om hur de skulle uppträda mot mänskliga myndigheter och att de inte skulle ”bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:1, 2)
8 Att vi stiftar fred med dem som inte delar vår tro bidrar till att vi rekommenderar sanningen för dem. Vi uppodlar naturligtvis inte vänskapsförhållanden som ”fördärvar nyttiga vanor”. (1 Korinthierna 15:33) Men vi kan vara artiga, och vi bör alltid behandla människor med respekt och mänsklig omtanke. Petrus skrev: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” (1 Petrus 2:12)
Att stifta fred i tjänsten
9, 10. Hur var Paulus ett föredöme i fråga om att handla på ett fredsstiftande sätt mot icke troende?
9 De kristna under det första århundradet var kända för sin frimodighet. De vattnade inte ur sitt budskap, och när de mötte motstånd var de beslutna att lyda Gud såsom härskare mer än människor. (Apostlagärningarna 4:29; 5:29) Men de förväxlade inte frimodighet med ohövlighet. Tänk på hur Paulus talade till kung Herodes Agrippa II, när han försvarade sin tro inför denne, som levde i ett incestförhållande med sin syster, Berenike. Paulus började inte med att hålla någon moralpredikan för Agrippa, utan han betonade i stället sådant som de var överens om och sade erkännande att Agrippa var en verklig kännare av judiska sedvänjor och trodde på profeterna. (Apostlagärningarna 26:2, 3, 27)
10 Smickrade Paulus inställsamt den man som kunde bevilja honom frihet? Nej. Paulus följde i stället sitt eget råd och talade sanning. Allt det han sade till Herodes Agrippa var sant. (Efesierna 4:15) Men Paulus var en fredsstiftare och visste hur han skulle bli ”allt” ”för alla slags människor”. (1 Korinthierna 9:22) Hans mål var att försvara sin rätt att predika om Jesus. Som en god lärare började han med att nämna sådant som han och Agrippa var överens om. På så sätt hjälpte Paulus denne omoraliske kung att få en bättre uppfattning om kristendomen. (Apostlagärningarna 26:28–31)
11. Hur kan vi vara fredsstiftare i vår tjänst?
11 Hur kan vi vara fredsstiftare i vår tjänst? I likhet med Paulus bör vi undvika dispyter. Det är sant att vi ibland måste tala Guds ord ”oförskräckt” och frimodigt försvara vår tro. (Filipperna 1:14) Men vårt främsta syfte är i de flesta fall att predika de goda nyheterna. (Matteus 24:14) När någon fattar sanningen om Guds uppsåt, kan han börja överge falska religiösa uppfattningar och rena sig från orena vanor. Därför är det bra att i största möjliga utsträckning betona sådant som kan tilltala dem som lyssnar till oss och börja med sådant som vi är överens om. Det skulle motverka sitt syfte att reta upp någon som kanske hade lyssnat på vårt budskap, om vi hade närmat oss honom på ett taktfullt sätt. (2 Korinthierna 6:3)
Fredsstiftare i familjen
12. Hur kan vi vara fredsstiftare i familjen?
12 Paulus sade att de som gifter sig ”kommer att ha vedermöda i köttet”. (1 Korinthierna 7:28) Det kommer att uppstå olika problem. Ett gift par kan exempelvis ha meningsskiljaktigheter emellanåt. Hur bör man hantera sådant? På ett fridsamt sätt. En fredsstiftare kommer att sträva efter att hindra en konflikt från att förvärras. Hur då? Först och främst genom att vakta sin tunga. Om denna lilla lem används till att komma med sarkastiska och förolämpande uttalanden, kan den verkligen bli ”oregerlig och skadlig” och ”full av dödsbringande gift”. (Jakob 3:8) En fredsstiftare använder sin tunga till att bygga upp och inte till att bryta ner. (Ordspråken 12:18)
13, 14. Hur kan vi bevara friden när vi felar i vårt tal eller när känslorna svallar?
13 Eftersom vi är ofullkomliga, säger vi alla ibland sådant som vi sedan ångrar. Om detta händer, var då snar att söka gottgöra det och stifta frid. (Ordspråken 19:11; Kolosserna 3:13) Undvik att fastna i ”debatter om ord” och ”häftiga dispyter om struntsaker”. (1 Timoteus 6:4, 5) Försök i stället se under ytan och förstå hur din äktenskapspartner känner det. Betala inte tillbaka med samma mynt, om du blir föremål för hårda ord. Kom ihåg att ”när ett svar är milt, avvänder det raseri”. (Ordspråken 15:1)
14 Ibland kan man behöva tänka på rådet i Ordspråken 17:14: ”Innan grälet har brutit ut – dra dig tillbaka.” Försök att betrakta det hela objektivt. När känslorna har lagt sig, kan ni antagligen lösa problemet på ett fredligt sätt. Ibland kan det vara förståndigt att be en mogen kristen tillsyningsman om hjälp. Sådana erfarna män som visar empati kan vara en vederkvickande hjälp när friden i äktenskapet hotas. (Jesaja 32:1, 2)
Fredsstiftare i församlingen
15. Vilken dålig anda hade enligt Jakob utvecklats bland vissa kristna, och varför är den andan ”jordisk”, ”djurisk” och ”demonisk”?
