Gör allt för de goda nyheternas skull
”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” — 1 KORINTIERNA 9:23.
1. I vilket avseende är vi alla lika, men för vad har Gud lagt en grund?
ÄVEN om vi i olika avseenden skiljer oss från varandra, är vi alla lika i det avseendet att vi alla genom vårt arv från Adam har fötts som syndare, utestängda från den högste Guden, Jehova. (Romarna 5:12; Kolosserna 1:21) Som den kristne aposteln Paulus skriver: ”Alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Romarna 3:23) För att bli räddade behöver därför människor ur varje rasgrupp och nation bli försonade med Gud. Och hur tacksamma kan vi inte vara över att Jehova med enastående kärlek och barmhärtighet har lagt en grund till att vi skall kunna försonas med honom!
2. a) Vilken tjänst anförtroddes åt de smorda kristna? b) Vems exempel kan vi lära av, och varför det? (1 Korintierna 11:1)
2 För nitton hundra år sedan blev smorda Jehovas vittnen anförtrodda ”tjänsten i samband med försoningen”. Så här skriver Paulus: ”På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’” (2 Korintierna 5:18—20) Med vilken inställning utförde aposteln sin tjänst? ”Fastän jag är oberoende av alla”, skriver han, ”har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler.” (1 Korintierna 9:19) Paulus ansträngde sig verkligen för att framföra sitt budskap effektivt, och han skriver ju också: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Korintierna 9:23) Vad kan vi då lära oss av Paulus’ exempel?
Han hjälpte ödmjuka judar
3. Hur visade Paulus sin villighet att göra allt för de goda nyheternas skull i förbindelse med Timoteus och judarna?
3 Aposteln Paulus’ judiska bakgrund och hans villighet att göra allt för de goda nyheternas skull gjorde honom rustad att hjälpa ödmjuka judar att ta emot Jesus som Messias. Tänk till exempel på vad han gjorde när han valde Timoteus som sin reskamrat. Timoteus, vars far var grek, hade inte blivit omskuren, som judiska pojkar blev. (3 Moseboken 12:2, 3) Paulus visste att judarna skulle kunna ta anstöt, om en oomskuren ung man försökte hjälpa dem att bli försonade med Gud. Vad gjorde därför Paulus för att judar med ärligt hjärta inte skulle hindras från att ta emot Jesus? Han tog Timoteus och ”omskar honom” för judarnas ”skull”, och detta gjordes trots att omskärelsen inte var något kristet krav. — Apostlagärningarna 16:1—3.
4. Vad var Paulus’ mål enligt 1 Korintierna 9:20?
4 Det var således för de goda nyheternas skull som Paulus uttryckte kärleksfullt intresse för medjudar — han skriver ju: ”För judarna [har jag] blivit som en jude för att kunna vinna judar; för dem som är under lag har jag blivit som en under lag, fastän jag själv inte är under lag, för att kunna vinna dem som är under lag.” (1 Korintierna 9:20) Ja, som fallet med Timoteus visar gjorde Paulus allt vad han kunde för att vinna judar och hjälpa dem att bli kristna. Men handlade han på liknande sätt mot icke-judar?
Han försöker vinna icke-judar
5. För vilka predikade Paulus i Korint, och med vilket resultat?
5 Efter det att Paulus någon gång på hösten år 50 v.t. hade kommit till staden Korint höll han varje vecka tal i synagogan för en åhörarskara som bestod av judar och även av greker som gått över till den judiska tron. Men hans nitiska predikande utlöste ett sådant motstånd att han sade till sina motståndare: ”Må ert blod komma över era egna huvuden. Jag är ren. Från och med nu skall jag gå till folk av nationerna.” Jehova välsignade detta steg, för ”många av korintierna som hörde började tro och låta döpa sig” som kristna. Ja, i en syn uppmanade Herren Paulus att fortsätta på detta distrikt och sade till honom: ”Jag har mycket folk i denna stad.” — Apostlagärningarna 18:1—10.
