”Vishet är hos de blygsamma”
”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du ... är blygsam, när du vandrar med din Gud?” — MIKA 6:8.
1, 2. Vad är blygsamhet, och hur skiljer den sig från förmätenhet?
EN FRAMTRÄDANDE apostel vill inte dra uppmärksamheten till sig själv. En modig israelitisk domare kallar sig den minste i sin fars hus. Och den största människa som någonsin levat erkänner att han inte har oinskränkt myndighet. Var och en av dessa män visade blygsamhet.
2 Blygsamhet är motsatsen till förmätenhet. En blygsam person har en sansad bedömning av sina förmågor och sitt värde och är fri från fåfänga. Han är inte stolt, skrytsam eller ärelysten, utan han är i stället alltid medveten om sina begränsningar. Han tar därför hänsyn till och respekterar andras känslor och uppfattningar.
3. Hur är visheten ”hos de blygsamma”?
3 Det är av goda skäl som Bibeln säger: ”Vishet är hos de blygsamma.” (Ordspråken 11:2) En blygsam person är vis, eftersom han följer en kurs som Gud godkänner och undviker en förmäten anda som leder till vanära. (Ordspråken 8:13; 1 Petrus 5:5) Genom sitt liv har många av Guds tjänare bekräftat att vishet är förbunden med blygsamhet. Låt oss begrunda de tre exempel som nämndes i den inledande paragrafen.
Paulus — både en ”underordnad” och en ”förvaltare”
4. Vilket unikt privilegium fick Paulus?
4 Paulus var som vi förstår en framträdande gestalt bland de första kristna. Han tillryggalade under sin tjänst hundratals mil till lands och till sjöss och bildade otaliga församlingar. Paulus blev också välsignad av Jehova med att få se syner och att få gåvan att tala främmande tungomål. (1 Korinthierna 14:18; 2 Korinthierna 12:1–5) Jehova inspirerade också Paulus att skriva 14 brev, vilka nu utgör en del av de kristna grekiska skrifterna. Det är uppenbart att det kan sägas att Paulus hade mödat sig mer än alla de andra apostlarna. — 1 Korinthierna 15:10.
5. Hur visade Paulus att han hade en blygsam syn på sig själv?
5 Eftersom Paulus gick i främsta ledet i den kristna verksamheten, kanske somliga tror att han tyckte om att vara i rampljuset och även att demonstrera sin myndighet. Men så var det inte, för Paulus var blygsam. Han kallade sig själv ”den ringaste av apostlarna” och tillade: ”Jag är inte god nog att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.” (1 Korinthierna 15:9) Som en som tidigare förföljt de kristna var Paulus alltid medveten om att hans förhållande till Gud helt och hållet var beroende av oförtjänt omtanke, och det gällde inte minst de speciella privilegier av tjänst som han åtnjöt. (Johannes 6:44; Efesierna 2:8) Paulus tyckte därför inte att det han uträttat i sin tjänst gjorde honom överlägsen andra. — 1 Korinthierna 9:16.
6. Hur visade Paulus blygsamhet i sitt umgänge med korinthierna?
6 Att Paulus var blygsam kom särskilt till synes i hans umgänge med korinthierna. Några av dem var tydligen imponerade av sådana som de tyckte var framträdande tillsyningsmän, exempelvis Apollos, Kefas och Paulus själv. (1 Korinthierna 1:11–15) Paulus fikade inte efter lovord från korinthierna, och han försökte inte heller dra växlar på deras beundran. När han besökte dem, kom han inte ”med överlägsenhet i tal eller i vishet”, utan han sade i stället om sig själv och sina följeslagare: ”Må en människa således räkna oss såsom Kristi underordnade och såsom förvaltare av Guds heliga hemligheter.”a — 1 Korinthierna 2:1–5; 4:1.
7. Hur visade Paulus blygsamhet också när han gav råd?
7 Paulus visade blygsamhet också när han måste ge kraftfulla råd och kraftfull vägledning. Han bönföll sina medkristna ”vid Guds medömkan” och ”på grundval av kärlek” och inte på grund av sin auktoritet som apostel. (Romarna 12:1, 2; Filemon, vers 8, 9) Varför gjorde Paulus så? Jo, därför att han verkligen betraktade sig själv som sina bröders ”medarbetare” och inte som ”herre” över deras ”tro”. (2 Korinthierna 1:24) Paulus blygsamhet bidrog säkert till att han blev så omtyckt av de kristna församlingarna under det första århundradet. — Apostlagärningarna 20:36–38.