15 Tyvärr visade några kristna under det första århundradet en anda av svartsjuka och stridslystnad, raka motsatsen till frid. Jakob sade: ”Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska. Ty där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” (Jakob 3:14–16) Några tror att det grekiska ord som översatts med ”stridslystnad” har att göra med självisk ärelystnad, ett manipulerande efter en viss ställning. Det är av goda skäl som Jakob betecknar stridslystnad som ”jordisk, djurisk, demonisk”. Det har i alla tider funnits härskare som har handlat stridslystet och som har kämpat mot varandra som vilda djur. Stridslystnad är verkligen ”jordisk” och ”djurisk”. Den är också ”demonisk”. Den förste som visade detta lömska drag var den makthungrige ängel som satte sig upp mot Jehova Gud och blev Satan, demonernas härskare.
16. Hur visade somliga kristna under det första århundradet en anda som liknade Satans?
16 Jakob uppmanade de kristna att inte utveckla en stridslysten anda, eftersom den motverkar friden. Han skrev: ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er? Stammar de inte härifrån: från era begär efter sinnlig njutning som för krig i era lemmar?” (Jakob 4:1) ”Begär efter sinnlig njutning” kan här åsyfta ett lystet begär efter materiella ting eller ett begär efter en framskjuten ställning eller efter makt och inflytande. I stället för att vara som ”en av de mindre”, som Jesus hade sagt att hans efterföljare skulle vara, ville somliga i församlingen av allt att döma lysa i likhet med Satan. (Lukas 9:48) En sådan anda kan beröva en församling dess frid.
17. Hur kan de kristna bli fredsstiftare i församlingen?
17 Vi måste också motstå benägenheten till materialism, svartsjuka eller fåfäng ärelystnad. Om vi är verkliga fredsstiftare, kommer vi inte att känna oss hotade om några i församlingen i vissa avseenden är duktigare än vi, och inte heller kommer vi att ifrågasätta deras motiv och därigenom misskreditera dem i andras ögon. Om vi har någon speciell förmåga, kommer vi inte att använda den för att få oss att framstå som bättre än andra, som om vi vill mena att församlingen blomstrar bara på grund av vår skicklighet och vårt kunnande. En sådan anda skulle skapa söndring och inte frid. De som stiftar fred briljerar inte med sina förmågor, utan använder dem med blygsamhet för att betjäna sina bröder och ära Jehova. De inser att det i slutändan är kärlek och inte förmågor som kännetecknar en sann kristen. (Johannes 13:35; 1 Korinthierna 13:1–3)
”Frid som dina tillsyningsmän”
18. Hur främjar äldste friden bland sig?
18 Församlingens äldste tar ledningen i fråga om att vara fredsstiftare. Jehova förutsade om sitt folk: ”Jag skall insätta frid som dina tillsyningsmän och rättfärdighet som dina arbetsledare.” (Jesaja 60:17) I överensstämmelse med dessa profetiska ord anstränger sig de som tjänar som kristna äldste för att främja friden bland sig själva och hjorden. Äldste kan hålla frid med varandra genom att visa prov på ”visheten från ovan”, som är fridsam och resonlig. (Jakob 3:17) Genom att de äldste i en församling har olika bakgrund och erfarenhet i livet kan de ibland ha olika uppfattningar. Innebär detta att de saknar frid? Inte om situationen hanteras på rätt sätt. De som stiftar fred uttrycker blygsamt sina tankar och lyssnar sedan respektfullt på andras. I stället för att söka få sin vilja igenom kommer en fredsstiftare att under bön begrunda sin broders synpunkt. Såvida det inte är i strid med någon biblisk princip, finns det vanligtvis rum för olika synpunkter. Om man stiftar fred insisterar man inte på att få sin egen vilja igenom, utan böjer sig för andras uppfattningar och stöder majoritetens beslut. Genom att handla så visar man att man är resonlig. (1 Timoteus 3:2, 3) Erfarna tillsyningsmän vet att det är viktigare att bevara friden än att få sin vilja igenom.
19. Hur handlar äldste som fredsstiftare i församlingen?
19 De äldste främjar friden med medlemmarna i hjorden genom att stödja dem och genom att inte vara överdrivet kritiska mot det de gör. Det är sant att somliga ibland kan behöva bli förda till rätta. (Galaterna 6:1) Men en kristen tillsyningsmans uppgift är inte i första hand att tillrättavisa. Han ger ofta beröm. Kärleksfulla äldste vinnlägger sig om att se det goda hos andra. Tillsyningsmän uppskattar sina medkristnas hårda arbete, och de litar på att deras medtroende gör sitt bästa. (2 Korinthierna 2:3, 4)
20. Hur är det till nytta för församlingen om alla är fredsstiftare?
20 Vi vinnlägger oss därför om att stifta fred och arbeta för frid i familjen, i församlingen och när vi har att göra med dem som inte delar vår tro. Om vi går in för att odla frid, kommer vi att bidra till lyckan i församlingen. Samtidigt kommer vi att skyddas och stärkas på många sätt, som vi skall se i följande artikel.
Minns du?
• Vad innebär det att stifta fred?
• Hur kan vi stifta fred, när vi har att göra med personer som inte är vittnen?
• Hur kan vi uppodla frid i familjen?
• Hur kan äldste främja friden i församlingen?
[Bild på sidan 9]
Fredsstiftare undviker en överlägsen anda
[Bilder på sidan 10]
De kristna är fredsstiftare i tjänsten, i hemmet och i församlingen