Bibelns syn

Medger kristen enhet variation?

ENHETEN inom den kristna församlingen är viktig. Oenighet i lärofrågor kan ge upphov till hetsiga dispyter, meningsbrytningar och till och med fientlighet. (Apostlagärningarna 23:6–10) I Bibeln sägs det: ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens.” (1 Korinthierna 14:33) De kristna uppmanas därför att tala överensstämmande och att vara förenade i samma sinne och i samma tankegång. — 1 Korinthierna 1:10.

Kan man säga att dessa och liknande citat från Bibeln avser att strikt likrikta de kristna i alla avseenden? (Johannes 17:20–23; Galaterna 3:28) Motstår den sanna kristendomen, som den beskrivs i Bibeln, variation och olikheter i personligheten? Förväntas alla kristna vara stöpta i samma form?

Gud vädjar till oss personligen

Somliga hävdar bestämt att Bibeln bara är ytterligare ett redskap som används för att godtyckligt kontrollera massorna. Det är sant att en del sekter ofta felaktigt har använt den så, men Jesus målade upp en helt annan bild av Guds ord och dess gudomlige Författare. Han beskrev Gud som en som är djupt intresserad av alla sina skapelser.

I Johannes 6:44 sade Jesus: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” Det verb som används här antyder inte att Gud drar människor till sig mot deras vilja. I stället drar han dem varsamt till sig, vädjar till deras hjärta. En bibelkännare förklarade det som ”en påverkan från Gud som gör sinnet benäget att tro”. Skaparen betraktar inte den mänskliga familjen som en konturlös grå massa. Han bedömer människor individuellt och drar varsamt till sig dem vars hjärtan är ”inordnade rätt”. — Psalm 11:5; Ordspråken 21:2; Apostlagärningarna 13:48.

Lägg märke till hur flexibel aposteln Paulus var. Han såg de enskildas speciella behov, och han förstod att vissa åsikter som människor hade berodde på deras nationalitet eller bakgrund. Han anpassade sig därför efter deras omständigheter, när han riktade sig till dem. Han skrev: ”För judarna [har jag] blivit som en jude för att kunna vinna judar. ... För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några.” — 1 Korinthierna 9:20–22.

Det är tydligt att Paulus inte hade en stereotyp bild av människorna och behandlade alla på samma sätt. Han gav dem följande uppmaning: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kolosserna 4:6) Ja, för att kunna hjälpa dessa människor måste Paulus och de andra kristna inse och respektera att varje person är unik.

Guds ursprungliga avsikt

En person bör respekteras som individ också sedan han har blivit en del av den kristna församlingen. De som tillhör Guds folk förlorar inte sin identitet i en organisation där de fullständigt likformas och likriktas efter deras önskningar som har ledningen. Snarare kan de glädja sig åt att de har olika personligheter, förmågor, vanor, tycke och smak. Deras olika personligheter är inte en anledning till irritation eller oro, utan visar att det var Guds ursprungliga avsikt att människor skulle vara olika.

I den nya världen, som Bibeln utlovar för de rättfärdiga, kommer därför fullkomligheten hos människorna att medge stor variation. (2 Petrus 3:13) I det bibliska uppslagsverket Insight on the Scripturesa heter det passande under rubriken ”Fullkomlighet”: ”Fullkomlighet betyder emellertid inte, som man ofta tror, att alla olikheter är utraderade. I djurriket, som är Jehovas fullkomliga verk (1 Mos[eboken] 1:20–24; 5 Mos[eboken] 32:4), finns det enastående variation.”

Vidare sägs det: ”Fullkomligheten på jorden är inte heller oförenlig med variation, förändringar och kontraster; den ger rum för det enkla och det komplexa, det alldagliga och det fantasifulla, det sura och det söta, det ojämna och det jämna, ängar och skogar, berg och dalar. Den omfattar den tidiga vårens upplivande friskhet, sommarens värme med dess klarblå himmel, hösten med dess prunkande färger, vintern med den nyfallna snöns rena skönhet. (1 Mos[eboken] 8:22) Fullkomliga människor kommer därför inte att stereotypt likna varandra eller ha exakt samma personlighet, anlag och talanger.”

