Uppskattning av våra bröder
”Med oskrymtad broderlig kärlek [”tillgivenhet” enligt 1984 års engelska upplaga av NW] ..., så älska varandra intensivt av hjärtat.” — 1 PETRUS 1:22.
1. Vad har övertygat många människor om att Jehovas vittnen utövar sann kristendom?
KÄRLEK är den sanna kristendomens kännemärke. Under den sista måltid som Jesus åt tillsammans med sina apostlar betonade han detta och förklarade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) För många var det först när de var med vid ett möte i Rikets sal eller for till en större sammankomst som de blev övertygade om att Jehovas vittnen utövar sann kristendom. Där iakttog de kärlek i verksamhet, och genom detta visste de att de var bland Kristi sanna lärjungar.
2. Vad sade aposteln Paulus om kristendomens igenkänningstecken, kärlek?
2 Vi gläder oss alla över att detta den sanna kristendomens igenkänningstecken kan ses bland Jehovas folk i våra dagar. Men precis som de första kristna inser vi att vi ständigt bör söka ytterligare sätt att visa uppskattning av våra bröder. Så här skrev Paulus till församlingen i Tessalonika: ”Må Herren komma er att tillväxa, ja, få er att överflöda, i kärlek till varandra.” (1 Tessalonikerna 3:12) Hur kan vi tillväxa i vår kärlek till varandra?
Kärlek och broderlig tillgivenhet
3. Vad sade aposteln Petrus var nödvändigt för de kristna, förutom att leva ett rent liv?
3 I ett allmänt brev riktat till de kristna församlingarna i Mindre Asien skrev Petrus följande: ”Då ni nu har renat era själar [eller: liv] genom lydnad för sanningen, med oskrymtad broderlig kärlek [fi·la·del- fí·a, ”tillgivenhet”, enligt 1984 års engelska upplaga av NW] som följd, så älska [a·ga- pá·ō] varandra intensivt av hjärtat.” (1 Petrus 1:22) Petrus visar att det inte räcker med att rena sitt liv. Vår lydnad för sanningen, inbegripet det nya budet, bör leda till att vi hyser oskrymtad broderlig tillgivenhet för och intensiv kärlek till varandra.
4. Vilka frågor bör vi ställa, och vad sade Jesus i detta sammanhang?
4 Är vi benägna att visa kärlek till och uppskattning av enbart de bröder som vi tycker om? Har vi en benägenhet att vara generösa mot dessa och sluta till ögonen för deras tillkortakommanden, medan vi är snabba att lägga märke till felen och bristerna hos dem som vi inte känner någon naturlig samhörighet med? Jesus sade: ”Om ni älskar [form av a·ga·pá·ō] dem som älskar er, vilken lön har ni då? Är det inte också det som uppbördsmännen gör?” — Matteus 5:46.
5. Hur skiljer en bibelkännare mellan det grekiska ord som betyder ”kärlek” och det som betyder ”tillgivenhet”?
5 I sin bok New Testament Words gör professor William Barclay följande kommentarer om det grekiska ord som översatts med ”tillgivenhet” och det som återgetts med ”kärlek”: ”Det finns en underbar värme omkring dessa ord [fi·lí·a, som betyder ”tillgivenhet”, och det besläktade verbet fi·lé·ō]. De betyder att betrakta någon med tillgiven aktning. ... De allra vanligaste orden för kärlek i N[ya] T[estamentet] är substantivet agapē och verbet agapan. ... Philia [Filía] var ett underbart ord, och det var absolut ett ord med värme och förtrolighet och tillgivenhet. ... Agapē har att göra med sinnet: det är inte bara en känsla som uppstår självmant i vårt hjärta; det är en princip efter vilken vi medvetet lever. Agapē har i högsta grad att göra med viljan. Den är en seger och en prestation. Det har aldrig fallit sig naturligt för någon att älska sina fiender. Att älska sina fiender är en seger över våra naturliga böjelser och känslor. Denna agapē ... är faktiskt förmågan att älska det som är föga tilltalande, att älska människor som vi inte tycker om.”
6. a) Vilka rannsakande frågor bör vi ställa oss själva? b) Varför kan vi inte enligt Petrus begränsa vår broderliga tillgivenhet till dem som vi utan vidare känner oss dragna till?