En blygsam syn på våra privilegier
8, 9. a) Varför bör vi ha en blygsam syn på oss själva? b) Hur kan de som har ett visst ansvar visa blygsamhet?
8 Paulus är ett fint föredöme för de kristna i våra dagar. Vi bör aldrig, oavsett vilka uppgifter vi har blivit betrodda med, känna oss överlägsna andra. Paulus skrev: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, bedrar han sitt eget sinne.” (Galaterna 6:3) Varför det? Jo, därför att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23; 5:12) Nej, vi får aldrig glömma att vi alla har ärvt synd och död från Adam. Speciella privilegier lyfter inte upp oss ur vårt låga syndiga tillstånd. (Predikaren 9:2) I likhet med Paulus är vårt förhållande till Gud helt beroende av oförtjänt omtanke, och det gäller inte minst privilegiet att tjäna i en viss ställning. — Romarna 3:12, 24.
9 En blygsam person inser detta och gör därför ingen stor sak av sina privilegier och skryter inte heller över vad han uträttar. (1 Korinthierna 4:7) När han ger råd eller vägledning, gör han detta som en medarbetare och inte som en herre. Det skulle verkligen vara fel av någon som är duktig i att utföra en viss uppgift att fika efter beröm eller dra växlar på sina medtroendes beundran. (Ordspråken 25:27; Matteus 6:2–4) Det enda beröm som är värt något är sådant som kommer spontant från andra. Men ett sådant beröm bör inte få oss att tänka högre om oss själva än vi bör. — Ordspråken 27:2; Romarna 12:3.
10. Förklara hur några som kan förefalla ringa kan vara verkligt ”rika i tro”.
10 Om vi blir betrodda med ett visst ansvar, kommer blygsamheten att hjälpa oss att inte framhäva oss själva och skapa intrycket att det uteslutande är tack vare våra insatser och förmågor som församlingen blomstrar. Vi kanske är speciellt duktiga i att undervisa. (Efesierna 4:11, 12) Men vi måste i all blygsamhet inse att några av de största lärdomarna vi kan få vid ett församlingsmöte inte alltid kommer från podiet. Blir du exempelvis inte uppmuntrad av att se hur en ensamstående förälder regelbundet kommer till Rikets sal tillsammans med sina barn? Eller en nedstämd själ, som trots ständiga känslor av värdelöshet troget kommer till mötena? Eller en ungdom, som trots dåligt inflytande i skolan och på annat håll fortsätter att göra andliga framsteg? (Psalm 84:10) Sådana personer kanske inte är de som syns eller märks. De prov på ostrafflighet som de utsätts för uppmärksammas sällan av andra. Men de kan vara lika ”rika i tro” som de som har en mer framskjuten ställning. (Jakob 2:5) I längden är det ju trots allt trohet som vinner Jehovas ynnest. — Matteus 10:22; 1 Korinthierna 4:2.
Gideon, ”den minste” i sin fars hus
11. Hur visade Gideon blygsamhet när han talade med Guds ängel?
11 Gideon, en duktig ung man av Manasses stam, levde under en stormig period av Israels historia. I sju år hade Guds folk fått utstå förtryck från Midjan. Men nu var tiden inne för Jehova att befria sitt folk. Därför visade sig en ängel för Gideon och sade: ”Jehova är med dig, du tappre, väldige man.” Då Gideon var blygsam, lät han inte denna oväntade komplimang stiga honom åt huvudet, utan sade i stället respektfullt till ängeln: ”Förlåt mig, min herre, men om Jehova är med oss, varför har då allt detta kommit över oss?” Ängeln förklarade hur saken förhöll sig och sade till Gideon: ”Du kommer sannerligen att rädda Israel ur Midjans kupade hand.” Hur reagerade Gideon? I stället för att ivrigt gripa tillfället att söka göra sig till nationens hjälte svarade Gideon: ”Förlåt mig, Jehova. Varmed skall jag rädda Israel? Se! Mitt tusende är det ringaste i Manasse, och jag är den minste i min fars hus.” Vilken blygsamhet! — Domarna 6:11–15.
