Spiritism

Definition: Tron att en andlig del av människan lever vidare då den fysiska kroppen dör och att den kan kommunicera med de levande, i allmänhet genom en människa som tjänar som medium. Somliga människor tror att alla materiella föremål och alla naturfenomen har andar boende i sig. Trolldom är bruket av krafter som erkänns komma från onda andar. Alla former av spiritism fördöms kraftigt i Bibeln.

Är det verkligen möjligt att en människa kan tala med en död anhörigs ”ande”?

Pred. 9:5, 6, 10: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Även deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen. Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol [graven], den plats dit du går.”

Hes. 18:4, 20: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” (Själen är således inte någonting som lever vidare då kroppen dör, någonting som levande människor därefter kan tala med.)

Ps. 146:4: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Att säga att anden ”går ut” ur kroppen är bara ett annat sätt att säga att livskraften har upphört att verka. När en människa dör, existerar således inte hennes ande som en immateriell varelse som kan tänka och fullborda planer skild från kroppen. Den är inte någonting som de levande kan tala med efter en människas död.)

Se också sidorna 93 och 94, under rubriken ”Död”.

Visar inte Bibeln att kung Saul talade med profeten Samuel efter Samuels död?

Skildringen finns nedtecknad i 1 Samuelsboken 28:3—20. Verserna 13 och 14 visar att Saul själv inte såg Samuel, utan bara antog av den beskrivning som en kvinna som var ett spiritistiskt medium gav att hon såg Samuel. Saul ville i sin förtvivlan tro att det var Samuel och lät sig därför bedras. I 1 Sam. 28 vers 3 sägs det att Samuel var död och begraven. Skriftställena som citerats under föregående underrubrik visar klart att det inte kunde vara någon del av Samuel som levde i någon annan värld och kunde tala med Saul. Rösten som låtsades vara Samuels var en bedragares.

Med vilka kommer de som försöker tala med de döda i själva verket i kontakt?

Sanningen om de dödas tillstånd framhålls klart i Bibeln. Men vem var det som försökte bedra det första människoparet angående döden? Satan motsade Guds varning om att olydnad skulle medföra döden. (1 Mos. 3:4; Upp. 12:9) I sinom tid blev det naturligtvis uppenbart att människor dog, alldeles som Gud hade sagt. Vem var det då rimligtvis som var ansvarig för att ha hittat på tanken att människan i verkligheten inte dör, utan att det finns någon andlig del av henne som lever vidare då kroppen dör? Ett sådant bedrägeri passar in på Satan, Djävulen, som Jesus beskrev som ”lögnens fader”. (Joh. 8:44; se också 2 Thessalonikerna 2:9, 10.) Tron att de döda verkligen lever i en annan värld och att vi kan tala med dem har inte gagnat mänskligheten. Tvärtom, för i Uppenbarelseboken 18:23 sägs det att ”alla nationer blev vilseledda” genom det stora Babylons utövande av spiritism. Den spiritistiska sedvänjan att ”tala med de döda” är i själva verket ett grovt bedrägeri som kan föra människor i kontakt med demonerna (änglar som i själviskhet gjort uppror mot Gud), och den leder ofta till att en människa hör oönskade röster och blir ansatt av dessa onda andar.

Är det skadligt att söka bot eller beskydd genom spiritistiska medel?

Gal. 5:19—21: ”Köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism. ... Om dessa ting förvarnar jag er nu, på samma sätt som jag har förvarnat er: de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds kungarike.” (Om man vänder sig till spiritism för att få hjälp, innebär det att man tror på Satans lögn om döden; det innebär att man söker råd hos människor som hämtar kraft från Satan och hans demoner. Den som handlar så gör gemensam sak med dem som är avgjorda fiender till Jehova Gud. Den som framhärdar i att syssla med sådant får lida bestående skada i stället för att bli verkligt hjälpt.)

Luk. 9:24: ”Vemhelst som vill rädda sin själ [eller liv] skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull [därför att han är en Jesu Kristi efterföljare], han skall rädda den.” (Om någon avsiktligt bryter Guds bud som är klart uttalade i hans ord i ett försök att skydda eller rädda sitt nuvarande liv, kommer han att förlora möjligheten att få leva för evigt. Så dåraktigt!)

2 Kor. 11:14, 15: ”Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare.” (Vi bör således inte låta oss vilseledas, även om några av de ting som utförs genom spiritistiska medel tillfälligtvis tycks vara till nytta.)

Se också sidorna 139—142, under rubriken ”Helbrägdagörelse”.

Är det förståndigt att ta till spiritistiska medel för att lära känna framtiden eller för att försäkra sig om framgång i något som man tänker företa sig?

Jes. 8:19: ”Om de säger till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en förutsägelsens ande, vilka piper och gör uttalanden med låg röst’ — är det inte till sin Gud som ett folk bör vända sig?”

3 Mos. 19:31: ”Vänd er inte till de spiritistiska medierna, och rådfråga inte dem som har till yrke att förutsäga händelser, så att ni blir orena genom dem. Jag är Jehova, er Gud.”

