Gud får det att växa — Gör du din del?
TÄNK dig scenen. Du befinner dig i en vacker trädgård, omgiven av majestätiska träd, frodiga buskar och mängder av blommor i lysande färger. Smaragdgröna gräsmattor sluttar ner mot välskötta stränder längs ett vattendrag med porlande, kristallklart vatten. Ingenting skämmer utsikten. Imponerad frågar du vem som ligger bakom den här ljuvliga platsen. Trädgårdsmästaren svarar blygsamt att det är Gud som får allt att växa.
Det visste du givetvis. När du kommer hem och får se din egen vanskötta trädgård, där ingenting tilltalande växer, avfall hopar sig och regnvatten fyller vanprydande hål i marken, påminner du dig det trädgårdsmästaren sagt. Eftersom du så gärna vill ha en sådan trädgård som du just varit i, och du fullt och fast tror det som trädgårdsmästaren sagt, knäböjer du och ber innerligt att Gud måtte få vackra blommor att växa också i din trädgård. Vad händer? Naturligtvis ingenting.
Hur är det då med andlig tillväxt? Du kanske intensivt åstundar att se andlig tillväxt, antingen i form av nya lärjungar som ger gensvar till Guds ords sanning eller i form av egna andliga framsteg. Du kanske också innerligt ber Jehova frambringa sådan tillväxt, övertygad om att han har förmågan att göra det. Men kommer din intensiva åstundan, innerliga bön och tillit till Guds förmåga i sig själv att frambringa tillväxt?
Gud får det att växa
Du kanske tycker att din del i den andliga tillväxten är obetydlig, rentav meningslös. Var det inte det aposteln Paulus lät förstå i 1 Korinthierna 3:5—7? Han skrev: ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare genom vilka ni blev troende, såsom Herren förunnade var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa; så varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.”
Det var med rätta Paulus erkände att när något växer bör äran gå till Gud. En trädgårdsmästare kan bearbeta marken, så frön och sköta växterna omsorgsfullt, men när allt kommer omkring är det ändå tack vare Guds underbara skaparkraft som det växer. (1 Moseboken 1:11, 12, 29) Men vad menar då Paulus när han säger att ”varken den som planterar eller den som vattnar är någonting”? (”Det är inte trädgårdsmästarna med deras planterande och vattnande som räknas”, The New English Bible.) Tonar han ner den enskilde tjänarens betydelse när det gäller att göra nya lärjungar och antyder att det i längden inte har någon större betydelse hur vi utför vår tjänst?
Inte heller ”den som planterar ... är någonting”
Tänk på att Paulus i denna del av sitt brev inte dryftar den kristna tjänsten, utan det dåraktiga i att följa människor hellre än Jesus Kristus. Somliga i Korinth tillmätte framträdande Jehovas tjänare, sådana som Paulus och Apollos, otillbörlig betydelse. Andra främjade sekterism och upphöjde män som ansåg sig vara överlägsna sina kristna bröder. — 1 Korinthierna 4:6—8; 2 Korinthierna 11:4, 5, 13.
Det är inte nyttigt att upphöja människor på det sättet. Det är ett köttsligt tänkesätt och leder till svartsjuka och osämja. (1 Korinthierna 3:3, 4) Paulus visar vad följderna blir av ett sådant tänkesätt. Han säger: ”Misshälligheter förekommer bland er. Vad jag menar är detta, att var och en av er säger: ’Jag hör till Paulus’, ’Men jag till Apollos’, ’Men jag till Kefas’, ’Men jag till Kristus’.” — 1 Korinthierna 1:11, 12.
