Jehova älskar glada givare
”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 KORINTIERNA 9:7.
1. Hur har Gud och Kristus varit glada givare?
JEHOVA var den förste glade givaren. Han gav med glädje sin enfödde Son liv, och han använde sedan honom till att ge änglarna och människosläktet liv. (Ordspråksboken 8:30, 31; Kolosserna 1:13—17) Gud gav oss liv och andedräkt och allt, inbegripet regn från himlen och fruktbara tider och fyllde våra hjärtan med munterhet. (Apostlagärningarna 14:17; 17:25) Ja, både Gud och hans Son, Jesus Kristus, är glada givare. De ger med glädje och med en osjälvisk anda. Jehova älskade världen av människor så mycket att ”han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. Och Jesus gav villigt ”sin själ till en lösen i utbyte mot många”. — Johannes 3:16; Matteus 20:28.
2. Vad slags givare älskar Gud enligt Paulus?
2 Guds och Kristi tjänare bör därför vara glada givare. I sitt andra brev till de kristna i Korint, vilket skrevs omkring år 55 v.t., uppmuntrade Paulus till ett sådant givande. Paulus åsyftade av allt att döma frivilliga och enskilda penningbidrag, som gavs speciellt för att hjälpa de nödlidande kristna i Jerusalem och Judeen, när han skrev: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korintierna 9:7; Romarna 15:26; 1 Korintierna 16:1, 2; Galaterna 2:10) Hur har då Guds folk reagerat för tillfällen att få ge? Och vad kan vi lära av Paulus’ råd om att ge?
Drivna av villiga hjärtan
3. I vilken utsträckning understödde israeliterna uppförandet av tabernaklet för Jehovas tillbedjan?
3 Villiga hjärtan driver Guds tjänare att ge av sig själva och sina tillgångar till stöd för Guds uppsåt. Israeliterna på Mose tid, till exempel, gav med glädje sitt stöd till uppförandet av tabernaklet för Jehovas tillbedjan. Somliga kvinnors hjärtan drev dem att spinna gethår, medan vissa män tjänade som konsthantverkare. Folket gav med glädje guld, silver, trä, linne och andra ting som ett frivilligt ”bidrag” åt Jehova (NW). (2 Moseboken 35:4—35) De var så frikostiga att de material de hade skänkt ”visade sig vara tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, ja mer än tillräckligt”. — 2 Moseboken 36:4—7, NW.
4. Med vilken inställning bidrog David och andra till templet?
4 Flera hundra år senare lämnade kung David stora bidrag till det Jehovas tempel som hans son Salomo skulle få bygga. Eftersom David fann ”välbehag” i sin ”Guds hus”, gav han sin ”särskilda egendom” av guld och silver. Furstar, anförare, uppsyningsmän och andra fyllde sin hand ”med en gåva åt Jehova”. Vad blev resultatet? Jo, ”folket började glädja sig över att de gav frivilliga gåvor, för det var med fullständigt hjärta som de gav frivilliga gåvor åt Jehova”! (1 Krönikeboken 29:3—9, NW) De var glada givare.
5. Hur stödde israeliterna århundradena igenom den sanna tillbedjan?
5 Israeliterna hade århundradena igenom förmånen att få understödja tabernaklet och senare också templen och prästernas och leviternas tjänst där. Eftersom judarna på Nehemjas tid var medvetna om att de inte borde försumma Guds hus, beslöt de att ge bidrag till underhållet av den sanna tillbedjan. (Nehemja 10:32—39) På liknande sätt ger Jehovas vittnen i våra dagar med glädje frivilliga bidrag till byggandet och underhållet av mötesplatser och till stöd för sann tillbedjan.
6. Ge exempel på kristna som gett med glädje.
6 De första kristna var glada givare. Gajus, till exempel, utförde ”ett troget arbete” genom att vara gästfri mot dem som reste för Rikets intressens skull, precis som Jehovas vittnen visar gästfrihet mot de resande tillsyningsmän som nu sänds ut av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. (3 Johannes, vers 5—8) Det kostar en del att låta dessa bröder resa till församlingarna och att visa dem gästfrihet, men hur välgörande är inte detta andligen! — Romarna 1:11, 12.
7. Hur använde filipperna sina materiella tillgångar?
7 Hela församlingar har använt sina materiella tillgångar till att främja Rikets intressen. Så här skrev Paulus till de troende i Filippi: ”Även i Tessalonika sände ni något till mig både en och två gånger för mitt behov. Inte så att jag ivrigt söker gåvan, utan jag söker ivrigt den frukt som ökar tillgodohavandet på ert konto.” (Filipperna 4:15—17) Filipperna gav med glädje, men vad är det för faktorer som framkallar ett sådant glatt givande?
