Kärleken (agape) — Vad den inte är och vad den är

”Ni [skall] ... till er broderliga tillgivenhet [foga] kärlek.” — 2 PETRUS 1:5, 7.

1. a) Vilken egenskap sätter Bibeln främst? b) Vilka fyra grekiska ord översätts ofta med ”kärlek”, och vilken kärlek avses i 1 Johannes 4:8?

OM DET finns någon egenskap eller dygd som Guds ord, Bibeln, sätter främst, så är det kärleken. På grekiska, det språk som de kristna skrifterna skrevs på, finns det fyra ord som ofta översätts med ”kärlek”. Den kärlek som vi nu är intresserade av är inte ẹ·ros (ett ord som inte finns i de kristna grekiska skrifterna), vilken grundar sig på sexuell dragningskraft, och inte heller är det stor·gẹ, en känsla grundad på blodsband, och det är inte heller fi·lị·a, en varm vänskapskärlek grundad på den ömsesidiga uppskattning som vi behandlade i föregående artikel. Det är i stället a·gạ·pe — den kärlek grundad på principer som kan sägas vara synonym med osjälviskhet och som aposteln Johannes åsyftade när han skrev: ”Gud är kärlek.” — 1 Johannes 4:8.

2. Vad har träffande sagts om kärleken (a·gạ·pe)?

² Angående denna kärlek (a·gạ·pe) skriver professor William Barclay i sin bok New Testament Words: ”Agapē har att göra med sinnet: det är inte bara en känsla som självmant uppstår i vårt hjärta [som kan vara fallet med fi·lị·a], utan det är en princip som vi medvetet lever efter. Agapē har i högsta grad med viljan att göra. Det är en seger och en bedrift. Ingen har någonsin av naturen älskat sina fiender. Att älska sina fiender är en seger över alla våra medfödda böjelser och känslor. Denna agapē ... är faktiskt förmågan att älska det som inte är älskvärt, att älska människor som vi inte tycker om.”

3. Vilken tonvikt lade Jesus Kristus och Paulus vid kärleken?

³ Ja, det som bland annat skiljer den rena tillbedjan av Jehova Gud från alla andra former av tillbedjan är den tonvikt den lägger vid detta slag av kärlek. Det var verkligen med rätta som Jesus Kristus sade att de två största buden var: ”Det första är: ... ’Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.’ Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Inget annat bud är större än dessa.” (Markus 12:29—31) Aposteln Paulus lägger samma tonvikt vid kärlek i kapitel 13 i 1 Korinthierna 13. Efter att ha framhållit att kärleken var den förnämsta nödvändiga egenskapen avslutade han med att säga: ”Nu består emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dessa är kärleken.” (1 Korinthierna 13:13) Jesus sade med rätta att kärleken skulle vara kännetecknet på hans efterföljare. — Johannes 13:35.

Sådant som kärleken inte är

4. Hur många negativa och hur många positiva sidor av kärleken nämner Paulus i 1 Korinthierna 13:4—8?

⁴ Det har sagts att det är lättare att säga vad kärleken inte är än att tala om vad den är. Det ligger en viss sanning i detta, för i verserna 4—8 i sitt kapitel om kärlek — 1 Korinthierna 13 — nämner aposteln Paulus nio saker som kärleken inte är och sju saker som den är.

5. Hur definieras ”svartsjuka”, och hur används det ordet i positiv bemärkelse i Bibeln?

⁵ Det första som Paulus säger att kärleken inte är, det är: den ”är inte svartsjuk”. Detta kräver en liten förklaring, eftersom svartsjukan har positiva och negativa sidor. Enligt en ordbok betyder ordet ”svartsjuk”: ”tål ej konkurrens” och ”kräver odelad hängivenhet”. Mose sade således i 2 Moseboken 34:14: ”Du skall inte kasta dig ner för en annan gud, eftersom Jehova, vars namn är Svartsjuk, han är en svartsjuk Gud.” Och i 2 Moseboken 20:5 säger Jehova: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” Aposteln Paulus uttryckte sig på liknande sätt, när han skrev: ”Jag vakar svartsjukt över er med gudaktig svartsjuka.” — 2 Korinthierna 11:2.