12. Hur visade Gideon gott omdöme när han utförde sitt uppdrag?
12 Jehova prövade Gideon innan han sände ut honom i striden. Hur då? Jo, Gideon blev befalld att riva ner sin fars Baalsaltare och att hugga ner den heliga påle som stod bredvid det. Detta uppdrag skulle kräva mod, men Gideon visade också blygsamhet och gott omdöme när han utförde det. För att ostört få utföra sitt uppdrag och undvika att dra uppmärksamheten till sig arbetade han på natten i skydd av mörkret. Gideon visade också försiktighet genom att ta med sig tio tjänare, kanske för att några av dem skulle stå på vakt och andra hjälpa till med att förstöra altaret och den heliga pålen.b Hur som helst välsignade Jehova Gideon när han utförde uppdraget, och han blev använd av Gud till att befria israeliterna ur midjaniternas hand. — Domarna 6:25–27.
Att visa blygsamhet och gott omdöme
13, 14. a) Hur kan vi visa blygsamhet när vi får ett tjänsteprivilegium? b) Hur var broder A. H. Macmillan ett gott exempel i fråga om att visa blygsamhet?
13 Vi kan lära mycket av Gideons blygsamhet. För att ta ett exempel. Hur reagerar vi när vi får ett tjänsteprivilegium? Tänker vi i första hand på den framträdande ställning eller prestige som detta kommer att skänka oss? Eller tänker vi blygsamt och under bön på om vi kan utföra det som detta kommer att kräva av oss? Broder A. H. Macmillan, som avslutade sitt jordiska liv 1966, var ett gott exempel i detta avseende. C. T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president, frågade en gång broder Macmillan vem han tyckte skulle kunna ta hand om verksamheten vid de tillfällen då han själv var borta. Under det resonemang som följde nämnde broder Macmillan aldrig sig själv, trots att han lätt skulle ha kunnat göra det. Till slut bad broder Russell broder Macmillan fundera över om han ville ta emot det uppdraget eller ej. Många år senare berättade broder Macmillan: ”Jag stod där halvt bedövad. Jag tänkte verkligen över saken, mycket allvarligt, och bad länge innan jag till slut meddelade honom, att jag skulle vara lycklig att få göra allt jag kunde för att hjälpa honom.”
14 Kort därefter dog broder Russell och lämnade posten som Sällskapet Vakttornets president vakant. Eftersom broder Macmillan hade haft ansvaret under broder Russells sista predikofärd, sade en broder till honom: ”Mac, du har stor chans att bli vald. Du var broder Russells särskilde representant när han var borta, och han sade till oss alla att göra som du bestämde. Nå, han for sin väg och kom aldrig tillbaka. Det ser ut som om du vore mannen att ta vid.” Broder Macmillan svarade: ”Broder, det är inte rätta sättet att se på den här saken. Detta är Herrens verk, och den enda ställning man kan få i Herrens organisation är den som Herren anser lämplig; och jag är säker på att jag inte är mannen för denna uppgift.” Broder Macmillan rekommenderade sedan en annan person för uppgiften. Han hade likt Gideon en blygsam syn på sig själv, en syn som vi gör väl i att efterlikna.
15. Nämn några sätt varpå vi kan visa gott omdöme när vi predikar för andra.
15 Vi bör också vara blygsamma i vårt sätt att utföra vårt uppdrag. Gideon visade gott omdöme och vinnlade sig om att inte i onödan reta upp sina motståndare. I vårt predikoarbete bör vi också vara blygsamma och visa gott omdöme i fråga om hur vi talar med andra. Det är sant att vi är inbegripna i en andlig krigföring för att riva ner ”starka förskansningar” och ”tankebyggnader”. (2 Korinthierna 10:4, 5) Men vi bör aldrig tala nedlåtande till andra eller ge dem orsak att ta anstöt av vårt budskap. Vi bör i stället respektera deras uppfattningar, betona det som vi kan ha gemensamt och sedan inrikta oss på de positiva sidorna av vårt budskap. — Apostlagärningarna 22:1–3; 1 Korinthierna 9:22; Uppenbarelseboken 21:4.
Jesus, det förnämsta exemplet i fråga om blygsamhet
16. Hur visade Jesus att han hade en blygsam syn på sig själv?
16 Det bästa exemplet på en person som visade blygsamhet är Jesus Kristus.c Trots sitt nära förhållande till sin Fader tvekade Jesus inte att erkänna att det fanns sådant som var utanför hans befogenhet. (Johannes 1:14) Ett exempel på detta är att när Jakobs och Johannes mor bad om att hennes båda söner skulle få sitta intill Jesus i hans kungarike, sade Jesus: ”Detta att sätta sig på min högra sida och på min vänstra är inte min sak att ge.” (Matteus 20:20–23) Vid ett annat tillfälle medgav Jesus öppet: ”Jag kan inte göra något alls av eget initiativ. ... Jag ... söker [inte] min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Johannes 5:30; 14:28; Filipperna 2:5, 6.