Vad framkallar ett glatt givande?
8. Hur skulle du vilja bevisa att Guds ande driver hans folk till att vara glada givare?
8 Jehovas heliga ande eller verksamma kraft driver hans tjänare att vara glada givare. När de kristna i Judeen led nöd, drev Guds ande andra troende att hjälpa dem materiellt. För att uppmuntra de kristna i Korint att göra sitt yttersta i fråga om att ge sådana bidrag hänvisade Paulus till de macedoniska församlingarnas exempel. Trots att de troende i Macedonien upplevde både förföljelse och fattigdom, visade de broderlig kärlek genom att ge utöver sin verkliga förmåga. De till och med tiggde enträget om förmånen att få ge! (2 Korintierna 8:1—5) Guds sak är inte beroende av bidrag enbart från de rika. (Jakob 2:5) Det är de av hans överlämnade tjänare som är materiellt fattiga som har varit den förnämsta stöttepelaren i fråga om att finansiera arbetet med att predika om Riket. (Matteus 24:14) Men de blir inte lidande på grund av denna sin frikostighet, eftersom Gud i detta verk alltid sörjer för sitt folks behov, och på grund av hans andes kraft kan det både fortsätta och öka.
9. Vilket samband har tro, kunskap och kärlek med ett glatt givande?
9 Det är tro, kunskap och kärlek som framkallar ett glatt givande. Paulus skrev: ”Liksom ni [korintier] har överflöd av allting, av tro och ord och kunskap och all uppriktig iver och av denna vår kärlek till er, må ni också vara överflödande i att ge denna välmenta gåva. Jag säger er inte detta som en befallning utan i betraktande av andras uppriktiga iver och för att pröva er kärleks äkthet.” (2 Korintierna 8:7, 8) Att ge bidrag till Jehovas sak kräver, i synnerhet om givaren har begränsade tillgångar, tro på det som Gud skall tillhandahålla i framtiden. De kristna som har överflöd av kunskap önskar tjäna Jehovas uppsåt, och de som överflödar av kärlek till honom och hans folk använder med glädje sina tillgångar till att främja hans sak.
10. Varför kan man säga att Jesu exempel driver de kristna att ge med glädje?
10 Jesu exempel driver de kristna att ge med glädje. Efter det att Paulus hade uppmanat korintierna att ge av kärlek skrev han: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi oförtjänta omtanke, att han, fastän han var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (2 Korintierna 8:9) Fastän Jesus var rikare i himmelen än någon annan av Guds söner, utblottade han sig själv på allt detta och började ett liv som människa. (Filipperna 2:5—8) Men genom att på detta osjälviska sätt bli fattig bidrog Jesus till helgandet av Jehovas namn, och han offrade sitt liv som ett lösenoffer till gagn för de människor som skulle ta emot det. Bör inte vi i enlighet med Jesu exempel ge med glädje för att hjälpa andra och för att medverka till helgandet av Jehovas namn?
11, 12. Hur kan god planering göra oss till glada givare?
11 God planering gör att man kan ge med glädje. Så här skrev Paulus till korintierna: ”Må var och en av er på första dagen i veckan hemma hos sig lägga undan något att spara, alltefter den framgång han kan få, så att det inte då, när jag än kommer, skall försiggå insamlingar.” (1 Korintierna 16:1, 2) De som i våra dagar önskar ge bidrag till främjandet av Rikets verk skulle också göra väl i att enskilt och frivilligt lägga undan något av det de tjänar till detta. Som en följd av en sådan god planering kan enskilda vittnen, familjer och församlingar ge bidrag till att främja den sanna tillbedjan.
12 Att vi fullföljer våra planer att bidra kommer att göra oss glada. Som Jesus sade är det ”lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35) Korintierna kunde således öka sin glädje genom att följa Paulus’ råd att genomföra sin ett år gamla plan att sända penningmedel till Jerusalem. ”Villigheten ... är särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har”, skrev han. När någon ger bidrag efter vad han har, bör detta uppskattas mycket. Om vi förtröstar på Gud, kan han jämna ut saker och ting, så att de som har mycket blir frikostiga och inte slösaktiga och så att de som har litet inte lider brist som försvagar deras krafter eller minskar deras förmåga att tjäna honom. — 2 Korintierna 8:10—15.