När aposteln skriver att ”den som planterar och den som vattnar är ingenting” (Phillips), bekämpar han således ett sådant köttsligt tänkesätt och framhåller behovet av att blicka upp till Jesus Kristus som ledare och erkänna att all ära för tillväxten i församlingen tillfaller Gud. Apostlarna och andra äldste är helt enkelt sådana som betjänade församlingen. Ingen av dem skulle upphöjas eller själv sträva efter anseende eller bemärkthet. (1 Korinthierna 3:18—23) Paulus säger således att den som planterar och den som vattnar inte är någonting ”i jämförelse med honom som ger säden liv”. — 1 Korinthierna 3:7, Phillips.
Guds medarbetare
När aposteln Paulus sade detta, förringade han således inte vår betydelse när vi planterar och vattnar. Han menade inte att vi skulle börja tänka att ”Gud får det att växa när hans tid är inne för det” och sedan bara koppla av och vänta på att han skall göra det. Han visste att det vi gör och hur vi gör det inverkar på hur saker och ting växer.
Det var därför Paulus ständigt uppmuntrade de kristna att arbeta flitigt i sin tjänst och att förbättra sina färdigheter som lärare. Tänk på rådet som han ger till den unge mannen Timoteus. ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Timoteus 4:16) ”Jag uppfordrar dig högtidligt ...: predika ordet, håll enträget på med det ..., med all långmodighet och undervisningskonst. ... Fullgör helt din tjänst.” (2 Timoteus 4:1, 2, 5) Det skulle inte vara stor mening för Timoteus att arbeta flitigt på att förbättra sina förmågor om inte hans arbete med att plantera och vattna inverkade på hur saker och ting växer.
Även du kan, på samma sätt som Paulus och Apollos, äga det ovärderliga privilegiet att få tjäna som en av Guds medarbetare. (1 Korinthierna 3:9; 2 Korinthierna 4:1; 1 Timoteus 1:12) Som en sådan är ditt arbete betydelsefullt. Trädgårdsmästaren räknar inte med att Gud på ett mirakulöst sätt skall frambringa en vacker trädgård utan att han själv behöver anstränga sig. Skulle det vara annorlunda med andlig tillväxt? Naturligtvis inte. Vi måste, likt jordbrukaren som tålmodigt ”fortsätter att vänta på jordens dyrbara frukt”, anstränga oss kraftigt när det gäller att plantera och vattna och sedan vänta medan Gud får det att växa. — Jakob 1:22; 2:26; 5:7.
Gör din del
Eftersom aposteln Paulus sade att ”var och en skall få sin egen lön efter sin egen möda”, gör vi väl i att fråga oss hur vi mödar oss. — 1 Korinthierna 3:8.
Trädgårdsexperten Geoffrey Smith säger: ”Man behöver inte några andra särskilda egenskaper för att bli trädgårdsmästare än att man är intresserad av växter.” (Shrubs & Small Trees) På liknande sätt behöver vi inte några särskilda medfödda egenskaper för att få vara Guds medarbetare — det räcker att man är uppriktigt intresserad av människor och villig att bli använd av Gud. — 2 Korinthierna 2:16, 17; 3:4—6; Filipperna 2:13.
Betrakta några av de goda råd som kunniga trädgårdsmästare ger. En fackman säger att om en blivande trädgårdsmästare är villig att lyssna till sådana som är mer erfarna ”kan nybörjaren på kort tid bli skicklig”. Och samme fackman säger att ”den som är skicklig lär sig hela tiden nya saker”. (The Encyclopedia of Gardening) Tar du villigt emot den hjälp och övning som Jehova ger för att du skall kunna plantera och vattna effektivt? Om du gör det kan du, antingen du nyligen har börjat eller är rutinerad, utveckla dina färdigheter som Guds medarbetare och bli ”tillräckligt ... [kvalificerad] att undervisa andra”. — 2 Timoteus 2:2.
Geoffrey Smith säger att om nybörjaren är villig att lyssna och lära, ”kommer [han] att kunna undvika de värsta fallgroparna”. Om vi följer den vägledning Jehova ger genom sitt ord och sin organisation, kommer vi att göra saker och ting på hans sätt. Vi undviker då till exempel sådana fallgropar som att dåraktigt tvista med dem som bara är ute efter gräl eller ordstrider. — Ordspråken 17:14; Kolosserna 4:6; 2 Timoteus 2:23—26.
