Hur man får en rätt avvägning mellan sina plikter som äkta man och äldste
”Tillsyningsmannen skall ... vara ... en enda hustrus man.” — 1 TIMOTEUS 3:2.
1, 2. Varför är inte prästerligt celibat ett bibelenligt krav?
UNDER det första århundradet var trogna kristna intresserade av att få en rätt avvägning mellan sina olika plikter. Menade aposteln Paulus, när han sade att en kristen som förblir ogift ”kommer att göra bättre”, att en sådan man skulle vara bättre lämpad att tjäna som tillsyningsman i den kristna församlingen? Gjorde han i själva verket det till ett krav att vara ogift för att bli äldste? (1 Korinthierna 7:38) Celibat är ett krav för katolska präster. Men är kravet på prästerligt celibat bibelenligt? Ortodoxa kyrkor tillåter sina församlingspräster, men däremot inte sina biskopar, att vara gifta. Är detta i enlighet med Bibeln?
2 Många av Kristi 12 apostlar, vilka utgjorde grundvalen till den kristna församlingen, var gifta. (Matteus 8:14, 15; Efesierna 2:20) Paulus skrev: ”Har vi inte rättighet att föra med oss en syster som hustru, såsom också de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?” (1 Korinthierna 9:5) Uppslagsverket New Catholic Encyclopedia medger att ”lagen om celibat är av kyrkligt ursprung” och att ”Nya testamentets tjänare inte var tvungna att leva i celibat”. Jehovas vittnen följer mönstret i Bibeln och inte någon kyrklig lag. — 1 Timoteus 4:1–3.
Det går att förena att vara äldste och att vara gift
3. Vad i Bibeln visar att kristna tillsyningsmän kan vara gifta?
3 I stället för att kräva att de män som förordnades som tillsyningsmän skulle vara ogifta skrev Paulus till Titus: ”Av detta skäl lämnade jag dig kvar på Kreta: för att du skulle kunna rätta till de ting som var bristfälligt ordnade och skulle kunna tillsätta äldre män [grekiska: pre·sbỵ·te·ros] i stad efter stad, såsom jag gav dig anvisning om; om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman [grekiska: e·pị·sko·pos — därav ordet ”biskop”] måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” — Titus 1:5–7.
4. a) Hur vet vi att äktenskap inte är ett krav för kristna tillsyningsmän? b) Vilken fördel har en ogift broder som är äldste?
4 Äktenskap är å andra sidan inte något krav för att bli äldste. Jesus förblev ogift. (Efesierna 1:22) Paulus var en framträdande tillsyningsman inom den kristna församlingen under det första århundradet och var då ogift. (1 Korinthierna 7:7–9) I våra dagar tjänar många ogifta kristna som äldste. Deras ogifta tillstånd ger dem antagligen mer tid till att fullgöra sina plikter som tillsyningsmän.
Den gifte mannen är delad
5. Vad bör gifta bröder, enligt Bibeln, erkänna?
5 Om en kristen man gifter sig, bör han inse att han tar på sig nya förpliktelser, som kommer att göra anspråk på hans tid och uppmärksamhet. Bibeln förklarar: ”Den ogifte mannen bekymrar sig om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen bekymrar sig om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han är delad.” (1 Korinthierna 7:32–34) Delad — i vilken bemärkelse?
6, 7. a) Bland annat hur är en gift man ”delad”? b) Vilket råd ger Paulus gifta kristna? c) Hur skulle detta kunna påverka det beslut en man fattar, om han erbjuds ett arbetsuppdrag?
6 För det första avsäger sig en gift man myndigheten över sin egen kropp. Detta gjorde Paulus helt klart, när han skrev: ”Hustrun har inte myndighet över sin egen kropp, utan det har hennes man; likaså har inte heller mannen myndighet över sin egen kropp, utan det har hans hustru.” (1 Korinthierna 7:4) Några, som funderar på att gifta sig, kanske menar att detta inte är något större bekymmer i deras fall, eftersom sex inte kommer att vara så viktigt i deras äktenskap. Då det ju är ett kristet krav att vara kysk före äktenskapet, kan en kristen faktiskt inte före giftermålet veta hur stora sexuella behov hans eller hennes blivande äktenskapspartner har.