Gåvorna förvaltas noggrant
13. Varför kunde korintierna lita på Paulus’ sätt att övervaka bidragen?
13 Även om Paulus övervakade allt i samband med bidragen till de nödlidande, så att de kunde få materiell hjälp och med bättre krafter kunde ta del i predikoarbetet, tog varken han eller någon annan något av dessa medel för sina tjänster. (2 Korintierna 8:16—24; 12:17, 18) I stället för att bli en ekonomisk börda för någon församling arbetade Paulus för att fylla sina materiella behov. (1 Korintierna 4:12; 2 Tessalonikerna 3:8) När korintierna överlämnade sina bidrag till honom, anförtrodde de dem alltså åt en pålitlig och hårt arbetande Guds tjänare.
14. Vad har Sällskapet Vakttornet fått namn om sig att göra, när det gäller att använda bidrag?
14 Alltsedan bildandet av Watch Tower Bible and Tract Society år 1884 har bidragsgivarna fått bevis för att detta sällskap på ett pålitligt sätt övervakar alla bidrag till främjandet av Rikets verk som anförtros åt det. Enligt sina stadgar strävar Sällskapet efter att fylla det största behovet hos alla människor, nämligen behovet av andliga ting. Detta sker i form av biblisk litteratur och undervisning om hur man kan vinna frälsning. Jehova påskyndar nu församlandet av fårlika människor in i sin växande organisation, och det är ett tydligt bevis på hans godkännande att han välsignar det förståndiga sätt varpå bidragen används i arbetet med att predika om Riket. (Jesaja 60:8, 22, NW) Vi är övertygade om att han kommer att fortsätta att påverka hjärtat hos glada givare.
15. Varför nämner denna tidskrift ibland möjligheten att ge bidrag?
15 Sällskapet använder ibland spalterna i denna tidskrift till att göra läsarna medvetna om att de har förmånen att få ge frivilliga bidrag till det världsomfattande arbetet med att predika om Riket. Detta är inte något tiggeri, utan det påminner alla som så önskar om möjligheten de har att stödja ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”, allteftersom Gud ger dem framgång. (Romarna 15:16; 3 Johannes, vers 2) Sällskapet använder alla penningbidrag på det mest ekonomiska sättet för att göra Jehovas namn och rike kända. Alla bidrag mottas med tacksamhet, och givarna får en bekräftelse på att de har mottagits, och de används sedan till att sprida de goda nyheterna om Guds rike. Genom dessa medel finansieras till exempel missionärsverksamheten i många länder och även underhållet och utvidgningen av de tryckerier som är så viktiga för att sprida biblisk kunskap. Dessutom används bidragen till det världsomfattande arbetet till att täcka de stigande kostnaderna för framställningen av biblar och biblisk litteratur liksom också ljudkassetter och videokassetter. Därigenom främjar glada givare Rikets intressen.
Inte av tvång
16. Varför uppskattas Jehovas vittnens bidrag, även om flertalet bland dem inte är materiellt rika?
16 Det stora flertalet bland Jehovas vittnen är inte materiellt rika. Och även om de summor som dessa vittnen ger till främjandet av Rikets intressen kanske är blygsamma, så är dessa bidrag ändå viktiga. När Jesus såg en behövande änka lägga i två små mynt av ringa värde i en bidragsbössa i templet, sade han: ”Fast denna änka är fattig, har hon lagt i mer än de alla. Alla dessa [de andra bidragsgivarna] lade ju i gåvor av sitt överskott, men denna kvinna lade i av sin fattigdom alla de försörjningsmedel hon hade.” (Lukas 21:1—4) Trots att hennes gåva var ringa, var hon en glad givare — och hennes bidrag uppskattades.
17, 18. Vad är kontentan av Paulus’ ord i 2 Korintierna 9:7, och vad antyds av det grekiska ord som översätts med ”glad”?
17 Så här skrev Paulus angående hjälpverksamheten till de kristna i Judeen: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korintierna 9:7) Aposteln kanske alluderade på en del av Ordspråksboken 22:8 (vers 9, 1982) i Septuagintaöversättningen, som lyder: ”Gud välsignar en glad givare och skall fylla i vad som fattas i hans verk.” (The Septuagint Bible, översatt av Charles Thomson) Paulus ersatte ”välsignar” med ”älskar”, men det finns en koppling här, eftersom Guds kärlek leder till en skörd av välsignelser.
18 Den glade givaren är verkligen lycklig över att få ge. Ja, från det grekiska uttryck som översätts med ”glad” i 2 Korintierna 9:7 kommer det engelska ordet ”hilarious” (uppsluppen)! Så här skrev R. C. H. Lenski, kännare av grekiska, efter att ha påpekat detta: ”Gud älskar den glade, lycklige givaren som är lätt om hjärtat ... [och vars] tro är omgiven av leenden, när han möts av ett nytt tillfälle att ge.” En person med en sådan glad anda ger inte missunnsamt eller av tvång, utan han har hjärtat i sitt givande. Är du lika glad över att få ge till stöd för Rikets intressen?