17. Hur visade Jesus blygsamhet i sitt umgänge med andra?
17 Jesus var blygsam i sitt umgänge med sina efterföljare, och det fastän han i alla avseenden var överlägsen ofullkomliga människor och av sin Fader, Jehova, hade fått större myndighet än någon annan människa. Han sökte inte imponera på dem med sin kunskap och få dem att känna sig helt i underläge. Han var lyhörd och medlidsam och tog hänsyn till deras behov. (Matteus 15:32; 26:40, 41; Markus 6:31) Fastän Jesus var fullkomlig, var han således inte någon perfektionist. Han krävde aldrig mer av sina lärjungar än de kunde ge, och han lade aldrig mer på dem än de kunde bära. (Johannes 16:12) Inte underligt att så många fann honom vara vederkvickande! — Matteus 11:29.
Följ Jesu exempel på blygsamhet
18, 19. Hur kan vi efterlikna Jesu blygsamhet i a) vårt sätt att betrakta oss själva och i b) vårt sätt att behandla andra?
18 Om den största människa som någonsin levat kunde visa blygsamhet, hur mycket mer bör då inte vi göra det! Ofullkomliga människor vill inte gärna medge att de helt enkelt inte har absolut myndighet. Men för att efterlikna Jesus vinnlägger sig de kristna om att vara blygsamma. De är inte alltför stolta för att ge ansvar åt dem som är kvalificerade för det, och stoltheten hindrar dem inte heller från att ta emot vägledning från dem som är bemyndigade att ge den. Genom att visa en samarbetsvillig anda låter de allting i församlingen ske ”anständigt och med ordning”. — 1 Korinthierna 14:40.
19 Blygsamheten får oss också att vara resonliga i fråga om vad vi förväntar av andra och att vara medvetna om deras behov. (Filipperna 4:5) Vi kanske har vissa förmågor och starka sidor som andra saknar. Men om vi är blygsamma kommer vi inte alltid att förvänta att andra skall handla så som vi skulle önska att de gjorde. Eftersom vi vet att alla har sina begränsningar, kommer vi i all blygsamhet att ta hänsyn till andras tillkortakommanden. Petrus skrev: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” — 1 Petrus 4:8.
20. Vad kan vi göra för att övervinna någon benägenhet att vara förmäten?
20 Vishet är som vi har sett verkligen hos de blygsamma. Men hur är det då, om du upptäcker att du har en benägenhet att vara förmäten? Bli inte modfälld. Följ i stället Davids exempel, han som bad: ”Håll ... din tjänare tillbaka från förmätna handlingar; låt dem inte härska över mig.” (Psalm 19:13) Genom att efterlikna tron hos sådana män som Paulus, Gideon och framför allt Jesus Kristus kommer vi att få uppleva sanningen i orden: ”Vishet är hos de blygsamma.” — Ordspråken 11:2.
[Fotnoter]
a Det grekiska ord som översatts med ”underordnad” kan åsyfta en slav som var placerad vid den lägre roddarbänken på ett stort fartyg. En ”förvaltare” däremot kunde anförtros större ansvar och kanske ta hand om en egendom. Men i sin herres ögon var en förvaltare lika mycket slav som en galärslav.
b Gideons goda omdöme och försiktighet skall inte tolkas som ett tecken på feghet. Hans mod bekräftas i stället av det vi läser i Hebréerna 11:32–38, där Gideon nämns bland dem som ”gjordes starka” och ”blev tappra i krig”.
c Eftersom blygsamhet innebär att man är medveten om sina begränsningar, kan man inte med rätta säga att Jehova är blygsam. Han är däremot ödmjuk. — Psalm 18:35.
Minns du?
• Vad är blygsamhet?
• Hur kan vi efterlikna Paulus blygsamhet?
• Vad kan Gideons exempel lära oss om blygsamhet?
• Hur var Jesus det förnämsta exemplet i fråga om att visa blygsamhet?
[Bild på sidan 15]
Paulus blygsamhet gjorde honom omtyckt bland sina medkristna
[Bild på sidan 17]
Gideon visade gott omdöme när han utförde Guds vilja
[Bild på sidan 18]
Jesus, Guds Son, visar blygsamhet i allt han gör