6. Varför var Paulus intresserad av dem som hade en annan bakgrund än han själv?
6 Paulus’ uppriktiga önskan att vinna icke-judiska proselyter för kristendomen fick honom också att intressera sig för människor vars bakgrund var mycket olik hans egen. ”För dem [icke-judarna] som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan lag gentemot Gud utan är under lag gentemot Kristus, för att kunna vinna dem som är utan lag.” (1 Korintierna 9:21) På vad sätt försökte då aposteln vinna icke-judar?
7. Varför befann sig Titus i en annan situation än Timoteus, när det gällde omskärelsen?
7 När Paulus omkring år 49 v.t. kom till Jerusalem för att vara med vid det viktiga möte som den kristna församlingens styrande krets skulle hålla där, hade han sällskap av den grekiske lärjungen Titus. Paulus rapporterade för de församlade bröderna om sitt predikoarbete bland människor av nationerna, och senare skriver han: ”Inte ens Titus, som var med mig, [nödgades] att bli omskuren, fast han var grek.” (Galaterna 2:1—3) Till skillnad från Timoteus utförde Titus i huvudsak sin tjänst bland oomskurna människor av nationerna, och därför blev frågan om omskärelse aldrig aktuell i hans fall. — 2 Korintierna 8:6, 16—18, 23; 12:18; Titus 1:4, 5.
8. Hur vittnade Paulus i Aten?
8 När Paulus vittnade i Aten, visade han återigen att han gjorde allt för de goda nyheternas skull. Eftersom han tog hänsyn till hur invånarna i denna grekiska huvudstad tänkte, berättade han för dem om den Gud som var okänd för dem och citerade deras poeter Aratos och Kleanthes, vilka hade sagt: ”Vi är ju också hans ättlingar.” Aposteln försökte därigenom hjälpa sina åhörare att förstå att de inte borde föreställa sig att ”det gudomliga väsendet” var likt något som var ”skulpterat genom mänsklig konst och uppfinning”. Paulus argumenterade också: ”Gud [har] haft överseende med en sådan okunnighets tider, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne.” Han riktade effektivt uppmärksamheten på den som är ”Herre över himmel och jord”, Jehova. Och vad blev resultatet? ”Några män slöt sig till honom och blev troende.” (Apostlagärningarna 17:22—34) Ja, Paulus’ metoder ledde till goda resultat!
9. Hur blev Paulus svag för de svaga, och varför det?
9 ”För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga”, skriver Paulus. (1 Korintierna 9:22a) Även om apostelns tal var kraftfullt, tog han ändå hänsyn till de svaga samveten som vissa judar och icke-judar i församlingen hade. Han uppmanade de kristna i Rom: ”Välkomna den person som är svag i sin tro, men inte för att träffa avgöranden om hans betänkligheter.” I stället för att vara dömande skriver Paulus: ”Trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande.” (Romarna 14:1, 13, 19) Han gav också följande råd: ”Men vi som är starka är pliktiga att bära deras svagheter, som inte är starka, och inte vara oss själva till behag.” (Romarna 15:1) Eftersom han var medveten om att det var hans skyldighet att anpassa sitt sätt att tala och handla så att det blev till hjälp för andra, skriver han: ”För alla slags människor har jag blivit allt.” — 1 Korintierna 9:22b; Galaterna 3:28.
Öva upp din förmåga att predika
10. Hur kan vi i våra dagar efterlikna Paulus?
10 Precis som Paulus efterliknade Kristus måste Jehovas nutida vittnen efterlikna Paulus. (1 Korintierna 11:1) Aposteln var en skicklig förkunnare som hade missionärsanda, och samma sak kan gälla om oss, även om våra omständigheter kanske inte tillåter oss att tjäna på ett utländskt distrikt. Precis som Paulus måste vi göra allt ”för de goda nyheternas skull”, så att vi kan dela med oss av dem till andra. (1 Korintierna 9:23) Men hur kan vi då öva upp vår förmåga att förkunna om Riket och göra lärjungar? — Matteus 28:19, 20.