6 Är vi, under förevändning att bibeln ger rum för att man hyser varmare känslor för vissa bröder än för andra, böjda att bortförklara våra känslor? (Johannes 19:26; 20:2) Tror vi att vi kan uttrycka en kylig, förnuftsmässig ”kärlek” till somliga, därför att vi måste, medan vi reserverar varm, broderlig tillgivenhet för dem som vi känner oss dragna till? I så fall har vi inte fattat poängen i Petrus’ uppmaning. Då har vi inte tillräckligt renat våra själar genom lydnad för sanningen, eftersom Petrus säger: ”Nu när ni genom lydnad för sanningen har renat era själar tills ni känner uppriktig tillgivenhet för era broderkristna, älska varandra helhjärtat med all er styrka.” — 1 Petrus 1:22, The New English Bible.
Oskrymtad broderlig tillgivenhet
7, 8. Vad är ursprunget till det ord som översatts med ”oskrymtad”, och varför använde Petrus detta uttryck?
7 Aposteln Petrus går ännu längre. Han säger att vår broderliga tillgivenhet måste vara oskrymtad. Det ord som här har översatts med ”oskrymtad” kommer från den negativa formen av ett grekiskt ord som användes om skådespelare, vilka talade med ansiktet täckt av en mask. Detta gjorde det möjligt för dem att gestalta flera olika roller under en föreställning. Ordet kom då att få en bildlig innebörd av hyckleri, förställning eller falskt sken.
8 Hur känner vi i djupet av vårt hjärta för somliga bröder och systrar i församlingen? Hälsar vi på dem vid mötena med ett ansträngt leende och tittar sedan snabbt bort eller går vidare? Eller ännu värre — försöker vi undvika att alls behöva hälsa på dem? Vad kan man i så fall säga om vår ”lydnad för sanningen”, som skulle ha renat våra själar ända därhän att vi känner uppriktig tillgivenhet för våra medkristna? Genom att använda ordet ”oskrymtad” säger Petrus att vår tillgivenhet för våra bröder inte får anläggas bara för syns skull. Den måste vara uppriktig, innerlig.
”Intensivt av hjärtat”
9, 10. Vad menade Petrus, när han sade att vi bör älska varandra ”intensivt” eller ”på ett utsträckt sätt”?
9 Petrus tillägger: ”Älska varandra intensivt [ordagrant: ”på ett utsträckt sätt”] av hjärtat.” Det kräver ingen utsträckning av hjärtat att visa kärlek mot dem som det faller sig naturligt för oss att tycka om och som besvarar våra känslor. Men Petrus säger till oss att älska varandra ”på ett utsträckt sätt”. När a·gá·pē-kärleken uttrycks bland de kristna, är den inte bara en intellektuell och förnuftsmässig kärlek, en sådan som vi skulle ha till våra fiender. (Matteus 5:44) Det är en intensiv kärlek, och den kräver ansträngning. Den innebär att vi sträcker ut vårt hjärta och att vi vidgar det, så att det kan innesluta människor som vi normalt sett inte skulle känna oss dragna till.
10 I sin bok Linguistic Key to the Greek New Testament ger Fritz Rienecker följande kommentar om det ord som översatts med ”intensivt” eller ”på ett utsträckt sätt” i 1 Petrus 1:22. Han skriver: ”Den grundläggande tanken är allvar, iver (att inte göra en sak försiktigt ..., utan så att säga m[ed] utspänning) (Hort).” Att spänna ut betyder bland annat att ”sträcka så mycket det går”. Att vi älskar varandra intensivt av hjärtat betyder därför att vi anstränger oss till det yttersta i vår strävan att ha broderlig tillgivenhet för alla våra kristna kamrater. Har vissa bröder och systrar trångt om utrymme i vår ömma tillgivenhet? I så fall bör vi vidga oss.
”Vidga er”
11, 12. a) Vilket råd gav aposteln Paulus de kristna i Korint? b) Hur var Paulus ett gott föredöme i detta hänseende?
11 Aposteln Paulus insåg av allt att döma behovet av detta för församlingen i Korint. Han skrev följande till de kristna där: ”Vår mun har öppnat sig för er, korintier, vårt hjärta har vidgat sig. Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet. Därför, som en gottgörelse i gengäld — jag talar såsom till barn — vidga er, också ni.” — 2 Korintierna 6:11—13.