6. Vilka bibliska exempel visar varför kärleken inte är svartsjuk?

⁶ Men i allmänhet betecknar ”svartsjuka” något uselt, och därför är svartsjuka uppräknad bland köttets gärningar i Galaterna 5:20. Ja, sådan svartsjuka är självisk och väcker hat, och hat är motsatsen till kärlek. Svartsjuka fick Kain att hata Abel till den grad att han mördade honom, och den fick Josefs tio halvbröder att hata honom till den grad att de ville döda honom. Kärleken missunnar inte svartsjukt andra deras ägodelar eller fördelar som kung Ahab svartsjukt avundades Nabot dennes vingård. — 1 Kungaboken 21:1—19.

7. a) Vilken händelse visar att Jehova inte finner behag i skrävel? b) Varför skrävlar kärleken inte ens tanklöst?

⁷ Paulus säger därefter att kärleken ”skrävlar inte”. Skrävel och skryt avslöjar brist på kärlek, eftersom det får en person att sätta sig i en ställning över andra. Skrävlare misshagar Jehova, som vi kan se av det sätt varpå han förödmjukade kung Nebukadnessar, när denne hade skrävlat. (Daniel 4:30—35) Man skrävlar ofta av obetänksamhet, därför att man är så överdrivet nöjd med sina egna insatser eller med sina egna ägodelar. Somliga kanske är benägna att skryta över sin framgång i den kristna tjänsten. Andra liknar den äldstebroder som bara inte kunde låta bli att ringa upp sina vänner och berätta för dem att han hade köpt en ny bil, värd närmare 400.000 kronor. Allt sådant är kärlekslöst, eftersom det framställer skrävlaren som överlägsen dem som lyssnar på honom.

8. a) Vilken inställning har Jehova till dem som är uppblåsta? b) Varför uppför sig kärleken inte så?

⁸ Därefter får vi veta att kärleken ”blir inte uppblåst”. En person som är uppblåst eller högmodig upphöjer kärlekslöst sig själv över andra. En sådan sinnesinställning är mycket oförståndig, eftersom ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. (Jakob 4:6) Kärleken handlar på det rakt motsatta sättet; den håller före att andra är överlägsna. Paulus skrev i Filipperna 2:2, 3: ”Gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek, är förenade till själen och tänker ett och detsamma, inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är er överlägsna.” En sådan sinnesinställning får andra att känna sig väl till mods, medan däremot en högmodig person på grund av stridslystnad får andra att känna sig illa till mods.

9. Varför handlar kärleken inte oanständigt?

⁹ Paulus säger vidare att kärleken ”bär sig inte oanständigt åt”. Enligt en ordbok betyder ”oanständig”: ”grovt otillbörlig eller stötande för ett gott uppförande eller moral”. En person som bär sig oanständigt åt struntar (kärlekslöst) i andras känslor. Många bibelöversättningar återger detta grekiska ord med ”ohyfsad”. En sådan person struntar i det som anses passande och taktfullt. Kärleksfull hänsyn mot andra betyder helt visst att man undviker allting som är ohyfsat och oanständigt, sådant som väcker anstöt och kanske rentav chockerar.

Annat som kärleken inte är

10. På vad sätt söker inte kärleken sina egna intressen?

¹⁰ Därefter får vi veta att kärleken ”söker inte sina egna intressen”, dvs. när det gäller våra egna intressen i förhållande till andras intressen. På ett annat ställe förklarar aposteln: ”Ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” (Efesierna 5:29) Men när våra egna intressen konkurrerar med någon annans intressen och ingen annan biblisk princip är inblandad, bör vi göra som Abraham gjorde med Lot och kärleksfullt låta den andra personens önskningar få företräde. — 1 Moseboken 13:8—11.

11. Vad innebär det att kärleken inte blir uppretad?

¹¹ Kärleken är inte heller lättstött. Paulus säger därför att kärleken ”blir inte uppretad”. Den är inte överkänslig. Den utövar självbehärskning. Gifta personer bör i synnerhet ta denna förmaning till hjärtat genom att vara på sin vakt mot att otåligt höja rösten eller skrika åt varandra. Det finns situationer då det är lätt att bli uppretad, och därför menade Paulus att han behövde ge Timoteus följande råd: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda.” — 2 Timoteus 2:24, 25.

