Bibelns syn
Varför uteslutning är en kärleksfull åtgärd
BANNLYSNING — enbart tanken väcker blandade känslor hos många religiösa människor.a De flesta håller med om att religionssamfunden behöver ha möjlighet att ge tillrättavisning i någon form. Men många anser att bannlysning är en relik från forna tider — en hård tuktan som påminner om häxjakt och inkvisition.
Ett problem är att den sekulariserade världen har så stort inflytande på människor. De flesta religionssamfund i kristenheten har därför antagit en mera tolerant syn på synd. Det är då inte underligt att en präst inom episkopalkyrkan i USA sade: ”Bannlysning är en del av vår tradition, men jag tror inte att någon har blivit bannlyst under vårt århundrade.”
Många blir kanske förvånade då de får veta att Jehovas vittnen tar allvarligt på en uteslutning (motsvarigheten till bannlysning). Det är sant att det inte är lätt att vidta en sådan åtgärd, men det är kärleksfullt. Hur kan man säga det?
Det tjänar till att försvara Guds namn
Jehova är en helig Gud. Han tolererar inte att någon som påstår sig tillbe honom avsiktligt syndar. Aposteln Petrus skrev till de kristna: ”Bli ... heliga själva i allt ert uppförande, eftersom det är skrivet: ’Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.’” (1 Petrus 1:15, 16) Genom att utesluta syndare som inte ångrar sig försvarar man Guds namn och visar att man älskar det. — Jämför Hebréerna 6:10.
Innebär detta att en kristen, om han dukar under för svaghet eller snavar och begår en allvarlig synd, automatiskt blir utesluten ur församlingen? Nej, absolut inte! Jehova är inte en känslokall diktator. Han är barmhärtig och förstående. Han kommer ihåg att vi är ofullkomliga. (Psalm 103:14) Jehova vet att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Gud har gjort anordningar för att ge andlig hjälp i församlingen, så att en kristen, om han tar ett ”felsteg” eller rentav begår en allvarlig synd, kan på ett kärleksfullt sätt föras till rätta igen i en ande av mildhet. (Galaterna 6:1) Genom att ta emot råd från Guds ord och av hjärtat visa sorg och sann ånger kan den som har förirrat sig bort från rättfärdighetens väg bli läkt andligen. — Jakob 5:13–16.
Men vad händer om en döpt kristen begår en allvarlig synd och alla ansträngningar att föra honom till rätta igen misslyckas? Ja, vad händer om någon hårdnackat vägrar att rätta till sitt liv och upphöra att synda?
Det håller församlingen trygg och säker
Bibeln ger de kristna befallningen: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Korinthierna 5:11.
Är denna lag i Bibeln hård och förnedrande? Tänk efter: Om en förhärdad brottsling sätts i fängelse för att han har brutit lagen, betraktas det som hårt eller känslokallt? Nej, för allmänheten har rätt att värna om friden och tryggheten i samhället. I själva verket är brottslingen under sin fängelsevistelse utesluten ur det samhälle som består av laglydiga människor.
På liknande sätt har den kristna församlingen rätt att utesluta syndare som inte ångrar sina felsteg. Varför det? Därför att församlingen måste vara en trygg plats fri från omoraliska, rovlystna människor och andra som avsiktligt utövar synd.
Aposteln Paulus insåg att ”en enda syndare kan tillintetgöra mycket gott” och gav därför sina medtroende denna befallning: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (Predikaren 9:18; 1 Korinthierna 5:13) Denna åtgärd hindrar syndaren från att sprida fördärv i församlingen, och den skyddar församlingens goda namn och rykte. — Jämför 1 Timoteus 3:15.
Skyddar individer
En uteslutning skyddar också de enskilda medlemmarna i församlingen. Man kan belysa det så här: Tänk dig att du blir väckt av en tutande bil eller av att någon bils tjuvlarm har utlösts. Det genomträngande ljudet är svårt att nonchalera; det får dig verkligen att vakna! Det är på liknande sätt när någon blir utesluten ur församlingen. Den åtgärden får förhoppningsvis alla medlemmarna av hjorden att vakna. Den stör deras sinnen. Den kan inte nonchaleras. Hur kan detta tjäna som ett skydd?
”När jag första gången hörde i Rikets sal att någon hade blivit utesluten, blev jag till att börja med chockad”, säger ett Jehovas vittne. ”Sedan gjorde pålysningen mig ödmjuk. Den fick mig att inse att jag också skulle kunna falla.” En uteslutning kan av hennes ord att döma få andra att stanna upp och begrunda sitt uppförande. — 1 Korinthierna 10:12.
Vi kan genom att ställa oss en sådan fråga som: ”Finns det några områden i livet där jag är andligt sårbar?” få hjälp att undersöka hurdan vår egen ställning är inför Gud. På så sätt kan vi fortsätta att ”med fruktan och bävan arbeta på ... [vår] egen räddning”. — Filipperna 2:12.
Återvända till Gud
”Även om det var svårt, var denna tuktan nödvändig, ja mycket behövlig, i mitt fall, och den visade sig rädda mitt liv”, säger en kristen kvinna som var utesluten en tid. Det här belyser en annan viktig sida av uteslutningen. Den kan få syndare som tidigare inte ångrat sig att börja vända tillbaka till Gud.
Aposteln Paulus sade: ”Den som Jehova älskar, den tuktar han.” (Hebréerna 12:6) Det är också så att ”ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. — Hebréerna 12:11.
Detta är vad som hände Richard. När han hade varit utesluten i närmare två år, ångrade han sig och rättade till sitt liv, som hade varit till vanära för Gud, och blev återupptagen i den kristna församlingen. Då han ser tillbaka på sitt liv, säger han: ”Jag inser att jag måste uteslutas och att jag helt och fullt förtjänade det. Det var verkligen nödvändigt, och det har hjälpt mig att se hur allvarligt mitt felsteg var och hur nödvändigt det var för mig att söka Jehovas förlåtelse.”
Det kan vara svårt att uthärda tuktan. Det kräver ödmjukhet att ta emot sådan, men de som tar lärdom av den skördar riklig frukt.
En uteslutning är därför en kärleksfull åtgärd, för den tjänar till att försvara Guds heliga namn, och den skyddar församlingen mot syndens fördärvbringande inflytande. Den är också ett uttryck för kärlek till syndaren, därigenom att den uppmuntrar honom att ångra sig och ”vända om” för att få sina ”synder utplånade, så att vederkvickelsens tider må komma från Jehovas person”. — Apostlagärningarna 3:19.
[Fotnoter]
a Bannlysning är en disciplinär åtgärd som innebär att en person inte längre får vara medlem i ett visst religionssamfund.
[Bildkälla på sidan 26]
Don Rice: The New Testament: A Pictorial Archive from Nineteenth Century Sources, Dover Publications, Inc.