Ett annat gott råd när det gäller trädgårdsskötsel är att noggrant tänka igenom saker och ting innan man rusar i väg och börjar gräva i jorden. I The Encyclopedia of Gardening sägs det: ”Innan du sätter spaden i jorden, bör du ta dig tid att i lugn och ro bedöma [det du har framför dig].” Gör du misstaget att rusa ut i den kristna tjänsten utan att först noggrant och under bön ha tänkt över vad du vill uträtta och hur du bäst kan göra det? Ha målen klara för dig innan du börjar. Tänk till exempel på vilket slags människor du kan träffa och vilka problem du kan ställas inför, och förbered dig på att hantera dem. Genom att på så sätt ”[bli allt] för alla slags människor” kan du ”vinna så många fler”. — 1 Korinthierna 9:19—23.
”Låt inte din hand vila”
Om vi uppskattar privilegiet att få tjäna som Guds medarbetare, kommer vi inte att vara njugga när det gäller i vilken utsträckning vi tar del. ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen; ty du vet inte var detta kommer att ha framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna kommer att vara lika goda.” (Predikaren 11:6) Det slutliga resultatet ligger i Jehovas händer, men vi kommer att skörda endast om vi först sår flitigt. — Predikaren 11:4.
Aldrig någonsin har man fått en vacker trädgård genom att gräva och strö ut frön på ett halvhjärtat och likgiltigt sätt. Det krävs, på liknande sätt, mer i den kristna tjänsten än att bara halvhjärtat ta del i att sprida biblisk litteratur. Som Guds medarbetare måste vi vara ihärdiga och grundliga när vi förkunnar de goda nyheterna om Guds kungarike och utforskar vilka som är inordnade rätt. (Apostlagärningarna 13:48) Kom ihåg principen i aposteln Paulus’ ord i 2 Korinthierna 9:6: ”Den som sår sparsamt, han skall också skörda sparsamt; och den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt.”
Som alla duktiga trädgårdsmästare försöker vi så i god jord. Men bara för att någonting är planterat i den bästa jord är ju saken fördenskull inte ur världen. Geoffrey Smith säger: ”Det betyder inte att allt som krävs av den ansvarige, sedan det är planterat, är att han köper en vilstol och ett parasoll.” Nej, för att något skall växa behöver man anstränga sig att vattna och skydda plantorna. — Jämför Ordspråken 6:10, 11.
Den kristna tjänsten kan faktiskt innebära långa perioder av mödosamt arbete utan att det tycks hända särskilt mycket. Men plötsligt, och ibland oväntat, kan det leda till underbara resultat. Geoffrey Smith säger: ”Trädgårdsarbete inbegriper långa perioder av strävsamt rutinarbete och då och då stunder av sådan storslagen skönhet att man glömmer allt arbete med att gräva och rensa ogräs och den stora oro man känt.” Även du kan stundtals få känna storslagen tillfredsställelse när ett mottagligt hjärta ger gensvar på sanningens budskap — om du bara är villig att utföra det inledande arbetet med att gräva, plantera, rensa ogräs och vattna. — Jämför Ordspråken 20:4.
Paulus och Apollos visste att det arbete de utförde i fråga om att predika om Guds kungarike och göra lärjungar inte gjorde dem förtjänta av någon särskild bemärkthet i den kristna församlingen. De insåg att det är Gud som får det att växa. Likväl planterade och vattnade de — och de gjorde det flitigt. Må vi efterlikna deras exempel och ställa oss till förfogande för Gud som ”tjänare genom vilka ... [andra blir] troende”. — 1 Korinthierna 3:5, 6.
[Bild på sidan 23]
Gud får allt att växa — men även trädgårdsmästaren gör sin del