Omtanke om andra

Den sanna kristendomen varnar emellertid för att man självupptaget nonchalerar andra i sin omgivning. Aposteln Paulus gav noga akt på varje sida av sitt liv och sitt uppförande för att han inte skulle få andra att snava. Han skrev i sitt brev till församlingen i Korinth: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras.” (2 Korinthierna 6:3) Ibland måste vi lägga band på oss och låta andras behov gå före våra egna önskemål. Paulus skrev bland annat till de kristna i Rom: ”Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som din broder snavar på.” — Romarna 14:21.

På liknande sätt kan en person i vår tid välja att avstå från alkoholhaltiga drycker om någon i hans sällskap har alkoholproblem. (1 Korinthierna 10:23, 24) Han gör det inte av tvång, utan i ett ädelt syfte, av omtanke och kärlek. ”Inte ens Kristus behagade ju sig själv.” Jesus hade sin egen personlighet, men han försökte aldrig få sin egen vilja igenom på bekostnad av andras känslor. — Romarna 15:3.

Ändå är just respekten för en persons individuella frihet, för hans tycke och smak, inom ramen för Bibelns normer och principer, en ytterst vederkvickande sida av den sanna kristendomen. Bibeln lär att Gud skapade oss sådana att vi skulle vara olika, unika. I Första Korinthierna 2:11 läser vi: ”Vem bland människor vet vad som är i en människa utom människans ande, som är i henne?” Vi försöker förstå varandra så långt det är möjligt, men den här versen visar att vi alla har något som är unikt och som endast vi själva och vår Skapare förstår. Vi har vår ”hjärtats fördolda människa” som vi kan uppenbara för andra, om vi så önskar. — 1 Petrus 3:4.

Enhet och variation — en fin balans

Aposteln Paulus var ett utmärkt föredöme när det gällde att visa kristen balans. Trots den myndighet han hade som en Kristi apostel, var han noga med att inte tvinga på andra sina åsikter.

Paulus hade exempelvis en mycket bestämd uppfattning om fördelarna med att vara ogift i den här ofullkomliga världen. Han var själv ogift när han skrev att ”de som ... [gifter sig] kommer att ha vedermöda i köttet” och att ”[en änka] är lyckligare om hon förblir som hon är, enligt min mening”. Paulus’ ord är i dag en del av Guds inspirerade ord. Det visar att hans åsikt inte var felaktig, men han sade också: ”Även om du skulle gifta dig, skulle du inte begå någon synd.” — 1 Korinthierna 7:28, 40.

De flesta av apostlarna var tydligtvis gifta, vilket framgår av Paulus’ ord: ”Har vi inte rättighet att föra med oss en syster som hustru, såsom också de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas?” (1 Korinthierna 9:5) De kristna visste att de kunde göra ett annat val än Paulus i den här frågan och ändå bli respekterade av honom.

Guds tillbedjare har alltid kunnat ge uttryck åt sin tro på sitt personliga sätt. Gud har till och med låtit de olika bibelskribenterna behålla sin egen personliga stil, när de skrev Bibeln. Nehemja var ödmjuk, men han skrev ändå sin skildring i första personen. (Nehemja 5:6, 19) Av blygsamhet nämnde däremot aposteln Johannes inte en enda gång sitt namn i sitt evangelium, och han hänvisade sällan till sig själv. Gud godkände båda stilarna och har bevarat dem i Bibeln.

Det finns många exempel i Bibeln på människor som på liknande sätt har visat balans och resonlighet. Det är uppenbart att kristen enhet medger variation. Naturligtvis kan människors skiftande bakgrund och delade meningar leda till oenighet, om de saknar andliga egenskaper. (Romarna 16:17, 18) Men när vi klär oss i kärleken, som är ”ett fullkomligt föreningsband”, kan vi lära oss att acceptera och glädja oss åt varandras olika personligheter. — Kolosserna 3:14.

”Välkomna därför varandra, alldeles som Kristus också har välkomnat oss, med härlighet åt Gud till följd”, sägs det i Bibeln. (Romarna 15:7) Med hjälp av Guds ande kan kristna uppnå fin balans, när de bevarar enheten i församlingen, samtidigt som de gläder sig åt den variation som deras olika personligheter ger upphov till.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 14]

Skaparen betraktar inte den mänskliga familjen som en konturlös grå massa

[Infälld text på sidan 15]

Vi alla har något som är unikt och som endast vi själva och vår Skapare förstår