12 Hur kan vi då vidga vårt hjärta till att innesluta alla våra bröder och systrar? Paulus var ett fint föredöme i detta hänseende. Han sökte tydligtvis efter det bästa hos sina bröder, och han kom inte ihåg dem för deras fel och brister, utan för deras goda egenskaper. Det avslutande kapitlet i hans brev till de kristna i Rom belyser detta. Låt oss undersöka Romarna, kapitel 16, och se hur det återspeglar Paulus’ positiva inställning till sina bröder och systrar.
Innerlig uppskattning
13. Hur uttryckte Paulus sin uppskattning av Febe, och varför det?
13 Paulus skrev sitt brev till romarna från Korint omkring år 56 v.t. under sin tredje missionsresa. Han anförtrodde antagligen manuskriptet åt en kristen kvinna som hette Febe, som tillhörde den närliggande församlingen i Kenkrea och som skulle resa till Rom. (Läs vers 1, 2.) Lägg märke till hur hjärtligt han anbefaller henne åt bröderna i Rom. På ett eller annat sätt hade hon, kanske under deras resor via den livliga hamnstaden Kenkrea, försvarat många kristna, däribland Paulus. Eftersom Febe, precis som alla andra människor, var en ofullkomlig syndare, hade hon utan tvivel sina brister. Men i stället för att varna församlingen i Rom för Febes ofullkomligheter gav Paulus dem anvisningar om att ”välkomna henne i Herren på ett sätt som” var ”värdigt de heliga”. Vilken fin, positiv inställning!
14. Vilka vänliga ord sade Paulus om Priska och Akvila?
14 Från vers 3 till och med vers 15 sänder Paulus hälsningar till över 20 kristna som nämns vid namn och till många andra som nämns individuellt eller kollektivt. (Läs vers 3, 4.) Kan du känna den broderliga tillgivenhet som Paulus kände för Priska (eller: Priscilla; jämför Apostlagärningarna 18:2) och Akvila? Detta par hade utsatt sig för faror för Paulus’ skull. Nu hälsade han dessa medarbetare med tacksamhet, och på de icke-judiska församlingarnas vägnar tackade han dem. Hur uppmuntrade måste inte Priscilla och Akvila ha blivit av dessa hjärtliga hälsningar!
15. Hur visade Paulus sin generositet och ödmjukhet, när han hälsade till Andronikus och Junias?
15 Paulus blev antagligen en hängiven kristen inom ett par år efter Kristi död. Då han skrev brevet till romarna, hade han under många år använts av Kristus som en framträdande apostel till nationerna. (Apostlagärningarna 9:15; Romarna 1:1; 11:13) Men lägg märke till hans frikostighet och ödmjukhet. (Läs vers 7.) Han hälsade Andronikus och Junias som ”bemärkta män bland apostlarna [utsända]” och medgav att de hade tjänat Kristus längre än vad han hade gjort. Inte ett spår av småskuren avundsjuka där inte!
16. a) I vilka kärleksfulla ordalag talade Paulus om andra kristna som bodde i Rom? b) Varför kan vi vara övertygade om att dessa hälsningar var exempel på oskrymtad broderlig tillgivenhet?
16 Vi vet lite eller ingenting om sådana tidiga kristna som Epenetus, Ampliatus och Stakys. (Läs vers 5, 8, 9.) Men bara genom det sätt varpå Paulus hälsade till dem alla tre kan vi vara övertygade om att de var trogna. De hade så vunnit Paulus’ tillgivenhet att han kallade var och en av dem för ”min älskade”. Paulus hade också vänliga ord för Apelles och Rufus, och han omnämnde Apelles som ”den godkände i Kristus” och Rufus som ”den utvalde i Herren”. (Läs vers 10, 13.) Vilka fina komplimanger till dessa båda kristna! Och med tanke på Paulus’ rättframhet kan vi vara övertygade om att de inte bara var en formalitet. (Jämför 2 Korintierna 10:18.) Och inom parentes kan nämnas att Paulus inte glömde att hälsa till Rufus’ mor.
17. Hur gav Paulus uttryck åt djup uppskattning av sina systrar?
17 Detta för oss fram till Paulus’ uppskattning av sina systrar. Förutom Rufus’ mor nämnde Paulus inte mindre än sex andra kristna kvinnor. Vi har redan sett hur vänligt han talade om Febe och Priska. Men lägg märke till med vilken varm broderlig tillgivenhet som han hälsade till Maria, Tryfena, Tryfosa och Persis. (Läs vers 6, 12.) Man kan känna hur starkt han kände för dessa strängt arbetande systrar, som ”många gånger” hade ”arbetat hårt” för sina bröder. Hur uppbyggande är det inte att se hur innerligt Paulus uppskattade sina bröder och systrar, trots deras ofullkomligheter!
