6, 7. Vilken stor förmån har smorda kristna, och vilka samarbetar med dem?

⁶ Tidigare i sitt brev talade Paulus om en stor förmån som han och hans smorda medkristna hade fått. (Läs 2 Korinthierna 5:18–20.) Han förklarade att de hade blivit kallade av Gud för ett särskilt syfte – att utföra ”försoningens tjänst”, att uppmana människor att ”bli försonade med Gud”. Det innebar att ett vänskapligt och fridfullt förhållande till Gud kunde återställas.

⁷ Sedan upproret i Eden har mänskligheten varit avlägsnad från Jehova. (Rom. 3:10, 23) Detta har gjort att mänskligheten i allmänhet befinner sig i andligt mörker, vilket har lett till lidande och död. ”Vi vet ju att hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”, skrev Paulus. (Rom. 8:22)

 8. Vad gör uppmaningen att försonas så anmärkningsvärd?

⁸ Det som gör uppmaningen att försonas ännu mer anmärkningsvärd är att det är Gud själv som tog initiativet till att reparera förhållandet, fastän det var människan som förstörde det i och med upproret i Eden. (1 Joh. 4:10, 19) Vad gjorde han? Paulus sade: ”Genom Kristus försonade [Gud] en värld med sig själv, i det han inte tillräknade dem deras överträdelser, och han har anförtrott ordet om försoning åt oss.” (2 Kor. 5:19; Jes. 55:6)

 9. Hur visade Paulus sin uppskattning för Guds barmhärtighet?

⁹ Genom att tillhandahålla lösenoffret gjorde Jehova det möjligt för dem som utövar tro på det att få sina överträdelser förlåtna och få sitt vänskapliga och fridfulla förhållande till honom återställt. Dessutom sände han ut sina sändebud för att uppmana människor överallt att sluta fred med honom medan det finns tid. (Läs 1 Timoteus 2:3–6.)