7 Paulus visar att även ett par som ”fäster ... sinnet ... vid det som hör anden till” måste ta hänsyn till varandras sexuella behov. Han gav de kristna i Korinth följande råd: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid, för att ni skall kunna ägna tid åt bön och kunna komma tillsammans igen, så att Satan inte kan fortsätta att fresta er på grund av er oförmåga att lägga band på er.” (Romarna 8:5; 1 Korinthierna 7:3, 5) Det har tyvärr förekommit fall av äktenskapsbrott, när man inte har följt detta råd. Därför bör en gift man noga överväga saken, innan han accepterar ett arbetsuppdrag som under en längre tid skulle komma att skilja honom från hans hustru. Han har inte längre samma handlingsfrihet som han hade när han var ogift.
8, 9. a) Vad menade Paulus, när han sade att gifta kristna ”bekymrar sig om det som hör världen till”? b) Vad bör gifta kristna vara angelägna att göra?
8 Hur kan man säga att gifta kristna män, bland dem äldste, ”bekymrar sig om det som hör världen [kọ·smos] till”? (1 Korinthierna 7:33) Det är uppenbart att Paulus inte talade om de usla tingen i världen, vilka alla sanna kristna skall sky. (2 Petrus 1:4; 2:18–20; 1 Johannes 2:15–17) Guds ord undervisar oss om ”att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga [ko·smi·kọs] begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. — Titus 2:12.
9 En gift kristen bekymrar sig därför ”om det som hör världen till” genom att han eller hon med rätta bekymrar sig om de jordiska ting som är en del av ett normalt äktenskapligt liv. Detta inbegriper sådant som bostad, mat, kläder och rekreation, för att inte tala om alla de bekymmer som uppstår, om man har barn. Men om ett äktenskap, också ett barnlöst sådant, skall fungera, måste både mannen och hustrun vara angelägna om att ”vinna” sin äktenskapspartners ”godkännande”. Detta är av särskilt intresse för kristna äldste, när de söker få en rätt avvägning mellan sina plikter.
Bra äkta män och bra äldste
10. Vad bör en kristen broders medbröder i församlingen och människor utanför församlingen kunna se, om han skall vara kvalificerad som äldste?
10 En kristen man måste inte vara gift för att bli äldste, men om han är gift bör han, innan han rekommenderas till att förordnas som äldste, verkligen ha visat att han vinnlägger sig om att vara en bra och kärleksfull äkta man, som på rätt sätt tar ledningen i familjen. (Efesierna 5:23–25, 28–31) Paulus skrev: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig. Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man.” (1 Timoteus 3:1, 2) Oavsett om en äldstes hustru är en medkristen eller inte, bör det vara uppenbart att han gör sitt bästa för att vara en bra äkta man. Ja, även människor utanför församlingen bör kunna se att han tar god hand om sin hustru och sköter sina övriga plikter. Paulus tillade: ”Han [skall] också ha utmärkt vitsord från utomstående, för att han inte skall råka ut för kritik och en Djävulens snara.” — 1 Timoteus 3:7.
11. Vad antyder uttrycket ”en enda hustrus man”, och vilken försiktighetsåtgärd bör en äldste därför vidta?
11 Uttrycket ”en enda hustrus man” utesluter naturligtvis polygami, men det antyder också äktenskaplig trohet. (Hebréerna 13:4) Äldste måste vara försiktiga, i synnerhet när de hjälper systrar i församlingen. Om de besöker en syster som behöver råd och tröst, bör de undvika att vara ensamma. De gör väl i att ha med sig en annan äldste eller en biträdande tjänare eller också, om det bara gäller att göra ett uppmuntrande besök, sin hustru. — 1 Timoteus 5:1, 2.