11. Varför skall du som förkunnare öva upp din iakttagelseförmåga?
11 Arbeta på att öva upp din iakttagelseförmåga. Genom att vara observant kan du få reda på mycket, som kan hjälpa dig att anpassa ditt sätt att framföra de goda nyheterna efter den person du besöker. När du vittnar för stadsbor kan du till exempel lägga märke till dörrlås, religiösa prydnader eller dekaler med slogans. Detta kan hjälpa dig att vittna på ett sätt som kan röra de människors hjärta som bor i dessa hem. Paulus var verkligen observant. I Aten använde han ett altare ”åt en okänd Gud” som ett inslag i det fina vittnesbörd han avgav om ”den Gud som har gjort världen och allting i den”. (Apostlagärningarna 17:22—25) Du kan göra något liknande i din tjänst.
12. Vilken roll spelar urskillning i vår tjänst?
12 Använd urskillning i tjänsten. Låt inte det förhållandet att en person till en början inte är villig att öppna dörren och tala med dig slå ner modet på dig. Visa vänlighet och använd urskillning och låt dig inte avspisas av en bister uppsyn. Försök att anpassa ditt vittnande efter omständigheterna. Med bara en kort tanke i form av en bön kan du kanske få hjälp att säga något som kommer att slå an en mottaglig sträng i en persons hjärta. — Jämför Nehemja 2:4—6.
13. Hur kan vi visa hänsyn mot dem som vi vittnar för?
13 Var hänsynsfull. I detta avseende finns det mycket du kan göra för de goda nyheternas skull. Hänsyn kommer till exempel att hindra dig från att låta en gammal eller sjuk person stå länge vid dörren. Du kanske kan föreslå att du får tala med honom innanför dörren, där han kan känna sig mer obesvärad, eller också kanske du under de rådande förhållandena finner att det skulle vara bra att göra besöket kort. Var under alla förhållanden hänsynsfull. Visa att du bryr dig om! — Matteus 9:35, 36.
14. Hur kan vi få dem som lyssnar att känna sig obesvärade, när vi vittnar?
14 Tala på ett sätt som får dina åhörare att känna sig obesvärade. Börja ditt vittnande med att hälsa vänligt och på ett sätt som är brukligt i din trakt. (Matteus 10:12) Ta hänsyn till eventuella farhågor eller fördomar. Var artig och uppriktigt vänlig, när du yttrar dig. Detta kommer att bidra till att försäkra den besökte om att du är där för att hjälpa honom och inte har några dolda motiv.
15. Varför skall man ge lämpliga upplysningar om sig själv och skälet till att man kommer på besök?
15 Den besökte behöver få veta vem det är som kommer på besök och varför han kommer. Ge därför tillräcklig upplysning om dig själv. På vissa håll, särskilt i Afrika och Asien, är människor så intresserade av besökare att de gärna vill få svar på sådana frågor som: Vem är du? Var bor du? Är du gift? Har du barn? För att skapa en behaglig atmosfär kräver seder och bruk att man besvarar sådana frågor innan man förklarar syftet med sitt besök. Betrakta inte sådana hälsningar som onödiga, utan utnyttja i stället tiden till att iaktta personen i fråga och till att skapa respektfull ögonkontakt med honom.
16. Hur kan bra frågor vara till hjälp för att hålla samtalet med den besökte vid liv?
16 Ställ bra frågor för att hålla samtalet med den besökte vid liv. Även om en persons ansiktsuttryck kan avslöja en del, behöver man också förstå vad det är han tänker och känner. Därför kan man skickligt ställa frågor för att få den besökte att ge uttryck åt sina åsikter och tankar. För att belysa saken: Så här sade en barnlös dam, som hade ägnat mycket uppmärksamhet åt djur, om besöket av ett vittne: ”Det jag minns av hennes leende ansikte var friden. Jag blev nyfiken. Den här kvinnan frågade mig vad som oroade mig mest, när det gällde förhållandena på jorden. Jag svarade att jag var bekymrad över det sätt varpå människor behandlar djuren, och hon visade mig då Jesaja 11:6—9, där det talas om att djuren skall få leva i verklig fred. Jag önskade få veta mer.”