19. Hur gav de första kristna bidrag?
19 De första kristna använde inte kollekttallrikar och kollekthåvar, och de tillämpade inte heller tionde genom att ge en tiondel av sin inkomst till religiösa ändamål. Deras bidrag var i stället helt och hållet frivilliga. Tertullianus, som år 190 v.t. blev omvänd till kristendomen, skrev: ”Även om vi har vår kassakista, så utgörs den inte av köpesummor, som hos en religion som har sitt pris. På den dagen i månaden lämnar var och en, om han så vill, ett litet bidrag; men endast om det är hans önskan att göra så, och endast om han kan göra så; eftersom det inte är något tvång; allt är frivilligt.” — Apologeticus, kapitel XXXIX.
20, 21. a) Vad kunde man läsa i ett tidigt nummer av denna tidskrift angående förmånen att få stödja Guds sak ekonomiskt, och hur är detta också tillämpligt nu? b) Vad händer när vi ärar Jehova med våra värdefulla ting?
20 Bland Jehovas nutida tjänare har det hela tiden varit brukligt med frivilliga gåvor. Men ibland har somliga inte till fullo utnyttjat sin förmån att få stödja Guds sak genom att ge bidrag. I februari 1883 hette det till exempel i denna tidskrift: ”Några får bära så stor penningbörda för andras skull att deras ekonomiska resurser minskar av överansträngning och förbrukning, och därigenom försämras deras användbarhet; och inte bara det, utan de som ... inte till fullo har fattat situationen har blivit de som genom brist på övning på detta område har förlorat.”
21 Allteftersom den stora skaran i våra dagar strömmar in i Jehovas organisation, och allteftersom Guds verk växer i Östeuropa och på andra håll där verksamheten tidigare har varit begränsad, finns det ett växande behov av att utvidga tryckerier och andra anläggningar. Man måste trycka mer biblar och annan litteratur. Det är många teokratiska projekt på gång; men somliga av dessa skulle kunna fortskrida snabbare, om det bara funnes tillräckliga penningmedel. Vi har naturligtvis tro på att Gud kommer att sörja för det som behövs, och vi vet att de som ärar Jehova med sina ”värdefulla ting” kommer att bli välsignade. (Ordspråksboken 3:9, 10, NW) Ja, ”den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt”. Jehova kommer att berika oss ”för varje form av givmildhet”, och vårt glada givande kommer att få många att tacka och lovprisa honom. — 2 Korintierna 9:6—14.
Visa din tacksamhet för Guds gåvor
22, 23. a) Vad är Guds obeskrivbara fria gåva? b) Vad bör vi göra, eftersom vi uppskattar Jehovas gåvor?
22 Driven av djup tacksamhet skrev Paulus: ”Gud vare tack för hans obeskrivbara fria gåva.” (2 Korintierna 9:15) Som ”ett försoningsoffer” för smorda kristnas och världens synder är Jesus grundvalen och kanalen för Jehovas obeskrivbara fria gåva. (1 Johannes 2:1, 2) Den gåvan är ”Guds allt överträffande oförtjänta omtanke”, som han genom Jesus Kristus har visat mot sina tjänare på jorden, och den överflödar till deras frälsning och till ära för Jehova och till hans namns rentvående. — 2 Korintierna 9:14.
23 Vi känner djup tacksamhet mot Jehova för hans obeskrivbara fria gåva och för många andra andliga och materiella gåvor, som han har gett sitt folk. Ja, vår himmelske Faders godhet mot oss är så underbar att den övergår mänsklig förmåga att beskriva! Och den bör verkligen få oss att bli glada givare! Låt oss därför med innerlig uppskattning göra allt vi kan för att främja vår frikostige Guds, Jehovas, sak, hans som är den främste och förnämste glade givaren!
Minns du?
◻ Vad har villiga hjärtan drivit Jehovas folk att göra?
◻ Vad är det som framkallar ett glatt givande?
◻ Hur använder Sällskapet Vakttornet alla bidrag det får motta?
◻ Vad slags givare älskar Gud, och hur bör vi visa vår tacksamhet för alla hans gåvor?
[Bild på sidan 15]
När tabernaklet uppfördes arbetade israeliterna flitigt och gav frikostiga bidrag åt Jehova
[Bild på sidan 18]
Sådana bidrag som det som den behövande änkan gav uppskattas och är viktiga