12. Vilken beskrivning bör hustrur till äldste och biträdande tjänare vinnlägga sig om att motsvara?
12 När aposteln Paulus räknade upp kraven för äldste och biträdande tjänare, gav han för övrigt också råd till hustrurna till dem som tas under övervägande för sådana privilegier. Han skrev: ”Kvinnor skall likaså vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor, trogna i allt.” (1 Timoteus 3:11) En kristen man kan göra mycket för att hjälpa sin hustru att motsvara den beskrivningen.
En mans plikter mot sin hustru enligt Bibeln
13, 14. Varför bör en äldste stanna kvar hos sin hustru och vara en bra äkta man, även om hon inte är ett medvittne?
13 Detta råd till hustrur till äldste eller biträdande tjänare förutsätter naturligtvis att sådana hustrur själva är överlämnade kristna. Så är vanligtvis också fallet, eftersom en kristen skall gifta sig bara ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Men hur är det då om en broder redan var gift med en icke troende, när han överlämnade sig åt Jehova, eller om hans hustru har lämnat sanningen utan att det beror på honom?
14 Detta skulle inte i sig självt hindra honom från att vara äldste. Och det skulle inte heller rättfärdiga att han separerar från sin hustru bara därför att hon inte delar hans tro. Paulus gav rådet: ”Är du bunden vid en hustru? Sluta upp med att söka bli fri.” (1 Korinthierna 7:27) Han förklarade vidare: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne. Men om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid. För hur vet du, hustru, om du inte skall rädda din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall rädda din hustru?” (1 Korinthierna 7:12, 15, 16) En äldste bör vara en bra äkta man, även om hans hustru inte är ett vittne.
15. Vilket råd ger aposteln Petrus kristna äkta män, och vad skulle kunna bli följden, om en äldste visar sig vara försumlig som äkta man?
15 En kristen äldste bör inse att hans hustru, oavsett om hon är en medtroende eller ej, behöver hans kärleksfulla uppmärksamhet. Aposteln Petrus skrev: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” (1 Petrus 3:7) En äkta man som avsiktligt underlåter att sörja för sin hustrus behov äventyrar sitt eget förhållande till Jehova, och hans tillträde till Jehova skulle kunna spärras som ”med en molnmassa, för att bön inte må gå igenom”. (Klagovisorna 3:44) Detta skulle kunna leda till att han blev diskvalificerad att tjäna som kristen tillsyningsman.
16. Vad är poängen i det Paulus säger, och vad bör äldste anse om detta?
16 I sin argumentering lägger Paulus, som vi har sett, tonvikten på att när en man gifter sig avsäger han sig ett mått av den frihet han hade som ogift och som tillät honom att ”ständigt stå till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Korinthierna 7:35) Rapporter visar att vissa gifta äldste inte alltid har varit balanserade i sitt resonemang med Paulus’ inspirerade ord som grundval. I sin önskan att göra det som de menar att goda äldste bör göra, kan de försumma några av sina plikter som äkta man. Somliga kanske tycker att det är svårt att tacka nej till ett privilegium i församlingen, även om det helt klart skulle bli till andligt men för deras hustrur om de tackade ja. De tycker om de privilegier som följer med äktenskapet, men är de villiga att fullgöra de plikter som följer med det?
17. Vad har hänt med vissa hustrur, och hur skulle detta ha kunnat undvikas?
17 Det är helt visst berömvärt att en äldste är nitisk. Men är en kristen balanserad, om han, när han fullgör sina plikter i församlingen, inte bryr sig om de förpliktelser som Bibeln visar att han har mot sin hustru? En balanserad äldste önskar stödja medlemmarna i församlingen, men han bryr sig också om sin hustrus andlighet. Somliga hustrur till äldste har blivit andligen svaga, och några har lidit andligt ”skeppsbrott”. (1 Timoteus 1:19) Även om en hustru själv är ansvarig att arbeta på sin räddning, skulle de andliga problemen i vissa fall ha kunnat undvikas, om äldstebrodern hade närt och ”ömt” vårdat sin hustru, ”alldeles som Kristus också gör med församlingen”. (Efesierna 5:28, 29) Äldste måste förvisso ge akt på sig själva och på hela hjorden. (Apostlagärningarna 20:28) Och om de är gifta, inbegriper detta deras hustrur.