Inte misstänksamma mot våra bröders motiv
18. Hur kan vi bemöda oss om att efterlikna Paulus, men vad kan vara nödvändigt?
18 Varför inte efterlikna Paulus och försöka finna något gott att säga om varje broder och syster i församlingen? När det gäller somliga är detta inte alls svårt. Men när det gäller andra kanske du kan behöva söka lite. Varför inte försöka tillbringa lite tid tillsammans med dem för att lära känna dem bättre? Du kommer säkert att upptäcka goda sidor hos dem och, vem vet — de kanske kan komma att uppskatta dig mer än i det flydda?
19. Varför bör vi inte misstänka våra bröders motiv, och hur är Jehova ett fint föredöme i fråga om kärlek?
19 Vi bör inte misstänka våra bröders motiv. De älskar alla Jehova, annars skulle de inte ha överlämnat sitt liv åt honom. Och vad finns det som skyddar dem mot att gå tillbaka till världen och följa dess slappa stil? Det är deras kärlek till Jehova, hans rättfärdighet och hans rike under Kristus. (Matteus 6:33) Men de måste alla på olika sätt kämpa hårt för att förbli trogna. Jehova älskar dem för detta. (Ordspråksboken 27:11) Han tar emot dem som sina tjänare trots deras fel och brister. Och hur skulle då vi med tanke på detta kunna vägra att släppa in dem i vår ömma tillgivenhet? — Romarna 12:9, 10; 14:4.
20. a) Endast mot vilka bör vi vara misstänksamma, enligt Paulus’ brev till romarna, och vilkas ledning kan vi tryggt följa i detta hänseende? b) Hur bör vi annars betrakta alla våra bröder?
20 De enda som Paulus uppmanar oss att vara misstänksamma mot är de som ”vållar söndringar och ger orsaker till fall” och de som handlar ”tvärtemot den lära” som vi har ”inhämtat”. Paulus uppmanar oss att hålla ögonen på sådana och undvika dem. (Romarna 16:17) Församlingens äldste har säkert försökt hjälpa dessa. (Judas, vers 22, 23) Vi kan således lita på att de äldste kommer att meddela oss om vissa personer behöver undvikas. Annars bör vi betrakta alla våra bröder som förtjänta av oskrymtad broderlig tillgivenhet, och vi bör lära oss att älska dem intensivt av hjärtat.
21, 22. a) Vad ligger framför oss? b) Vilka situationer kan komma att uppstå, och vad är det därför hög tid att göra? c) Vad kommer att behandlas i följande artikel?
21 Satan, hans demoner och hela hans världsliga tingens ordning är emot oss. Har-Magedon ligger framför oss. Det kommer att utlösas av angreppet från Gog i Magog. (Hesekiel, kapitel 38, 39) Då kommer vi att mer än någonsin tidigare behöva våra bröder. Vi kan komma att befinna oss i behov av hjälp från just dem som vi inte uppskattar så speciellt. Eller just dessa kanske kan vara i trängande behov av vår hjälp. Nu är det tid att vi vidgar oss och ökar vår uppskattning av alla våra bröder.
22 Uppskattning av våra bröder inbegriper naturligtvis också tillbörlig respekt för församlingens äldste. I detta avseende bör de äldste själva vara goda föredömen, inte bara genom att visa tillbörlig uppskattning av alla bröderna, utan också av sina medäldste. Denna sida av ämnet kommer att behandlas i följande artikel.
Repetitionspunkter
◻ Vad är ett framträdande igenkänningstecken på sann kristendom?
◻ Varför krävs det både kärlek och broderlig tillgivenhet?
◻ Hur kan vi älska varandra ”intensivt” eller ”på ett utsträckt sätt”?
◻ Hur visade Paulus i Romarnas 16:e kapitel att han uppskattade sina bröder och systrar?
◻ Varför bör vi inte vara misstänksamma mot våra bröders motiv?
[Bild på sidan 12]
Försök att upptäcka goda egenskaper hos dem som du inte utan vidare känner dig dragen till