12. a) På vilket sätt för kärleken inte räkenskap över oförrätten? b) Varför är det oförståndigt att föra räkenskap över oförrätten?

¹² Paulus fortsätter sin uppräkning av sådant som kärleken inte är och ger följande råd: ”Kärleken ... för inte räkenskap över oförrätten.” Det betyder inte att kärleken inte lägger märke till en oförrätt. Jesus visade hur vi skulle ta itu med saker och ting, när vi hade blivit allvarligt förorättade. (Matteus 18:15—17) Men kärleken låter oss inte fortsätta att vara förbittrade eller att hysa agg. Att inte föra räkenskap över en oförrätt innebär att vara förlåtande och att glömma det hela, när saken väl har behandlats på ett skriftenligt sätt. Ja, plåga inte dig själv eller gör dig själv olycklig genom att i ditt sinne älta en oförrätt och föra räkenskap över den!

13. Vad innebär det att inte glädja sig över orättfärdigheten, och varför gör inte kärleken det?

¹³ Vi får också veta att kärleken ”gläder sig inte över orättfärdigheten”. Världen gläder sig över orättfärdigheten, vilket framgår av att det är så populärt med litteratur, filmer och TV-program som handlar om våld och som är pornografiska. All sådan glädje är självisk, eftersom den inte tar hänsyn till Guds rättfärdiga principer eller andras väl. Att själviskt glädja sig åt sådant är att så med tanke på köttet, vilket i sinom tid leder till att man får skörda förgängelse av köttet. — Galaterna 6:8.

14. Varför kan man med visshet säga att kärleken aldrig tryter?

¹⁴ Och nu den sista saken som kärleken inte gör: ”Kärleken tryter aldrig.” Kärleken tryter aldrig, tar aldrig slut, bland annat därför att Gud är kärlek, och han är ”evighetens Kung”. (1 Timoteus 1:17) I Romarna 8:38, 39 försäkras vi om att Jehovas kärlek till oss aldrig skall tryta: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” Kärleken tryter inte heller genom att den aldrig befinns vara otillräcklig. Kärleken är varje situation och varje utmaning vuxen.

Sådant som kärleken är

15. Varför nämner Paulus långmodigheten först bland kärlekens positiva sidor?

¹⁵ Vi kommer nu till den positiva sidan, till det som kärleken är, och Paulus börjar med att säga: ”Kärleken är långmodig.” Det har sagts att det inte kan finnas något sådant som kristet kamratskap utan långmodighet, dvs. utan att man tålmodigt har fördrag med varandra. Så är det därför att vi alla är ofullkomliga, och våra ofullkomligheter och brister är prövande för andra. Inte underligt att aposteln Paulus nämner denna sida först, när han talar om vad kärleken är!

16. Hur kan familjemedlemmar visa omtanke mot varandra?

¹⁶ Paulus säger att kärleken också är ”omtänksam”. Det innebär att kärleken är hjälpsam och hänsynsfull mot andra. Omtanke visar sig i stort som i smått. Den medmänsklige samariern visade helt visst omtanke mot den man som rövare hade legat i bakhåll för. (Lukas 10:30—37) Kärleken tycker om att säga sådant som ”får jag be om” och ”var snäll och”. Att säga ”skicka brödet” är en befallning, men att man låter det föregås av ”får jag be om” gör det till en anhållan. Män är omtänksamma mot sina hustrur, när de följer rådet i 1 Petrus 3:7: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” Hustrur är omtänksamma mot sina män när de visar dem ”djup respekt”. (Efesierna 5:33) Fäder är omtänksamma mot sina barn när de följer rådet i Efesierna 6:4: ”Fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.”