17. Varför skall man vara uppmärksam på det som den besökte kan säga om sina förhållanden?
17 Var, särskilt på distrikt som gås igenom ofta, uppmärksam på det den besökte säger om sina egna förhållanden. Därigenom kommer du antagligen, också under ett kort samtal, att få reda på något om personen i fråga som är värt att lägga märke till. Anteckna helt kort sådana upplysningar på dina anteckningar från dörr till dörr, när du har lämnat dörren. Men tänk om den besökte skulle ställa en fråga som du inte kan besvara! Forska då lite i Sällskapets litteratur för att utröna hur du bäst kan dela med dig av de goda nyheterna till den personen nästa gång du besöker honom.
Ett föredöme för missionärer
18. Vad kan missionärer och andra lära av Paulus?
18 De missionärer som utbildats vid Vakttornets Bibelskola Gilead hör till dem som gör allt för de goda nyheternas skull. De kan lära av Paulus, som hade en fin missionärsanda. Han ville till exempel inte göra sig skyldig till något som skulle ha kunnat hindra judar eller icke-judar från att ta emot sanningen. Därför var aposteln noga med vad han åt, och han förmanade de kristna i Korint att vara noga med att inte få andra att snava, när de gjorde bruk av sin rätt att äta vissa födoämnen. (1 Korintierna 8:8, 9) I New Century Bible förklarar professor F. F. Bruce följande: ”I alla oväsentliga saker (till exempel maten, som var under debatt i [1 Korintierna] kapitel 8) anpassar sig [Paulus] efter deras seder som han just då är tillsammans med för att inte lägga något hinder i vägen för att kunna ’vinna’ dem för evangeliet.” (Romarna 14:21) Jehovas vittnens missionärer försöker inte heller att ändra seder och bruk hos människor på sina distrikt, även om de nya får andlig hjälp att göra de förändringar som behövs för att behaga Gud. — Romarna 12:1, 2.
19. När det gäller arbetet med att göra lärjungar, vilka justeringar kan behöva göras av a) dem som är i missionärsarbetet? b) alla Rikets förkunnare?
19 När missionärer börjar på ett nytt distrikt, måste de ta reda på hur människor där lever och vilka seder och bruk de har. Detta är en berikande erfarenhet, som kan hjälpa missionärerna att bli mer effektiva i sitt predikoarbete. För att undvika att få andra att snava kan de faktiskt behöva göra vissa justeringar i sådant som sitt sätt att klä sig och vårda sitt yttre. När en missionärssyster kom till Västafrika, fann hon till exempel att det sätt varpå hon använde kosmetika lätt skulle ha kunnat identifiera henne med lösaktiga kvinnor i den trakten. För att andra inte skulle kunna ifrågasätta hennes motiv ändrade hon därför snabbt sitt sätt att anlägga makeup. Alla Jehovas vittnen bör naturligtvis visa gott omdöme när det gäller sin klädsel och sitt sätt att vårda sitt yttre för att hjälpa andra andligen. De kristna, som förmanas att inte ”lägga en sten att snava på” för en broder, utan att i stället trakta efter de ting som är ömsesidigt uppbyggande, önskar helt visst inte heller få andra människor att snava. — Romarna 14:13, 19.
20. a) Sammanfatta vad som kommer att hjälpa oss att göra allt ”för de goda nyheternas skull”. b) Vilka frågor återstår att besvara?
20 Det är i första hand Jehovas välsignelse som ger oss framgång som Rikets förkunnare. (1 Korintierna 3:6, 7) Men vi måste också anstränga oss själva. Var därför precis som Paulus observant i din tjänst. Använd urskillning, var hänsynsfull, få den besökte att känna sig obesvärad och ställ bra frågor för att hålla samtalet vid liv. Även om vissa seder och bruk kan verka underliga, så anpassa dig efter dem, om de inte är oskriftenliga. Ja, låt oss göra allt ”för de goda nyheternas skull”, för att vi skall kunna bli ”delaktiga i dem med andra”. (1 Korintierna 9:23) Men hur är det då med dem som redan är en del av vårt kristna brödraskap? Hur behandlar vi dem?
Hur skulle du svara?
◻ Vad gjorde Paulus för att hjälpa judar att bli kristna?
◻ Hur försökte Paulus vinna icke-judar?
◻ Bland annat hur kan vi öva upp vår förmåga att predika?
◻ Hur var Paulus ett föredöme för missionärer och andra Rikets förkunnare?