De gjorde Jehovas vilja

En förutseende kvinna avvärjer katastrof

EN FÖRSTÅNDIG kvinna som var gift med en odugling till man — så var det när det gällde Abigajil och Nabal. Abigajil hade ”gott omdöme och vacker gestalt”. Nabal däremot var ”hård och usel i sina gärningar”. (1 Samuelsboken 25:3) Den serie händelser som utspelades och som inbegrep detta omaka par har fått deras namn för beständigt inskrivna i den bibliska historien. Låt oss se på vilket sätt.

Välvillig handling tas för given

Det var på 1000-talet f.v.t., och David hade blivit smord till att vara Israels framtida kung, men i stället för att regera var han på flykt. Saul, som var den regerande kungen, hade föresatt sig att ta livet av honom. David var därför tvungen att leva som flykting. Han och hans 600 män fann till sist sin tillflykt i Parans vildmark, som låg söder om Juda åt Sinais vildmark till. — 1 Samuelsboken 23:13; 25:1.

När de var där, träffade de på herdar som var i tjänst hos en man som hette Nabal. Den här förmögne avkomlingen av Kaleb ägde 3.000 får och 1.000 getter, och hans får blev klippta i Karmel, en stad som låg söder om Hebron och möjligen bara omkring fyra mil från Paran.a David och hans män hjälpte Nabals herdar att skydda sina hjordar mot tjuvar som strövade omkring i vildmarken. — 1 Samuelsboken 25:14–16.

I Karmel hade man under tiden börjat fårklippningen. Det var en tid av glädje precis som skördetiden var för jordbrukaren. Det var också en tid för stor frikostighet, då fårägarna skulle ge lön till dem som hade arbetat för dem. Det var därför inte förmätet av David att sända tio män till staden Karmel för att be Nabal om livsmedel som ersättning för den tjänst de hade utfört till nytta för hans hjordar. — 1 Samuelsboken 25:4–9.

Nabal visade sig allt annat än frikostig. ”Vem är David ...?” sade han hånfullt. Sedan antydde han att David och hans män bara var förrymda tjänare och ställde frågan: ”Måste jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt slaktkött, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och ge det åt män om vilka jag inte ens vet varifrån de är?” När David fick höra detta, sade han till sina män: ”Spänn på er, var och en sitt svärd!” Omkring 400 män gjorde sig beredda för strid. — 1 Samuelsboken 25:10–13.

Abigajils goda omdöme

Nabals hustru, Abigajil, fick veta hur oförskämd han hade varit. Det här var kanske inte första gången hon hade varit tvungen att medla och agera fredsstiftare för Nabal. Abigajil ingrep i alla fall omedelbart. Utan att säga något till Nabal samlade hon ihop proviant — bland annat fem får och en stor mängd livsmedel — och begav sig i väg för att möta David i vildmarken. — 1 Samuelsboken 25:18–20.

När Abigajil fick se David, föll hon genast ner inför honom. ”Må min herre inte fästa sitt hjärta vid den här oduglingen till man, Nabal”, vädjade hon till honom. ”Vad den här välsignelsegåvan angår, som din tjänarinna har tagit med till min herre, skall den ges åt de unga män som vandrar i min herres fotspår.” Hon tillade: ”Må inte detta [förhållandet till Nabal] för dig bli en orsak att vackla eller en sten att snava på för min herres hjärta.” Det hebreiska ord som här översatts med ”vackla” för tanken till samvetskval. Abigajil varnade alltså David för att göra något förhastat som han senare skulle få ångra. — 1 Samuelsboken 25:23–31.

David lyssnade till Abigajil. ”Välsignat vare ditt förnuft, och välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att komma i blodskuld”, sade han till henne. ”Om du inte hade skyndat dig för att du skulle komma mig till mötes, så skulle det för Nabal sannerligen inte ha blivit kvar till morgonljuset någon som urinerar mot en vägg.”b — 1 Samuelsboken 25:32–34.

Lärdomar för oss

Den här bibliska skildringen visar att det inte alls är fel av en gudfruktig kvinna att ta lämpliga initiativ om det behövs. Abigajil handlade emot sin man Nabals vilja, men Bibeln klandrar henne inte för det. Den berömmer henne tvärtom som en kvinna med gott omdöme och förnuft. Abigajil räddade många liv genom att i den här kritiska situationen visa företagsamhet.

Även om en hustru vanligtvis skall visa att hon har en anda av gudaktigt underordnande, kan hon med all rätt ha en annan mening än sin man när rätta principer står på spel. Hon bör naturligtvis anstränga sig för att bevara en ”stilla och mild ande”, och det bör inte vara på grund av illvilja, stolthet eller upproriskhet som hon handlar oberoende. (1 Petrus 3:4) Men en gudfruktig hustru skall inte känna sig tvingad att göra något som hon vet är mycket oförståndigt eller som innebär ett brott mot bibliska principer. Berättelsen om Abigajil förser oss verkligen med ett hållbart argument mot dem som framhåller att Bibeln bara framställer kvinnor som slavar.

Den här skildringen ger oss också undervisning om självbehärskning. David visade emellanåt i allra högsta grad den här egenskapen. Han vägrade till exempel att döda den hämndlystne kung Saul, även om han hade åtskilliga tillfällen att göra det och Sauls död skulle ha gett David lugn och ro. (1 Samuelsboken 24:2–7) När Nabal avvisade honom med förolämpningar, blev David däremot överrumplad och svor att han skulle ta hämnd. Det här är en tydlig varning till kristna, som anstränger sig för att inte ”återgälda ... [någon] med ont för ont”. De bör under alla förhållanden följa Paulus’ råd: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden.” — Romarna 12:17–19.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

Abigajil kommer med gåvor till David