17. Nämn två sätt på vilka kärleken gläder sig med sanningen.

¹⁷ Kärleken gläder sig inte över orättfärdigheten, men ”den gläder sig med sanningen”. Kärlek och sanning går hand i hand — Gud är kärlek, och han är samtidigt ”sanningens Gud”. (Psalm 31:5) Kärleken gläder sig åt att se sanningen segra över lögnen och avslöja den, och detta är en av förklaringarna till att det nu förekommer en så stor ökning av antalet tillbedjare av Jehova. Men eftersom sanningen ställs i kontrast till orättfärdigheten, kan tanken också vara den att kärleken gläder sig med rättfärdigheten. Kärleken gläder sig över rättfärdighetens seger, som Jehovas tillbedjare blir befallda att göra vid det stora Babylons fall. — Uppenbarelseboken 18:20.

18. I vilken bemärkelse fördrar kärleken allting?

¹⁸ Paulus säger också att kärleken ”fördrar allting”. Som Kingdom Interlinear visar är tanken den att kärleken täcker över eller övertäcker allting. Den ”röjer” inte en brors ”fel”, som de ondskefulla är benägna att göra. (Psalm 50:20; Ordspråken 10:12; 17:9) Ja, tanken här är densamma som i 1 Petrus 4:8: ”Kärleken övertäcker en mängd synder.” Men lojaliteten avhåller oss naturligtvis från att täcka över grova synder mot Jehova och mot den kristna församlingen.

19. På vad sätt tror kärleken allting?

¹⁹ Kärleken ”tror allting”. Kärleken är positiv, inte negativ, men detta betyder inte att kärleken är lättrogen. Den är inte snar att tro sensationella påståenden. Men för att en person skall få tro på Gud måste han ha viljan att tro. Kärleken är därför inte skeptisk eller överdrivet kritisk. Den gör inte motstånd mot att tro i likhet med ateisten, som kategoriskt fastslår att det inte finns någon Gud, och den är inte heller lik agnostikern, som kategoriskt påstår att det helt enkelt är omöjligt att veta varifrån vi har kommit, varför vi är här och hur framtiden kommer att bli. Guds ord övertygar oss om allt detta. Kärleken är också redo att tro, därför att den är tillitsfull och inte överdrivet misstänksam.

20. Hur är kärleken förknippad med hoppet?

²⁰ Aposteln Paulus försäkrar oss vidare om att kärleken ”hoppas allting”. Eftersom kärleken är positiv, inte negativ, hoppas den starkt på allt det som är utlovat i Guds ord. Vi får veta: ”Den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och den som tröskar bör göra det i hopp om att få en andel.” (1 Korinthierna 9:10) Precis som kärleken är tillitsfull, är den också hoppfull och hoppas alltid på det bästa.

21. Vilken försäkran ger Bibeln om att kärleken uthärdar?

²¹ Slutligen försäkras vi om att kärleken ”uthärdar allting”. Detta kan den göra på grund av det som aposteln Paulus säger i 1 Korinthierna 10:13: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” Kärleken kommer att få oss att tänka på alla exempel i Bibeln på Guds tjänare som har uthärdat, av vilka Jesus Kristus är det förnämsta exemplet, som vi påminns om i Hebréerna 12:2, 3.

22. Vilken enastående egenskap måste vi som Guds barn alltid vara intresserade av att visa?

²² Ja, kärleken (a·gạ·pe) är den enastående egenskap som vi som kristna Jehovas vittnen måste odla, både vad det gäller vad den inte är och vad den är. Må vi som Guds barn alltid vara angelägna att visa denna Guds andes frukt. Att göra detta är att likna Gud, för kom ihåg att ”Gud är kärlek”.

Kommer du ihåg?

◻ Hur visar Jesus Kristus och Paulus kärlekens överlägsenhet?

◻ I vilken bemärkelse är kärleken inte svartsjuk?

◻ Hur fördrar kärleken allting?

◻ Varför kan det sägas att kärleken aldrig tryter?

◻ På vilka två sätt gläder sig kärleken med sanningen?

[Ruta på sidan 21]

KÄRLEKEN (AGAPE)

Vad den inte är Vad den är

1. Är inte svartsjuk 1. Långmodig

2. Skrävlar inte 2. Omtänksam

4. Bär sig inte oanständigt åt 4. Fördrar allting

5. Söker inte sina egna intressen 5. Tror allting

6. Blir inte uppretad 6. Hoppas allting

9. Tryter aldrig

[Bilder på sidan 18]

Nebukadnessar skrävlade, och därför förödmjukade Jehova honom