”Vedermöda i köttet”
18. Vad är några sidor av den ”vedermöda” som gifta kristna upplever, och hur skulle detta kunna påverka en äldstes verksamhet?
18 Aposteln Paulus skrev också: ”Om en jungfrulig människa skulle gifta sig, skulle en sådan inte begå någon synd. Men de som gör det kommer att ha vedermöda i köttet. Men jag söker skona er.” (1 Korinthierna 7:28) Paulus önskade skona dem som kunde följa hans exempel och vara ogifta från de bekymmer som ofrånkomligen följer med äktenskapet. Dessa bekymmer kan, även för barnlösa par, inbegripa hälsoproblem eller ekonomiska svårigheter och därtill skriftenliga förpliktelser mot någon av makarnas föräldrar. (1 Timoteus 5:4, 8) En äldste måste på ett exemplariskt sätt ta itu med dessa förpliktelser, och detta kan ibland påverka det han kan göra som kristen tillsyningsman. Flertalet äldste fullgör lyckligtvis sina plikter både i familjen och i församlingen på ett berömvärt sätt.
19. Vad menade Paulus när han sade: ”Må de som har hustrur vara som om de inte hade någon”?
19 Paulus tillade: ”Den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon.” (1 Korinthierna 7:29) Med tanke på det Paulus redan hade skrivit i detta kapitel till korinthierna, är det uppenbart att han inte menade att gifta kristna män på något sätt skulle försumma sina hustrur. (1 Korinthierna 7:2, 3, 33) Han visade vad han menade, när han skrev: ”[Må] de som gör bruk av världen ... [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty den här världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korinthierna 7:31) Och detta gäller nu i högre grad än på aposteln Paulus’ eller aposteln Johannes’ tid, eftersom ”världen [håller] på att försvinna”. (1 Johannes 2:15–17) Därför får gifta kristna, som inser att de för att följa Kristus måste göra vissa uppoffringar, inte helt gå upp i äktenskapets glädjeämnen och privilegier. — 1 Korinthierna 7:5.
Självuppoffrande hustrur
20, 21. a) Vilka uppoffringar är många kristna hustrur villiga att göra? b) Vad kan en hustru med rätta förvänta av sin man, även om han är äldste?
20 Precis som äldste gör uppoffringar för att vara till hjälp för andra, har hustrurna till många äldste också försökt att få en rätt avvägning mellan sina plikter i äktenskapet och viktiga intressen som gäller Guds kungarike. Tusentals kristna kvinnor är glada över att kunna samarbeta, så att deras män kan utföra sina plikter som tillsyningsmän. Jehova älskar dem för detta, och han välsignar den fina ande de lägger i dagen. (Filemon, vers 25) Paulus’ balanserade råd visar dock att hustrur till tillsyningsmän med rätta kan förvänta ett rimligt mått av tid och uppmärksamhet från sina män. Gifta äldste är enligt Bibeln skyldiga att ägna tillräckligt med tid åt sina hustrur för att få en rätt avvägning mellan sina plikter som äkta män och som tillsyningsmän.
21 Men hur är det då om en kristen äldste inte bara är gift, utan också har barn? Detta ökar hans skyldigheter och innebär att han har ytterligare ett område att öva tillsyn över, som vi skall se i följande artikel.
Som en repetition
◻ Vad i Bibeln visar att en kristen tillsyningsman kan vara gift?
◻ Vad bör en ogift äldste vara medveten om, ifall han gifter sig?
◻ Hur bekymrar sig en gift kristen ”om det som hör världen till”?
◻ Hur visar många hustrur till tillsyningsmän en fin och självuppoffrande ande?
[Bild på sidan 17]
En äldste bör, även om han är upptagen med teokratisk verksamhet, ägna sin hustru kärleksfull uppmärksamhet