2 Kung. 21:6: ”[Kung Manasse] utövade magi och såg efter omen och anställde spiritistiska medier och sådana som har till yrke att förutsäga händelser. Han gjorde i stor skala vad som var ont i Jehovas ögon, för att kränka honom.” (Sådana spiritistiska förehavanden var i själva verket detsamma som att vända sig till Satan och hans demoner för att få hjälp. Det är inte underligt att det var ”ont i Jehovas ögon”, och Gud gav Manasse ett strängt straff för det. Men när Manasse ångrade sig och övergav dessa onda sedvänjor, blev han välsignad av Jehova.)

Vilken skada kan man tillfoga sig om man spelar ett spel som inbegriper en form av spådomskonst eller om man söker innebörden i något som tycks vara ett omen för någonting gott?

5 Mos. 18:10—12: ”Det får inte hos dig finnas någon som ... brukar spådom, någon som utövar magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl, eller någon som binder andra med en trollformel eller någon som rådfrågar ett spiritistiskt medium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör dessa ting är något avskyvärt för Jehova.” (Spådom är att söka kunskap om det okända eller att förutsäga händelser, inte som ett resultat av forskning, utan genom tolkning av omen eller med hjälp av övernaturliga krafter. Jehova förbjöd sina tjänare att utöva sådant. Varför det? Att utöva sådant är detsamma som att inbjuda orena andar eller demoner att tala med en eller besätta en. Sådana handlingar vittnar om grov otrohet mot Jehova.)

Apg. 16:16—18: ”Då ... mötte oss en viss tjänsteflicka som hade en ande, en spådomsdemon. Hon brukade skaffa sina herrar riklig förtjänst genom att utöva spådomskonst.” (Det är tydligt att ingen som älskar rättfärdighet skulle vilja vända sig till en sådan informationskälla, vare sig i allvarligt syfte eller i form av en lek. Paulus tröttnade på hennes ropande och beordrade anden att fara ut ur henne.)

Kan onda andar iklä sig mänsklig gestalt?

På Noas tid iklädde sig olydiga änglar mänsklig gestalt. De rentav gifte sig och avlade barn. (1 Mos. 6:1—4) När den stora översvämningen kom, tvingades emellertid dessa änglar tillbaka till andevärlden. I Judas, vers 6, sägs det beträffande dem: ”De änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom.” Jehova inte bara förnedrade dem i fråga om deras tidigare himmelska privilegier och överlämnade dem åt tätt mörker med avseende på sitt uppsåt, utan omnämnandet av bojor visar att han införde begränsningar för dem. Begränsningar i fråga om vad? Tydligtvis i fråga om att iklä sig fysiska kroppar för att kunna ha umgänge med kvinnor, något som de hade gjort före den stora översvämningen. Bibeln visar att trogna änglar, i egenskap av Guds budbärare, materialiserade sig då de utförde sina uppdrag ända fram till det första århundradet v.t., men efter den stora översvämningen berövades de änglar som hade missbrukat sina gåvor förmågan att iklä sig mänsklig gestalt.

Det intressanta är emellertid att demoner uppenbarligen kan få människor att se syner, syner som kan förefalla vara verkliga. Då Djävulen frestade Jesus, gjorde han tydligtvis bruk av sådana medel för att visa Jesus ”världens alla kungariken och deras härlighet”. — Matt. 4:8.

Hur kan en människa bli fri från spiritistisk påverkan?

Ords. 18:10: ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” (Detta innebär inte att man kan använda Guds namn som en besvärjelse för att skydda sig mot det onda. Jehovas ”namn” representerar honom som person. Vi blir beskyddade, när vi lär känna honom och förlitar oss helt på honom, när vi underordnar oss hans myndighet och lyder hans bud. Om vi gör allt detta och sedan använder Guds namn när vi vänder oss till honom och ber om hjälp, då ger han oss det beskydd som han har lovat i sitt ord.)

Matt. 6:9—13: ”Så här skall ni alltså be: ’... För oss inte in i frestelse, utan befria oss från den onde.’” Vi måste också vara ”ihärdiga i bönen”. (Rom. 12:12) (Gud hör sådana böner som beds av dem som verkligen vill lära känna sanningen och vill tillbe honom på det sätt som behagar honom.)

1 Kor. 10:21: ”Ni kan inte ha andel i ’Jehovas bord’ och demoners bord.” (De som vill vara Jehovas vänner och få hans beskydd måste upphöra med att delta i spiritistiska möten. Det är också viktigt att i enlighet med det exempel som ges i Apostlagärningarna 19:19 förstöra eller på rätt sätt göra sig av med alla föremål man äger som har något samband med spiritism.)

Jak. 4:7: ”Underordna er därför Gud; men stå emot Djävulen, så skall han fly från er.” (För att kunna göra det måste du vara flitig i att lära känna Guds vilja och tillämpa det du lär i ditt liv. Uppodla kärlek till Gud, vilket ger dig styrka till att övervinna människofruktan, och vägra bestämt att ta del i några sedvänjor som har med spiritism att göra eller att lyda några föreskrifter som en spiritist har gett.)

Ta på dig ”den fullständiga vapenrustningen från Gud” som beskrivs i Efesierna 6:10—18 och var nitisk i fråga om att hålla alla delar av den i gott skick.